Sura 21: Profeterna

Räkenskapsdagen har nalkats menniskorna, dock, i sin sorglöshet, vända de sine tankar derifrån.

Räkenskapen nalkas människorna, medan de sorglöst vända sig bort.

RÄKENSKAPENS stund kommer allt närmare människorna, men de vänder sig likgiltigt bort [om frågan förs på tal].

För menniskorna nalkas deras redogörelse, medan de i sorglöshet draga sig undan tanken derpå **).

Så ofta en ny varning kommer till dem ifrån deras Herre, höra de på den, för att dermed drifva gyckel.

Ingen ny förmaning kommer till dem från deras Herre, utan att de åhöra den under skämt

När en ny påminnelse från deras Herre når dem lyssnar de [förstrött], utan att överge sina tidsfördriv

Det kommer ej till dem någon erinran sänd från deras Herra, utan att de åhöra den, skämtande, eb

Deras hjertan äro utan allvar, och de gudlöse hafva hållit hemlig hemligheten (påståendet): "är denne något annat än en menniska såsom I? Viljen I då med öppna ögon foga Eder i hans taskspeleri?"

Med gäckeri i sina hjärtan, och de, som göra orätt, hålla rådplägning i hemlighet sålunda: »Är väl detta annat än en mänsklig varelse liksom I? Skolen I då befatta eder med trolldom, fastän I genomskåden den?«

och medan deras sinnen är upptagna av andra tankar. De [som sätter gudar vid Guds sida] håller sina hemliga överläggningar [och frågar varandra:] "Är denne [Muhammad] något mera än en dödlig människa som vi? Skall vi då, vi som är klarsynta, gå med på [att lyssna till] hans [vältalighet som bländar och förhäxar som] trolldom?"

Deras hjertan varande upptagne af njut- ningar. De som handla orättfärdigt, hålla hem- liga samtal, sägande: är väl denne ***) annat än en man lik eder? Skolen J då hafva beröring med bedrägeriet, då J tydligen varseblifven det?

Säg: "min Herre vet hvad som talas i himmelen och på jorden, Han hör och vet allt."

Säg: »Min Herre vet vad som säges i himmelen och på jorden; ja, han är den Hörande, den Vetande.«

Säg: "Min Herre vet allt som sägs i himlen och på jorden; Han är Den som hör allt, vet allt."

Säg: min Herre känner hvad som yttras i himmelen och på jorden; ty Han är den Hörande, den Vetande. L

Ja! de hafva sagt: "Koranen innehåller förvirrade drömmar — nej! han har uppdiktat den — nej! han är en poet. Låt honom göra ett under, sådant som de tecken, hvarmed de gamle profeterne sändes."

Men de säga: »Det är blott virriga drömmar. Ja, han har uppdiktat det. Ja, han är en skald. Må han då komma till oss med ett tecken på samma sätt som de förre apostlarne!«

Och de går så långt att de säger: ["Detta är bara] ett virrvarr av drömmar" [eller] "nej, han har [själv] hittat på alltsammans" [eller] "nej, han är ju poet". - "Låt honom nu visa oss ett tecken liksom de tidigare [profeterna] sändes [med tecken]!".

Men de säga: Koran är blott orediga, obe- gripliga drömmar; eller bättre: han har uppdiktat den; eller ock: han är en skald: må han då brin- ga oss något tecken, liksom de fordne profeter blefvo sände!

Men oaktadt undern hafva städerna före dem, hvilka vi hafva förstört, icke trott; skulle väl de (mekkanarne) tro?

Ingen stad, som vi tillintetgjort, har trott före dem. Skola då de tro?

Inget av de folk i äldre tid som Vi lät gå under trodde [sina profeter]. Skall då dessa [sentida efterföljare] vara lättare att övertyga?

Ingen af städerna som vi förstört före dem, har trott; skola då de tro?

Äfven före dig sände vi endast menniskor, som fingo uppenbarelser. Fråga dem, som hafva fått upplysningen, om I icke veten det.

Och före dig hava vi ej sänt annat än män, som vi givit uppenbarelser; spörjen alltså dem, som fått förmaningar, om I själva ej veten någonting!

De som Vi har sänt före dig [som sändebud] var ingenting annat än män för vilka Vi uppenbarade [Våra budskap]. Fråga då dem som går efter [de tidigare uppenbarelserna], om ni inte vet det.

Och vi hafva ej sändt före dig ) an- nat än män åt hvilka vi uppenbarat oss; fråger då Skriftens folk, om J icke veten. *) åtskilligt som förekommer i detta kapitel om flere af pro- feterne, har gifvit det sitt namn. **) Utom den allmänna betydelsen af denna vers, var den isynnerhet ställd till Meckanerne. ***) Mohammed. +) Såsom apostlar. 408

Vi gåfvo dem (profeterne) ej heller sådane kroppar, som kunde undvara föda, ej heller voro de odödlige.

Och vi hava icke gjort dem till väsen, som ej äta mat, och de voro icke heller eviga.

Inte heller gav Vi dem kroppar som inte behövde föda och de var inte odödliga.

Och vi gåfvo dem ej en kropp, för att icke förtära föda; ej heller voro de evige.

Men vi hafva låtit deras hotelser gå i fullbordan, och frälst dem och dem vi ville, under det att vi förgjorde brottslingarne.

Sedan höllo vi löftet till dem och frälste dem och vem vi ville, men tillintetgjorde de lättsinniga.

Till sist uppfyllde Vi Vårt löfte och räddade dem och de [andra] som Vi ville [rädda], och dem som hade förslösat sina själar lät Vi gå under.

Och vi höllo troget löftet till dem, och frälsade dem, samt hvem vi behagade, och vi till- intetgjorde de öfverdådige.david

Vi hafva nu nedsändt till Eder en bok, i hvilken varningen till Eder finnes. Viljen I då ej besinna Eder?

Så hava vi till eder nedsänt en skrift, som innehåller förmaningar för eder; haven I då intet förstånd?

[ARABER!] Vi har nu uppenbarat för er en Skrift varigenom ert namn skall ihågkommas och hållas i ära; vill ni då inte använda ert förstånd

Sannerligen hafva vi nedsändt till eder en Bok *), hvaruti J ären ihågkomne; skolen J då ej förstå?

Huru månge städer hafva vi icke förstört, emedan de voro orättrådige? och vi hafva låtit andra folk uppstå efter dem.

Och huru många städer, som varit orättfärdiga, hava vi ej krossat i grund! Och sedan läto vi andra människor uppstå efter dem.

Hur många folk har Vi inte låtit gå under på grund av den myckna orätt som de begick, och efter dem har Vi låtit nya släkten stiga fram!

Och huru många städer vi förstört, hvil- ka voro orättfärdige **), och efter hvilka vi låtit uppkomma andra folk!

Så snart de erforo vår stränghet, begåfvo de sig skyndsamt derifrån;

Och när de märkte vår makt, då ilade de bort.

När de fick känning av Vårt stränga [straff] ville de fly undan på snabbaste sätt,

Och då de märkte vårt plågoris, se! de flydde från dem. ah

men de tillropades: "flyn icke! återvänden till edra nöjen och edra boningar, kanhända skolen I ännu en gång tillfrågas!"

»Ilen icke bort, utan vänden om till det överflöd, i vilket I levat, och till edra boningar, för den händelse I månden stå till svars!«

[men en röst hejdade dem:] "Fly inte! Återvänd till ert ombonade liv i bekvämlighet och överflöd och till era hem; kanske får ni några frågor [som ni måste svara på]."

J mågen ej fly ***), utan återvänder till de njutningar som voro eder beskärde, och till edra boningar, på det J mågen blifva förhörde.

De svarade: "o ve oss! vi hafva verkligen varit orättfärdige."

De svarade: »Ve oss! Vi hava förvisso varit orättfärdiga.«

[Då] jämrade de sig: "Vi har dragit olycka över oss genom att begå all den orätt som vi begick!"

De svarade: o, ve oss! visserligen hafva vi varit orättfärdige.

Detta deras klagorop upphörde ej, förr än vi gjorde dem falnade, like afmejad säd.

Och detta deras rop tystnade ej, förrän vi gjorde dem lika avmejad säd, så att de slocknade ut.

Och deras jämmerrop tystnade inte förrän Vi [mejade ned dem och] lämnade dem som de torra, döda stråna [efter] skörden.

Och detta upphörde ej att vara deras kla- gan, tills vi gjort dem like mejad säd, liflöse.

Icke hafva vi skapat himlarne och jorden och hvad deremellan är på lek.

Och vi hava ej skapat himmelen och jorden och vad däremellan är på skämt.

VI HAR inte skapat himlen och jorden och allt som finns däremellan för ros skull.

Vi hafva ej skapat himmelen och jorden och hvad deremellan finnes på lek:

Om vi ville göra oss ett lekverk, så skulle vi finna det hos oss sjelfve, om vi så hade varit sinnade.

Om vi velat skaffa oss en leksak, så skulle vi hava skaffat oss den från oss själva, om vi velat göra så.

Om Vårt syfte hade varit förströelse kunde Vi ha funnit den inom Oss själva, om Vi verkligen skulle vilja ägna Oss åt något sådant.

Om vi önskat taga förströelse, visserligen skulle vi tagit den från oss sjelfve, om vi så hade gjort 322). *) Koran till Araberne. **) Det vill säga: deras invånare. ***) Så ropade Englarne efter dem. 322) Kommentatorerne tolka meningen så: om Gud önskat sig nöje, skulle Han sökt det i sin egen fullkomlighet. Det arabiska ordet, som, enligt sin betydelse, är öfversatt "för- ströelse", betyder derjemte, "en hustru", äfven, "ett barn", och har det också af någre blifvit taget i en af de tvenne sistnämnda betydelserna; desse tro att versen isyn- nerhet har afseende på de Christne. Se Sale, enl. Al Beidawi. 409

Men vi kasta sanningen på lögnen, så att hon må krossa den; och se! den håller på att försvinna. Dock ve Eder! för det, som I påstån om Gud.

Nej, vi skola slunga sanningen mot lögnen, så att hon utplånar den, och se, den förgås, och ve eder för vad I påstån!

Nej, Vi slungar sanningen mot lögnen så att alla falska [påståenden eftertryckligt] vederläggs, och så tynar [lögnen] bort och dör. Ni drar olycka över er genom era [försök] att beskriva [Guds] Väsen,

Nej, men vi skola framkasta sanningen mot lögnen, och hon skall utplåna den, och se, den skall försvinna: men ve eder för hvad J yttren!

Honom tillhöra alla väsenden i himlarne och på jorden, och de, som stå Honom nära, äro icke för stolte att tjena Honom, ej heller tröttna de dervid.

Ja, honom tillhöra de, som finnas i himlarna och på jorden, och de, som äro hos honom, äro ej för högmodiga att dyrka honom och tröttna ej därpå.

Honom som allt och alla i himlarna och på jorden tillhör! De som står nära Honom håller sig inte för goda att tjäna Honom och de förtröttas inte.

Och Hans *) tjenare är eho som finnes i himlarne och på jorden; och de som äro hos Ho- nom **) anse sig ej för höge för Hans tjenst, ej heller de tröttna.

De prisa Honom natt och dag utan uppehåll.

De lovprisa natt och dag utan uppehåll.

De prisar Honom natt och dag utan att mattas [i sin hängivelse].

De prisa Honom natt och dag; de göra ej uppehåll.

Eller hafva de erkänt jordiske gudar? Kunna desse uppväcka till lif?

Hava de väl skaffat sig gudar från jorden, vilka skola uppväcka de döda?

Men det finns de som har satt upp gudar hämtade från jorden och [påstår att] de återuppväcker de döda!

Hafva de väl antagit från jorden gudar, hvilka skola uppväcka de döde?

Funnes det utom Gud gudar i himmelen eller på jorden, så voro desse redan förstörde. Men pris vare Gud, thronens Herre, långt ifrån Honom vare hvad de säga om Honom!

Om i dem båda funnes andra gudar än Gud, så skulle båda två gå under; Gud allena all ära, tronens Herre! Han är fjärran från vad de påstå!

Men om det i himlen eller på jorden hade funnits gudar vid sidan av Gud skulle världsalltets ordning ha brutit samman! Stor är Gud i Sin härlighet, Herren till allmaktens tron, fjärran från [deras försök] att beskriva [Hans Väsen]!

Om det vore i dem båda ***) gudar, utom Gud, visserligen skulle de blifva förderfvade *): men prisad vare Gud, thronens Herre, långt öf- ver hvad de yttra!

Han skall ej stå till svars för hvad Han gör, men de skola stå till svars.

Han skall ej stå till svars för vad han gör, men de skola stå till svars.

[Ingen] kan ställa Honom till svars för Hans handlande, men [människorna] skall stå till svars [för sina handlingar].

Ingen räkning skall fordras af Honom för hvad Han gör; men de skola blifva förhörde.

Erkänna de likväl utom Honom gudar? Säg: "framten edra bevis." Detta är deras lära, som hålla med mig, och mine föregångares lära. Men de fleste af dem (mekkanarne) känna icke sanningen, emedan de bortvända sig derifrån.

Hava de väl skaffat sig gudar i stället för honom? Säg: »Läggen fram edra bevis!« Detta är en förmaning för den, som är samtida med mig, och har varit en förmaning för den, som levat före mig, men de flesta av dem känna ej sanningen, utan vända sig bort.

Icke desto mindre dyrkar de [falska] gudar i Hans ställe! Säg [Muhammad]: "Lägg fram era bevis; detta är Påminnelsens [ord, Påminnelsen] som har nedsänts till dem som följer mig och Påminnelsen [som sändes] till dem som var mina föregångare." Men de flesta känner inte sanningen och [därför] vänder de sig bort.

Hafva de väl antagit gudar, utom Ho- nom? Säg: frambringer edert bevis. Detta är en erinran för eho som är med mig samtidig, och en erinran för eho som var före mig *): men de fleste af dem känna ej sanningen, och draga sig undan henne.

Vi hafva icke före dig sändt någon apostel, utan att det uppenbarats för honom: "det gifves ingen gud utom mig; derföre tillbedjen mig!"

Och vi hava icke sänt någon apostel före dig utan att uppenbara för honom, att det ej finns någon gud utom mig; dyrken alltså mig!

Vi har aldrig sänt en profet före dig utan att uppenbara för honom: "Det finns ingen annan gud än Jag - tillbe Mig!"

Och vi hafva icke sändt före dig någon apostel, utan att vi sagt bonom i uppenbarelse: det finnes ingen gud utom Mig, alltså tjener Mig.

De säga: "den Barmhertige har skaffat sig barn." — Detta vare långt ifrån Honom. Nej de (änglarne) äro Hans ärade tjenare.

De säga: »Förbarmaren har skaffat sig barn.« Honom allena all ära! Nej, de äro blott ärevördiga tjänare.

Och de säger: "Den Nåderike har [avlat] en son." Nej, stor är Han i Sin härlighet! [Alla] är de Hans tjänare som Han har bevisat stor heder;

De säga: den Barmhertige har aflat barn: prisad vare Han! Nej, men de ), äro Hans ärade tjenare. *) Guds. **) Englarne. ***) Himmelen och jorden. +) Om det funnes mer än en Gud som befallde, skulle ska- pelsen snart blifva förstörd. ++) Englarne, nemligen, som kallades, Guds döttrar. 410

De våga icke taga ordet ifrån Honom, och de handla efter Hans befallning.

De taga ej till orda före honom, och de utföra hans bud.

de talar inte förrän Han har talat, och de handlar [bara] när Han befaller.

De förekomma honom ej i talet), och de utföra Hans befallningar.. ashgul Gout

Han vet vad som är framför och bakom dem, och de kunna icke fälla förböner, utom dem, hvilka det Honom behagar (att gifva tillåtelse dertill). De äro uppfylde af fruktan för Hans storhet.

Han vet vad som varit före dem och vad som skall komma efter dem, och de medla ej för någon annan än den, i vilken han finner behag, och av rädsla för honom bäva de.

Han vet allt vad [människor] kan veta och allt som är dolt för dem, och de kan inte tala till förmån för någon annan än den som Han är nöjd med. Och de bävar inför Hans [majestät].

Han känner hvad som är före dem och hvad som är efter dem och de skola ej medla,

Skulle en af dem säga: "jag är ock en gud jemte Honom," så skulle vi för det löna honom med helvetet. — Så straffa vi syndarne.

Och om någon bland dem säger: »Jag är förvisso gud i hans ställe«, löna vi honom med helvetet; så löna vi de orättfärdiga.

Och om någon av dem sade: "Jag är en gud sida vid sida med Honom", skulle Vi straffa honom med helvetet; så lönar Vi dem som begår orätt.

Utom för den som Honom behagar; och de äro af fruktan för Honom försagde.

Veta icke de otrogne, att himlarne och jorden voro en sammangyttrad massa? Vi hafva åtskilt dem, och ur vattnet frambragt allt lefvande. — Vilja de då icke tro?

Hava då de, som äro otrogna, ej lagt märke till att himlarna och jorden voro tillslutna, och att vi öppnade dem och frambragte allt levande genom vattnet? Skola de då ej tro?

INSER DE inte, de som vill förneka sanningen, att himlarna och jorden [en gång] utgjorde en enda, sammanhållen massa och [att] Vi skilde dem åt? Och [vet de inte] att Vi har låtit allt liv uppstå ur vatten? Har de då ingen tro?

Och hvilken af dem som säger: Jag är gud, utom Honom; denne, skola vi löna med hel- vite: så skola vi löna de orättfärdige.

Vi hafva ock insatt fasta berg i jorden, att hon ej må vackla med dem, och hafva genomskurit den med dalar, som tjena till vägar, så att de kunna finna vägen,

Och vi hava satt bergmassor på jorden, för att den ej skall vackla under dem, och vi hava satt vida vägar på henne, för den händelse de månde låta vägleda sig.

Och [ser de inte att] Vi har sänkt ned i jorden fast förankrade berg, så att den inte svajar under deras fot, och banat vägar över den för att de skall kunna komma fram

De som äro otrogne veta de då ej, att himlarne och jorden voro tillslutne, och att vi öppnade dem **)? Och vi hafva gjort allting lef- vande genom vattnet: skola de då ej tro? 640

och firmamentet hafva vi gjort till ett väl förvaradt tak — men likväl vända de sig bort ifrån dess tecken.

Vi hava ock satt himmelen till ett väl bevarat tak, men de vända sig bort från dess tecken.

och byggt himlens [valv] som ett väl skyddat tak? Men de vänder ryggen åt [naturens alla] tecken!

Och vi hafva satt på jorden fasta berg, att hon ej skulle röra sig under dem; och vi hafva der gjort breda vägar, på det de måtte blifva vägledde.

Det är Han, som har skapat natten, dagen, solen och månan, af hvilka hvar och en sväfvar i sin egen sfer.

Han är ock den, som skapat natten och dagen, solen och månen, så att båda vandra sin egen bana.

Också natten och dagen är Hans verk, liksom solen och månen, som rör sig var och en i sitt kretslopp.

Och vi hafva satt himmelen till ett tak väl uppehållet; men de draga sig undan dess tec- ken ***).

Äfven före dig hafva vi icke gifvit någon menniska odödlighet. Om du då dör, skola de vara qvar?

Men icke hava vi givit någon mänsklig varelse evigt liv före dig; om du alltså dör, skola väl de leva i evighet?

VI HAR inte skänkt evigt liv åt någon människa före dig [Muhammad]; om du måste dö, skulle de då få leva för evigt?

Och Han ) är den som skapat natten och dagen, och solen och månen: båda rulla om- kring i en viss bana.

Hvarje menniska smakar döden. För att pröfva dem, låta vi dem vederfaras lycka och olycka; de måste dock komma inför oss.

Varje själ skall smaka döden; vi skola pröva eder med ont och gott till frestelse, och till oss skolen I återföras.

Varje människa skall smaka döden; och Vi prövar er genom de frestelser [som följer] med såväl motgång som medgång. Och ni skall föras tillbaka till Oss.

Vi hafva ej gifvit någon menniska evig- het före dig; alltså, om du dör, skola de väl blif- va evige )? *) De yttra sig ej förr än den Högste tillåtit. **) Kommentatorerne förklara detta sålunda: himmelen var tillsluten, Gud öppnade honom, och det regnade; jorden var tillsluten, Gud öppnade henne, och dess växter kommo fram. Se Marracci. ***) Menniskorna betänka ej att himmelens stjernor och pla- neter äro Guds verk. +) Gud. ++) Detta är stäldt till Meckanerne, hvilka sade, att de vän- tade sig se Mohammed dö, liksom alla andra menniskor. 411

När de otrogne se dig, så hafva de dig endast till gyckel och säga: "är det han, som talar om edre gudar?" Det är de, som otacksamt visa ifrån sig läran om den Barmhertige.

Men när de, som äro otrogna, få se dig, driva de blott gäck med dig sålunda: »Är det denne, som talar om edra gudar?« Och Förbarmarens förmaning förneka de.

Men när förnekarna av sanningen ser dig är allt de vill att göra dig till åtlöje [och den ene säger till den andre]: "Är det han som talar [nedsättande] om våra gudar?" Men [själva] förnekar de den Nåderike, så snart [de hör] Hans namn nämnas.

Hvarje själ skall ljuta döden: och vi skola försöka eder med ondt och godt till pröfning; och till oss skolen J återföras.

Menniskan är sammansatt af öfverilning. Jag skall nog låta Eder se mina tecken, varen dock ej för hastige att påskynda straffet.

Människan är skapad av brådska; jag skall visa eder mina tecken, men bedjen mig ej att brådska därmed!

Människan är av naturen en otålig varelse. Jag skall låta er se Mina tecken, men begär inte att Jag skall visa er dem i förtid!

Då de som äro otrogne se dig, emottaga de dig ju blott med gäckeri, sägande: är det den- ne som gör påminnelse mot edra gudar? Men de sjelfve tro ej på hvad som anföres om den Barm- hertige!

De säga: "när skall denna hotelse gå i fullbordan? säg oss det, om I talen sanning."

De säga ock: »När skall denna hotelse verkställas, om I ären sannfärdiga?«

Och de frågar: "När kommer detta löfte [om uppståndelse och dom] att infrias, om det som ni har sagt är sant?"

Menniskan är skapad otålig: Jag skall visa eder mina tecken; och J skolen ej bedja mig påskynda dem *).

Om de otrogne endast visste tiden, då de ej skola kunna värja elden hvar- ken ifrån sina anleten eller sine ryggar, och då de ej kunna få någon hjelp!

Om blott de, som äro otrogna, kände den stund, då de ej kunna avvärja elden från sitt ansikte eller sin rygg och ej få någon hjälp!

Om förnekarna visste [att den tid kommer] då de förgäves skall försöka skydda ansikte och rygg mot elden och ingen skall hjälpa dem!

Och de säga: när skall detta löfte upp- fyllas, om Jären sannfärdige?

Nej! den kommer plötsligen och öfverraskar dem, och de skola ej vara i stånd, att afvända den, ej heller få de uppskof.

Men den kommer plötsligt över dem och överraskar dem, och de skola ej vara i stånd att avvända den, och intet anstånd beviljas dem.

Ja, den [Yttersta stunden] skall komma över dem plötsligt och de skall stå där förvirrade och förstummade; de kan inte hejda dess [ankomst] och de kommer inte att beviljas uppskov.

Om de som äro otrogne viste hvad som väntar dem, en stund de hvarken skola afvärja elden från sina ansigten, eller från sina ryggar, ej heller de varda bjelpte!

Redan före dig utskrattades sändebuden; men det, hvarmed de gycklat (straffet), har omhvärft dem.

Det har ju drivits gäck med apostlar före dig, men så har ock det, som de gäckades med, drabbat dem, som hånlogo.

[Även] före dig har sändebud gjorts till åtlöje, men [till sist] blev upptågsmakarna inringade just av det som deras skämt brukade handla om.

Men hon skall öfverraska dem plötsligen, och göra dem häpne, och de skola ej förmå hålla henne tillbaka, ej heller få anstånd.

Säg: "hvem kan skydda Eder om dagen och under natten emot den Barmhertige?" Likväl vända de sig bort, då deras Herre nämnes.

Säg: »Vem skall beskydda eder mot Förbarmaren både natt och dag?« Nej, de vända sig bort från sin Herres förmaning.

Säg: "Vem skyddar er om natten och om dagen mot den Nåderikes [vrede]?" Nej, de vill inte påminnas om sin Herre och vänder ryggen till.

Sannerligen har det drifvits gäck med apostlar före dig, men det straff, som de gäc- kade, öfverväldigade sådane ibland dem hvilka dref- vo gäck.

Hafva de kanhända gudar, som kunna skydda dem emot oss? Nej! de kunna ej hjelpa sig sjelfve, och icke få de hos oss något bistånd.

Eller hava de gudar i vårt ställe, som kunna försvara dem? De äro ej i stånd att hjälpa sig själva och få intet bistånd från oss.

Har de då andra gudar än Oss som skyddar dem? Men dessa [gudar] kan inte [ens] hjälpa sig själva och har ingen som skyddar dem mot Oss!

Säg: ho skall beskydda eder om natten och om dagen mot den Barmhertige? Nej, men de draga sig undan sin Herras hågkomst!

Men vi hafva låtit dem och deras fäder njuta af denna verlden, och till och med förlängt deras lifstid. Men se de icke, att vi rycka fram emot landet och inskränka dess gränser? Skola de varda segrande?

Men vi hava låtit dessa och deras fäder njuta, till deras liv blev långt nog. Se de då ej, att vi nalkas landet för att inskränka dess område? Skola väl de bliva de segrande?

Nej, Vi lät dem - liksom deras fäder - njuta av livets goda så länge att de fann tiden lång. Ser de då inte hur Vi går till väga mot [ett] land och berövar det dess bästa resurser [och låter dess tidigare storhet och makt följas av nedgång och fall]? Tror de ändå att de [till sist] skall hemföra segern

Eller hafva de, utom Oss, gudar som skola värja dem? De förmå ej hjelpa sig sjelfva, ej hel- ler varda de hjelpte mot Oss. *) Denna vers säges blifvit uppenbarad i anledning af en viss mans begäran, att Mohammed skulle påskynda himmelens hämnd, hvarmed han hotade de otrogne. Se Sale, en- ligt Al Beidawi. 412

Säg: "jag varnar Eder till följe af uppenbarelser." Dock de döfve höra icke ropet, äfven om de varnas.

Säg: »Jag varnar eder blott med uppenbarelsen, men de döva höra icke kallelsen, när de varnas.«

SÄG [Muhammad]: "Jag varnar er inte med andra ord än de som uppenbaras [för mig]!" Men de som [låtsas] döva kan inte uppfatta varningen.

Nej, men vi hafva lâtit desse och deras fäder njuta, så länge deras lifstid räckte. Se de då icke att vi nalkas landet, inskränkande dess gränser *? Skola då de blifva segervinnare?

Men om en gång blott en flägt af din Herres straff rör vid dem, skola de säga: "o ve! vi hafva sannerligen varit gudlöse,"

Men om en fläkt av din Herres straff vidrör dem, så skola de sannerligen säga: »Ve oss! Vi hava förvisso varit orättfärdiga.«

Och så snart de får känning av en vindstöt av din Herres straff, jämrar de sig: "Vi har dragit olycka över oss med all den orätt som vi begick!"

Säg: jag predikar för eder blott uppen- barelsen: men de döfve skola ej höra kallelsen, så ofta än de förmanas.

På uppståndelsedagen skola vi betjena oss af noggranna vågar, och ingen skall orätt ske. Vore det blott vigten af ett senapskorn af goda verk, så skola vi framföra det till belöning. Vi äro tillräckligt gode räknemästare.

Och vi skola uppställa riktiga vågskålar till uppståndelsens dag, och ingen själ skall lida orätt, och vore det än blott ett senapskorns vikt, så skola vi draga det fram, ty rannsaka kunna vi.

På Uppståndelsens dag skall Vi ställa fram rättvisande vågar och ingen skall då lida den minsta orätt. [Allt,] till och med det som väger så litet som ett senapskorn, skall Vi dra fram i ljuset. Det är Vi som bäst håller räkning på allt.

Dock om en flägt af din Herras näpst vid- rör dem, säkert skola de säga: o, ve oss! sanner- ligen hafva vi varit orättfärdige.

Vi hafva redan gifvit Moses och Aron frälsningen, ett ljus och en förmaning för de gudfruktige,

Vi hava ju givit Mose och Aron urskillning till upplysning och förmaning för de gudfruktiga,

VI GAV Moses och Aron den måttstock med vilken rätt kan mätas och skiljas från orätt, ett ljus [för att lysa upp människornas väg] och en påminnelse för dem som fruktar Gud,

På uppståndelsens dag skola vi uppsätta rigtiga vågskålar, och ingen själ skall lida den ringaste orätt: vore det än i fråga ett senapskorns vigt, skola vi frambringa det **); och hos oss äro de tillräcklige som föra räkning.

som frukta sin Herre, fastän de icke se Honom. — Desse äro de som bäfva för den yttersta stunden.

Som rädas för sin Herre i det fördolda och bäva för stunden.

som bävar inför sin Herre, trots att de inte kan se eller förnimma Honom, och som ängslas för [den Yttersta] stunden.

Redan gåfvo vi till Mose och Aaron den heliga Skriften ***), såsom ett ljus och en erinran åt de gudfruktige,

Äfven detta är en undervisning; den är välsignad och kommer ifrån oss. Viljen I ändock förneka den?

Och detta är en välsignad förmaning, som vi nedsänt; skolen I då förkasta den?

Även denna [Koran] är en välsignad påminnelse som Vi har uppenbarat. [Är ni beredda att] förkasta den

Hvilka frukta sin Herra i enslighet, och som rädas för domens timme. Allo

Vi hafva redan förut gifvit Abraham hans ledning, ty vi kände honom.

Och förut hava vi givit Abraham hans rättfärdighet, ty vi kände honom,

REDAN i hans ungdom gav Vi Abraham kunskap om den rätta vägen och ett rättrådigt handlande; Vi visste att han var [värdig Våra gåvor].

Och denna Koran är en välsignad erin- ran, som vi nedsändt: skolen J då förneka den?

Han sade ju till sin fader och sitt folk: "hvad är det för beläten, som I tillbedjen?"

Då han sade till sin fader och sitt folk: »Vad är detta för beläten, som I tillbedjen?«

Till sin fader och sitt folk sade han: "Vad föreställer dessa statyer som ni dyrkar med en sådan hängivenhet?"

Och sannerligen hade vi gifvit förut åt Abraham dess rätta ledning, ty vi kände honom. Kom ihåg

De svarade: "vi funno, att våre fäder dyrkade dem."

De svarade: »Vi hava funnit, att våra fäder dyrkade dem.«

De svarade: "Vi såg våra fäder dyrka dem."

Då han sade till sin fader och sina lands- män: hvad äro väl dessa beläten, hvilka J ären så tillgifne?

Han sade: "I och edre fäder hafva uppenbart varit stadde i villfarelse."

Han sade: »Så haven både I och edra fäder varit fångna i uppenbar villfarelse.«

Han sade: "Det är tydligt att ni och era fäder helt har gått vilse."

De svarade: vi funno våra fäder dyr- ka dem. *) Detta är stäldt till Meckas folk. **) Om en gernings förtjenst eller brottslighet ej vore större än vigten af ett senapskorn, skall dock Gud, på den yt- tersta dagen, framdraga henne i dagsljuset. ***) Originalets ord "forkan" är förklaradt uti not 21. 413

De sade: "säger du oss sanningen eller skämtar du?"

De svarade: »Säger du oss sanningen eller hör du till dem, som skämta?«

De sade: "Säger du detta på fullt allvar, eller vill du skämta?"

Han sade: sannerligen hafven J varit, J och edra fäder, i uppenbar villfarelse.

Han svarade: "nej! eder Herre är himlarnes och jordens Herre, som har skapat dem, och jag är en af dem, som betyga detta.

Då sade han: » Nej, eder Herre är himlarnas och jordens Herre, som skapat dem, och jag hör till dem, som vittna härom.

Han svarade: "[Jag talar allvar!] Er Herre är himlarnas och jordens Herre, Han som har skapat dem, och jag är en av dem som vittnar om detta."

De svarade: har du bragt oss sanningen, eller är du af dem som skämta ?

Vid Gud! jag vill ställa försåt för edre afgudar, så snart som I hafven vändt dem ryggen och gått bort."

Vid Gud! Jag skall sannerligen överlista edra beläten, sedan I vänt dem ryggen.«

[För sig själv sade han:] "Jag skall vid Gud sannerligen ta itu med era avgudar så snart ni vänder ryggen till!"

Han sade: visserligen ej, men eder Herre är himlarnes och jordens Herre, som skapat dem; och derpå är jag ett ibland vittnena.

Han sönderslog dem, med undantag af en af deras störste afgudar, på det att de skulle vända sig till denne.

Så slog han dem i stycken utom den störste bland dem, för den händelse de månde vända om till denne.

Och så slog han dem i stycken, alla utom den förnämste av dem, så att de skulle kunna vända sig till honom.

Vid Gud skall jag anfalla edra afgudar, sedan J vändt ryggen till, dragande eder undan.

Någre frågade: "hvem har gjort detta med våre gudar? Han hörer sannerligen till de gudlöses antal."

De sade: »Vem har gjort så med våra gudar? Han hör sannerligen till de orättfärdiga.«

[När de såg förödelsen] sade de: "Vem har gjort detta mot våra gudar? Han har begått en svår orätt!"

Och han slog dem i stycken *), utom den störste ibland dem, på det de skulle vända sig mot denne.

Andre svarade: "vi hörde en ung man med namnet Abraham förklena dem."

De sade: »Vi hava hört en ung man tala om dem; han heter Abraham.«

[Några] sade: "Vi hörde en ung man tala om dem; hans namn är Abraham."

De sade **): hvem har gjort detta med våra gudar? sannerligen är han bland de orätt- färdige.

De sade: "framhafven honom inför folkets ögon, så att de må kunna vittna (om det som sker)."

De sade: »Fören honom alltså fram för folkets ögon, för den händelse de månde vittna!«

[De andra] sade: "För hit honom inför allt folket, så att de kan [berätta vad de får] bevittna!"

Sade någre ibland dem vi hörde en ung man göra påminnelse mot dem; han är kallad Abraham.

De frågade honom: "har du, o Abraham! gjort detta med våre gudar?"

De sade: »Har du gjort så med våra gudar, Abraham?«

[När han förts fram] frågade de: "Har du, Abraham, gjort detta mot våra gudar?"

De andre sade: bringer honom då inför folkets ögon, att de må aflägga vittnesmål. orat

Han svarade: "nej! denne store af dem har gjort det. Fråga dem, i fall att de kunna tala."

Han svarade: »Nej, den störste av dem har gjort det; spörjen dem alltså, om de kunna tala!«

Han svarade: "Nej, det var denne, den förnämste av dem, som gjorde det. Men fråga dem ni, om det är så att de kan tala."

De sade ***): är du den som gjort detta med våra gudar, o, Abraham? dabe

Då kommo de till besinning och sade: "I ären i sanning de orättfärdige."

Så kommo de till besinning och sade: »Det är förvisso I, som ären orättfärdiga.«

Då återgick de till att diskutera inbördes och [några] sade [till de andra]: "Det är ni som har gjort orätt!"

Han svarade: nej, men denne störste af dem har gjort det; och fråga dem, om de tala.

Sedan återvände de till sin förra förhärdelse och sade: "du vet, att de icke tala."

Sedan buro de sig huvudlöst åt och sade: »Du vet ju, att dessa icke kunde tala.«

Men så svängde de om [och sade till Abraham:] "Du vet mycket väl att dessa [bilder] inte kan tala!"

Och de återkommo till sig sjelfve, och sade: till hvarandra: Jären, sannerligen, de orätt- färdige.

Han sade: "I tillbedjen då utom Gud, hvad som hvarken gagnar eller skadar Eder alls?

Och han sade: »Skolen I då i stället för Gud dyrka sådant, som varken kan gagna eller skada eder det ringaste?

[Då] sade han: "Dyrkar ni alltså i stället för Gud det som varken kan gagna eller skada er

Derefter voro de på nytt böjde i stoftet *) för samma afgudar; och de sade till Abraham: alltså vet du att desse icke tala? *) Sedan deras dyrkare voro bortgångne. **) Afgudadyrkarne då de återkommo, och sågo hvad som skett. ***) Folkets äldste, då Abraham bragtes inför dem. +) Efter orden: nedböjde på sina hufvuden. 414

Skam vare Eder och det, som I tillbedjen utom Gud! — Förstån I ej detta?"

Skam över eder och det I dyrken i stället för Gud! Haven I då intet förstånd?«

Skam över er och det som ni dyrkar i Guds ställe! Vill ni inte använda ert förstånd?"

Han svarade: skolen J då dyrka, utom Gud, hvad som hvarken gagnar eder eller skadar eder det ringaste? Skam på eder, och på hvad J dyrken utom Gud: skolen J då ej förstå ? lis

De sade: "brännen honom, och stån edre gudar bi. Ja! gören det."

De sade: »Brännen honom och hjälpen edra gudar, om I viljen verkställa edert uppsåt!«

[Då] ropade de: "Låt oss bränna honom [på bål] och hämnas gudarna, om [något] måste göras [för dem]!"

De sade: bränner honom, och bistår edra gudar, om J det gören.

Vi sade: "o eld! blif svalka och välgörande för Abraham."

Vi sade: »Eld, bliv kall och huld mot Abraham!«

[Då] befallde Vi elden: "Bli svalka och säkerhet för Abraham!"

Vi sade: o, eld! blif kall, och ett skydd öfver Abraham 323).

De ville göra honom ondt; men vi lagade så, att de ledo största skadan.

De ville lägga försåt för honom, men vi fogade så, att de fingo lida mest.

[Sedan] försökte de snärja Abraham med list, men [Vi korsade deras planer] och lät dem stå som förlorare:

Och de ville lägga försåt för honom, men vi gjorde dem de mest lidande.

Honom och Lot räddade vi till ett land, öfver hvilket vi hade utgjutit vår välsignelse till hela verldens lycka.

Och vi räddade honom och Lot till det land, som vi välsignat för all världen,

Vi räddade honom och Lot [och förde dem] till det land som Vi har välsignat för alla folk.

Och vi frälsade honom och Lot, förande dem till landet *), som vi välsignat för allt folk.

Och vi skänkte honom Isak och dertill Jakob, och vi gjorde dem alle rättskaffne.

Och gåvo honom Isak och Jakob därjämte, och alla gjorde vi rättfärdiga.

Och som ännu en gåva av Vår nåd skänkte Vi honom [sonen] Isak och [dennes son] Jakob och Vi gjorde dem alla till rättsinniga människor;

Och vi gåfvo honom Isaak; och, såsom en ytterligare gåfva, Jakob; och båda gjorde vi rätt- färdige.

Vi uppstälde dem såsom förebilder, som leda menniskorna på vår befallning, och vi uppenbarade för dem, att göra godt, förrätta bönen och utgifva den föreskrifna almosan — och de voro oss underdånige. —

Och vi gjorde dem till ledare att vägleda andra i enlighet med vårt bud och gåvo dem uppenbarelser att göra goda gärningar, förrätta bönen och giva allmosor, och de dyrkade oss.

och gjorde dem till ledare som ledde [människorna] enligt Våra befallningar, och Vi ingav dem [vilja] att göra gott och att regelbundet förrätta bönen och att hjälpa de behövande. Och de ägnade Oss hela sin dyrkan.

Och vi förordnade dem till hufvudmän, att vägleda andra, på vår befallning; och vi upp- manade dem till goda verks utöfning, och att iakt- taga bönen och gifva almosor: och de voro våra tjenare. nley agithub

Och Lot, honom utrustade vi med andlig fullmakt och visdom, och räddade honom ur staden, som plägade öfva skändligheter; ty innevånarne voro ett elakt, förderfvadt folk,

Än Lot, som vi gåvo vishet och kunskap! Och vi frälste honom från staden, som begick vederstyggligheter; de voro förvisso onda och ogudaktiga människor.

OCH [MINNS] Lot! Vi gav honom visdom och kunskap, och Vi räddade honom från [hans] folk, som begick onda och skamliga handlingar; de var fördärvade människor, som trotsade [Gud].

Och kom ihåg Lot, hvilken vi gåfvo vis- dom och kunskap: och vi frälsade honom ur sta- 323) Enligt kommentatorernes berättelse lät Nimrod uppföra ett ofantligt bål, hvilket, då det itändes, brann med en sådan häftighet, att ingen vågade nalkas det; derefter blef Abraham bunden insatt uti en machin (enligt någres på- stående uppfunnen af satan), och inskjuten i elden. Der bevarades han af engeln Gabriel, så att endast repen hvar- med han var bunden blefvo uppbrände. Dikten förmäler vidare, att elden, som i anseende till Abraham, på ett underbart sätt förlorat sin betta, blef en välluktande luft; och att bålet förvandlades till en angenäm äng, ehuru för- öfrigt det rasade så förfärligt, att vid pass två tusen afgu- dadyrkare dervid uppbrändes Se Sale. *) Palestina. 415 den, som begick orena gerningar; ty de voro elaka, gudlösa menniskor.

och vi omfattade honom med vår barmhertighet, ty han hörde till det rättskaffne. —

Och vi inneslöto honom i vår barmhärtighet; han hörde förvisso till de rättfärdiga.

Vi inneslöt honom i Vår nåd, och han var sannerligen en av de rättsinniga.

Och vi inneslöto honom i vår barmher- tighet; ty han var bland de rättfärdige.irls

Och Noach, han har redan före desse anropat oss, och vi hafva bönhört honom och räddat honom och hans egne ur den stora nöden,

Än Noa, när han åkallade oss förut! Och vi bönhörde honom och frälste honom och hans folk från en förskräcklig vånda

OCH [MINNS] Noa! - Hur han i forna dagar bad [om Guds hjälp mot sitt folk] och hur Vi bönhörde honom och därpå räddade honom och hans närmaste undan den stora floden.

Och kom ihåg Noach då han anropade oss förut, och vi bönhörde honom, och frälsade honom och hans slägt, från en stor vånda.

och vi bistodo honom emot det folket, som förklarade våra uppenbarelser för bedrägeri, emedan det var ett elakt folk, och så dränkte vi det helt och hållet. —

Och hjälpte honom mot folket, som höll våra tecken för lögn; de voro förvisso onda människor, och vi dränkte dem allesammans.

Vi gav honom styrka att stå emot folket, som avvisade Våra budskap som lögn; dessa människor var i sanning fördärvade och Vi dränkte dem alla.

Och vi bistodo honom emot folket, som gjorde våra tecken till lögn; ty de voro elaka men- niskor, hvarföre vi dränkte dem allesamman.

Och David och Salomo, de afsade ju en dom öfver åkern, på hvilken grannarnes får om natten hade inkommit. Vi voro närvarande vid deras afdömande,

Än David och Salomo, när de skipade rätt angående åkern, då folkets får betade där om natten, och vi voro vittnen till deras dom!

OCH [MINNS] David och Salomo - hur de dömde i ett fall där får [tillhörande] en grupp människor hade kommit in under natten på en [främmande] åker och betat av säden. Vi var vittne till deras dom.

Och kom ihåg David och Salomo, när de dömde rörande åkerfältet, då folkets får hade be- tat der om natten; och vi voro vittnen till deras dom 324).

och gåfvo Salomo insigt i tvistemålet, och åt båda meddelade vi andlig fullmakt och kunskap. Och vi tvungo bergen och foglarne, att med David instämma i vårt lof. Ja! vi hafva gjort det.

Och vi ingåvo Salomo den, och bådadera gåvo vi vishet och kunskap, och bergen och fåglarna gjorde vi underdåniga, så att de lovsjöngo tillika med David. Så gjorde vi.

Fastän Vi hade gett Salomo en djupare förståelse av saken, hade Vi gett båda visdom och kunskap. Och Vi befallde bergen och fåglarna att tillsammans med David lovprisa Oss - Vi har makt att göra detta.

Och vi förestafvade den ât Salomo: och båda gåfvo vi visdom och kunskap. Och vi nöd- gade bergen och fåglarne att lofsjunga oss jemte David *): och så vi gjorde.

Vi hafva lärt honom (David) konsten att göra pansar åt Eder, för att skydda Eder, då I anfallens. — Ären I ock tacksamme?

Vi lärde honom ock att tillverka harnesk åt eder för att skydda eder i edra strider. Ären I tacksamma?

Och Vi lärde honom att tillverka brynjor åt er för att göra er mer motståndskraftiga i era krigståg. Är ni tacksamma [för detta]

Och vi lärde honom konsten att åt eder göra harnesk, på det de må skydda eder, under edra strider: skolen J då vara tacksamme? 324) Kommentatorerne förmäla, att en tvist, föranledd af en hop får, hvilka, under herdens frånvaro, inkommit natte- tid, uti en annan mans åker (eller vingård) och ätit opp grödan, blef hänskjuten till Davids och Salomos afgörande. Den förre ville att ägaren af fältet skulle taga fåren såsom ersättning för den skada de gjort; men Salomo, då blott 11 år gammal, var af den mening, att han endast skulle hafva vinsten af deras ull och lam, intill dess herden, på sin egen bekostnad, satt fältet i samma goda skick det var, innan fåren dit inkommo. Denna dom blef af Da- vid gillad, såsom bättre än sin egen. Se Marracci & Sale. Detta tyckes vara lånadt från det ställe i Davids psalmer, der han kallar hela naturen, att förena sig uti den Evi- ges lof. 416

Åt Salomo gjorde vi vinden med dess hastighet underdånig, och den for på hans befallning in i det land, öfver hvilket vi hafva utgjutit välsignelse. Vi voro underrättade om allt.

Och Salomo gjorde vi stormvinden underdånig, så att den blåste på hans bud till det land vi välsignat — ty vi veta allting —

Och Vi gjorde stormvinden till Salomos [tjänare], och den skyndade på hans befallning till landet som Vi har välsignat; Vi har kunskap om allt.

Och till Salomo gåfvo vi magt öfver en häftig vind, som dref, på hans befallning, till landet, hvilket vi välsignat 325): och vi hade om allting kunskap:

Äfven någre sataner gjorde vi honom underdanige, som dykte åt honom och uträttade andra värf — och vi bevakade dem. —

Och även några bland de onda andarne, som döko ned åt honom och uträttade andra arbeten utom detta, ty vi voro väktare över dem.

Och bland de upproriska andarna [som Vi gjorde till Salomos tjänare] fanns de som dök i havsdjupet på hans befallning [och de] som utförde andra arbeten. Och Vi hade uppsikt över dem.

Och öfver någre af de onde andarne som skulle dyka efter perlor åt honom, och förrätta andra verk, utom detta; och vi voro öfver dem väktare *). aned ubotaid

Och Job, han ropade ju till sin Herre: "eländet har träffat mig, men du är den Allranådigaste."

Än Job, när han ropade till sin Herre: »Ofärd har drabbat mig, men du är den barmhärtigaste bland de barmhärtiga!«

OCH [MINNS] Job, hur han ropade till sin Herre: "Jag har prövats av olyckor och elände, men Du är den Barmhärtigaste av de barmhärtiga!"

Och kom ihåg Job, då han ropade till sin Herra: sannerligen har eländet drabbat mig; och af de barmhertige är Du mest barmhertig.

Vi bönhörde honom och afvände hans elände, och återgåfvo honom hans familj och dubbelt så många dertill. Vi gjorde detta af barmhertighet och till att tänka på för dem, som tjena oss. —

Och vi bönhörde honom och avvärjde den ofärd, som hemsökte honom, och vi gåvo honom hans släkt åter och lika många därtill som ett barmhärtighetsbevis från oss och till en förmaning för Guds tjänare.

Och Vi hörde hans bön och befriade honom från det onda som [plågade] honom och gav honom åter [dem av] hans familj [som Vi tagit ifrån honom] och Vi fördubblade deras antal som en särskild nåd från Oss och som något att bevaras i minnet av alla som ägnar Oss sin dyrkan.

Och vi bönhörde honom, och borttogo det onda som vidhäftade honom; och vi återgåfvo honom hans slägt, och lika många till med dem, såsom en barmhertighet från oss, och en erinran åt tjenarena 326). abad

Och Ismael, Idris (Enoch) och Dhul-Kifl (Elias) — alle hörde de till de tålamodige —

Än Ismael, Idris och Dhu-l-kifl! Allesammans hörde till de tåliga,

OCH [MINNS] Ismael och Idris och Dhu'l-Kifl. De hörde alla till dem som visar tålamod och uthållighet [i livets skiften].

Och kom ihåg Ismael och Edris **) och Dhu'l'kfl ); alla voro de bland de ståndagtige: 66 325) Palestina, dit vinden återförde Salomos thron om afto- nen, efter att hafva bragt honom till ett långt aflägset land om morgonen. Sale. *) Allt det ofvanstående om Davids och Salomos ovanliga gåf- vor, och magt öfver hela naturen, tyckes hafva till grund Talmudisternas dikter om nämnde båda personer. 326) Job var, enligt de Mohammedanske författarne, af Esaus slägt. De öfverensstämma med gamla Testamentet i att göra ho- nom till ett mönster af tålamod, och hafva flera historier att berätta om hans pröfning och slutliga vedergällning. Så säga de, att Gud återgaf honom sitt första välstånd för- dubblat, och att hans hustru, som blifvit på nytt ung och vacker, födde honom tjugosex söner, i stället för dem han förlorat. **) Se not 209. 327) Kommentatorerne sjelfve kunna ej komma öfverens om hvem denne profet var. Någre säga, att han var son af Job, och bodde i Syrien; andre vilja hafva honom till att vara Eli- as, eller Josuah, eller Zacharias. Se Marracci & Sale. 417

och vi gjorde dem delaktige af vår nåd, ty de voro bland de rättskaffne. —

Och vi inneslöto dem i vår barmhärtighet; de hörde förvisso till de rättfärdiga.

Och Vi har inneslutit dem i Vår nåd; de var i sanning rättsinniga människor.

Och vi inneslöto dem i vår barmhertig- het; ty de voro af de rättfärdige.

Och Dhul-Nûn (Fiskmannen Jonas), han bortgick, såsom man vet, i vredesmod; ty han trodde, att vi ej kunde komma åt honom. Sedan ropade han ur mörkret: "det gifves ingen gud utom dig! Ära vare dig! Jag hörde sannerligen till de orättfärdige."

Än han, som uppslukades av fisken, då han gick bort i vredesmod och trodde, att vi aldrig skulle hava makt med honom! Och han ropade i mörkret: »Det finns ingen gud utom dig! Dig allena all ära! Jag har förvisso hört till de orättfärdiga.«

OCH [MINNS] honom [som slukades av] en väldig fisk. Han övergav [staden] i vredesmod och trodde att Vi ingen makt hade över honom. Men [när han hade fått sitt straff] ropade han i [sin förtvivlans] mörker: "Ingen gudom finns utom Du! Stor är Du i Din härlighet! Jag har i sanning handlat orättfärdigt."

Och kom ihåg Dhu'n'nun 328), då han gick bort i vredesmod *), och tänkte att vi ej skulle hafva magt öfver honom. Och han ropade i mörkret **), sägande: det finnes ingen gud, utom Dig; prisad vare Du! visserligen har jag varit bland de orättfärdige.

Vi bönhörde honom och räddade honom ur bedröfvelsen. — Så rädda vi de troende. —

Och vi bönhörde honom och frälste honom från ångesten; ja, så frälsa vi de rättrogna.

Och Vi hörde hans rop och räddade honom ur hans elände; så räddar Vi dem som har tro.

Derföre bönhörde vi honom och frälsade honom från ångesten: och sålunda frälsa vi de rättrogne.

Och Zacharias, han ropade ju till sin Herre: "o min Herre! lemna mig ej ensam (utan son)! — Dock du är den bäste arfvingen."

Än Sakarias, när han ropade till sin Herre: »Herre, lämna mig ej ensam! Du är ju den bäste arvtagaren.«

OCH [MINNS] Sakarias, som ropade till sin Herre: "Herre! Låt mig inte [dö] barnlös! Men [om Du inte skänker mig en arvinge vet jag att] Du är den bäste Arvtagaren!"

Och kom ihåg Zacharias, då han anropa- de sin Herra, sägande: o, Herre! lemna mig ej ensam: dock är Du den bäste arfvingen.

Vi bönhörde honom och skänkte honom Johannes och gjorde hans hustru fruktsam. — De (profeterne) plägade täfla med hvarandra i det goda, anropa oss ifrigt och med bäfvan, samt underkasta sig oss med ödmjukhet. —

Och vi bönhörde honom och gåvo honom Johannes och gjorde hans hustru fruktsam. De tävlade förvisso med varandra i goda gärningar, åkallade oss med iver och fruktan och voro ödmjuka inför oss.

Och Vi bönhörde honom och skänkte honom [sonen] Johannes - Vi gjorde nämligen hans hustru fruktsam. - De var alltid beredda att göra gott och ödmjukade sig inför Oss med hopp och fruktan och visade stor undergivenhet.

Och vi bönhörde honom och gåfvo honom Johannes, och förberedde åt honom hans qvinna ***). Sannerligen täflade desse att öfverträffa hvarandra i goda verk, och åkallade oss med håg och fruk- tan; och de voro mot oss ödmjuke.

Och qvinnan (Maria), hon bevarade sin kyskhet. Vi inblåste något af vår ande i henne, och gjorde henne och hennes son till ett tecken för verlden.

Än hon, som bevarade sin kyskhet och i vilken vi inblåste vår ande! Och vi gjorde henne och hennes son till ett tecken för all världen.

OCH [MINNS] henne som bevarade sin jungfrudom. Vi andades in i henne något av Vår ande och Vi gjorde henne och hennes son till ett tecken för alla folk.

Och kom ihåg henne ), som bevarade sin jungfrudom, och i hvilken vi inblåste af vår ande; och vi satte henne och hennes Son till ett tecken allom menniskom. 328) Denne profet är Jonas, som så kallas derföre att han sväljdes af fisken. Substantivet (Nun) betyder nem- ligen, "en stor fisk", och 9 (Dhu) "Herre till", "In- nehafvare af", "ägare". *) Derföre att Gud ej straffade Niniviterne. **) Uti fiskens buk. ***) Det vill säga, hon blef gjord skicklig att bära lifsfrukt. +) Jungfru Maria. Koran. 27 418

Se! detta är eder kyrka; det gifves blott en kyrka och jag är eder Herre. Derföre tillbedjen mig.

Detta är förvisso eder lära, en enda lära, och jag är eder Herre; dyrken mig alltså!

[TROENDE!] Detta ert samfund är i sanning ett samfund och Jag är [allas] er Herre. Dyrka därför Mig!

Sannerligen är detta eder lära, en enda lära *); och jag är eder Herre, alltså dyrker mig.

De hafva upplöst sin trosenhet emellan sig (i sekter). Men alle måste en gång inställas inför oss.

De hava avbrutit förbindelsen med varandra; alla skola dock återvända till oss.

Men människorna har velat slå sönder denna enhet, trots att de alla är kallade att återvända till Oss [för att avlägga räkenskap].

Men de andre **) hafva söndrat sin sak emellan sig: alla skola de dock återvända till oss.

Dens arbete, som har gjort goda verk, om han är troende, skall icke förgätas; vi uppskrifva honom det till godo.

Och om någon gör goda gärningar och är rättrogen, skall hans strävan ej röna otack, utan vi skola förvisso uppskriva det åt honom.

Men den som handlar rättskaffens och som har tro, kommer inte att se sina strävanden misskända; Vi upptecknar nämligen [allt som är] till hans förtjänst.

Och eho som gör goda verk, och är rät- trogen, hans sträfvande skall ej blifva förnekadt ***); ty vi uppskrifva det för honom.

Det är en nödvändig lott för innevånarne i en stad, som vi beslutat att förderfva, att de ej skola ångra sig,

Men den stad, vi tillintetgjort, skall det varda förmenat att vända åter,

En undantagslös regel föreskriver att inget folk, som Vi har dömt till undergång [därför att de framhärdade i att förneka sanningen], får återvända [till jorden],

Och öfver den stad som vi förstört är oef- tergifligt afkunnadt, att de ej skola återkomma ****),

till dess att Gog och Magog insläppas (på domedagen), som då skola nedskynda ifrån alla höjder.

Tills det bliver öppet för Gog och Magog och de skynda ned från alla höjder

förrän Gog och Magog har släppts lösa och [deras horder] väller fram från [jordens] alla hörn

Tills, då öppning blifver gjord för Gog och Magog *), de skola hasta från hvarenda höjd,

Hotelsen skall vara nära att gå i verkställighet, och de otrogne skola skåda med stirrande ögon och säga: "ve oss! vi voro likgiltige för detta, ja vi voro gudlöse."

Och det sannfärdiga löftet nalkas sin fullbordan. Då skola deras ögon, som äro otrogna, häpna: »Ve oss! Vi hava varit likgiltiga härför; ja, vi hava varit orättfärdiga.«

och tiden för uppfyllelsen av det sanna löftet [om uppståndelsen] närmar sig. Då skall förnekarna [mumla] med stelt stirrande blick: "Vår olycka var att vi inte tog detta löfte på allvar; vi gjorde sannerligen oss själva svår orätt!"

Och det sanna löftet skall nalkas sin full- bordan: och se! det) skall göra orörlig deras syn hvilka ej trott; och de skola säga o, ve oss! vi hafva varit likgilltige för detta, än värre, vi hafva varit orättfärdige.

I och de afgudar, som I dyrken jemte Gud, ären helvetets bränsle; dit ned skolen I gå.

I och det I dyrken i stället för Gud skolen förvisso varda bränsle åt helvetet; dit skolen I nedstiga.

[En röst skall säga:] "Ni och allt det ni tillbad i Guds ställe skall bli bränsle för helvetets [eld]; dit drivs ni nu [som boskapen] till vattningsstället.

Sannerligen varden J ) och de afgu- dar J dyrken, utom Gud, bränsle för helvite, dit J skolen nedstiga.

Om de voro gudar, så skulle de ej gå dit ned; men I och de skolen evigt der förblifva.

Om dessa vore gudar, skulle de ej nedstiga dit; men alla skola där evinnerligen förbliva.

Om dessa ting hade varit gudomligheter skulle de inte ha haft [helvetet] som mål, men där skall ni alla förbli till evig tid."

Om desse vore gudar skulle de ej dit ned- stiga; men alla skola de der evinnerliga dväljas.

Der skall vara ett snyftande! Men det skall ej vinna gehör.

Där skall varda suckan, och där skola de ingenting höra.

I [helvetet] skall vara klagan och jämmer, men [själva] skall de inte höra något [av detta].

Der skola de vråla, och de skola ej höra ) deri. *) Nemligen, samma lära om Guddomen, som varit bekänd af alla profeter och heliga personer, utan någon hufvud- saklig olikhet. **) Dermed menas Judarne och de Christne. ***) Efter orden: Icke otacksamhet för hans sträfvande. ****) Det vill säga, den ifrågavarande stadens invånare. +) Dessa folks öfversvämning skall blifva ett tecken till den yttersta dagens annalkande. Se not 303. ++) Helvitet. ttt) Detta är stäldt synnerligast till Meckanerne. tttt) Ett tröstande ord; eller, enligt andras tolkning, skola deras qval göra dem oförmögne att höra. 419

De väsenden, hvilka vi redan förut beskärt vår nåd, skola vara långt derifrån,

De, som det bästa redan blivit av oss beskärt, dessa skola förvisso vara fjärran därifrån;

Men de som Vi har beslutat [belöna med] det högsta goda skall föras långt bort från [åsynen av] detta [helvete];

De åt hvilka vi förut bestämt det bästa tillståndet, de skola aflägsnas langt derifrån:

och icke engång höra helveteseldens sprakande, utan evigt njuta hvad deras hjertan önskat.

De skola ej höra ett ljud därifrån, utan njuta evinnerligen av vad deras hjärtan önska sig.

inte ens det svagaste ljud skall de uppfatta därifrån och de skall förbli [i paradiset] till evig tid, [omgivna av allt] det som deras själar har längtat efter.

De skola ej höra dess minsta ljud, och de skola evinnerliga njuta hvad deras själar önska.

Denna stora fasa skall icke bedröfva dem, ty änglarne skola ropa emot dem: "detta är eder dag, som lofvats Eder."

Den största fasa skall icke oroa dem, utan änglarna skola taga emot dem med orden: »Detta är eder dag, som lovats eder«,

De outsägliga fasor [som möter de dömda denna Dag] vållar dem [som fått stiga in i paradiset] ingen sorg; änglarna möter dem där med orden: "Er dag, [er dag av triumf,] som har lovats er, är detta!"

Den största förskräckelsen skall ej oroa dem; och englarne skola möta dem med denna hels- ning: detta är just den dag, som blef eder ut- lofvad.

En dag skall komma, då vi skola hopvika himmelen, såsom ett bref ihopvikes för att förseglas, och, såsom vi i förstone hafva skapat menniskorna, så skola vi åter göra dem. Det är ett förbindande löfte; ty vi beslöto, att så göra.

Den dag, då vi rulla ihop himmelen på samma sätt som as-Sigill rullar ihop det skrivna! Såsom vi skapat de första varelserna, så skola vi åter göra dem, enligt ett löfte, som åligger oss. Så skola vi förvisso göra.

Den Dagen skall Vi rulla ihop himlen som en fullskriven pergamentrulle. Liksom Vi grep Oss an med den första skapelsen skall Vi förnya den - för detta löfte borgar Vi och Vi har makt att göra det!

En dag skola vi hoprulla bimmelen, lik- som Sidjill 329) rullar ihop boken. Såsom vi ska- pat det första kreaturet, så skola vi återbringa det *): ett löfte, hvars uppfyllande hvilar på oss; sannerligen skola vi verkställa det.

Redan förut hafva vi skrifvit i Psalmerne, sedan vi omtalat det i Mose bok: "mine rättfärdige tjenare skola ärfva landet."

Vi hava ju efter hugfästelsen skrivit i Psaltaren: »Mina rättfärdige tjänare skola ärva landet.«

I DEN bok av visdom [som Vi skänkte David] efter [den första] påminnelsen har Vi skrivit att Mina rättskaffens tjänare skall ärva jorden.

Vi hafva redan skrifvit i psalmerna, se- dan Lagen var gifven, att mina tjenare de rätt- färdige skola ärfva jorden **).

Sannerligen, detta är ett tillräckligt medel för gudfruktiga menniskor (att vinna sitt mål).

Detta innehåller sannerligen en predikan för människor, som dyrka Gud,

I detta ligger ett budskap till [alla] människor som dyrkar Gud.

Visserligen är i denna Koran tillräckligt ljus för menniskorna som tjena Gud.

Vi hafva sändt dig endast af medlidande för menskligheten.

Och vi hava sänt dig blott som ett barmhärtighetsbevis för all världen.

Vi har sänt dig [Muhammad] enbart av nåd till alla folk.

Och vi hafva ej sändt dig, om icke så- som en barmhertighet åt menniskorna allom.

Säg: "det har uppenbarats för mig, att eder Gud är en ende gud. Viljen I då underkasta Eder Honom?"

Säg: »Det har uppenbarats för mig, att eder Gud är en enda Gud. Ären I honom undergivna?«

Säg: "Genom uppenbarelsen, och enbart genom den, vet jag att er Gud är den Ende Guden. Vill ni underkasta er Hans vilja?"

Säg: det är mig uppenbaradt blott, att eder Gud, är en enda Gud: skolen J då vara Ho- hom undergifne?

Om de vägra, så säg: "jag har gifvit Eder alle en fullständig varning, alle lika, och det är mig obekant, om det, hvarmed I hotens, är nära eller fjerran.

Men om de vända sig bort, så säg: »Jag har förkunnat för eder utan åtskillnad, och jag vet ej, om det, som lovas eder, är nära eller avlägset.

Säg, om de vänder dig ryggen: "Jag har gett er alla en och samma klara och entydiga varning, fastän jag inte vet, om det som [Gud] lovar er skall komma ligger i en nära eller avlägsen framtid.

Men om de frånvända sig, säg då: Jag har förkunnat eder hvad rätt är; och jag vet ej om det hvarmed J ären hotade är nära, eller fjerran. 329) Detta är namnet på den engeln, hvars göra det är att uppskrifva hvarje mans handlingar under dess lefnad, hvilka, vid dess död, han rullar ihop, såsom fullbordade. Mar- racci & Sale. *) Vid uppståndelsen. **) Se Davids 37:de psalm och 29 vers. 420

Gud vet edra offentliga tal, och de hemliga,

Han känner förvisso vad som säges offentligt; han känner ock vad I döljen.

Han vet vad [ni] säger högt likaväl som det som ni vill dölja.

Han *) känner hvad som säges offent- ligen, och Han känner hvad J döljen. la

men jag kan ej veta, om icke dröjsmålet är en frestelse för Eder och en njutning, som varar till en tid."

Men jag vet ej, om det möjligen kan vara en frestelse för eder och en njutning till en tid.«

Kanske - om detta vet jag ingenting - betyder [uppskovet med Guds dom] att ni sätts på prov och får njuta av livets goda ännu en tid?"

Och jag vet ej om kanhända det är en pröfning för eder **), och njutning för en tid.

Säg: "o min Herre! döm (emellan mig och mine vedersakare) enligt sanningen. Vår Herre är den Barmhertige, som vi anropa om hjelp emot deras förtal."

Säg: »Herre, döm sannfärdigt!« Ja, vår Herre, Förbarmaren, är den, som anropas om hjälp mot vad I påstån.

Säg: "Döm med Din sanning, Herre, [mellan mig och dem som beskyller mig för lögn]!" - och: "Vår Herre är den Nåderike; vars stöd vi ber om i kampen mot era [hädiska] beskrivningar av [Hans Väsen]."

Säg: o, Herre! döm emellan oss med sanning. Vår Herre den Barmhertige, är Den hvars hjelp är att anropa mot hvad J yttren. XXII. KAPITLET. Vallfarten ***). Uti Guds namn, den Mildes, den Barmhertiges.