وَيَدۡعُ ٱلۡإِنسَٰنُ بِٱلشَّرِّ دُعَآءَهُۥ بِٱلۡخَيۡرِۖ وَكَانَ ٱلۡإِنسَٰنُ عَجُولٗا١١

Menniskan beder om det onda, likasom hon beder om det goda, ty menniskan förifrar sig.

Människan önskar sig ont, liksom hon önskar sig gott; ja, människan har så bråttom.

Människan ber om det onda liksom hon ber om det goda, eftersom hon är benägen att förhasta sig.

Menniskan bönfaller om ondt liksom hon bönfaller om godt; ty menniskan är hastig.