وَضَرَبَ ٱللَّهُ مَثَلٗا قَرۡيَةٗ كَانَتۡ ءَامِنَةٗ مُّطۡمَئِنَّةٗ يَأۡتِيهَا رِزۡقُهَا رَغَدٗا مِّن كُلِّ مَكَانٖ فَكَفَرَتۡ بِأَنۡعُمِ ٱللَّهِ فَأَذَٰقَهَا ٱللَّهُ لِبَاسَ ٱلۡجُوعِ وَٱلۡخَوۡفِ بِمَا كَانُواْ يَصۡنَعُونَ١١٢

Gud framställer såsom exempel en stad (Mekka), som befann sig i säkerhet och lugn. Sitt uppehälle fick den i öfverflöd från alla håll. Men den visade sig otacksam för Guds välgerningar, hvadan Gud lät dem smaka hunger i fullt mått och fruktan, för deras gerningars skull.

Gud framställer ock till liknelse en stad, som var trygg och lugn, som fick sitt rikliga uppehälle från alla håll, men förnekade Guds nåd, så att Gud lät den smaka hungersnödens och förskräckelsens hemsökelse till lön för vad de företogo sig.

GUD framställer liknelsen om en stad. [Invånarna] levde där lugna och trygga, tillförsäkrade en riklig försörjning från alla håll. Men de ville inte erkänna Guds välsignelser och Gud lät dem pröva på hungerns och fruktans elände på grund av att de [förnekade Guds välgärningar].

Gud framställer till bild en stad som var i säkerhet, fullkomligt lugn, till hvilken kommo dess förnödenheter öfverflöd, från alla håll, men som blef otacksam för Guds välgerningar, hvarföre Gud lät den vidkännas den svåraste i hungersnöd, och förskräckelse, i och för hvad de gjorde.