وَلَا تَقۡتُلُواْ ٱلنَّفۡسَ ٱلَّتِي حَرَّمَ ٱللَّهُ إِلَّا بِٱلۡحَقِّۗ وَمَن قُتِلَ مَظۡلُومٗا فَقَدۡ جَعَلۡنَا لِوَلِيِّهِۦ سُلۡطَٰنٗا فَلَا يُسۡرِف فِّي ٱلۡقَتۡلِۖ إِنَّهُۥ كَانَ مَنصُورٗا٣٣

Döden ej någon menniska, då Gud har förbjudit att döda henne, så framt det ej sker för en rättvis sak. Om någon orättvist dödas, så hafva vi gifvit hans närmaste rättighet att hämnas. Men denne må ej gå förlångt i sin hämnd, ty han varder ju hjelpt och hämnad.

Döden icke utan sak det liv, som Gud förklarat okränkbart! Om någon orättmätigt varder dräpt, så giva vi hans blodsfrände bemyndigande. Denne må dock ej gå för långt i sin blodshämnd; han får förvisso hjälp.

Tag inte en annans liv - Gud har förklarat det heligt - annat än i rättfärdigt syfte. Om någon dödas med orätt, ger Vi den som för hans talan bemyndigande [att kräva rättvis vedergällning]; men denne skall inte gå för långt vad vedergällningen beträffar. [Den döde] har redan fått [Guds] hjälp.

Och ej mågen J dräpa menniskan, som Gud förbjudit att dräpa, utom med rätta: och eho som blifver orättvist dräpt, sannerligen hafva vi gifvit hans närmaste anförvandt magt att kräfva hämnd, men ej må han gå för långt i dråpet; ty han är understödd.