وَذَا ٱلنُّونِ إِذ ذَّهَبَ مُغَٰضِبٗا فَظَنَّ أَن لَّن نَّقۡدِرَ عَلَيۡهِ فَنَادَىٰ فِي ٱلظُّلُمَٰتِ أَن لَّآ إِلَٰهَ إِلَّآ أَنتَ سُبۡحَٰنَكَ إِنِّي كُنتُ مِنَ ٱلظَّـٰلِمِينَ٨٧

Och Dhul-Nûn (Fiskmannen Jonas), han bortgick, såsom man vet, i vredesmod; ty han trodde, att vi ej kunde komma åt honom. Sedan ropade han ur mörkret: "det gifves ingen gud utom dig! Ära vare dig! Jag hörde sannerligen till de orättfärdige."

Än han, som uppslukades av fisken, då han gick bort i vredesmod och trodde, att vi aldrig skulle hava makt med honom! Och han ropade i mörkret: »Det finns ingen gud utom dig! Dig allena all ära! Jag har förvisso hört till de orättfärdiga.«

OCH [MINNS] honom [som slukades av] en väldig fisk. Han övergav [staden] i vredesmod och trodde att Vi ingen makt hade över honom. Men [när han hade fått sitt straff] ropade han i [sin förtvivlans] mörker: "Ingen gudom finns utom Du! Stor är Du i Din härlighet! Jag har i sanning handlat orättfärdigt."

Och kom ihåg Dhu'n'nun 328), då han gick bort i vredesmod *), och tänkte att vi ej skulle hafva magt öfver honom. Och han ropade i mörkret **), sägande: det finnes ingen gud, utom Dig; prisad vare Du! visserligen har jag varit bland de orättfärdige.