وَمَا مَنَعَنَآ أَن نُّرۡسِلَ بِٱلۡأٓيَٰتِ إِلَّآ أَن كَذَّبَ بِهَا ٱلۡأَوَّلُونَۚ وَءَاتَيۡنَا ثَمُودَ ٱلنَّاقَةَ مُبۡصِرَةٗ فَظَلَمُواْ بِهَاۚ وَمَا نُرۡسِلُ بِٱلۡأٓيَٰتِ إِلَّا تَخۡوِيفٗا٥٩

Intet har hindrat oss, att nedsända de äskade undern, utom det att forntidens menniskor ansågo dem för bedrägeri. Vi gåfvo Thamûdäerne kamelinnan, såsom ett tydligt tecken, likväl misshandlade de den. Vi sända icke någon apostel med underverk, utan för att injaga skräck.

Ingenting annat har avhållit oss från att sända tecknen, än att de gamle förnekade dem. Vi gåvo Thamud kamelhonan i synlig måtto, men de förgrepo sig på henne, och vi sända blott tecknen till skräck.

Ingenting hindrar Oss att sända [människorna] tecken och under [liksom Vi gjorde i äldre tider] utom detta att folken i äldre tider [trots tecknen] kallade [Våra budskap] för lögn; till stammen Thamud överlämnade Vi kamelstoet som ett tecken för att öppna deras ögon, men de förgrep sig på det. Vi sänder inte [sådana] tecken annat än som en varning.

Och ingenting afhöll oss ifrån att sända underverk med dig, om icke att företrädarne till eder gjort dem till lögn: vi gåfvo Tzamud kamelinnan ögonskenlig, och de tillfogade henne ondt: och vi sände ej underverk, om icke för att ingifva förskräckelse.