Sura 16: Bina

Guds straffdom är i annalkande, påskynden den icke. Lofvad vare Han! Han är vida upphöjd öfver det, som I gören till Hans jemlikar.

Guds ord kommer; påskynden det ej! Honom allena all ära! Ja, han är upphöjd över det de sätta vid hans sida.

[DEN SISTA stunden] är avhängig av Guds beslut; skynda därför inte på den! Stor är Han i Sin härlighet, höjd högt över allt vad [människor] vill sätta vid Hans sida!

Guds domslut skall inträffa, alltså mågen J ej önska det påskyndadt. Prisad vare Han, och högt upphöjd öfver hvad de göra till Hans like!

Han nedsänder änglarne att föra den helige anden, som är en af Hans makts yttringar, till hvem Han vill af sine tjenare, med det uppdraget: "lären, att det ej gifves någon Gud utom mig; derföre frukten mig."

Han nedsänder änglarna med anden, som utgår från hans ord, till vem han vill bland sina tjänare med dessa ord: »Förkunnen, att det ej finns någon gud utom mig, och frukten mig!«

Han sänder änglarna med gudomlig ingivelse som de enligt Hans befallning [överlämnar till] den av Hans tjänare som Han vill: ”Förkunna för [människorna:] 'Det finns ingen annan gud än Jag; frukta därför Mig!'”

Han låter englarne nedkomma med uppenbarelse på sin befallning, till hvilka Han behagar af sina tjenare, sägande: prediker att det ej finnes någon gud, utom mig, och frukter mig.

Han har skapat himlarne och jorden enligt en vis plan; Han är alltför hög, att hafva deras afgudar till jemlikar.

Han har skapat himlarna och jorden uti sanning; han är upphöjd över det de sätta vid hans sida.

Han har skapat himlarna och jorden i enlighet med en plan och ett syfte; höjd [är Han] högt över allt vad [människor] vill sätta vid Hans sida.

Han har skapat himlarne och jorden med sanning: må Han högt upphöjas öfver hvad de göra till Hans like .

Han har skapat menniskan af en droppe och se! hon är vorden en uppenbar vederdeloman.

Han har skapat människan av en droppe, och se, hon är en uppenbar vedersakare.

Han skapar människan av en droppe säd; och se, där står hon, beredd att tvista och argumentera!

Han har skapat menniskan af menniskosäd, och, se! hon är en uppenbar gensägare mot Hans allmagt.

Äfven husdjuren har Han skapat; de gifva Eder kläder och andre fördelar, och förse Eder med föda.

Boskapen har han även skapat åt eder; från den fån I varma kläder och andra förmåner, och av den livnären I eder.

Och Han har skapat boskapen vars [ull] ger er värme och som är er till annan nytta och som också tjänar er till föda;

Och boskapskreaturen har Han skapat: ifrån dem hafven J en varm klädnad, och andra fördelar, och af dem nären J eder.

Och när I drifven dem hem och fören dem ut på bete, så gifva de Eder glans.

Av den haven I heder, när I driven den hem och när I driven den bort,

och ni ser skönheten i dessa [djur], när ni på kvällen driver hem dem [från betet] och när ni på morgonen [åter] släpper ut dem till betesmarkerna.

Och J hafven heder af dem, då J drifven dem hem om aftonen, och när J utfören dem på bete om morgonen.

De bära ock edra bördor till trakter, dem I icke kunnen uppnå utan vedermöda för Eder. — Eder Herre är sannerligen nådig, barmhertig.

Och den bär edra bördor till ett land, till vilket I ej skullen kunna komma fram utan besvär för eder själva. Eder Herre är sannerligen huld och barmhärtig.

De bär bördor åt er till platser som ni [annars] inte skulle kunna nå utan stora ansträngningar. Er Herre, den Barmhärtige, ömmar sannerligen [för Sina tjänare]!

Och de bära edra bördor till trakter, hvilka J sjelfve ej skullen uppnå utan med svårighet; ty eder Herre är, i sanning, mild, barmhertig.

Äfven hästar, mulåsnor och åsnor har Han gifvit Eder, att rida på och till ståt. Han har skapat ting, som I icke kännen.

Han har ock skapat hästarna, mulåsnorna och åsnorna att rida på och ståta med; ja, han skapar vad I ej kännen.

Och [Han har skapat] hästar och mulåsnor och åsnor för er att rida på och åt vars skönhet [ni kan glädjas]. Och Han kommer att skapa det som ni inte kan veta något om.

Och hästarne och mulorna och åsnorna har Han skapat, att J mågen rida på dem, och till pragt; och Han skapar hvad J icke veten.

På Gud beror vägvisningen. Det gifves väl mången, som afviker ifrån vägen. Men om Gud ville, så skulle Han leda Eder allesammans.

På Gud beror den rätta vägen, och somliga vika åt sidan, men om han velat, så skulle han hava väglett eder allesammans.

Gud visar färdriktningen, men det finns de som viker av från den [och går vilse]. Om Han hade velat, skulle Han ha lett er alla på rätt väg.

Och Gud tillkommer att visa den rätta vägen, och den finnes som är långt derifrån ; dock om Han behagat, visserligen skulle Han vägledt alla

Det är Han, som nedsänder åt Eder ifrån himmelen vatten, som tjenar till dryck och genom hvilket plantor växa till bete åt eder boskap.

Han är den, som nedsänt vatten från himmelen, varav I fån dryck och varigenom det bliver träd, bland vilka I gån vall.

Det är Han som låter regn falla från skyn; av detta får ni [vatten att] dricka och [det ger liv] åt träd och buskar där ni släpper ut era djur på bete;

Han är den som nedsänder vatten från himmelen, hvaraf J hafven dryck, och hvarigenom vattnas plantorna, ibland hvilka J fören edra kreatur att beta.

Äfven säd låter Han derigenom framkomma, och oljoträd och palmer och vinrankor och frukter af allehanda slag. Deruti är sannerligen ett tecken för menniskor med eftertanke.

Därigenom alstrar han grödan, oliven, palmen, vindruvorna och allsköns frukter åt eder; häri finnes sannerligen ett tecken för människor, som tänka efter.

och därmed frambringar Han brödsäd och olivträd och dadelpalmer och vinstockar och alla [andra] slag av frukt. I detta ligger helt visst budskap till människor som tänker.

Derigenom låter Ha uppkomma åt eder säden och oliverna och palmerna och vindrufvorna och allt slags frukt: sannerligen är tecken i detta för menniskor som betänka.

Han har gjort natten och dagen, solen, månan och stjernorna att tjena Eder, då de lyda Hans befallning. — Uti detta ligger sannerligen tecken för förnuftiga menniskor.

Han har ock gjort natten och dagen, solen och månen eder underdåniga, och stjärnorna äro hans bud underdåniga — häri finnas sannerligen tecken för människor, som hava förstånd

Och Han har gjort natten och dagen till era tjänare liksom solen och månen; också stjärnorna tjänar er på Hans befallning. I detta ligger helt visst budskap till människor som använder sitt förstånd.

Och Han har satt till eder tjenst natten och dagen; och solen och månen och stjernorna äro nödgade till tjenst på Hans befallning: sannerligen är tecken uti detta för menniskor som förstå:

Äfven olikartade växter har Han till edert gagn utsått på jorden. — Deruti äro sannerligen tecken för menniskor, som tänka efter.

Så ock vad han skapat åt eder av olika slag på jorden; häri finnes sannerligen ett tecken för människor, som låta förmana sig.

Och i allt vad Han har skapat på jorden av skiftande färger och former ligger ett budskap till dem som ägnar [tingen] eftertanke.

Och hvad ting som helst Han på jorden skapat åt eder, hvars färger äro olika: sannerligen är tecken uti detta för menniskor som erinra sig.

Det är Han, som har underlagt Eder hafvet, på det att I skullen få färskt kött till spis; äfven prydnader för eder klädsel bekommen I derur, och du ser huru skeppen skära dess vågor, — och på det att I skullen göra Eder delaktige af Hans gåfvor (skaffa Eder uppehälle) och vara tacksamme emot Honom.

Han är ock den, som gjort havet underdånigt, för att I skolen få äta färskt kött därifrån och hämta prydnader därifrån att bära — du ser ju skeppen plöja dess vågor — och det för att I skolen söka skaffa eder något av hans ynnest och för den händelse I månden bliva tacksamma.

Och det är Han som låter havet tjäna er, så att ni får äta färskt kött [som ni fångar] där och ur det kan hämta ting som ni pryder er med. Och ni ser skeppen som plöjer vågorna i detta [hav] och [med dem] kan ni söka det som Han i Sin godhet [beviljar er för er försörjning] - kanske känner ni [då också] tacksamhet.

Och Han är den som underlagt eder hafvet, att J mågen äta färskt kött derifrån, och uttaga derifrån prydnader, hvilka J bären på eder: och du ser skeppen plöja deri, att J mågen söka erhålla af Hans öfverflöd, och på det J mågen blifva tacksamme.

Han har insatt bergen på jorden, så att hon ej skulle vackla med Eder, och anordnat floder och vägar, så att I kunden ledas på vägen,

Han har ock satt bergmassor på jorden, för att den ej skall vackla under eder, och floder och vägar, för den händelse I månden låta vägleda eder,

Och Han har sänkt ned i jorden fast förankrade berg, så att den inte svajar under er fot, och [lagt ut] älvar och stigar, för att ni skall kunna ta er fram

Och Han har lagt på jorden fasta berg, att hon ej må röra sig under eder, och floder och vägar, att J mågen vägleda eder.

samt upprättat berg och kullar till vägvisare. Äfven genom stjernorna är ledning gifven för eder väg.

Och landmärken. De vägleda sig även genom stjärnorna.

och [gett er] tecken och vägmärken - och stjärnorna, med vars ledning [människor] kan finna rätt väg.

Och landmärken: och medelst stjernorna äro de vägledde.

Är den som skapar lik den, som icke skapar? — kunnen I icke tänka efter?

Är väl den, som skapar, lik den, som icke skapar? Skolen I då ej låta förmana eder?

ÄR HAN, Skaparen, jämförbar med den som inte skapar något? Skall ni inte tänka över [detta]

Månne då den som skapar skall anses lik den som icke skapar? Skolen J då ej erinra eder?

Skullen I vilja uppräkna Guds välgerningar, så kunden I aldrig tälja dem, ty Han är förlåtande, barmhertig.

Om I viljen uppräkna Guds nådebevis, kunnen I ej tälja dem; Gud är sannerligen överseende och barmhärtig.

Om ni ville räkna Guds välgärningar, skulle ni aldrig kunna fastslå deras antal. Helt visst är Gud ständigt förlåtande, barmhärtig.

Och om J viljen uppräkna Guds välgerningar, kunnen J ej tälja dem; ty Gud är sannerligen nådig, barmhertig.

Han vet hvad I fördöljen och hvad I yppen.

Och Gud vet vad I hemlighållen och vad I yppen.

Och Gud vet vad ni döljer lika väl som det som ni öppet tillkännager.

Gud känner hvad J döljen och hvad J läggen för en dag.

De väsenden, som I tillbedjen jemte Gud, skapa intet, utan de skapas;

Men de, som de åkalla i stället för Gud, skapa ingenting, utan de äro skapade,

De som de anropar vid sidan av Gud skapar ingenting - de är ju [själva] skapade.

Och de afgudar J åkallen, utom Gud, skapa ingenting, utan de äro skapade:

de äro döda och icke lefvande. De veta icke, när de skola uppväckas.

Döda, icke levande; de ana ej, när de skola uppväckas.

Döda, livlösa, vet de inte när de skall uppväckas till liv.

När de skola uppväckas från de döda.

Eder Gud är en ende Gud; men deras hjertan, som icke tro på det eviga lifvet, äro förstockade, och de äro öfvermodige.

Eder Gud är en enda Gud, och de, som ej tro på det tillkommande livet, deras hjärtan äro avfälliga, högmodiga som de äro.

Er Gud är den Ende Guden. Men de som inte tror på det eviga livet förnekar det därför att högmod härskar i deras hjärtan.

Eder Gud är en enda Gud: men de som icke tro på det tillkommande lifvet, deras hjertan förneka sanningen, och de äro spottske.

Gud vet helt säkert hvad de fördölja och hvad de yppa. Han älskar icke de öfvermodiga.

Det står fast, att Gud vet vad de hemlighålla och vad de yppa. Han älskar förvisso ej de högmodiga.

Utan tvivel vet Gud vad de döljer lika väl som det som de öppet tillkännager - [och] Han älskar inte de högmodiga,

Det är ej tvifvel på att Gud känner hvad de dölja och hvad de lägga för en dag. Sannerligen, Han älskar ej dem som äro spottske.

När det, som eder Herre har uppenbarat, upplästes för dem, sade de: "forntida sagor!"

Men då man säger till dem: »Vad har då eder Herre nedsänt?« svara de: »Jo, de gamles historier«,

de som på frågan "Vad har er Herre uppenbarat?" svarar: "[Ingenting annat än] sagor från förfädernas tid."

Och då det säges till dem: hvad är det som eder Herre nedsändt? Svara de: förfädrens dikter; och detta

Derföre skola de på uppståndelsedagen bära sina egna syndabördor fullständigt och en del af deras bördor, hvilka de i sin okunnighet förföra. O hvad deras börda varder svår!

För att så på uppståndelsens dag få bära sin egen börda hel och hållen och därtill en del av deras, som de till följd av deras okunnighet vilseföra. Är ej den börda de bära förfärlig?

Därför skall de på Uppståndelsens dag bära hela bördan av sin egen skuld och [därtill] en del av den börda de okunniga [bär] som de hade vilselett - det är sannerligen en tung börda som de måste bära!

På det de må bära sina fulla bördor, uppståndelsens dag, och en del af deras bördor, hvilka de vilseföra, utan kunskap; är icke det ondt som de skola bära?

Deras föregångare hafva redan öfvat dylika konstgrepp; men Gud angrep deras bygnad vid grundvalarne, taket föll ned öfver dem och straffet nådde dem från ett håll, som de ej anade.

De, som levde före dem, stämplade, men Gud angrep deras byggnad från grunden, så att taket instörtade över dem ovanifrån, och straffet kom över dem från ett håll, där de ej anade någonting.

Även de som levde förr tänkte ut listiga och bedrägliga argument [mot sändebudens förkunnelse]; men Gud lät allt det som de hade byggt upp skakas i sina grundvalar så att taken störtade in över deras huvuden - och straffet drabbade dem utan att de förstod varifrån det kom.

Redan hafva de som voro före dem stämplat ondt, men Gud förstörde deras byggnad i grund, och taket ramlade på dem ofvanifrån, och straffet öfverraskade dem, derifrån de ej förmodade.

På uppståndelsedagen skall Han sedan förnedra dem och fråga: "hvar äro de afgudar, som I hafven gjort till mine likar, och om hvilka I tvistaden med hvarandra?" De som fått kunskapen skola då säga: "i dag skall smälek och straff hölja de otrogne."

Sedan skall han bringa dem på skam på uppståndelsens dag och säga: »Var äro mina vederlikar, dem I tvistaden om?« De, som fått kunskapen, skola svara: »I dag kommer skam och ofärd förvisso över de otrogna«,

Till sist, på Uppståndelsens dag, skall Han låta dem smaka den fulla förödmjukelsen och Han skall säga: "Var är dessa Mina medhjälpare [som ni gav Mig] och för vars skull ni alltid vände ryggen [åt profeterna och allt vad de förkunnade?]" De som har fått kunskap skall säga: "Denna dag har skam och elände drabbat dem som förnekade sanningen,

Och sedan skall Han komma dem på skam uppståndelsens dag, och skall säga: hvar äro mina likar, de om hvilka i tvistaden? De som fått kunskapen skola säga: i dag varder nesa och elände på de otrogne,

När änglarne hemta deras själar, som syndat emot sig sjelfve, så vilja desse underkasta sig och de ropa: "vi hafva ej gjort något ondt." Jo! Gud vet edra handlingar;

Dem änglarna taga hädan, medan de göra orätt mot sig själva. Sålunda erbjuda de sin underkastelse: »Vi gjorde ju ej något ont.« Jo, Gud vet förvisso vad I gjorden.

de som i det ögonblick då änglarna samlade in deras själar [fortsatte att] göra orätt mot sig själva [genom sin förnekelse]!" Då skall de underkasta sig [och säga:] "Vi gjorde inte orätt [med avsikt]." [Men svaret skall bli:] "Jo, sannerligen [gjorde ni orätt med avsikt]! Gud har full kännedom om alla era handlingar!

Hvilka englarne göra slut på medan de förfara orätt mot sina själar. De skola erbjuda sin undergifvenhet sägande: vi gjorde icke något ondt. Jo! i sanning, skall det svaras, ty Gud känner hvad J gjorden:

inträden derföre genom helvetets portar, för att der i evighet stanna. Förfärlig är de högmodiges bostad!

Träden in genom helvetets portar att där evinnerligen förbliva! Ja, vilken olycksalig boning de högmodiga få!

Gå därför in genom helvetets portar! Där skall ni förbli till evig tid." - Hur vedervärdig är inte denna de högmodigas sista boning!

Träder alltsåin genom helvitets portar, att der evinnerliga dväljas: sannerligen är de högmodiges boning bedröflig.

De gudfruktige skall man fråga: "hvad är det, som eder Herre har uppenbarat?" De skola svara: "det som är bäst." De som väl hafva gjort få välsignelse i denna verlden, men evighetens boning är ännu bättre. Ljuflig är de frommes boning:

Och man skall säga till dem, som frukta Gud: »Vad har då eder Herre nedsänt?« De svara: »Gott.« De, som göra gott, få gott i detta livet, men det tillkommande livets hem är sannerligen förmer; ja, vilket härligt hem de gudfruktiga få!

Men när de gudfruktiga tillfrågas: "Vad har er Herre uppenbarat?" svarar de: "Goda [ord med vägledning och hopp]!" Ja, gott i detta liv [skall tillfalla] dem som gör det goda och det rätta, men den bästa belöningen är helt visst de eviga boningarna - hur härliga är inte de gudfruktigas boningar!

Och det skall sägas till dem som frukta Gud: hvad är det som eder Herre nedsändt? De skola svara: godt. De som godt göra skola få godt i denna verlden; men det tillkommande lifvets boning skall blifva bättre: och härligt är de gudfruktiges hemvist:

Edens lustgårdar, dit de skola föras, vattnas af rinnande bäckar; der skola de finna allt hvad de önska. Så lönar Gud dem, som frukta Honom.

Edens lustgårdar, genomflutna av bäckar. I dem skola de ingå; där få de vad de vilja. Så lönar Gud de gudfruktiga,

De skall stiga in i Edens lustgårdar som vattnas av bäckar, där de skall få allt vad de önskar. Så belönar Gud dem som fruktar Honom,

En evinnerlig bonings lustgårdar, uti hvilka de skola inkomma, hvarigenom floder löpa, der de skola få allt hvad de önska: sålunda skall Gud belöna de gudfruktige,

Åt dem skola änglarne, när de hemta deras själar, rena från synder, säga: "frid vare med Eder! Gån in i paradiset till lön för edra gerningar."

Dem änglarna taga hädan som goda människor, i det de säga: »Frid över eder! Träden in i paradiset till lön för vad I uträttat!«

de som är utan synd, då änglarna i dödsögonblicket hämtar deras själar och hälsar dem: "Fred vare med er! Stig in i lustgården, [detta är belöningen] för era handlingar!"

Hvilka englarne göra slut på medan de äro fromme, De skola säga till dem: frid öfver eder! inträder i paradiset för det som J arbetaden.

Kunna de otrogne vänta något annat, än att änglarne skola komma till dem (för att hemta deras själar), eller att din Herres straffdom skall verkställas? Såsom de, uppförde sig ock deras föregångare. Det var icke Gud, som förorättade dem (då de utrotades), utan de förorättade sig sjelfve.

Vänta de på något annat än att änglarna skola komma till dem, eller att din Herres ord skall komma? Så gjorde ock de, som levde före dem, och Gud gjorde icke orätt mot dem, utan de gjorde orätt mot sig själva.

VÄNTAR de [som sätter gudar vid Guds sida] bara på att änglarna skall komma [och hämta deras själar] eller på din Herres straff i denna värld? Så betedde sig också deras föregångare; och [när straffet drabbade dem] var det inte Gud som gjorde dem orätt, nej, de hade gjort sig själva orätt;

Månne de otrogne afbida om icke att englarne skola komma till dem, eller att Guds domslut skall inträffa? Sålunda hafva de gjort som voro före dem: och Gud var ej orättvis mot dem; men de förforo orätt mot sina själar:

De fingo plikta för sina illgerningar, och det straff, hvaröfver de hade gycklat, omhvärfde dem från alla håll.

Så skall det onda de gjorde hemsöka dem själva, och det, som de gäckades med, drabba dem.

[följderna av] deras onda handlingar hann upp dem och de inringades [till sist] av det som de hade gjort till föremål för [sitt hån och] sina skämt.

De syndiga gerningarne de begingo återföllo på dem; och hvad de begabbade omgaf dem

Hedningarne säga: "om Gud hade velat, så hade hvarken vi eller våre fäder dyrkat något annat än Honom, ej heller förbjudit något annat än hvad Han hade förbjudit." Så handlade ock deras föregångare. Hafva väl apostlarne något annat kall än att tydligen fullgöra sitt uppdrag (såsom varnare)?

Och de, som sätta andra vid Guds sida, säga: »Om Gud velat, skulle varken vi eller våra fäder hava dyrkat någonting i hans ställe eller helighållit någonting i hans ställe.« Så gjorde ock de, som levde före dem. Men åligger väl apostlarne något annat än att predika offentligt?

De som sätter medhjälpare vid Guds sida säger: "Om Gud hade velat skulle varken vi eller våra fäder ha dyrkat något vid sidan av Honom; vi skulle inte heller utan Hans [befallning] ha förklarat något förbjudet." Sådant [språk] förde även deras föregångare. Kan uppgiften för [Guds] sändebud vara någon annan än den att klart framföra [det budskap som de anförtrotts]?

De som bedrifva afguderi säga: om Gud behagat, skulle vi ej dyrkat någonting, utom Honom, hvarken vi eller våra fäder, ej heller skulle vi, Honom förutan, förbjudit någonting: så hafva de gjort som voro före dem. Men månne apostlarne åligger någon ting annat än det offentliga predikandet.

Vi hafva tillförne skickat till hvarje folk ett sändebud, som sade: "dyrken Gud och vänden Eder ifrån Tâghût (afguden)." Någre af dem leddes af Gud på den rätta vägen, andre åter framhärdade i sin ådömda villfarelse. Faren då omkring i landet, så kunnen I se hvad slut de fingo, som beskyllde våra sändebud för bedrägeri.

Vi hava ju sänt en apostel till varje menighet med dessa ord: »Dyrken Gud och undflyn Tagut!« Men bland dem finnas sådana, som Gud vägleder, och sådana, som villfarelsen drabbar; dragen alltså omkring på jorden och sen, hurudant slut de fingo, som höllo sanning för lögn!

Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma [för att förkunna]: "Dyrka Gud och håll er borta från det onda!" Bland dessa [människor i äldre tider] fanns den som Gud vägledde, och det fanns den som dömde sig själv att gå vilse. Gå därför ut i världen och se [spåren som visar] vad slutet blev för dem som kallade sanningen för lögn!

Sannerligen hafva vi sändt ibland hvarje folk en apostel, sägande: dyrker Gud och undflyr afgudar. Och Gud vägledde några ibland dem; och andre ibland dem voro bestämde att fara vilse. Går alltså omkring på jorden, och ser hvad slutet blifvit på dem som anklagade Guds sändebud för lögn!

Om du, Muhammed, ifrigt arbetar på deras omvändelse, så vet, att Gud ej leder dem, som Han vill föra vilse, och icke hafva de någon frälsare.

Om du är aldrig så ivrig att vägleda dem, så vägleder Gud förvisso icke den han låter fara vilse, och de skola ej få några hjälpare.

[Muhammad!] Även om det är din önskan att visa [sådana människor] den rätta vägen vägleder inte Gud dem som Han har låtit gå vilse, och de kommer inte att finna hjälpare.

Om du är än aldrig så angelägen om deras vägledning, sannerligen skall Gud ej vägleda den som Han låter fara vilse; och de skola ej få någon hjelpare.

De bedyra vid Gud med sine heligaste eder: "Gud skall ej uppväcka de döde." Jo! Hans löfte skall sättas i verket, — men de flesta menniskor veta det icke,

Och de svärja sina dyraste eder vid Gud, att Gud ej skall uppväcka den, som dör. Jo, visserligen på grund av ett sannfärdigt löfte — men de flesta människor veta ingenting

De svär vid Gud sina högtidligaste eder att Gud inte kommer att återuppväcka någon från de döda. Helt visst [skall de döda återuppväckas]! Det skall ske i kraft av det löfte som Han har åtagit Sig att infria, men de flesta människor är okunniga om detta.

Och de svärja vid Gud sin kraftiga ed, att Gud ej skall uppväcka den som dör: jo! i sanning, löftet derpå är sant: men största delen menniskor äro okunnige:

för att Han skall förklara för dem det, hvaröfver de tvistat, och att de otrogne må veta, att de ljugit hafva.

För att han skall förklara det de tvista om för dem, och för att de, som äro otrogna, skola veta, att de äro lögnare.

[Han skall låta dem återuppstå] för att klargöra för dem det som de tvistade om och för att de som förnekade sanningen skall få veta att de var lögnare.

På det Han må tydligt visa dem det hvarom de tvista, och att de som icke tro må erfara att de äro lögnare.

När vi vilja något, så säga vi endast till det: "varde" och så varder det.

Vårt uttalande om något, som vi vilja, består blott däri, att vi säga: »Varde!« och så varder det.

När det är Vår vilja att något skall vara säger Vi endast till det: "Var!" - och det är.

Vårt yttrande till ett ting, då vi vilja det, är blott att vi säga till det: varde! och det är.

Åt dem, som för Guds skull utvandra, sedan de grymt behandlats, skola vi anvisa en skön bostad i denna verlden, men evighetens lön varder ännu större — om de otrogne endast visste det —

Och dem, som utvandrat för Guds skull efter att hava lidit orätt, skola vi sannerligen giva en härlig fristad i detta livet — men det tillkommande livets lön varder sannerligen större; om de visste det! —

DE SOM efter att ha lidit förföljelse överger ondskans rike för [att kämpa för] Guds sak, dem skall Vi låta inrätta sig på bästa sätt i denna värld, men en större belöning [väntar dem] i nästa liv - om ändå de [som tvekar inför detta steg] hade förstått [det]! -

De som utflyttat från sina hem för Guds skull, sedan de lidit orätt, sannerligen skola vi bereda åt dem en god bostad i denna verlden; men det tillkommande lifvets belöning skall blifva större, om de visste det!

för dem som tåligt lida och sätta sin lit till sin Herre.

Nämligen dem, som äro tåliga och förtrösta på sin Herre.

[utvandrarna] som visade tålamod och uthållighet och som i allt litade till sin Herre.

Äfvensom för dem hvilka tåligt fördraga, och på sin Herra förtrösta.

Vi hafva före dig sändt endast männer (aldrig änglar), åt hvilka vi hafva meddelat uppenbarelser. Fråga dem som fått upplysningen, om I sjelfve icke veten det.

Före dig hava vi ej sänt annat än män, som vi givit uppenbarelser — spörjen alltså dem, som fått förmaningar, om I själva ej veten någonting —

DE SOM Vi har sänt före dig [som sändebud] var ingenting annat än män för vilka Vi uppenbarade [Våra budskap]. Fråga dem som går efter [de tidigare uppenbarelserna], om ni inte vet det. -

Och vi hafva ej sändt före dig annat än män, åt hvilka vi uppenbarat oss; och fråger Skrifternas folk, om J icke veten. Och vi sände dem

Vi sände dem med tydliga bevis och böcker. Till dig hafva vi nedsändt undervisningen, på det att du skulle förklara för menniskorna det som har uppenbarats, så att de skulle föras till eftertanke.

Genom klara vittnesbörd och skrifter; och till dig hava vi nedsänt förmaningen, för att du för människorna skall förklara vad som nedsänts till dem, för den händelse de månde tänka efter.

[Vi sände dem] med klara vittnesbörd och med upptecknad visdom. Och för dig har Vi uppenbarat Koranen för att du skall klargöra för människorna allt som sänts till dem [av vägledning och visdom]; kanske skall de väckas till eftertanke.

Med tydliga bevis och skrifter. Och till dig hafva vi sändt denna Skrift, på det du må göra tydligt för menniskorna, hvad som blifvit nedsändt till dem; och att de må betänka.

Äro väl de, som stämpla ondt, säkre, att Gud ej skall nå dem ifrån ett håll, som de ej ana?

Äro då de, som stämpla ont, säkra på att Gud ej låter jorden uppsluka dem, eller att straffet ej kommer över dem från ett håll, där de icke ana någonting,

Kan de som smider onda planer känna sig säkra på att Gud inte låter jorden uppsluka dem eller låter straffet drabba dem från ett håll från vilket de ingenting anar

De som stämplat ondt, äro de då säkre, att Gud ej må sänka jorden under dem? Eller att straffet ej må öfverraska dem, derifrån de icke förmoda?

eller att Han ej skall öfverraska dem under deras kringvandringar, utan att de kunna undkomma Honom?

Eller att han ej griper dem under deras färder, så att de ej kunna slippa undan,

eller komma över dem när de är mitt uppe i sin [dagliga] verksamhet - de kommer inte att kunna uppresa sig emot [Hans vilja] -

Eller att Han ej må gripa dem under deras färder från ett ställe till ett annat? — ty de skola ej undslippa —

eller att Han ej skall straffa dem med förluster, som småningom tillintetgöra dem? Men eder Herre är sannerligen mild och barmhertig.

Eller slår dem med skräck? Eder Herre är sannerligen huld och barmhärtig.

eller att Han inte straffar dem genom att steg för steg urholka deras [privilegierade ställning]? Er Herre, den Barmhärtige, ömmar [för Sina tjänare]!

Eller att Han ej må straffa dem genom att förminska af deras goda hvad som redan är förminskadt? Men eder Herre är, sannerligen, mild, barmhertig.

Hafva de ej gifvit akt på de ting, som Gud har skapat, huru deras skugga böjer sig åt höger och åt venster, tillbedjande Gud i deras ringhet?

Hava de då ej givit akt på vad Gud skapat, hurusom skuggorna vända sig till höger och vänster, allt under det de falla ned för Gud i sin ringhet?

HAR ALDRIG dessa [förnekare av sanningen] betraktat något av alla de ting som Gud har skapat, och sett hur dess skuggor flyttar sig åt höger och åt vänster och faller ned inför Gud i ödmjuk underkastelse under Hans vilja?

Hafva de väl icke gifvit akt på de ting Gud skapat, hvilkas skuggor vända sig till höger och venster, tillbedjande Gud, och sedan blifva små?

Allt som finnes i himlarne och på jorden, så väl som det som der rörer sig, så väl som änglarne, som icke äro högmodige, tillbeder Gud.

Ja, för Gud falla alla varelser ned, som finnas i himlarna och som finnas på jorden, så ock änglarna utan att vara högmodiga.

Allt i himlarna och på jorden faller ned inför Gud i tillbedjan, djuren, men också änglarna som är utan högmod;

Och hvad helst som rör sig i himlarne och på jorden tillbeder Gud, äfvensom englarne; och de högmodas icke:

De frukta sin Herre, som är öfver dem, och utföra, hvad som bjudes dem.

De frukta sin Herre där ovan och verkställa vad de få sig ålagt.

de fruktar sin Herre i höjden och gör vad de är befallda att göra.

De frukta sin Herra ofvan dem, och de verkställa hvad de blifva befallde.

Gud har sagt: "tagen Eder ej två gudar. Han är en ende. Derföre, mig skolen I rädas."

Och Gud säger: »Tagen eder icke tvenne gudar! Han är Gud allena, och mig skolen I frukta.«

Och Gud har sagt: "Dyrka inte två gudomligheter. Han är En Gud. Mig skall ni frukta [och ingen annan].

Gud har sagt: J mågen ej halva tvenne gudar; det finnes blott en Gud: och mig, mig skolen J frukta.

Allt, som finnes i himlarne och på jorden är Hans, och Hans herravälde är orubbligt. Skolen I då frukta någon annan än Gud?

Honom tillhör vad som finnes i himlarna och på jorden; ja, honom tillkommer ovillkorlig dyrkan. Skolen I då frukta någon annan än Gud?

Honom tillhör allt i himlarna och på jorden och ni är skyldiga Honom ständig lydnad. Fruktar ni någon annan än Gud

Honom tillhör hvad helst som finnes i himlarne och på jorden; och Honom tillkommer dyrkan i all evighet: skolen J då frukta någon annan än Gud?

Allt godt, som I fån, det kommer ifrån Gud, och när någon olycka träffar Eder, anropen I Honom om hjelp.

All nåd I mottagen kommer från Gud; när ofärd sedan drabbar eder, anropen I honom,

Ingenting gott kommer er till del som inte är från Gud. Och när ett ont drabbar er är det Honom ni anropar om hjälp.

Hvad godt J åtnjuten, det är från Gud, och då olyckan drabbar eder, är det för Honom J klagen.

Har Han då undanröjt edert bekymmer, så uppställa somlige af Eder jemlikar åt Honom,

Och när han avvänder ofärden från eder, då sätter en del av eder andra vid sin Herres sida

Men när Han har avlyft från er detta onda, tar några bland er sig för att sätta gudar vid sin Herres sida,

Dock, när Han borttager det onda från eder, se, en del ibland eder gifva likar till sin Herra!

för att visa sin otacksamhet för det, som vi hafva beskärt dem. Gören nu som I viljen, I skolen snart få veta slutet härpå.

För att förneka vad vi givit dem. Njuten därav! I skolen få erfara det.

[liksom] för att visa att de inte känner tacksamhet för Våra gåvor. Gläds då åt livet [medan ni kan - en dag] skall ni få veta [sanningen].

Att de må vara otacksamme för det som vi gfvit dem: njuter då; men sedan skolen J erfara eder dårskap.

Åt dem (afgudarne), om hvilka de icke veta något, afsätta de en del af det, som vi hafva beskärt dem. Vid Gud! I skolen stå till svars för det, som I uppdikten.

Åt sådant, som de icke känna, anslå de en viss andel av vad vi beskärt dem. Vid Gud! I skolen sannerligen få stå till svars för vad I uppdiktaden.

Och de vill ge en andel av det som Vi skänker dem för deras försörjning till [företeelser], som de inte kan veta något om! Vid Gud! Ni skall ställas till svars för allt som ni diktar ihop!

Och de afsätta för sådane afgudar som de icke känna en del af det hvarmed vi försörjt dem: vid Gud! J skolen visserligen förhöras beträffande hvad J uppdiktaden.

De gifva döttrar åt Gud. Ära vare Gud! De önska dem ej åt sig sjelfve.

De pådikta ock Gud döttrar. Honom allena all ära! Men själva få de vad de önska sig.

Och de tilldelar Gud döttrar - stor är Han i Sin härlighet! - men åt sig [väljer de] det som de själva önskar.

Och de tillägga Gud döttrar; prisad vare Han! men åt sig sjelfva önska de det icke.

Ty då någon af dem emottager budskapet om en flickas födelse, mörknar hans uppsyn och han varder vred.

Då någon av dem hugnas med budskapet om ett flickebarn, förmörkas hans uppsyn av grämelse,

Då någon av dem får höra den glada nyheten om en dotters [födelse], mörknar hans uppsyn och vreden kokar i honom;

Då det bringas någon af dem tidning om ett flickebarn, blifver hans ansigte mörkt och han är nedslagen;

För det onda budskapets skull drager han sig undan ifrån de sine. Skall han behålla barnet oaktadt skammen eller begrafva det i jorden? De döma sannerligen illa.

Och han gömmer sig för människorna med anledning av det onda budskap, varmed han hugnats. Skall han behålla det trots smäleken eller begrava det i stoftet? Är det ej förfärligt att döma så?

han drar sig undan människorna på grund av denna [för honom] dystra nyhet [och han överväger] om han skall behålla barnet trots förödmjukelsen och skammen eller begrava det i jorden. Hur vedervärdigt är inte deras sätt att [tänka och] döma?

Han gömmer sig undan menniskorna för den elaka tidningen han fått: skall han behålla det med nesa, eller begrafva det i stoftet: dömma de icke illa?

De som icke tro på det eviga lifvet äro att likna vid det onda. Men Gud bör jemföras med det allra högsta, ty Han är allsmäktig, allvis.

De, som ej tro på det tillkommande livet, hava dåliga egenskaper, men Gud har de högsta egenskaper; ja, han är den Väldige, den Vise.

De sämsta egenskaper kännetecknar dem som inte tror på ett evigt liv. - Enbart de mest upphöjda egenskaper kan nämnas i samband med Gud; Han är den Allsmäktige, den Allvise.

Den dåliga liknelsen tillkommer dem som icke tro på det tillkommande lifvet; och Gud tillkommer den högsta liknelsen; ty Han är den Mägtige, den Vise.

Om Gud skulle straffa menniskorna för deras ondska, så qvarlemnade han ej på jorden någon varelse. Men Han uppskjuter straffet till en bestämd termin. När då deras termin är inne, så kunna de hvarken uppskjuta eller påskynda den en timme.

Om Gud straffade människorna för deras orättfärdighet, skulle han ej kvarlämna någon enda varelse på henne, men han giver dem anstånd till en bestämd tid, och när deras tid kommer, kunna de varken uppskjuta eller påskynda den en timme.

Om Gud [genast] skulle straffa människorna för det onda de gör skulle Han inte lämna en enda levande varelse på [jorden]. Men Han beviljar dem en frist till en tidpunkt [som Han har] utsatt. De kan inte förkorta fristen och, när den har löpt ut, kan de inte förlänga den, ens med ett ögonblick.

Om Gud skulle straffa menniskorna för deras orättfärdighet, skulle Han ej lemna ett kräk på henne; men Han gifver dem anstånd, intill en bestämd tid; och då deras tid inträffar, skola de ej blifva tillbaka en timme, ej heller komma förut.

De gifva Gud hvad de sjelfve afsky (döttrar), och det oaktadt uttala deras tungor den lögnen, att de skola få en härlig lön. Nej, det är otvifvelaktigt, att de skola komma i helveteselden, och dit skola de först införas.

De pådikta ock Gud vad de försmå, och deras tungor utsprida lögn, nämligen att det yppersta tillkommer dem. Det står fast, att elden väntar dem, och att de skola sändas åstad.

De tilldelar Gud vad de [själva] avskyr och påstår [samtidigt] med en lögn att det högsta goda väntar dem. Utan tvivel är det Elden som väntar dem och dit skall de förpassas utan dröjsmål!

Och de tillägga Gud hvad de rata; och deras tungor yttra lögnen, att dem tillkommer det bästa slutet: det är ej tvifvel på att elden är beredd åt dem, och att de deri varda nedstörtade.

Vid Gud! vi hafva redan före dig skickat sändebud till flera folk; men Satan förespeglade för dem deras gerningar såsom förträffliga, och ännu i dag är han deras herre. Ett pinsamt straff väntar dem.

Vid Gud! Vi hava sänt bud till flera menigheter före dig, men Satan förhärligade deras gärningar för dem, och han är deras beskyddare ännu i dag; ja, dem väntar ett plågsamt straff.

Vid Gud! Vi har sänt [budbärare] till folk som levde före din tid [Muhammad], men då Djävulen visade dem deras [onda] handlingar i ett fördelaktigt ljus [vände de ryggen till, och även] i dag är han deras beskyddare [de som är av samma skrot och korn]; de skall få utstå ett plågsamt straff.

Vid Gud! redan hafva vi sändt apostlar till folken före dig; men satan smyckade för dem deras verk, och han är deras beskyddare denna dag; och de skola lida ett plågsamt straff.

Vi hafva endast derföre nedsändt boken till dig, att du skulle upplysa dem om det, hvaröfver de voro oense, och att den skulle vara en ledning och ett nådebevis för dem som tro.

Och vi nedsände skriften till dig blott för att du skall förklara det, som de tvista om, för dem, ävensom till vägledning och ett barmhärtighetsbevis för människor, som tro.

Och Vi har uppenbarat denna Skrift för dig för att du skall klargöra för dem det som de tvistar om, och som en vägledning och en nåd för dem som vill tro.

Och vi hafva ej nedsändt till dig Boken om icke på det att du må upplysa dem om det hvari de ej öfverensstämma, och såsom en vägledning och barmhertighet åt menniskor som tro.

Gud nedsänder ock ifrån himmelen vatten, hvarmed han upplifvar den uttorkade jorden. Häruti är visserligen ett tecken för menniskor, som vilja höra.

Gud har ock nedsänt vatten från himmelen och giver så jorden liv därmed efter hennes dvala; häri finnes sannerligen ett tecken för människor, som höra.

OCH GUD låter regn falla från skyn och ger på så sätt nytt liv åt den jord som varit död; i detta ligger helt visst ett budskap till dem som lyssnar.

Gud nedsänder från himmelen vatten och vederqvicker dermed jorden efter hennes dvala: visserligen är häri ett tecken för menniskor som gifva akt.

I kunnen ock inhemta lärdom ifrån boskapen. Vi gifva Eder att dricka ren mjölk, som är i deras inelfvor emellan träck och blod. Det är en angenäm dryck för dem, som svälja den.

I haven sannerligen ett exempel även i boskapen. Av vad den har i sin buk, dels orenlighet, dels blod, skaffa vi eder en dryck, ren mjölk, lätt att svälja för den, som dricker den,

Och från boskapen kan ni hämta en [annan] lärdom: i deras buk, mellan det som kroppen stöter bort och blodet [som uppehåller livet], låter Vi ren mjölk [alstras] för er, en välsmakande [dryck].

Och sannerligen hafven J uti boskapskreaturen ett lärorikt under: vi gifva eder dryck af det som är i deras bukar, emellan orenlighet och blod, ren mjölk, lätt att svälja för dem som dricka:

Vi gifva Eder att dricka af palmens och vinrankans frukter, af hvilka I bereden Eder vin och en härlig föda. I detta finnas sannerligen tecken för dem, som tänka efter.

Så ock av palmernas och vinrankornas frukter, av vilka I bereden eder rusande dryck och god näring; häri finnes sannerligen ett tecken för människor, som hava förstånd.

Och ur frukterna av dadelpalmen och vinrankan utvinner ni både vin och hälsosam näring; i detta ligger helt visst ett budskap till dem som använder sitt förstånd.

Och uti palmernas frukt och vindrufvorna, hvaraf J bereden en rusgifvande dryck och en god näring: sannerligen är ett tecken uti detta för menniskor som förstå.

Din Herre har undervisat Biet, sägande: "gör boningar åt dig i bergen, träden och i de kupor, som de bygga åt dig.

Din Herre har ock givit bina denna uppenbarelse: »Skaffen eder boningar i bergen, i träden och i sådant, som de bygga!

Och din Herre har lärt biet att inrätta sig i bergen och i träd och i det som [människor] ställer i ordning [för dess behov];

Och din Herre sade i en uppenbarelse till Biet: tillred hus at dig uti bergen och i träden och i de boningar som de bygga;

Ät sedan af alla slags frukter och gå på din Herres banade vägar." Ifrån dess mage framkommer en saft af olika färg; som gifver läkedom åt menniskorna. Häruti är visserligen ett tecken för dem, som tänka efter.

Äten sedan av alla frukter och vandren på eder Herres vägar i ödmjukhet!« Ur deras inre kommer det fram en saft med skiftande färg, som innehåller läkedom för människorna; häri finnes sannerligen ett tecken för människor, som tänka efter.

och att hämta sin näring från alla [växter som ger] frukt och att följa de vägar som din Herre [har utstakat för det]. Och en saft av skiftande färg sipprar fram ur dess [inre] i vilken det finns läkande ämnen [till nytta] för människorna. I allt detta ligger helt visst ett budskap till människor som tänker.

Ät sedan af alla frukter, och gå öfver din Herras beqvämliga vägar. En saft af omvexlande färg hvari är ett läkemedel för menniskorna, utkommer från deras bukar visserligen är ett tecken uti detta för menniskor som betänka.

Gud har skapat Eder, Han skall sedan upptaga Eder till sig. Mången ibland Eder skall lefva till den ömkligaste ålderdom, då man ej mera vet, hvad man förr visste. — Gud är allvetande, allsvåldig.

Gud har skapat eder; sedan tager han eder hädan, men bland eder finnes ock den, som uppnår den ömkligaste ålderdom, så att han ej har reda på någonting, ehuru han haft reda på sig förut. Gud är förvisso den Vetande, den Mäktige.

GUD HAR skapat er och, när tiden är inne, skall Han låta er dö. Och det finns de bland er som [vid hög] ålder blir så skröpliga, att de glömmer allt vad de en gång har vetat. Gud vet allt och är mäktig allt.

Gud har skapat eder, sedan skall Han låta eder dö; och ibland eder är den som varder bragt till den utlefvade åldern, så att han ingenting skall veta, efter att hafva haft kunskap; ty Gud är vetande, mägtig.

Vid utdelandet af sina håfvor har Gud gifvit åt somlige af Eder mera än åt andre. Men de, som så gynnats, gifva ej häraf åt sina slafvar, så att de må dela lika. Vilja de då förneka, att dessa gåfvor äro ifrån Gud?

Gud har ock givit somliga av eder företräde framför andra i fråga om jordiska håvor, men de, som fått företräde, lämna ej sina håvor ifrån sig till de slavar, över vilka de råda, så att de kunde bliva likställda därutinnan. Skola de väl bestrida Guds nåd?

Och Gud har i [fördelningen av] Sina gåvor gynnat några av er framför andra. Men de som gynnats delar inte med sig av sina förmåner åt dem som de rättmätigt besitter och [erkänner dem inte, vilket de borde,] som likställda. [Vågar] de alltså förneka Guds välsignelser

Och Gud har låtit några ibland eder öfverträffa andra i timligt godt: men de som fått företrädet, gifva ej ifrån sig sitt goda till sina slavar, så att de dela det lika. Skola de då förneka Guds välgerningar?

Gud har ock gifvit Eder makar af edert eget slägte, och af edra makar har Han beskärt Eder barn och barnbarn, samt försedt Eder med goda ting. Kunna de då tro på tomme afgudar och vara otacksamme för Guds välgerningar?

Gud har ock skaffat eder hustrur bland eder själva och skaffat eder barn och barnbarn med edra hustrur. Han har ock beskärt eder goda ting; skola de då tro på lögnen och förneka Guds nåd?

Och Gud har skapat åt er hustrur av samma natur som ni själva och genom era hustrur har Han gett er barn och barnbarn, och Han har försett er med goda ting för ert livsuppehälle. Skall de då [fortsätta att] tro på det som inte är sant och förneka Guds välgärningar,

Och Gud har efvit eder makar utaf eder sjelfva, och gifvit eder genom edra makar barn och afkomlingar; och Han har närt eder utaf de goda tingen: skola de då tro på lögnen och vara otacksamme för Guds välgerningar?

De dyrka utom Gud dem, som icke kunna gifva dem det ringaste uppehälle, hvarken ifrån himlarne eller ur jorden. De förmå ju ingenting.

I stället för Gud dyrka de sådana, som ej mäkta åstadkomma några håvor från himlarna eller jorden, och de äro ej i stånd till någonting.

och i stället för Gud dyrka vad som inte kan förse dem vare sig från himlarna eller jorden med något av det som de behöver för sin försörjning och som saknar all makt

De dyrka, utom Gud, sådane som ej kunna gifva dem någonting till uppehälle, från himlarne eller jorden, och som äro vanmägtige.

Gören ej liknelser i afseende på Gud. Gud vet, men I veten icke.

Så framställen då inga liknelser om Gud! Gud vet förvisso, men I veten icke.

Och gör inte Gud till föremål för jämförelser! Gud vet [allt], men ni har ingen [verklig] kunskap.

Alltså mågen J ej förlikna nägot vid Gud; ty Gud vet, men J veten icke.

Gud framställer såsom liknelse en lifegen slaf, som icke rår om något, och en fri man, åt hvilken vi hafva beskärt härliga håfvor, och som deraf i almosor utgifver hemligen och öppet. Kunna de väl jemföras med hvarandra? Nej! pris vare Gud! men de fleste af dem veta det icke.

Gud framställer till liknelse en livegen slav, som ej kan göra någonting, och en, som vi beskärt härliga håvor från oss, så att han både hemligen och offentligen kan dela med sig därav; äro väl de lika? Lov och pris hör Gud till; men de flesta av dem veta ingenting.

Gud framställer liknelsen om [två män] - en slav, som tillhör en annan man och som inte kan företa sig något [på egen hand], och en man som Vi har skänkt god försörjning och som ger av sitt både när ingen ser det och öppet inför alla. Är dessa två jämförbara? Gud ske lov [för denna liknelse]! Men de flesta [av dem] inser inte [den skillnad som här råder].

Gud framställer till liknelse en inköpt slaf, som ej har magt öfver nägonting, och honom som vi gifvit en god försörjning från oss, och som delar med sig deraf hemligen och offentligen; månne de skola hållas lika? Lofvad vare Gud! men de fleste af dem äro okunnige.

Och Gud framställer såsom liknelse två män, af hvilka den ene är stum, utan förmåga och till besvär för sin herre. Hvarthän han sänder honom, så kommer han åter utan framgång. Kan väl han jemföras med den, som bjuder hvad rätt är och håller sig på en rätt väg?

Gud framställer ock till liknelse tvenne män, av vilka den ene är en dumbe och ej kan göra någonting, så att han varder en börda för sin herre; vart denne än skickar honom, uträttar han ändock ingenting gott. Är väl denne och den, som påbjuder det rätta, emedan han själv är stadd på en rätt väg, lika?

Och Gud framställer liknelsen om två män, varav en är stum och inte kan reda sig själv och är en börda för sin beskyddare; vilket uppdrag denne än ger honom, misslyckas han. Kan han jämställas med den som föreskriver rättvisa [förhållanden mellan människor] och själv följer rättens raka väg?

Och Gud framställer till liknelse tvenne män, af hvilka den ene, en dumbe, ej har magt öfver någonting, utan är en börda för sin herre; hvart han må sända honom, bringar han ej med sig något godt: månne denne skall hållas lika med honom som anbefaller hvad rätt är, och som är på en rätt väg?

Guds äro himlarnes och jordens hemligheter, och den yttersta stunden kommer såsom ett ögonblick eller ännu hastigare, ty Gud är allsmäktig.

Gud tillhör det fördolda i himlarna och på jorden, och stundens förhandling skall varda som en blinkning med ögat eller ännu kortare; Gud är förvisso allsmäktig.

Hos Gud finns [kunskapen om] himlarnas och jordens dolda verklighet. [Den Yttersta] stunden är ett ögonblicks verk, ja, den är över ännu snabbare än så, eftersom Gud har allt i Sin makt.

Hvad som är förborgadt i himlarne och jorden tillhör Gud. Och domstimmens förhandling varder blott såsom ett ögonkast, eller än kortare; ty Gud är allsmägtig.

Gud har framfört Eder ur edra mödrars lif alldeles okunnige; men Han har gifvit Eder hörsel, syn och hjertan, så att I skullen vara tacksamme.

Gud har ock låtit eder utgå ur edra mödrars sköten, utan att I vissten av någonting, och han har givit eder hörsel, syn och hjärta, för den händelse I månden bliva tacksamma.

Gud förde er ut ur era mödrars sköten, ovetande om allt, och gav er hörsel, syn och hjärta; kanske känner ni tacksamhet [mot Honom].

Och Gud har frambragt eder från edra mödrars sköten: J vissten ingenting; och Han val eder hörsel och syn och hjertan, på det I mätten blifva tacksamme.

Hafva de ej gifvit akt på foglarne, som fått sin väg anvisad i himlarymden? Det är Gud allena, som håller dem uppe der. Häruti äro tecken för dem som tro.

Hava de då ej givit akt på fåglarna, som ålagts att flyga omkring i himmelens rymd? Ingen annan än Gud håller dem uppe; häri finnas sannerligen tecken för människor, som tro.

Har de inte sett hur fåglarna svävar genom luften [i enlighet med Guds lagar]? Ingen annan än Gud håller dem uppe! I detta ligger sannerligen budskap till människor som vill tro.

Hafva de ej gifvit akt på fåglarne som blifvit befallde att flyga omkring uti himmelens rymd? Ingen håller dem uppe, utom Gud: i detta är sannerligen tecken för menniskor som tro.

Gud har gifvit Eder tält till bostäder, och djurshudar, för att deraf göra tält. I finnen dem lätta, då I bryten upp och då I uppslån dem. Han har ock beskärt Eder ull, ragg och kamelhår till edert eget bruk och till handelsvaror. — Desse fördelar vara blott någon tid.

Gud har ock skaffat eder en bostad i edra tält och skaffat eder tält av boskapens hudar, dem I finnen bekväma på resans och på vilans dag, så ock bohag och husgeråd av deras ull, ragg och hår till en tid.

Och Gud har gett er bostäder för er vila, och har gett er boskapens hudar som [flyttbara] bostäder, lätta [att medföra] på era färder och [lätta att hantera] när ni slår läger; och [Han har gett er] deras ull, den grova och den fina, och deras hår [av vilket ni kan tillverka det som behövs] för att inreda [bostäderna] och annat som skall vara er till glädje och nytta sålänge de varar.

Och Gud har gifvit eder edra hus att bo uti; och gifvit eder utaf boskapskreaturens hudar hus hvilka J finnen lätta eder uppbrotts dag och eder hvilodag: och af deras ull och deras ludna skinn och deras här, bohag och husgerådssaker, för en tid.

Gud har ock skapat åt Eder skuggrika ställen och bergen till skyddsplatser. Han har ock gifvit Eder kläder, för att skydda Eder emot hettan, och kläder (pansar), som betäcka Eder under striden. Sålunda har Han fullkomnat sina nådebevis emot Eder, så att I skullen varda muslimin.

Gud har ock skaffat eder skugga av det han skapat, han har skaffat eder tillflyktsorter i bergen, och han har skaffat eder kläder, som skydda eder mot hettan, och kläder, som skydda eder i striden. Sålunda gör han sin nåd mot eder fullkommen, för den händelse I månden varda honom undergivna.

Och bland de ting som Gud har skapat har Han [sörjt för att några skänker] er skydd och skugga och i bergen har Han skapat grottor [där ni kan söka tillflykt]. Och Han har gett er kläder till skydd mot hetta [och köld] och kläder, som skyddar er mot ont som ni själva är upphov till. [Se] hur Han ger er Sin välsignelse i fullt mått - kanske underkastar ni er [nu Hans vilja]

Och Gud har gifvit eder skugga från det Han skapat och inrättat åt eder säkerhetsställen i bergen, och gifvit eder klädnad, att bevara eder mot hettan och klädnad att bevara eder uti edra krig: sålunda fullkomnar Han sin nåd emot eder, på det J mågen vara Honom undergifne.

Men om de vända dig ryggen, så är ditt kall endast att tydligt varna.

Men om de vända dig ryggen, åligger det dig blott att predika offentligt.

MEN OM de vänder dig ryggen [minns, Muhammad, att] din enda uppgift är att klart framföra budskapet.

Dock om de frånvända sig, åligger dig blott det offentliga predikandet.

De erkänna Guds godhet, — sedan förneka de den; ty de fleste af dem äro otrogne.

De erkänna Guds nåd, men sedan förneka de den; ja, de flesta av dem äro de otrogna.

De är medvetna om Guds välsignelser, men de vill inte erkänna dem - de flesta av dem är de otacksamma som framhärdar i förnekelse och synd.

De erkänna Guds nåd och sedan förneka de henne; och största delen af dem äro otrogne:

En dag skola vi uppkalla ett vittne ur hvarje folk, och då skall det ej tillåtas de otrogne att ursäkta sig, ej heller skola de finna nåd.

Än den dag, då vi uppkalla ett vittne från varje menighet, då intet undseende visas dem, som äro otrogna, och ingen ynnest beviljas dem!

Och den Dag då Vi skall låta ett vittne ur varje samfund stiga fram [för att vittna mot dem], skall inga [undanflykter eller ursäkter] godtas från förnekarnas sida, och inga [försök till] gottgörelse tas emot.

En dag skola vi resa upp från hvarje folk ett vittne, och då skall ej lyssnas till dem som varit otrogne, ej heller de varda upptagne till nåd.

När de orättfärdige få se straffet, så skall det ej mildras för dem och icke få de något uppskof.

När de, som göra orätt, få se straffet, skall det ej lindras för dem, och intet anstånd beviljas dem.

Och då syndarna fått se straffet kommer det inte att lindras och inget uppskov att beviljas.

Och när de som handlat orättfärdigt varseblifva straffet, då skall det ej lindras för dem, ej heller skola de få anstånd.

Då afgudatjenarne se sine afgudar, säga de: "o vår Herre! desse äro våre afgudar, som vi åkallade utom dig." Men de framkasta till dem detta svar: "I ären verkligen lögnare."

Och när de, som sätta andra vid Guds sida, få se Guds vederlikar, skola de säga: »Herre, detta är dina vederlikar, dem vi åkallade i stället för dig«, och de skola giva dem dessa ord till svar: »I ären sannerligen lögnare.«

Och när de som satte medhjälpare vid Guds sida ser dessa medhjälpare, skall de säga: "Herre! Det var dem som vi satte vid Din sida och som vi anropade i Ditt ställe." Men [medhjälparna] skall ge dem svar på tal: "Ni är sannerligen lögnare!"

Och när de som bedrifvit afguderi varseblifva sina afgudar, skola de säga: o, Herre! desse äro våra afgudar, hvilka vi åkallade, utom Dig. Men de skola gifva dem tillbaka i svar: sannerligen ären J lögnare.

På den dagen skola de erbjuda, att underkasta sig Guds vilja, och de uppdiktade afgudarne vika bort ifrån dem.

På den dagen skola de erbjuda Gud sin underkastelse, och allt vad de uppdiktade sviker dem.

Och den Dagen skall de förklara sin underkastelse [under Gud], och det som de [i livet] ljög ihop skall överge dem.

De skola erbjuda Gud den dagen sin undergifvenhet; och hvad de uppdiktade skall försvinna från dem.

På dem som icke tro och hindra andre ifrån Guds väg, skola vi lägga straff på straff, derföre att de illa handlat.

Dem, som äro otrogna och utestänga andra från Guds väg, skola vi hemsöka med straff på straff, därför att de anstiftade ofärd.

Över alla dem som förnekade sanningen och som hindrade [andra] att följa Guds väg skall Vi hopa straff på straff för all den skada de har åstadkommit.

De som varit otrogne och afhållit andra från Guds väg, vi skola öka åt dem straff på straff, emedan de åstadkommo förderf.

Och en dag skola vi uppväcka ett vittne bland hvarje folk emot detsamma ur dess egen krets, och vi skola framhafva dig, Muhammed, såsom vittne emot desse mekkanare; ty till dig hafva vi nedsändt boken till en förklaring på allting, till en ledning, ett nådebevis och ett gladt budskap för muslimin.

Än den dag, då vi uppkalla ett vittne från varje menighet emot dem själva och föra dig fram som vittne mot dem! Vi hava ock nedsänt skriften till dig till upplysning om allting, till vägledning, till ett barmhärtighetsbevis och ett glatt budskap för de Gud undergivna.

[Påminn dem om] den Dag då Vi från varje samfund skall låta ett vittne ur deras egna led stiga fram [som skall vittna] mot dem! Och dig har Vi gjort till vittne mot dem [som du har nått med budskapet]. Vi har uppenbarat denna gudomliga Skrift för dig, steg för steg, med klargörande av allt, med vägledning och nåd och ett glatt budskap om hopp till dem som har underkastat sig Guds vilja!

Och en dag skola vi resa upp ibland hvarje folk ett vittne från dem sjelfva, emot dem, och vi skola bringa dig såsom ett vittne emot desse. Och vi hafva till dig nedsändt Boken, till upplysning på allting, och vägledning och barmhertighet och ett gladt bådskap åt de rättrogne.

Gud bjuder Eder att öfva rättvisa, göra godt och sörja för edre anförvandter. Han förbjuder elakhet, synd och förtryck. Han förmanar Eder, på det att I skolen besinna Eder.

Gud påbjuder förvisso rättvisa, välgörenhet och givmildhet mot anförvanter och förbjuder det skändliga, otillbörliga och kränkande, i det han varnar eder, för den händelse I månden låta förmana eder.

GUD befaller att rätt och rättvisa skall råda [människor emellan och befaller dem] att göra gott och att vara givmilda mot de närmaste, och Han förbjuder alla skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft och allt som innebär en kränkning av andras rätt. Han förmanar och varnar er, för att ni skall lägga det på hjärtat.

Sannerligen anbefaller Gud rättvisa och välgörenhet och gåfvor till anförvandter: och Han förbjuder brottslighet och orättvisa och våld: Han förmanar eder, på det J mågen blifva erinrade.

Hållen förbundet med Gud, sedan I afslutat det, och bryten ej edre eder, sedan I aflagt dem. I hafven ju gjort Gud till eder löftesman. Gud vet hvad I gören.

Uppfyllen avtalet med Gud, då I ingått avtal, och bryten ej ederna, sedan de vunnit laga kraft och I tagit Gud till löftesman för eder! Gud vet förvisso vad I gören.

Stå fast vid förbundet med Gud när ni gör ett högtidligt åtagande, och bryt inte [era] eder efter att ha bekräftat dem och tagit Gud till er borgensman; Gud har kännedom om vad ni gör.

Och uppfyller Guds förbund, då J ingån i förbund: och ej mågen J bryta edra eder efter deras bestyrkande, och när J tagit Gud till vittne öfver eder; ty Gud vet hvad J gören.

Derföre att I ären ett mäktigare folk än ett annat, skolen I icke likna den qvinna, som upprifver sin spånad, som hon har spunnit stark, så att I begagnen edre eder, för att ömsesidigt bedraga hvarandra. Gud vill härmed endast pröfva Eder, och på uppståndelsedagen skall Han förklara för Eder, det hvarom I ären oense.

Och varen ej lika henne, som rev sin spånad i trasor, sedan den blivit färdig, så att I använden edra eder till att bedraga varandra, liksom vore en menighet starkare än en annan! Gud prövar eder blott därmed, och på uppståndelsens dag skall han sannerligen förklara för eder det, som I tvistaden om.

Gör inte som [kvinnan] som repade upp den starka tråd hon hade spunnit, och svär inte era eder [som om ni spelade ett spel där det gäller] att överlista varandra och [att hålla sig väl med] den klan [eller grupp] som har flest män [och är rikast i fråga om resurser]. Detta är ett prov som Gud låter er undergå och på Uppståndelsens dag skall Han helt visst klargöra för er det som ni hade olika meningar om.

Och ej mågen J vara liksom hon hvilken tillintetgör sin spånad, igenom att lösa upp den sedan den varit stark, så att J hållen bedrägligt hvad J svärjen emellan eder, derföre att ett folk är starkare än ett annat folk: Gud blott pröfvar eder derigenom; och visserligen skall Han göra tydligt för eder uppståndelsens dag, det hvarom J tvistaden.

Hade Gud velat, kunde Han hafva gjort Eder till en enda församling (af samma tro); men Han vilseleder hvem Han vill och förer hvem Han vill på den rätta vägen. I skolen sannerligen stå till svars för edra gerningar.

Om Gud velat, så skulle han hava gjort eder till en enda menighet, men han låter vem han vill fara vilse och vägleder vem han vill, och I skolen sannerligen få stå till svars för vad I gjorden.

Om Gud hade velat, hade Han gjort er till ett enda samfund, men Han låter den gå vilse som vill [gå vilse] och Han vägleder den som vill [vägledas]; ni kommer helt visst att få stå till svars för era handlingar.

Om Gud behagat, visserligen skulle Han gjort eder bekännare af en enda lära; men Han låter hvem Han vill gå vilse, och Han vägleder hvem Han vill; dock skolen J sannerligen förhöras beträffande hvad J gjorden.

Afläggen då ej eder, för att bedraga hvarandra, så att foten slinter, sedan den har fått fäste, och I fån smaka olyckan, derföre att I hafven utestängt andre ifrån Guds väg. Svårt blifver då edert straff.

Och använden ej edra eder till att bedraga varandra, så att foten slinter, sedan den fått fäste, och I fån smaka det onda, därför att I utestängt andra från Guds väg! Ja, eder väntar ett förskräckligt straff.

Nej, svär inte era eder för att överlista varandra; er fot som har fått fäste [i tron] kan slinta och så får ni bära de onda följderna [i detta liv] av att ha avvikit från Guds väg; och [efter döden] väntar er ett hårt straff.

Och ej mågen J hålla bedrägligt hvad J svärjen emellan eder, att foten ej må halka sedan den varit fast, och J ej mågen smaka det som är ondt, emedan J vändt bort från Guds väg, och J ej mågen lida ett svårt straff.

Säljen icke förbundet med Gud för ett ringa pris. Hos Gud finnes det, som är bäst för Eder, om I förstoden det.

Säljen icke avtalet med Gud för ett ringa pris! Vad som finnes hos Gud är bäst för eder, om I haven kunskap.

Byt därför inte bort förbundet med Gud för [att uppnå] en ömklig vinst. Det som Gud har i beredskap är för er det bästa - om ni bara visste...!

Och ej mågen J bortbyta Guds förbund mot ett ringa pris; ty hvad som är hos Gud, är bättre för eder, om J visten det.

Det som är hos Eder tager slut, men det som är hos Gud förblifver, och Han skall nog belöna de tålamodige, för deras bästa handlingar.

Vad som finnes hos eder skall förgås, men vad som finnes hos Gud består, och vi skola sannerligen giva dem, som äro tåliga, deras lön för det bästa de gjorde.

Det ni har i handen försvinner, men det som är hos Gud består i evighet. Vi skall sannerligen belöna dem som höll ut i motgång och prövningar efter deras bästa handlingar.

Hvad som är hos eder skall förgås; men hvad som är hos Gud är beståndande: och sannerligen skola vi gifva dem som äro ståndaktige, deras belöning enligt det bästa de gjorde.

Ho som gör godt, vare sig man eller qvinna, och är troende, sådane skola vi förunna ett lyckligt. lif, och belöna dem för deras bästa handlingar.

Den, som handlar rättskaffens, vare sig man eller kvinna, och är rättrogen, skola vi sannerligen skänka ett ljuvligt liv, och vi skola giva dem deras lön för det bästa de gjorde.

Den man eller kvinna som gör gott och lever rättskaffens och som har tron skall Vi skänka ett gott liv och Vi skall bestämma deras [slutliga] belöning efter deras bästa handlingar.

Eho som handlar rättfärdigt, vare sig man eller qvinna, och som är rättrogen, vi skola visserligen upplifva denne till ett sällt lif, och gifva dem deras belöning enligt det bästa de arbetade.

När du läser Korânen, så bed Gud om beskydd emot den fördömde Satan,

Och då du föredrager Koranen, så sök skydd hos Gud mot den stenade Satan!

NÄR DU [vill] läsa Koranen, be då Gud beskydda dig mot Djävulen, den utstötte.

Och när du läser Koran, tag då din tillflykt till Gud, emot den stenade djefvulen:

ty han har alls ingen makt öfver dem, som tro och på sin Herre förtrösta.

Han har förvisso ingen makt över dem, som tro och förtrösta på sin Herre.

Han har ingen makt över dem som tror och litar till sin Herre;

Ty han har ingen magt öfver dem som tro och på sin Herra förtrösta.

Hans makt sträcker sig endast öfver dem, som taga honom till vän och genom honom hafva blifvit afgudatjenare.

Hans makt sträcker sig blott till dem, som taga honom till beskyddare, och dem, som sätta andra vid Guds sida.

hans makt är begränsad till dem som ställer sig under hans beskydd och som förleds av honom att tillskriva andra del i Guds makt.

Hans magt sträcker sig blott öfver dem som taga honom till beskyddare, och hvilka gifva likar till Gud.

När vi sätta en korânvers i en annans ställe — och Gud vet bäst hvad Han vill uppenbara — säga de: "du är en lögnare." Nej! men de fleste af dem veta ingenting.

Och då vi sätta en vers i stället för en annan, emedan Gud bäst vet vad han nedsänder, säga de: »Du diktar blott.« Nej, de flesta av dem veta ingenting.

Och när Vi låter ett budskap ersättas av ett [annat] - Gud är väl medveten om vad Han uppenbarar, steg för steg - säger de: "Detta har du [själv] satt samman!" Nej, de flesta av dem vet inte [vad de talar om]!

Och när vi sätta en vers i stället för en annan vers — Gud vet bäst hvad Han nedsänder — säga de: du är blott en diktare: nej, men största delen af dem förstå ej.

Säg: "den helige ande har nedfört den ifrån din Herre såsom en verklig sanning, för att stadfästa de troende i sin tro, samt till en ledning och ett gladt budskap för muslimin.

Säg: »Helighetens ande har nedsänt det uti sanning från din Herre att styrka dem, som tro, ävensom till en vägledning och ett glatt budskap för de Gud undergivna.«

Säg: "Helighetens ande har, steg för steg, förmedlat uppenbarelsen från din Herre med sanningen för att stärka [tron hos] de troende och ge dem som har underkastat sig Guds vilja vägledning och ett glatt budskap om hopp."

Säg: den helige anden har bragt den ned från din Herra med sanning, att Han må styrka dem som tro, och till en vägledning och gladt budskap åt de rättrogne.

Vi veta väl, att de säga: "det är en menniska, som undervisar honom." Men dens tungomål, på hvilken de syfta, är rotvälska, detta deremot är en omisskännelig arabiska.

Vi veta nog, att de säga: »Det är blott en mänsklig varelse, som undervisar honom.« Den mans tungomål, som de syfta på, är barbariskt, men detta är tydlig arabiska.

Vi vet att de säger: "Det är bara en människa som lär honom denna [Koran]" - [men] den de syftar på [med sin beskyllning] talar ett utländskt språk, medan detta är klingande ren arabiska.

Och sannerligen veta vi att de skola säga: det är blott en man som lärer honom. Dens tungomål hvilken de falskt uppgifva, är främmande, och detta är det tydliga arabiska tungomålet.

Gud leder icke dem, som ej tro på Hans uppenbarelser, och de få ett pinsamt straff.

Dem, som ej tro på Guds tecken, vägleder Gud förvisso icke; ja, dem väntar ett plågsamt straff.

Gud vägleder inte dem som inte vill tro på Hans budskap, och ett svårt lidande [väntar] dem.

Sannerligen, de som icke tro på Guds tecken, dem skall Gud ej vägleda; och de skola lida ett plågsamt straff.

Sannerligen, de som ej tro på Guds uppenbarelser, uppdikta en lögn — och de äro ljugare.

Lögn uppdikta blott de, som ej tro på Guds tecken; ja, dessa äro de lögnaktiga.

Inga andra än de som inte tror på Guds budskap kan tänka ut [en sådan] lögn; och det är de [- inte Vår Profet -] som är lögnare!

Blott de som ej tro på Guds tecken uppdikta lögn; och de äro lögnare.

Öfver dem, som förneka Gud, sedan de trott på Honom — så framt de icke tvingats härtill, och deras hjerta står fast i tron; — men öfver hvar och en som öppnar sitt inre för otro — hvilar Guds vrede, och ett svårt straff väntar dem;

Den, som förnekar Gud, sedan han antagit tron — dock icke den, som tvingas och vars hjärta tryggar sig till tron, utan den, som öppnar sitt bröst för otron — honom drabbar Guds vrede; ja, honom väntar ett svårt straff,

Den som förnekar Gud efter att ha antagit tron - inte den som är utsatt för tvång, fastän hans hjärta förblir tryggt i sin övertygelse, utan den som frivilligt öppnar sig för otron - sådana [människor] ådrar sig Guds vrede och ett hårt straff väntar dem,

Eho som förnekar Gud efter sin tro — undantagen den som blifver tvingad och hvars hjerta tryggar sig vid tron — men eho som öppnar sitt bröst för otron, på dem varder Guds vrede; och de skola lida ett svårt straff.

ty de föredraga jordelifvet för det eviga lifvet, och Gud leder ej otrogna menniskor.

Och detta därför att de älska det jordiska livet mera än det tillkommande, och därför att Gud ej vägleder de otrogna människorna.

eftersom de sätter det jordiska högre än det eviga livet. Gud vägleder inte dem som förnekar sanningen.

Detta emedan de älskat det verldsliga lifvet högre än det tillkommande, och att Gud ej vägleder de otrogna menniskorna.

Desse äro sådane, hvilkas hjertan, öron och ögon Gud har förseglat. De äro sorglöse

Det är dessa, vilkas hjärtan, hörsel och syn Gud förseglat, och dessa äro de likgiltiga;

Det är dessa [människor] vars hjärtan, hörsel och syn Gud har förseglat; de är de likgiltiga, de tanklösa.

Desse äro de hvilkas hjertan, hvilkas hörsel och hvilkas syn Gud förseglat; och de äro de försumlige:

och skola helt säkert i evigheten varda förtappade.

det står fast, att de i det tillkommande livet bliva de tillspillogivna.

Helt visst är det de som i evigheten skall stå som förlorare.

Det är ej tvifvel på, att uti det tillkommande lifvet de varda de lidande.

Emot dem åter, som utvandra, sedan de genom förföljelser bringats till affall, men derefter hafva ansträngt alla sina krafter och hållit ut, är din Herre förlåtande, barmhertig.

Men sedan är din Herre sannerligen överseende och barmhärtig mot dem, som utvandrat efter att hava blivit prövade och sedan kämpat och varit tåliga.

Men de som genom förtryck och förföljelser tvingats att överge [sin tro] och som därefter flyr från ondskans rike och strävar och kämpar [för Guds sak] och uthärdar allt med tålamod - efter allt [som de har utstått] skall din Herre helt visst [visa dem] barmhärtighet och förlåta dem.

Men sannerligen är din Herre, beträffande dem som utflyttat från sina hem, efter att de utstått förföljelse och sedan kämpat och varit ståndagtige, sannerligen är din Herre derefter benägen att öfverse, barmhertig.

En dag skall hvarje menniska komma och kämpa för sig sjelf; och hvarje själ skall vedergällas efter sina gerningar. Icke skola de lida orätt.

Än den dag, då varenda själ träder fram och för sin egen talan och varenda själ erhåller full lön för vad hon gjort, utan att de lida någon orätt!

[Påminn dem om Uppståndelsens] dag då var och en kommer att vilja tala [enbart] i egen sak och då alla skall få den fulla lönen för sina handlingar och ingen skall tillfogas orätt.

En dag skall hvarenda själ framkomma att föra talan för sig sjelf, och hvarenda själ skall få fullt godtgjordt hvad hon arbetat, och de skola ej lida orätt.

Gud framställer såsom exempel en stad (Mekka), som befann sig i säkerhet och lugn. Sitt uppehälle fick den i öfverflöd från alla håll. Men den visade sig otacksam för Guds välgerningar, hvadan Gud lät dem smaka hunger i fullt mått och fruktan, för deras gerningars skull.

Gud framställer ock till liknelse en stad, som var trygg och lugn, som fick sitt rikliga uppehälle från alla håll, men förnekade Guds nåd, så att Gud lät den smaka hungersnödens och förskräckelsens hemsökelse till lön för vad de företogo sig.

GUD framställer liknelsen om en stad. [Invånarna] levde där lugna och trygga, tillförsäkrade en riklig försörjning från alla håll. Men de ville inte erkänna Guds välsignelser och Gud lät dem pröva på hungerns och fruktans elände på grund av att de [förnekade Guds välgärningar].

Gud framställer till bild en stad som var i säkerhet, fullkomligt lugn, till hvilken kommo dess förnödenheter öfverflöd, från alla håll, men som blef otacksam för Guds välgerningar, hvarföre Gud lät den vidkännas den svåraste i hungersnöd, och förskräckelse, i och för hvad de gjorde.

Till dem kom ock en apostel af deras landsmän; men de behandlade honom som bedragare. Derföre kom straffet öfver dem, ty de voro syndare.

En apostel ur deras egen krets har ju kommit till dem, men de höllo honom för lögnare, och straffet drabbade dem, orättfärdiga som de voro.

Ett sändebud, [en man] ur deras egna led, kom till dem men de kallade honom lögnare och så drabbade dem straffet medan de framhärdade i [förnekelse och annan] synd.

Och nu har en apostel af dem sjelfva kommit till dem, men de hafva gjort honom till lögnare, derföre skall straffet hemsöka dem i deras orättfärdighet.

Äten derföre hvad Gud gifver Eder till föda, såvida det är tillåtet och godt, samt tacken dervid Gud för Hans välgerningar, om det är Honom, som I tillbedjen.

Äten nu av vad Gud beskärt eder, för så vitt det är tillåtet och gott, och varen tacksamma för Guds nåd, om han är den, som I dyrken!

ÄT AV alla tillåtna goda ting som Gud har skänkt er för er försörjning och tacka Gud för Hans välgärningar, om det är Honom ni vill dyrka.

Spiser af det tillåtna goda hvarmed Gud försörjt eder; och varer tacksamme för Guds välgerningar, om det är Honom J tjenen.

Han har förbjudit Eder sjelfdöda djur, blod, svinkött och det kött, öfver hvilket, vid slagtandet, någon annan guds namn än Guds uttalats. Men om någon emot sin vilja, utan ondt uppsåt, af nöd tvingas att öfverträda detta bud, han syndar ej, ty Gud är förlåtande, barmhertig.

Han har blott förbjudit eder det självdöda, blodet, svinets kött och sådant, varöver någon annans namn än Guds åkallats. Men om någon tvingas av nöd utan lystnad och utan brottslig avsikt, så är Gud förvisso överseende och barmhärtig.

Han har inte förbjudit er annat än kött av självdöda djur och blod och svinkött och det som offrats åt någon annan än Gud. Men den som nöden tvingar [att äta av detta] - inte den som vill trotsa [förbuden] och som går längre [än hungern tvingar honom] - [skall finna att] Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Han har förbjudit eder förtära blott det som är sjelfdödt och blod och svinets kött, och det öfver hvilket något annat namn än Guds blivit åkalladt: men eho som af nöden tvingas, och ej gör det af uppstudsighet, eller lust till öfverträdelse, i sanning är Gud benägen att öfverse, barmhertig,

Gören Eder icke skyldige till en lögn, i det att I sägen: "detta är tillåtet och detta är förbjudet," för att pådikta Gud en osanning. Ty de, som uppfinna osanningar om Gud, hafva icke någon framgång.

Och sägen ej om det, som I fören på tungan, en sådan lögn som: »Detta är tillåtet, och detta är förbjudet« för att så uppdikta lögn om Gud! De, som uppdikta lögn om Gud, varda förvisso ej lyckliga.

Låt därför ingen osanning komma över era läppar då ni talar om [dessa ting och kallar] det ena lovligt och det andra förbjudet, så att ni lögnaktigt påbördar Gud era egna idéer. Det kommer inte att gå dem väl i händer som lögnaktigt påbördar Gud vad de själva finner på;

Och ej mågen J säga sådant hvaruti edra tungor yttra en lögn, såsom: detta är tillåtet och detta är förbjudet; på det J mågen pådikta Gud lögn, ty de som pådikta Gud lögn, skola ej hafva framgång:

Lögnen gifver en ringa njutning, och de få ett pinsamt straff.

Vilken ringa njutning! Ja, dem väntar ett plågsamt straff.

deras glädje skall vara en kort tid och ett plågsamt straff väntar dem!

En ringa njutning må de hafva "”) och härefter är beredt åt dem ett plågsamt strall

Judarne hafva vi förbjudit det, som vi tillförne för dig hafva omtalat. Vi förorätta dem ej, men de hafva förorättat sig sjelfve.

Dem, som äro judar, hava vi förut förbjudit vad vi uppräknat för dig, och vi hava ej gjort dem orätt, utan de gjorde orätt mot sig själva.

Men Vi förbjöd dem som följde den judiska tron det som Vi tidigare låtit dig veta; Vi gjorde dem ingen orätt; nej, det var de som gjorde sig själva orätt.

För dem som äro Judar förbjödo vi hvad vi omnämnt för dig förut: och vi voro ej orättvise emot dem; men de förforo orätt mot sina egna själar.

Föröfrigt är din Herre förlåtande och barmhertig emot dem, som af okunnighet ondt begått, men sedan hafva ångrat och bättrat sig.

Sedan är din Herre sannerligen överseende och barmhärtig mot dem, som gjort vad ont är av fåvitskhet, men efteråt omvänt sig och gjort det rätta.

Och - än en gång - de som handlar orätt av okunnighet och som därefter grips av ånger och bättrar sig - efter denna [sinnesändring] skall helt visst din Herre [låta dem erfara att] Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Och sannerligen är din Herre, beträffande dem som göra det ondt är af okunnighet, och hvilka ångra sig efteråt och bättra sig, sannerligen är din Herre derefter benägen att öfverse, barmhertig.

Abraham bildade såsom renlärig för sig sjelf en Gudi hängifven församling, och var icke någon afgudatjenare.

Abraham var förvisso ett föredöme, ödmjuk inför Gud och en hanif; han hörde ej till månggudadyrkarne,

ABRAHAM var en föregångsman och, i sin rena, ursprungliga tro, ett exempel. Han böjde sig under Guds vilja och var inte en sådan som ger avgudar sin dyrkan.

Abraham var visserligen lärans öfverhufvud, undergifven Gud, renlärig, och var icke bland afeudadyrkarne ;

Han var tacksam för Guds välgerningar. Gud utvalde honom och ledde honom på den rätta vägen;

Tacksam som han var för hans nåd. Gud utvalde honom och ledde honom på en rätt väg.

Han var alltid tacksam mot [Gud] för Hans välgärningar, Han som hade utvalt honom och lett honom till en rak väg.

Tacksam för Hans välgerningar: Gud utvalde honom, och styrde honom på en rätt väg.

vi gåfvo honom i denna verlden allt godt, och i det eviga lifvet hör han till de saliges antal.

Och vi gåvo honom gott i detta livet, och i det tillkommande skall han sannerligen höra till de rättfärdiga.

Och Vi skänkte honom det goda i denna värld, och i evigheten är helt visst hans plats bland de rättfärdiga.

Och vi gåfvo honom godt i denna verlden; och sannerligen varder han uti det tillkommande lifvet ibland de rättfärdige.

Sedan hafva vi uppenbarat för dig, Muhammed, att du, såsom renlärig, skulle följa Abrahams lära, ty han var icke afgudatjenare.

Sedan gåvo vi dig denna uppenbarelse: »Rätta dig efter Abrahams lära, eftersom han var hanif och ej hörde till månggudadyrkarne!«

Och tiden kom då Vi gav dig, [Muhammad, ingivelsen] att följa Abraham i hans rena, ursprungliga tro, han som inte var en sådan som ger avgudar sin dyrkan.

Och sedan hafva vi i uppenbarelse sagt till dig: följ Abrahams lära, han var renlärig; och han var ej ibland afoudadyrkarne

Sabbaten instiktades endast för dem (judarne), som vore oense derom, och Gud skall nog på uppståndelsedagen döma emellan dem om det, hvaröfver de tvistade.

Sabbaten har instiftats blott för dem, som tvista om den, och på uppståndelsens dag skall din Herre sannerligen döma mellan dem om det, som de tvistade om.

Sabbatsbudet infördes enbart [för att straffa] dem som inte kunde enas om [vad Abrahams tro innebar]. Men din Herre skall helt visst döma mellan dem på Uppståndelsens dag i alla frågor där de hade skiljaktiga meningar.

Sabbaten blef blott instiftad för dem som tvistade derom; och sannerligen skall din Herre dömma emellan dem uppståndelsens dag, uti det hvarom de tvistade.

Kalla menniskorna till din Herres väg med klokhet och lockande undervisning. Inlåter du dig i tvist med dem, så må det ske på det mildaste sätt; ty din Herre känner bäst. den, som afviker ifrån Hans väg, och Han känner bäst dem, som äro på den rätta vägen.

Kalla till din Herres väg med vishet och lämpliga föreställningar och bekämpa dem på det sätt, som är lämpligast! Din Herre känner förvisso bäst vem som förirrar sig från hans väg, och han känner ock bäst dem, som äro stadda på den rätta vägen.

KALLA [människorna, Muhammad] med kloka och goda ord att följa din Herres väg, och lägg fram argumenten på ett måttfullt och försynt sätt; din Herre vet bäst vem det är som avviker från Hans väg och Han vet bäst vem det är som följer Hans ledning.

Kalla till din Herras väg med vishet och ett fogligt förmanande, och motsäg dem med saktmodighet; ty din Herre känner hvem som irrar från Hans väg; och Han känner dem som äro vägledde.

Om I hämnens, så tillfogen lika stor förolämpning, som den, hvilken I hafven lidit; men ären I fördragsamme, så är detta bäst för de fördragsamme.

Och om I hämnens, så hämnens på samma sätt som andra hämnats på eder! Men ären I tåliga, så är detta sannerligen bäst för de tåliga.

Om ni besvarar [ett angrepp som ni utsatts för], besvara det då med samma medel som användes mot er; men om ni visar tålamod är detta det bästa för de tålmodiga.

Och om J utöfven hämnd mot någon, straffer honom med lika mycket ondt som blifvit eder tillfogadt; men om J tåligt fördragen, sannerligen är detta bättre för dem som tåligt lida.

Var derföre tålig; men ditt tålamod är endast möjligt genom din Herre. Låt dem icke bedröfva dig, och var ej ängslig för deras ränker;

Var tålig! Att vara tålig är dock ej möjligt annat än med Guds hjälp. Var ej bedrövad över dem och var ej bekymrad för deras stämplingar!

Bär allt med tålamod men [minns att du bara får] kraft att visa tålamod från Gud. Och var inte bedrövad för [förnekarnas] skull och känn dig inte beklämd på grund av den ohederlighet de visar [i sina tvister med dig].

Var alltså tålig: dock gagnar dig ej ditt tålamod, utom genom Gud: och ej må du sörja öfver dem, ej heller må du vara ängslig för det som de stämpla;

ty Gud är när de gudfruktige och dem, som väl göra.

Gud är förvisso med dem, som frukta Gud och som göra väl.

Gud är med dem som fruktar Honom och som gör det goda och det rätta.

Ty Gud är med dem som frukta Honom, och dem som väl göra.