أُوْلَـٰٓئِكَ ٱلَّذِينَ يَدۡعُونَ يَبۡتَغُونَ إِلَىٰ رَبِّهِمُ ٱلۡوَسِيلَةَ أَيُّهُمۡ أَقۡرَبُ وَيَرۡجُونَ رَحۡمَتَهُۥ وَيَخَافُونَ عَذَابَهُۥٓۚ إِنَّ عَذَابَ رَبِّكَ كَانَ مَحۡذُورٗا٥٧

Desse, som de åkalla, åstunda sjelfve en förening med sin Herre, sträfvande hvem af dem, som skall komma närmast till Honom. De hoppas ock på Hans barmhertighet och frukta för Hans straff, ty din Herres straff är fruktansvärdt.

Dessa, som de åkalla, sträva själva efter att nalkas sin Herre, tävlande om vem bland dem skall komma närmast, och hoppas på hans barmhärtighet och frukta hans straff. Din Herres straff är förvisso fruktansvärt,

De som de anropar vill själva vinna sin Herres välvilja och komma Honom så nära som möjligt, och de hoppas på Hans nåd och fruktar Hans straff - [alla] måste frukta din Herres straff!

De hvilka J åkallen söka att komma nära sin Herra, täfla om hvilken af dem skall komma Honom närmast, och de hoppas på Hans barmhertighet, och frukta Hans straff; ty din Herres straff är fruktansvärdt.