Sura 15: Al-Higr

A. L. R. Detta är verser utur boken och de bilda, sedan de uppenbarats, en tydlig Korân.

‘LR. Detta är skriftens och en tydlig Korans verser.

Alif lam ra. DETTA ÄR budskap ur Skriften, en Koran, klar i sig själv och som ger en klar framställning av sanningen.

A. L. R. Dessa äro bokens, en klar Korans, tecken.

De otrogne kunna väl mången gång önska, att hafva varit muslimin.

Mången gång kunde de, som äro otrogna, önska, att de vore Gud undergivna.

Kanske skall de [en gång], dessa som framhärdar i att förneka den, önska att de hade underkastat sig Guds vilja [medan det ännu var tid].

En gång skola de som icke tro önska att de varit muslimin.

Låt dem då vara; må de äta, göra sig goda dagar och tjusas af hoppet. De skola snart få ljus i saken.

Låt dem äta och njuta, och må hoppet tjusa dem. De skola få erfara det.

Låt dem frossa och njuta [fröjderna i] detta liv och låt deras [samveten] sövas av hoppet [att räkenskapens Stund aldrig kommer]. Tids nog skall de få veta [sanningen].

Lemna dem att spisa och njuta, och må hoppet intaga dem; de skola sedan erfara sin dårskap.

För hvarje stad, som vi hafva förstört, har funnits en bestämd, skriftlig termin.

Ingen stad hava vi tillintetgjort, utan att den fått en bestämd tid sig förelagd.

Vi har aldrig låtit ett folk förgås utan att först utsätta en frist för dem.

Vi hafva icke förstört någon stad, utan att beträffande den varit ett bestämdt beslut.

Intet folk kan påskynda eller uppskjuta sitt slut.

Intet folk kan påskynda eller uppskjuta sin tid.

Inget folk kan vare sig förkorta eller förlänga den för dem [utsatta] fristen.

Icke något folk skall komma före, ej heller dröja efter sin utfästa tid.

De säga: "o du, som fått varningen i uppdrag, du är sannerligen besatt.

Men de säga: »Du, till vilken förmaningen nedsänts, är sannerligen förryckt.

De [som förnekar sanningen] säger: "Du måste vara galen, du som [påstår att] denna Koran har uppenbarats för dig!

Och de säga: o, du! tll hvilken boken med lärosatserne blifvit nedsänd, visserligen är du besatt af en ond ande;

Hvarföre medför du ej änglarne till oss, om du talar sanning?"

Varför kommer du ej till oss med änglarna, om du hör till de sannfärdiga?«

Varför har du inte kommit till oss med änglarna [i följe], om du är en av dem som talar sanning?"

Skulle du icke komma till oss med englarne, om du vore bland de sannfärdige?

Vi nedsända icke änglarne, utan för straffdomens utförande. Då varda syndarne ej skonade.

Vi nedsända änglarna endast uti sanning, men då låta de ej vänta på sig.

Vi sänder inte änglarna annat än med den slutliga Sanningen, och [tvivlarna] får då ingen [ytterligare] frist.

Vi nedsända ej enelarne, utan med skäl; och då skola de ej få anstånd.

Vi hafva låtit kungörandet utgå, och vi skola iakttaga terminen.

Vi hava nedsänt förmaningen, och den hava vi sannerligen i minnet.

Det är Vi som har uppenbarat denna Koran steg för steg och Vi skall helt visst slå vakt om den!

Sannerligen hafva vi nedsändt boken med lärosatserne, och vi äro hennes vårdare.

Redan före dig, Muhammed, hafva vi skickat sändebud till fornverldens folk.

Vi hava ju sänt andra före dig till de gamles olika samfund,

ÄVEN FÖRE din tid [Muhammad] sände Vi [Våra sändebud] till folken i det förgångna,

Och vi hafva redan sändt apostlar före dig, bland förfädrens olika trosbekännare.

Så ofta som ett sändebud kom till dem, gjorde de narr af det.

Men ingen apostel kom till dem, utan att de gäckades med honom.

men inget sändebud kom till [sitt folk] utan att de gjorde narr av honom.

Och det kom ej till dem någon apostel, utan att de drefvo gäck med honom.

En sådan ande ingifva vi i illgerningsmännens hjertan;

Sålunda inprägla vi det i syndarnes hjärtan,

Och [samma motstånd mot förkunnelsen] låter Vi genomsyra dessa obotfärdiga syndares hjärtan.

Sålunda skola vi införa det i de brottsliges hjertan:

de tro ej på varningen, ehuru de hafva framför sig forntidens varnande exempel.

Utan att de tro, och dock har bestämmelsen om de gamle redan gått i fullbordan.

De tror inte på den trots att [de vet vad som hände] dessa äldre folk.

De skola ej tro på honom, ehuru redan förfädrens straff föregått.

Om vi ock öppnade öfver dem en port i himmelen och änglarne stego upp och ned,

Och om vi läte en port i himmelen stå öppen för dem hela dagen, så att de kunde stiga upp i den,

Även om Vi [lät dem stiga upp] till himlen och Vi där öppnade en port för dem, så att de fick fortsätta sin uppstigning [och se de största tecken],

Och om vi öppnat för dem en port uti himmelen, och de företagit sig att uppstiga deri,

så skulle de säga: "våra ögon äro berusade — nej, vi äro förtrollade menniskor."

Så skulle de säga: »Våra ögon bländas; ja, vi äro förtrollade människor.«

skulle de säkerligen säga: "Vi är offer för en synvilla - nej, vi har blivit förhäxade!"

Skulle de visserligen sagt: våra ögon äro blott förvirrade, eller snarare, vi äro förblindade menniskor.

Vi hafva ock satt på himmelen djurkretsens bilder och utsirat dem för åskådarne.

Vi hava ju satt djurkretsen i himmelen och utsmyckat den för åskådarne

OCH VI har lagt ut stjärnbilder på himlens valv till glädje för [nattliga] betraktare;

Sannerligen hafva vi satt de tolf tecknen på bimmelen, och smyckat honom för åskådarena;

Vi vakta dem för hvarje stenad satan,

Och bevarat den för varje stenad satan

och Vi har fredat dem för [intrång av] alla utstötta demoner;

Och vi vakta honom mot hvarje med stenar fördrifven djefvul.

såvida han ej stjäl sig till att höra något; men då träffas han af en synlig låga.

Utom den, som stjäl sig till att höra. Honom förföljer en klar låga.

men om någon där vill smyga sig till förbjuden kunskap skall han genskjutas [och brännas] av en klart lysande låga.

Utom någon som stjäl sig att lyssna, men hvilken en ögonskenlig flamma förföljer.

Jorden hafva vi utbredt och i den nedsänkt fasta berg, samt låtit framkomma på den hvarjehanda ting i afmätt mängd.

Och jorden hava vi brett ut och satt bergmassor på henne och låtit allehanda ting, väl avmätta, växa på henne.

Och Vi har brett ut jorden och där sänkt ned fast förankrade berg och låtit alla slag av växter uppstå på den enligt en väl avvägd plan.

Och jorden hafva vi utbredt, och kastat på henne fasta berg, och vi hafva låtit gro i henne af allting, väl afmätt;

Vi hafva ock på den anordnat födoämnen åt Eder och åt de varelser, åt hvilka I icke gifven föda.

Och vi hava skaffat uppehälle på henne åt eder och dem, som I ej behöven försörja.

Och Vi har sörjt för att ni där får ert uppehälle och för uppehället av allt levande som ni inte har ansvar för.

Och vi hafva der alstrat lifsmedel åt eder, och åt den om hvilken J ej dragen försorg.

Det gifves ingenting der, hvars förvaringsrum icke äro hos oss, och vi låta det nedkomma endast i bestämd mängd.

Det finnes intet, som ej har sina förrådskammare hos oss, och vi nedsända ingenting annat än efter bestämt mått.

Ingenting finns som inte [har sitt ursprung] i Våra förråd och ur dem skänker Vi bara enligt ett [i förhållande till behovet] bestämt mått.

Och ingenting finnes, utan att dess skattkammare är hos oss: och vi utgifva det blott enligt ett visst mått.

Och vi utsända fruktsamme vindar och nedsända sedan ifrån himmelen vatten, som vi hafva gifvit Eder att dricka. I ären icke dess förvarare.

Vi hava ock utsänt befruktande vindar och nedsänt vatten från himmelen; vi hava givit eder det att dricka, och det är ej I, som haven det i förvar.

Vi lösgör vindarna som biträder vid [växternas] befruktning och Vi låter regn falla så att ni får [vatten] att dricka; men det är inte ni som förfogar över det.

Och vi sända vindarne som drifva de digra molnen, och vi nedsända från himmelen vatten, och deraf gifva vi eder dryck, och det är ej J som hafven det i förråd.

Vi gifva lif och vi gifva död, men vi ärfva allt (och dö icke).

Vi giva sannerligen liv och död; ja, vi äro arvtagarne.

Det är Vi som skänker liv och skänker död och det är Vi som förblir [när allt förgår].

Och sannerligen gifva vi if och död, och vi äro arfvingarne till allt.

Vi känna dem, som komma förut af Eder och dem som komma senare.

Vi känna ju dem av eder, som gå främst, och vi känna ock dem, som komma sist.

Och Vi känner [människorna], de som har gått före er och de som skall komma efter.

Vi känna dem ibland eder som gå förut, och vi känna äfven dem som komma efter.

Din Herre skall samla dem; Han är allvis, allvetande.

Din Herre skall förvisso församla dem; han är förvisso den Vise, den Vetande.

Din Herre är den som skall samla dem alla åter - Han är vis och Han har kännedom om allt.

Och sannerligen skall din Herre ihopsamla dem; ty Han är vis, vetande.

Vi hafva skapat menniskorna af torr, mörk lera, som var gjuten.

Vi hava ju skapat människan av svart, bildbar lera,

VI HAR skapat människan av ljudande krukmakarlera, av formbar gyttja;

Vi hafva skapat menniskan af saudblandad lera, af tilldanad svart gyttja.

Men Djânn hade vi redan förut skapat af förtärande eld.

Men djinnerna skapade vi först av den kvävande vindens glöd.

och dessförinnan skapade Vi de osynliga väsendena av ökenvindens eld.

Och satan hafva vi skapat förut af den hetaste eld.

Din Herrre sade ju till änglarne: "jag skapar nu en menniska af torr, mörk lera, som hade gjutits.

Än när din Herre sade till änglarna: »Jag vill förvisso skapa en mänsklig varelse av svart, bildbar lera.

Och se, då sade din Herre till änglarna: "Jag skall skapa människan av ljudande krukmakarlera, av formbar gyttja,

Och kom ihåg då din Herre sade till englarne: sannerligen går jag att skapa en menniska af sandblandad lera, af tilldanad svart gyttja;

Och så snart jag har gjort henne färdig och inblåst i henne något af min ande, så nedfallen tillbedjande för henne.".

Och när jag fullbordat honom och inblåst min ande i honom, så fallen ned i tillbedjan för honom!«

och när Jag har format henne och andats in i henne något av Min ande, fall då ned på era ansikten inför henne!"

Och när Jag fullbordat henne, och inblåst i henne af min ande, faller då ned att tillbedja benne.

Då nedkastade sig alle änglarne

Så föllo änglarna allesammans ned

Därpå föll änglarna ned [inför människan], alla

Och englarne tillbådo allesamman,

utom Iblis; han vägrade att vara bland de tillbedjandes antal.

Utom Iblis; han vägrade att följa med dem, som föllo ned.

utom Iblees, som vägrade att ansluta sig till dem som föll ned [inför henne].

Utom Iblis, som vägrade att blifva med de tillbedjande.

Gud sade: "hvad går åt dig, Iblis, att du ej vill vara med de tillbedjande?"

Gud sade: »Vad fattas dig, Iblis, eftersom du ej följer med dem, som falla ned?«

[Gud] sade: "Iblees! Varför faller du inte ned på ditt ansikte som de andra?"

Sade Herren: o, Iblis! hvad fattas dig att du ej är med dem som tillbedja?

Han svarade: "ej höfves det mig, att tillbedja en menniska, som du har skapat af torr, mörk lera, som blifvit gjuten."

Han svarade: »Jag kan ej förmå mig att falla ned för en mänsklig varelse, som du skapat av svart, bildbar lera.«

[Iblees] svarade: "Jag är inte den som skall falla ned inför en människa, som Du har skapat av ljudande krukmakarlera, av formbar gyttja."

Han svarade: det höfves ej mig att tillbedja en menniska, som Du skapat af sandblandad lera, af tilldanad svart gyttja.

Gud sade: "gå då bort härifrån, ty du är fördömd,

Då sade Gud: »Ut med dig härifrån, ty du är värd att stenas,

[Gud] sade: "Bort härifrån! Utstött skall du vara

Sade Herren: gack då ut derifrån, ty du skall varda bortdrifven;

och öfver dig skall förbannelsen hvila ända till domedagen."

Och förbannelsen skall förvisso vila över dig till domedag.«

och [Min] förbannelse [skall följa dig] till Domens dag!"

Och på dig varde förbannelsen intill domens dag.

Iblis sade: "o min Herre! gif mig anstånd till uppståndelsens dag."

Han svarade: »Herre, giv mig anstånd till den dag, då de uppväckas!«

[Iblees] sade: "Herre! Bevilja mig anstånd till den Dag då [människorna] skall uppväckas från de döda!"

Han svarade: o, Herre! gif mig anstånd tills en dag de döda skola uppväckas.

Gud svarade; "detta uppskof beviljas dig

Då sade Gud: »Så stanna då bland dem, som få anstånd

[Gud] svarade: "Du är en av dem som skall beviljas anstånd

Sade Herren: i sanning är du bland dem som få anstånd,

till den bestämda stundens dag."

Till den bestämda tidens dag!«

till den Dag vars ankomsttid är känd [av Mig ensam]."

Intill en dag, den bestämda tiden.

Iblis sade: "min Herre! efter som du (genom din befallning) har förledt mig till fall, så skall jag förespegla dem (menniskorna) på jorden det onda såsom skönt och bedraga dem allesammans,

Han svarade: »Herre, därför att du bragt mig på fall, skall jag sannerligen förhärliga mitt verk för dem på jorden och bringa dem allesammans på fall

[Iblees] sade: "Herre! Eftersom Du har kommit mig att begå ett felsteg, lovar jag att [för människorna] utmåla [det onda] på jorden i de mest förföriska färger och att leda dem alla till synd,

Sade djefvulen: o, Herre! derföre att du svikit mig, skall jag göra dem behagligt det onda på jorden, och skall förföra dem alla,

utom dine uppriktige tjenare ibland dem."

Utom dina uppriktiga tjänare.«

[alla] utom dem som är Dina verkliga, hängivna tjänare!"

Utom Dina tjenare, de upprigtige ibland dem.

Gud sade: "detta är en rät väg, öfver hvilken jag bör vaka:

Då sade Gud: »Detta är den rätta vägen för mig.

[Gud] sade: "Detta är för Mig en rak väg;

Sade Herren: detta är inför mig en rätt väg:

du skall ej hafva makt öfver mine tjenare, med undantag af dem ibland de villfarande, som efterfölja dig."

Över mina tjänare har du förvisso ingen makt utom över dem, som bragts på fall och följa dig.«

du skall inte ha makt över andra av Mina tjänare än dem som helt gått vilse och [av fri vilja] följer dig.

Ty öfver mina tjenare har du ingen magt, utom öfver honom bland de förförde som följer dig.

Alle skola de sannerligen mötas i helvetet.

Och helvetet skall sannerligen varda en samlingsplats för dem allesammans.

Helvetet är den fastställda mötesplatsen för dem alla -

Och sannerligen är helvite utlofvadt till dem alla;

Det har sju portar, och vid hvarje port får en afskild skara sin plats.

Det har sju portar; på varje port fördelas en del av dem.

det har sju portar, som var och en skall få sin bestämda andel [av syndare]."

Det har sju portar: till hvarje port varder en del af dem fördelad.

Men de gudfruktige skola bo bland lustgårdar och källor.

De gudfruktiga skola förvisso dväljas i lustgårdar och bland källor.

DE GUDFRUKTIGA [skall vistas] i lustgårdar med [porlande] källor,

Men de gudfruktige skola vistas ibland lustgårdar och källor; och dem skall sägas:

Man säger till dem: "gån derin i frid och utan fruktan."

»Träden in i frid och ro!«

och skall [vid inträdet] hälsas: "Stig in i fred! Här är ni skyddade [mot allt ont och mot all förgänglighet]."

Inträder dit med frid, säkre.

Allt groll, som funnits i deras hjertan, skola vi borttaga. Såsom bröder skola de hvila på bäddar midtemot hvarandra.

Och vi skola taga bort allt agg, som finnes i deras bröst, där de broderligen vila på troner mitt emot varandra.

Vi skall rensa bort ur deras bröst [alla rester av gammalt] agg och [med hjärtat fyllt av] broderlig kärlek [skall de ta plats] på upphöjda troner mitt emot varandra.

Och vi skola borttaga den ondska som är i deras bröst; såsom bröder skola de hvila midt emot hvarandra på prägtiga sängar.

Der skall ej trötthet besvära dem, och icke. skola de derifrån utdrifvas.

Där besvärar dem ingen trötthet, och därifrån varda de ej utdrivna.

De skall inte känna trötthet och de skall aldrig behöva lämna detta [lyckliga tillstånd].

Der skall ingen trötthet besvära dem; ej beller varda de derifrån utdrifne.

Förkunna mine tjenare, att jag är öfverseende och barmhertig,

Tala om för mina tjänare, att jag är den Överseende, den Barmhärtige,

Säg till Mina tjänare att Jag sannerligen är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet -

Förkunna mina tjenare att jag, sannerligen, är den Nådige, den Barmhertige;

och att mitt straff är det pinsamma straffet.

Men att mitt straff är det plågsamma straffet!

men Mitt straff [när det drabbar, innebär] det svåraste lidande.

Men att mitt straff är det plågsamma straffet.

Och berätta för dem (såsom bevis härpå) om Abrahams gäster.

Och tala om för dem om Abrahams gäster,

OCH BERÄTTA för dem om Abrahams besökare -

Och förtälj dem historien om Abrahams gäster,

De kommo till honom och sade: "fred!" Han svarade: "vi äro rädda för Eder."

När de trädde in till honom och sade: » Frid!« Då sade han: »Vi äro förvisso rädda för eder.«

hur de steg fram till honom och hälsade honom med fredshälsningen och han sade: "Ert besök gör oss oroliga!"

Då till honom de inträdde, och sade: frid! Han svarade: vi bära sannerligen fruktan för eder.

De sade: "var icke rädd; vi lofva dig en vis son."

De svarade: »Var icke rädd! Vi bebåda dig förvisso en förståndig son.«

[Och] de sade: "Du har ingenting att frukta! Vi kommer med det glada budskapet till dig att [du skall få] en son [som skall bli en vis man]."

De sade: du må ej rädas, ty vi bebåda dig en vis son.

Han svarade: "huru? I förkunnen mig detta, oaktadt min höga ålder? hvad förkunnen I mig?"

Han sade: »Bebåden I mig detta, ehuru jag är böjd av ålder? Vad bebåden I då?«

[Abraham] svarade: "Detta budskap ger ni mig trots min höga ålder? Vad är detta som ni säger mig?"

Han svarade: bringen J mig gladt bådskap, oaktadt ålderdomen trycker mig? Hvad bebåden J mig då?

De sade: "vi förkunna dig sanningen; förtvifla icke!"

De svarade: »Vi bebåda dig sanningen. Hör ej till dem, som misströsta!«

De sade: "Vårt budskap till dig är sanning. Var därför inte en av dem som misströstar [om Guds nåd]!"

De sade: vi hafva bebådat dig sanningen, alltså må du ej vara ibland dem som misströsta.

Han sade: "ho kan väl förtvifla om Guds barmhertighet, utom de villfarande."

Han sade: »Vem misströstar väl om sin Herres barmhärtighet utom dem, som fara vilse?«

[Abraham] sade: "Vem - utom den som helt har gått vilse - ger upp hoppet om sin Herres nåd?"

Han svarade: ho misströstar väl om sin Herras barmhertighet, utom de som fara vilse?

Men hvad är edert ärende," fortfor han, "I sändebud?"

Och han sade: »Och vad är då edert ärende, I sändebud?«

[Och] han fortsatte: "Vilka [andra] ärenden för er hit, ärade budbärare?"

Han sade åter: hvad är då edert ärende, o, J sändebud?

De svarade: "vi sändes till ett syndigt folk,

De svarade: »Vi äro förvisso sända till människor, som äro syndare

De svarade: "Vi är sända till ett folk av obotfärdiga syndare [som skall förintas].

De svarade: sannerligen äro vi sände till ett brottsligt folk;

med undantag af Lots slägt, ty dem skola vi rädda allesammans,

Undantagandes Lots släkt; dem skola vi sannerligen frälsa allesammans

Lot och hela hans hus skall dock räddas -

Med undantag af Lots slägt, ty dem skola vi visserligen frälsa alla,

utom hans hustru; ty efter vårt förmenande hör hon till dem, som öfverträda."

Utom hans hustru; vi hava bestämt, att hon sannerligen skall vara bland dem, som stanna kvar.«

utom hans hustru som skall bli kvar - så har Gud beslutat - tillsammans med de övriga."

Utom hans hustru; vi hafva förut bestämt, att hon, i sanning, varder ibland dem som stanna qvar.

När sändebuden kommo till Lots familj,

Och när sändebuden kommo till Lots släkt,

OCH NÄR de utsända kom till Lot

Och då sändebuden kommit till Lots slägt,

sade han: "I ären för mig obehagliga personer,"

Sade han: »I ären förvisso främmande människor.«

sade han: "Jag känner er inte."

Sade han: verkligen ären J okända menniskor.

De svarade: "men vi komma ju med det straff, hvarpå de hafva tviflat (ehuru du varnade dem),

De svarade: »Nej, vi komma till dig med det, som de tvivlade på.

De svarade: "Nej, [vi är Guds utsända och] vi har kommit till dig med det som [dessa människor] aldrig ville tro på;

De svarade: nej, men vi äro komne till dig, med det hvarpå de tviflade;

och vi medföra till dig förverkligandet af dina hotelser; vi äro verkligen sannfärdige.

Vi komma till dig med sanningen, och vi äro sannerligen sannfärdiga.

ja, vi har gett dig ett sant besked - var förvissad om att vi säger sanningen.

Och vi hafva bragt dig sanningen, och vi äro sannfärdige.

Begif dig i väg om natten med de dine. Gå bakom dem, men ingen af Eder får vända sig om. Dragen dit, I blifven befalde."

Begiv dig alltså åstad med de dina i en nattlig stund och följ efter dem! Ingen av eder må vända sig om, och gån dit I befallens!«

Gå härifrån med din familj i skydd av nattmörkret - gå [själv] sist [för säkerhets skull] och låt ingen se tillbaka - och fortsätt i den riktning som skall anvisas er."

Gack alltså ut med din slägt under nattens mörker, och följ du bakefter dem, och ingen ibland eder må vända sig tillbaka, och går dit J ären befallde.

Vi gåfvo honom denna befallningen, ty syndarnes afkomma skulle den följande morgonen platt utrotas.

Och vi meddelade honom detta bud, att de skulle vara utrotade till sista man, när morgonen grydde.

Och Vi uppenbarade för honom detta [Vårt] beslut: "När dagen bryter in, skall alla dessa syndare ha förintats."

Och vi gåfvo honom denna befallning, derföre att ända till den siste af desse om morgonen skulle blifva utrotad.

Och stadsboarne kommo högligen glade (öfver de sköne ynglingarnes ankomst).

Och stadens invånare kommo jublande.

Och stadens män, som gladde sig över den goda nyheten, kom [skyndande till Lots hus].

Och stadens invånare kommo i stor fröjd till Lot.

Han sade: "desse äro mine gäster. Utskämmen mig icke,

Han sade: »Dessa äro förvisso mina gäster; vanären mig alltså icke,

[Lot] sade: "Dessa män är mina gäster. Drag inte vanära över mig.

Han sade: desse äro sannerligen mina gäster, alltså mågen J ej komma mig på skam:

utan frukten Gud och vanären mig ej."

Utan frukten Gud och låten mig ej komma på skam!«

Frukta Gud och gör inte detta till en skammens dag!"

Utan frukter Gud och förnedre mig ej.

De svarade: "hafva vi icke förbjudit dig, att taga under ditt beskydd några menniskor?"

De svarade: »Hava vi ej förbjudit dig att mottaga några människor?«

De svarade: "Har vi inte förbjudit dig att lägga dig ut för främlingar [som vi har lust till]?"

De svarade: hafva vi icke förbjudit dig i fråga om hvem som helst, gästfrihetens utöfning?

Han sade: "se här äro mina döttrar, om I ämnen att göra det."

Han sade: »Här äro mina döttrar, om I viljen verkställa edert uppsåt.«

[Lot] sade: "Här är mina döttrar, om ni måste göra [vad ni har satt er i sinnet]."

Han sade: dessa äro mina döttrar, om J gån att verkställa edert uppsåt.

Jag svär vid ditt lif, de voro i sin yrsel slagne med blindhet.

Så sant du lever, i sin yrsel äro de sannerligen alldeles rasande.

[De utsända sade:] "Så sant du lever [kommer de inte att lyssna till dig]! I sin upphetsning vet de inte vad de gör."

Så sant du lefver! de fortgå sannerligen i sin yrsel.

Vid soluppgången träffade dem straffet,

Men skrällen träffade dem vid soluppgången,

Och när solen gick upp genljöd över dem dånet [av Guds straff].

Men straffet öfverraskade dem vid solens uppgång:

och vi vände upp och ned på landet och läto regna öfver dem stenar af bränd lera.

Och vi vände upp och ned på staden och läto tegelstenar regna över dem.

Vi lade [deras städer] i ruiner och det förutbestämda straffet drabbade dem som ett regn av stenblock.

Och vi vände upp och ned på den staden, och läto nedregna på dem stenar af dem som äro brände i afgrunden.

Sannerligen, deruti äro för de forskande tecken,

Häri finnas sannerligen tecken för de eftertänksamma.

I detta ligger sannerligen budskap till dem som försöker tränga in i tingens innersta mening.

Verkligen är tecken uti detta för dem som låta varna sig.

hvilka kunna ses på en stråkväg (när I resen).

Och staden låg sannerligen vid en stråkväg.

Dessa [städer] var belägna nära en ännu existerande väg.

Och den staden fanns, i sanning, på en rak väg.

Sannerligen, härutinnan äro tecken för de troende.

Häri finnes sannerligen ett tecken för de rättrogna.

Här ligger helt visst ett budskap till dem som tror.

Visserligen är tecken uti detta för de rättrogne.

Om folket i el-Ajka' voro syndare,

Invånarne i al-Aika voro sannerligen orättfärdiga,

Även de som bodde i [Madyans] skogklädda dalar var djupt orättfärdiga [människor]

Och Al Aykah’s invånare voro ju orättfärdige:

så hämnades vi på dem. Båda (städerna el-Ajka och Sodom) äro en varnande förebild.

Men vi hämnades på dem. Båda två lågo sannerligen vid en tydlig väg.

och Vi lät dem gå under. Båda dessa folk levde nära en [ännu] fullt synlig huvudväg.

Derföre hämnades vi på dem. Och begge voro visst på en offentlig väg.

Hidjrs innevånare hafva redan beskyllt Guds sändebud för bedrägeri.

Invånarne i al-Higr hava ju hållit sändebuden för lögnare,

INVÅNARNA i Al-Hidjr kallade [Våra] budbärare lögnare.

Och Al Hedjr's invånare gjorde äfven de himmelska sändebuden till lögnare:

Vi kommo till dem med våra tecken, men de vände sig bort derifrån.

Och vi visade dem våra tecken, men de vände sig bort ifrån dem

Vi gav dem del av Våra budskap, men de vände envist ryggen till.

Vi frambragte för dem våra tecken, men de drogo sig undan dem.

De plägade uthugga boningar i klipporna, troende sig sålunda i säkerhet.

Och uthöggo boningar i bergen för att vara säkra.

De högg ut bostäder åt sig ur klippan och bodde där i trygghet.

Och de uthöggo ur bergen hus för att vara säkre.

Men straffet öfverföll dem en morgon,

Men skrällen träffade dem på morgonen,

Men en dag i gryningen genljöd dånet [av Guds straff] över dem,

Men straffet öfverraskade dem om morgonen.

och hvad de hade skaffat sig hjelpte dem icke.

Och vad de uträttade båtade dem ej.

och [befästningarna] som de hade uppfört kunde inte skydda dem [mot förintelsen].

Och hvad de arbetade var dem till intet gagn.

Vi hafva skapat himlarne och jorden och hvad deremellan är efter en vis plan. Syndarnes timma skall nog slå. Vänd dig derföre med värdighet ifrån deras hån.

Vi hava skapat himlarna och jorden och vad däremellan är endast uti sanning, och stunden skall sannerligen komma. Tillgiv dem därför på lämpligt sätt!

VI HAR inte skapat himlarna och jorden och allt däremellan utan en plan och ett syfte. Och Stunden skall komma [med räkenskap och dom]. Förlåt dem därför [Muhammad] och överse med [deras fel och brister];

Vi hafva ej skapat himlarne och jorden, och hvad deremellan finnes, utan med sanning: och domens timme är säkert kommande. Förlåt alltså med en lämplig förlåtelse:

Ty din Herre är Skaparen, den Allvetande,

Ty din Herre är förvisso Skaparen, den Vetande.

din Herre är Den som har skapat allt och har kunskap om allt.

Ty din Herre är den vise Skaparen.

och vi hafva ju redan gifvit dig sju af de verser, som upprepas och den sublime Korânen.

Vi hava ju givit dig de sju satserna och den stora Koranen.

VI HAR gett dig sju [verser] att ständigt upprepa och Koranen i all dess majestätiska skönhet.

Sannerligen halva vi bragt dig sju af de första verserne, och den härlige Koran.

Se ej begärligt på de njutningar, som vi hafva gifvit någre af dem, och låt ej bedröfva dig för deras skull, utan utbred dina vingar öfver (behandla mildt) de troende

Kasta ej dina ögon på det, som vi låtit några av dem njuta, och var ej bedrövad över dem, utan sänk din vinge inför de rättrogna.

Se inte [med avund] på de ögonblick av jordisk lycka som Vi skänker några av dessa [förnekare] och sörj inte över deras [otro], men visa hänsyn mot de troende och ge dem din kärleksfulla omtanke;

Du skall ej kasta dina ögon begärligt på hvad vi låta någre ibland dem njuta; ej heller må du sörja öfver dem: men var nedlåtande mot de rättrogne;

och säg: "jag är uppenbarligen varnare för ett straff,

Och säg: »Jag är förvisso den offentlige varnaren«

och säg [till människorna]: "Jag är den varnare som varnar öppet och entydigt [för Guds straff]."

Och säg: sannerligen är jag en offentlig predikare.

likt det, som vi tillfogade dem, som stifta oenighet,

För sådant, som vi nedsände över dem, som delade sönder

[Vi har nämligen anförtrott dig ett gudomligt budskap] så som Vi tidigare gav Våra uppenbarelser till dem som [därefter godtyckligt] delade upp dem i stycken

Liksom vi nedsändt straff på dem som äro söndrade simsemellan,

som nu ock skärskåda Korânen.

Och gjorde Koranen till lappverk.

[och] som [nu] betraktar Koranen som en rad föga trovärdiga [påståenden].

Hvilka gjort Koran till hexeri;

Men så sant som din Herre lefver, vi vilja ställa dem alle till ansvar

Vid din Herre! Vi skola sannerligen fordra räkenskap av dem allesammans

Ja, vid din Herres namn! Vi skall sannerligen ställa dem alla till svars

Så, vid din Herra! skola vi visserligen fordra räkning af dem alla,

för deras gerningar.

För vad de gjorde.

för vad de gjorde!

Beträffande det de gjorde.

Träd då öppet fram med det, som du har fått i uppdrag, och skilj dig ifrån hedningarne;

Förkunna alltså vad du får dig ålagt och vänd dig bort ifrån månggudadyrkarne!

Förkunna därför allt som du blir befalld [att förkunna] och håll dig borta från dem som sätter medhjälpare vid Guds sida.

Förkunna alltså hvad du är befalld; och drag dig undan från afgudadyrkarne.

vårt bistånd skall vara dig nog emot bespottarne,

Vi äro förvisso ditt skydd emot bespottarne,

Vi skall skydda dig mot dem som gör narr av [Våra budskap]

Sannerligen äro vi tillräcklige åt dig, emot begabbarena,

som erkänna jemte Gud andre gudar, men de skola snart komma till insigt.

Som sätta en annan gud vid Guds sida, och de skola få erfara det.

[och] som vid sidan av Gud dyrkar andra gudar; tids nog skall de få veta [sanningen].

Hvilka sätta ihop med Gud en annan gud: men de skola lära sin dårskap.

Vi veta väl, att ditt hjerta varder beklämdt för hvad de säga;

Vi veta, att ditt bröst är beklämt över vad de säga.

Vi vet att de [hädiska] ord som de yttrar gör dig djupt beklämd.

Vi veta redan, i sanning, att dit bröst är beklämdt öfver hvad de säga.

men prisa du och lofva din Herre, och var en af de tillbedjande,

Prisa alltså din Herres lov och hör till dem, som falla ned!

Lova och prisa därför din Herre och fall ned på ditt ansikte tillsammans med [de andra] som faller ned [inför Honom] i tillbedjan,

Men prisa din Herras lof, och var ibland dem som tillbedja:

och dyrka din Herre, till dess att det säkra (döden) öfverraskar dig.

Och dyrka din Herre, tills det oundvikliga drabbar dig!

och dyrka din Herre till dess den fulla vissheten når dig.

Och tjena din Herra intill dess det ofelbara budet träffar dig.