وَعَلَّمۡنَٰهُ صَنۡعَةَ لَبُوسٖ لَّكُمۡ لِتُحۡصِنَكُم مِّنۢ بَأۡسِكُمۡۖ فَهَلۡ أَنتُمۡ شَٰكِرُونَ٨٠

Vi hafva lärt honom (David) konsten att göra pansar åt Eder, för att skydda Eder, då I anfallens. — Ären I ock tacksamme?

Vi lärde honom ock att tillverka harnesk åt eder för att skydda eder i edra strider. Ären I tacksamma?

Och Vi lärde honom att tillverka brynjor åt er för att göra er mer motståndskraftiga i era krigståg. Är ni tacksamma [för detta]

Och vi lärde honom konsten att åt eder göra harnesk, på det de må skydda eder, under edra strider: skolen J då vara tacksamme? 324) Kommentatorerne förmäla, att en tvist, föranledd af en hop får, hvilka, under herdens frånvaro, inkommit natte- tid, uti en annan mans åker (eller vingård) och ätit opp grödan, blef hänskjuten till Davids och Salomos afgörande. Den förre ville att ägaren af fältet skulle taga fåren såsom ersättning för den skada de gjort; men Salomo, då blott 11 år gammal, var af den mening, att han endast skulle hafva vinsten af deras ull och lam, intill dess herden, på sin egen bekostnad, satt fältet i samma goda skick det var, innan fåren dit inkommo. Denna dom blef af Da- vid gillad, såsom bättre än sin egen. Se Marracci & Sale. Detta tyckes vara lånadt från det ställe i Davids psalmer, der han kallar hela naturen, att förena sig uti den Evi- ges lof. 416