وَيَجۡعَلُونَ لِلَّهِ ٱلۡبَنَٰتِ سُبۡحَٰنَهُۥ وَلَهُم مَّا يَشۡتَهُونَ٥٧

De gifva döttrar åt Gud. Ära vare Gud! De önska dem ej åt sig sjelfve.

De pådikta ock Gud döttrar. Honom allena all ära! Men själva få de vad de önska sig.

Och de tilldelar Gud döttrar - stor är Han i Sin härlighet! - men åt sig [väljer de] det som de själva önskar.

Och de tillägga Gud döttrar; prisad vare Han! men åt sig sjelfva önska de det icke.