وَهُوَ ٱلَّذِي سَخَّرَ ٱلۡبَحۡرَ لِتَأۡكُلُواْ مِنۡهُ لَحۡمٗا طَرِيّٗا وَتَسۡتَخۡرِجُواْ مِنۡهُ حِلۡيَةٗ تَلۡبَسُونَهَاۖ وَتَرَى ٱلۡفُلۡكَ مَوَاخِرَ فِيهِ وَلِتَبۡتَغُواْ مِن فَضۡلِهِۦ وَلَعَلَّكُمۡ تَشۡكُرُونَ١٤

Det är Han, som har underlagt Eder hafvet, på det att I skullen få färskt kött till spis; äfven prydnader för eder klädsel bekommen I derur, och du ser huru skeppen skära dess vågor, — och på det att I skullen göra Eder delaktige af Hans gåfvor (skaffa Eder uppehälle) och vara tacksamme emot Honom.

Han är ock den, som gjort havet underdånigt, för att I skolen få äta färskt kött därifrån och hämta prydnader därifrån att bära — du ser ju skeppen plöja dess vågor — och det för att I skolen söka skaffa eder något av hans ynnest och för den händelse I månden bliva tacksamma.

Och det är Han som låter havet tjäna er, så att ni får äta färskt kött [som ni fångar] där och ur det kan hämta ting som ni pryder er med. Och ni ser skeppen som plöjer vågorna i detta [hav] och [med dem] kan ni söka det som Han i Sin godhet [beviljar er för er försörjning] - kanske känner ni [då också] tacksamhet.

Och Han är den som underlagt eder hafvet, att J mågen äta färskt kött derifrån, och uttaga derifrån prydnader, hvilka J bären på eder: och du ser skeppen plöja deri, att J mågen söka erhålla af Hans öfverflöd, och på det J mågen blifva tacksamme.