Sura 22: Vallfärden

O menniskor! frukten eder Herre. Sannerligen, den yttersta stundens jordbäfning är en förfärlig sak.

Människor, frukten eder Herre! Stundens jordskalv varder förvisso en förskräcklig sak.

MÄNNISKOR! Frukta er Herre! Den Yttersta stundens omskakande händelser kommer att bli en svår [prövning]!

O, menniskor )! frukter eder Herra. San- nerligen varder uppståndelsetimmens skalf en för- färlig sak.

På den dagen, då I fån erfara den, skola alla digifvande qvinnor af skräck förgäta sina dibarn, och hvarje hafvande få missfall. Du skall då se menniskorna ragla såsom druckne, men de äro icke druckne, utan det är Guds väldiga straff som vållar det.

Den dag, då I fån se det, skall varje digivande kvinna övergiva det barn, hon giver di, varje havande kvinna skall nedkomma med sitt foster, och du skall tro, att människorna äro druckna, ehuru de icke äro det, men Guds straff varder svårt.

Den Dag ni ser den komma skall varje kvinna som ammar sitt barn låta det ligga, förlamad av fasa, och varje havande kvinna i sin förskräckelse föda fram sitt foster i förtid, och människorna skall ses [ragla som] druckna, fastän de inte är druckna; nej, [det är rädslan för] Guds stränga straff [som driver dem från vettet].

En dag J skolen se henne, skall hvarenda amma förglömma det barn som hon gifver di, och hvarje hafvande qvinna skall framföda sitt foster; och du skall se menniskorna druckne, ehuru de ej äro druckne; men Guds straff skall blifva strängt.

Det finnes menniskor, som tvista om Gud, utan att ega någon kunskap, och efterfölja hvarje ondskefull satan,

Bland människorna finnes den, som tvistar om Gud i sin okunnighet och rättar sig efter varje upprorisk satan,

Men det finns människor som utan kunskap vill tvista om Gud och sluter sig till varje upprorisk demon,

Den ) finnes ibland menniskorna som tvistar om Gud, utan kunskap, och följer hvarje upprorisk djefvul; *) Gud. **) Att J fått anstånd. ***) Vissa ceremonier under vallfartshögtiden i Mecka, om nämnda i detta kapitel, hafva gifvit det sitt namn. +) Utom den allmänna betydelsen, anses orden i synnerhet hafva varit ställde till Meckas folk. ++) Detta uppenbarades i anledning af en viss afgudadyrka- res halsstarrighet, som påstod att englarne voro Guds döttrar, 421

som har fått den dom, att han skall missleda hvar och en, som sluter sig till honom, och föra honom till eldens pina.

Om vilken det är skrivet, att han vilseför den, som tager honom till beskyddare, och leder honom till helveteseldens pina.

[fastän] det är skrivet att om någon tar Djävulen [eller en av hans anhang] till vän skall denne leda honom vilse och [till sist] driva honom ned i helvetets eld!

Om hvilken det är skrifvet, att, eho som tager honom till vän, han skall vilseföra honom, och leda honom till den flammande eldens pina.

O menniskor! om I ären i tvifvel öfver de dödes uppväckande, så betänken, att vi hafva skapat Eder af stoft, sedan af en sädesdroppe, derefter af en blodlefver, derpå af ett utbildadt och icke utbildadt köttstycke, för att för Eder ådagalägga vår allmakt. Vi låta, hvad vi vilja, dröja qvar i moderlifven till en bestämd tid, och framhafva Eder sedan såsom späda foster. I uppnån sedermera mannaåldern, då somlige af Eder dö, andre åter lefva till den skröpligaste ålderdom, så att de ej veta något, som de förut hafva vetat. Du ser ock jorden förtvinad. Men när vi nedsända vatten på den, kommer hon i rörelse, sväller och framskjuter allehanda härliga växter.

Människor, om I hysen tvivel om uppståndelsen, så hava vi förvisso skapat eder av stoft, sedan av en droppe, sedan av stelnat blod, sedan av en köttklump, vare sig den utvecklats eller icke, för att vi må skaffa eder klarhet och till en bestämd tid nedlägga vad vi vilja i moderlivet; sedan låta vi eder utgå därur som barn, och det för att I skolen uppnå myndig ålder. Bland eder finnes både den, som tages hädan, och den, som uppnår den ömkligaste ålderdom, så att han ej har reda på någonting, ehuru han haft reda på sig förut. Och du ser jorden ligga i dvala, men när vi nedsända vatten på henne, skälver hon och sväller och alstrar allsköns härliga ting,

MÄNNISKOR! Om ni tvivlar på uppståndelsen, [tänk då på att] Vi har skapat er av jord och sedan av en droppe säd, därefter av en grodd som sätter sig fast, därefter av en klump, dels formad, dels ännu formlös. Så klargör Vi för er [Vår makt]. Och det Vi vill [skall födas] lägger Vi i moderlivets trygga förvar till en fastställd tid och Vi låter er födas som späda barn och därefter [växa till] och nå [full kroppslig och andlig] mognad. Några av er får dö [unga] och några av er blir med tilltagande ålder så skröpliga att de glömmer allt vad de en gång har vetat. Och [om ni ännu tvivlar], se på den torra döda jorden och hur den, när Vi låter regnet falla över den, skälver till och börjar svälla och låter alla slag av växter spira, ljuvliga att se.

O, menniskor! om J ären i tvifvel beträf- fande uppståndelsen, sannerligen hafva vi skapat eder af stoft och sedan af menniskosäd och sedan af stelnad blod och sedan af en köttklump, till en del fulländad och till en del icke fulländad, att vi måtte uppenbara för eder vår magt; och vi förvara i qvederne hvad vi behaga, intill en be- stämd tid. Derefter låta vi eder framkomma barn, och tillåta sedan att J mågen uppnå eder ålder af stadga: och den ene af eder skall dö ung, och den andre af eder skall återbringas till den ömk- ligaste åldren, att han, efter innehafd kunskap, må veta ingenting. Och du ser jorden förtorkad, men då vi nedsända på henne vatten, sättes hon i rörelse, och sväller, och frambringar växter af alla sköna slag.

Detta sker, emedan Gud är verkligen gud, och kan göra de döde lefvande, samt är allsmäktig,

Och detta därför att Gud är sanningen och därför att han skall uppväcka de döda till liv och därför att han är allsmäktig,

Detta, därför att Gud är Sanningen och det är Han som väcker de döda till liv och Han har allt i Sin makt.

Detta emedan Gud är Sanningen, att Han gifver lif åt de döda, och att Han är allsmägtig,

och till ett bevis, att den yttersta stunden otvifvelaktigt skall inträffa, och att Gud skall uppväcka dem, som äro uti grifterna.

Därför att stunden skall komma — det råder intet tvivel därom — och därför att Gud skall uppväcka dem, som ligga i graven.

Den Yttersta stunden kommer - detta är höjt över allt tvivel - och Gud skall låta alla som vilar i sina gravar återuppstå.

Och att uppståndelsens timme skall kom- ma, derpå är ej tvifvel, och att Gud skall upp- väcka dem som äro i grifterna.

Det finnes menniskor, som, utan kunskap, utan ledning och utan upplysande skrift, tvista om Gud.

Bland människorna finnes den, som tvistar om Gud utan att äga någon kunskap, vägledning eller upplysande skrift,

Ock ändå finns det bland människorna den som vill tvista om Gud utan kunskap och utan ledning och utan uppenbarelsens klara ljus

Ibland menniskorna finnes den som tvistar om Gud, utan hvarken kunskap eller ledning eller en upplysande skrift,

De vända sig högmodigt bort, för att afleda andre ifrån Guds väg. Sådane få vanära här i verlden, och på uppståndelsedagen skola vi låta dem smaka eldens pina.

I det han vänder sig bort för att föra andra bort från Guds väg. Honom väntar skam i detta livet, och på uppståndelsens dag skola vi låta honom smaka helvetesbrandens pina

och som i högmod vänder sig [ifrån sanningen] för att förmå [andra] att överge Guds väg. Förnedring väntar honom [redan] i detta liv och på Uppståndelsens dag skall Vi låta honom känna på Eldens [straff].

Som högmodigt vänder sig bort, att han må förleda andra från Guds väg: i denna verlden skall han komma på skam; och uppståndelsens att Koran var en bundt gamla dikter, och att ingen upp- ståndelse kommer i fråga. Sale enl. Al Beidawi. 422 dag skola vi låta honom smaka den flammande eldens qval *). ou

Det säges till dem: "detta sker för dina gerningars skull, och emedan Gud ej är orättvis emot sine tjenare."

»Detta är för dina händers verk och därför att Gud ej är den, som gör tjänarne orätt.«

[Och en röst skall säga:] "Detta är dina händers verk. Gud låter inte Sina tjänare lida orätt."

Detta för hvad dina händer förutsändt, och emedan Gud ej är orättvis mot tjenarena.

Ibland menniskorna finnes den, som dyrkar Gud utan uppriktighet. Vinner han någon fördel, så håller han sig lugnt till Honom, men påkommer en pröfning, så vänder han sig bort, och varder förtappad i detta och det eviga lifvet. Detta är en tydlig förlust.

Bland människorna finnes ock den, som dyrkar Gud i viss mån, och om något gott tillfaller honom, är han tillfredsställd därmed, men om någon prövning hemsöker honom, vänder han bort sitt ansikte och giver både det jordiska och det tillkommande livet tillspillo; detta är att uppenbarligen tillspillogiva sig själv.

Det finns även den bland människorna som dyrkar Gud, fastän han står på gränsen [mellan tro och otro]; om gott kommer honom till del, känner han lugn och tillförsikt, men om han sätts på prov, gör han helt om; på detta sätt förverkar han sitt liv både på jorden och i evigheten. Detta är en ohjälplig och total förlust.

Och ibland menniskorna finnes den soin tjenar Gud på ett visst sätt, så att om det till- faller honom godt, förblifver han lugn dervid **), men om en pröfning hemsöker honom, vänder han om sitt ansigte och går vilse i denna verlden. och det tillkommande lifvet: detta är uppenbar undergång.

Utom Gud åkallar han det, som hvarken kan skada eller gagna honom, och detta är en villfarelse, långt bort ifrån sanningen.

I stället för Gud åkallar han sådant, som varken kan skada eller gagna honom; detta är att gå långt i villfarelse.

Han anropar i Guds ställe vad som varken kan skada honom eller gagna honom och har gått till syndens yttersta gräns.

Han åkallar, utom Gud, sådant som hvar- ken skadar honom eller gagnar honom: detta är den från sanningen långt aflägsna villfarelsen.b

Han åkallar den, som snarare är hans skada än hans gagn. Det är en dålig herre och en dålig vän.

Han åkallar den, som snarare skadar än gagnar honom. Vilken olycksalig skyddsherre! Ja, vilken olycksalig följeslagare!

Ja, han anropar till och med den som snarare skadar än gagnar honom. Eländig är beskyddaren och eländig den som söker hans beskydd!

Han åkallar den som är närmare att ska- da honom än att gagna honom; bed röflig är, i sanning, beskyddaren, och bed röflig är följeslagaren!

Dem, som tro och göra godt, skall Gud införa uti lustgårdar, vattnade af rinnande bäckar, ty Gud gör hvad Han vill.

Gud skall förvisso låta dem, som tro och göra goda gärningar, komma in i lustgårdar, genomflutna av bäckar; Gud gör förvisso vad han vill.

Gud skall föra dem som tror och lever ett rättskaffens liv till lustgårdar, vattnade av bäckar. - Gud [belönar och straffar] den Han vill.

Sannerligen skall Gud införa dem som tro och göra goda verk, i lustgårdar hvarigenom floder löpa; ty Gud gör hvad Han behagar.

Den som förmenar, att Gud ej skall bistå honom (Muhammed) i detta och det eviga lifvet, han må fästa ett rep i taket och så hänga sig. Må han då se till, om hans list kan förtaga det, som väcker hans vrede.

Den, som tror, att Gud aldrig skall hjälpa honom varken i det jordiska eller i det tillkommande livet, må fästa ett rep i himmelen och sedan hugga av. Och han må då se, om hans list kan undanrödja det, som retar honom.

Om någon [i sin avoghet mot Muhammad] tror att Gud inte skall ge [Sitt Sändebud] fullt stöd i denna värld och i det kommande livet, låt honom då fästa ett rep i taket och [med det] knäcka sina halskotor. Då får han se om hans fint har helt undanröjt orsaken till hans illvilja.

Eho som tänker att Gud ej skall bistå honom ***) i denna verlden och det tillkommande lifvet, må han utsträcka ett rep till himmelen, och sedan göra slut på sig, och må han se huruvida hans konst skall tillintetgöra det som uppretar ho- nom 330). *) Det tros att den här åsyftade person var Abu Djahal. Se den hist. Inledn. s. 73. **) Vid den sanna Läran. ***) Nemligen profeten. 330) Originalets ord slow (Samaa) som, enligt sin allmänna- ste betydelse, är öfversatt, i denna vers, "himmelen", be- tyder äfven "tak", och någre förklara versens mening så- lunda: "må den som tror att Mohammed ej skall hafva att 423

På detta sätt hafva vi nedsändt Koranen i tydlige verser, så att Gud dermed må leda den, som Han vill.

Sålunda hava vi nedsänt den till ett tydligt tecken och till bevis för att Gud vägleder vem han vill.

Med uppenbarelsen av denna [Skrift] har Vi sänt [er] klara budskap - Gud vägleder genom dem den Han vill.

Sålunda hafva vi nedsändt den *) innehål- lande tydliga tecken; och derföre att Gud skall vägleda hvem Han vill.

På uppståndelsedagen skall Gud åtskilja de troende, judarne, sabierne, de christne och afgudatjenarne; ty Gud är vittne till allt.

På uppståndelsens dag skall Gud förvisso åtskilja dem, som tro, dem, som äro judar, sabierna, de kristna, magerna och dem, som sätta andra vid Guds sida; Gud är förvisso vittne till allting.

Gud skall på Uppståndelsens dag döma mellan dem som tror [på vad som har uppenbarats med denna Skrift] och dem som bekänner den judiska tron och sabierna och de kristna och parserna och dem som sätter medhjälpare vid Guds sida. Gud är vittne till allt som sker.

De som tro och de som äro Judar och Sabéerne och de Christne och Magerne och de som bedrifva afguderi, sannerligen skall Gud på upp- ståndelsens dag göra skillnad emellan dem; ty Gud är till allting vittne.

Har du ej märkt, att alle, som finnas i himlarne och på jorden, solen, månan, stjernorna, bergen, djuren och många menniskor tillbedja Gud? Men mången är dömd att straffas. Och den som Gud förnedrar, honom skall ingen akta. — Gud gör hvad Han vill.

Har du ej lagt märke till att för Gud nedfalla både de, som finnas i himlarna, och de, som finnas på jorden, solen, månen, stjärnorna, bergen, träden, djuren och många bland människorna? Men många drabbar straffet. Och den, som Gud förnedrar, skall ingen ära; Gud gör förvisso vad han vill.

SER DU inte att allt och alla i himlarna och på jorden faller ned i tillbedjan inför Gud: solen och månen och stjärnorna och bergen och träden och djuren och människor i stort antal? Men [genom förnekelse och trots] har många andra dragit på sig ett oundvikligt straff. Och den som Gud har förnedrat skall ingen hedra. Gud gör som Han vill.

Har du ej bemärkt att eho som finnes i himlarne och på jorden tillbeder Gud, och solen och månen och stjernorna och bergen och träden och djuren och många af menniskorna? Men för många är straffet med rätta faststäldt.

Desse två (de troende och de otrogne) äro vederparter, som tvista med hvarandra om sin Herre. Åt de otrogne skola kläder af eld tillskäras, sjudande vatten skall hällas öfver deras hufvuden,

Detta är tvenne parter, som tvista om sin Herre; åt dem, som äro otrogna, tillskäras kläder av eld, och över deras huvud utgjutes sjudande vatten,

Dessa är de två [grupperna] som tvistar med varandra om sin Herre. För dem som förnekar Honom skall kläder av eld skäras till och skållhett vatten ösas över deras huvuden,

Och den Gud förnedrar, honom skall in- gen hedra; ty Gud gör hvad Han behagar.

hvarigenom deras inelfvor och skinn varda upplösta,

Vari allt, som finnes i deras inre, och deras hud smälter,

[vatten] som skall fräta sönder deras inälvor och deras hud.

Desse äro tvenne vederparter **) som tvi- sta om sin Herra. Beträffande dem som icke tro, åt dem skola tillredas klädnader af eld, öfver de- ras hufvuden skall ösas sjudande vatten,

och med gissel af jern skola de piskas.

och på dem vänta klubbor av järn.

Och de skall [hållas i schack] med krokar av järn;

Hvarigenom deras inelfvor och deras skinn skola upplösas; och det skall drifvas på dem klub- bor af jern.

Så ofta som de, af ångest, vilja gå ut derifrån, skola de åter drifvas dit med de orden: "smaken eldens pina."

Så ofta de vilja ut därifrån i sin vånda, skola de föras tillbaka: »Smaken helvetesbrandens pinal«

varje gång de försöker komma ut ur sitt elände drivs de tillbaka in [med orden:] "Pröva på Eldens straff!"

Så ofta de vilja utgå derifrån af vånda, skola de återföras deri; och dem skall sägas: sma- ker den flammande eldens pina.

Dem åter, som tro och göra godt, skall Gud införa i lustgårdar, vattnade af rinnande bäckar. Der skola de prydas med gyllene armringar och perlor, och deras kläder äro der af silke;

Gud skall förvisso låta dem, som tro och göra goda gärningar, komma in i lustgårdar, genomflutna av bäckar, där de skola smyckas med armband av guld och med pärlor och där de få kläda sig i siden.

Men Gud skall föra dem som tror och lever ett rättskaffens liv till lustgårdar, vattnade av bäckar, där de skall smyckas med armband av guld och pärlor och bära kläder av siden.

Men Gud skall införa dem som tro och göra goda verk i lustgårdar, hvarigenom floder påräkna Guds bistånd, binda ett rep vid taket af sitt hus och hänga sig"; det vill säga: må han i sin illska emot Guds profet företaga hvilken dåragtig gerning som helst, han skall dock ej afvända från honom Guds hjelp. Se Sale. Koran. **) Dermed menas de rätttrogne och de atrogua 424 löpa; der skola de smyckas med armringar af guld och perlor; och deras klädnad der skall blifva silke.

ty de fördes på den rätta vägen, så att de uttalade de bästa orden (Guds lof), och leddes in på en härlig bana.

Och de skola ledas till goda ord, och de skola ledas på en beprisad väg.

De har letts dit där [bara] goda ord växlas och de har letts till den väg [som för] till Honom som allt lov och pris tillkommer.

Och de äro ledde till ett godt ord 331), och de äro ledde till en prisad väg.

Men dem som icke tro, utestänga andre ifrån Guds väg och ifrån det heliga templet (Ka’ba), hvilket vi hafva upprättat för alla menniskor, så väl för dem, som der bo, som för dem, som äro främlingar, och de som åsyfta dess vanhelgande mot all rätt, dem skola vi låta smaka ett pinsamt straff.

Men dem, som äro otrogna och utestänga andra från Guds väg och det fridlysta templet, det vi inrättat för människorna på sådant sätt, att den hemmavarande och den främmande där äro likställda, och dem, som komma dit med kätteri och orättfärdighet, skola vi förvisso låta smaka ett plågsamt straff.

DE SOM framhärdar i att förneka sanningen och hindra [andra] att följa Guds väg och att besöka den heliga Moskén, som Vi har låtit uppföra för alla människor - såväl för dem som är bofasta där liksom för besökarna utifrån - och de som med våld vill förmå [andra] att avvika från den sanna tron - [alla] dessa skall Vi låta utstå ett plågsamt straff.

De som deremot icke tro, och afhålla andra från Guds väg och det fridlysta templet, som vi instiftat ât menuiskorna, lika för den der bosatte som för främlingen;

Vi anvisade ju Abraham templets plats i Mekka till vistelseort, sägande: "erkänn ej jemte mig någon jemlike och håll mitt tempel rent för dem, som deromkring gå i procession och der bedja stående, sig bugande och nedfallande till jorden.

Än när vi gåvo Abraham tempelplatsen till boning med dessa ord: »Sätt ingen vid min sida och håll mitt tempel rent för dem, som gå omkring det, som stå där och som buga sig och falla ned!«

Vi anvisade Abraham platsen för denna Helgedom [och sade:] "Sätt ingenting vid Min sida!" och "Rena Min Helgedom för alla som skall vandra runt den och som skall resa sig [till bön] och böja rygg och knän och falla ned på sina ansikten!"

Och eho som der vill utöfva gudlöshet och orättfärdighet, vi skola låta dem smaka ett plågsamt straff.

Påbjud ock valfarten ibland menniskorna: de skola komma till dig till fots och på alle (af vägens längd) utmagrade kameler." De komma från olika, aflägsna håll,

Och påbjud vallfärden bland människorna, att de må komma till dig till fots och på alla magra kameler, som komma från alla möjliga djupa pass,

Kungör för människorna [plikten att fullgöra] vallfärden. De skall komma till dig till fots och ridande på alla slag av snabbfotade riddjur och de skall komma från alla håll och från avlägsna trakter

Och kom ihåg då vi gåfvo till bostad at Abraham husets grund 332), sägande: du skall ej gifva mig någonting till like, och rena mitt hus för dem som gå omkring det, och dem som stå upp och dem som der buga sig i tillbedjan me

för sine egne fördelars skull och på det att de må på bestämde dagar anropa Guds namn öfver den boskap, som vi hafva beskärt dem. Äten deraf och delen med åt den nödlidande fattige;

Att de må inse fördelarna för dem själva och åkalla Guds namn på bestämda dagar för allt vad han beskärt dem i fråga om boskapsdjuren! Så äten nu därav och bespisen den nödlidande och behövande!

för att uppleva vad som tjänar till deras uppbyggelse och under de [av alla] kända dagarna uttala Guds namn över de djur ur boskapshjordarna som Han skänker dem [för att offras]; ät något av köttet från dessa [djur] och ge också den olycklige som lider nöd att äta!

Och förkunna för menniskorna vallfarten, att de må komma till dig till fots, och på hvarje 331) Bekännandet af Guds enhet, eller dessa ord hvilka de skola yttra vid deras inträde i paradiset: prisad vare Gud, som uppfyllt emot oss sitt löfte. Sale enl. Al Beidawi. 332) Det vill säga grunden der Meckas tempel stått före syn- dafloden. Det är en tro ibland Mohammedanerne, att Mec- kas tempel är nästan lika gammalt med verlden. De säga att Adam, sedan han blifvit fördrifven ur paradiset, bad Gud att Han måtte uppresa åt honom en byggnad, lik den han hade sett der, att han måtte göra sina böner vänd deremot, och gå omkring det, liksom englarne omkring det himmel- ska huset. Gud bönhörde honom, och nedsände en likhet af samma hus, i en förlåt af ljus, och satte det i Mecka lodrätt under det ursprungliga huset. Efter Adams död, uppförde hans son Seth ett hus, i samma form och på sam- ma ställe, bygdt af sten och jord, hvilket blef förstördt af syndafloden, men derefter ånyo uppbygdt på Guds befall- ning af Abraham och Ismael. Se Sale Prel. Disc. Sect. IV. 425 smärt kamel, att de må komma från hvarje afläg- sen väg,

vidare på det att de må rena sin kropp, uppfylla sina löften och gå omkring det urgamla templet.

Sedan må de avlägsna allt osnyggt, uppfylla sina löften och gå omkring det åldriga templet!

Därefter skall de fullfölja och avsluta de för vallfärden föreskrivna andaktsövningarna och infria de högtidliga löften som de har avlagt och [en sista gång] utföra rundvandringen omkring den äldsta Helgedomen.

På det de må erfara fördelarne för sig deri, och fira minnet af Guds namn de kända da- garne, för det hvarmed Gud försörjt dem af hjor- darnes kreatur: spiser, alltså, deraf, och föder den nödlidande, den fattige:

Så är skrifvet: "om någon håller Guds helgedomar i ära, så skall han hafva det till godo hos Gud. Djurens kött är Eder tilllåtet, utom det redan nämnda, men undviken afguderiets styggelse, och undviken irrläror,

Så är det. Om någon håller Guds bud i ära, är det bäst för honom själv inför hans Herre. Boskapen är tillåten för eder undantagandes vad som särskilt nämnes för eder. Så undviken då avguderiets styggelse och undviken även lögnaktigt tal

Detta [är vad Gud har föreskrivit]; den som håller Guds bud och förbud i ära skall ha det till godo hos sin Herre. [Köttet av alla] boskapsdjur är tillåtet för er med undantag av vad som särskilt sagts vara förbjudet. Håll er på avstånd från den smutsiga [synden att dyrka] falska gudar och avhåll er från lögnaktigt tal.

Och att de sedan må fullborda allt hvad som hör till deras heliga bruk 333), och uppfylla sina löften 334), och kringgå det gamla huset *).

visande Eder Gudi hängifne, utan att uppställa någre jemlikar åt Honom. Men den, som gifver Gud en like, är såsom en, som nedfaller ifrån himmelen, och hvilken foglarne bortsnappa, eller vinden bortblåser till en fjerran ort.

Såsom hanifer inför Gud utan att sätta andra vid hans sida! Om någon sätter någon annan vid Guds sida, är det, som om han störtade ned från himmelen och fåglarne grepe honom eller vinden förde honom bort till en avlägsen plats.

[Dyrka] Gud med den rena, ursprungliga tron och sätt ingenting vid Hans sida; [med] den som sätter något vid Guds sida är det som om han störtade från skyn och blev fåglarnas rov, eller fördes långt bort av vinden till en okänd plats.

Detta är dem föreskrifvet. Och den som håller i vördnad Guds heliga stadgar, det är godt för honom inför hans Herra. Hjordarne äro eder tillåtne **), utom hvad som blifvit uppläst för eder. Men undflyr styggelsen med afgudarne, och undflyr lögnagtigt tal; och förblifvera

Så skall det vara. Den som håller Guds stadgar i ära, så gör han det af hjertats fromma kraf.

Så är det. Och om någon håller de av Gud befallda sedvänjorna i ära, beror det förvisso på hjärtats gudaktighet.

Detta [är vad Gud klargör för er]; de som håller Guds symboler i ära har sann gudsfruktan i sina hjärtan.

Renlärige i fråga om Gud, utan att gif- va Honom likar; ty eho som gifver Gud likar, han liknar det som faller från himmelen, hvilket fåg- 333) Originalets ord (Tsafatz) förklaras af någre bety- da, liksom här står i texten, allt hvad som hör till cere- monierne i Mecka vid den stora vallfartshögtiden; andre deremot förmena, att det blott betyder ceremonien med hå- rets afrakande från hufvudet och andra delar af kroppen, samt naglarnes afskärande; och åter andre, att det betyder pelegrimernes osnygga tillstånd, hvilket de här åläggas att göra ända på, sedan alla andra ceremonier äro genomgångne. Det är nemligen ej tillåtet för dem att förut putsa sig på något sätt, ända ifrån det ögonblick, då de påtagit pel- grimsskruden. 334) Derigenom att göra de goda verk de lofvat verkställa under vallfarten. Någre förstå med orden, blott uppfyllan- det af de anbefalde ceremonierne. Meckas tempel. **) Det vill säga, det är eder tillåtet att nära eder af edra boskapsdjurs kött. 426 larne bortsnappa, eller hvilket vinden blåser till ett fjerran rum.

I kunnen begagna offerdjuren till en bestämd tid. Sedan skola de slagtas vid det urgamla templet.

I mån hava gagn av boskapen till en bestämd tid, men sedan skall den offras invid det åldriga templet.

[Offerdjuren] har ni nytta av fram till utgången av den fastställda tiden; därefter skall de föras till sin bestämmelse [för att offras nära] den äldsta Helgedomen.

Detta är så. Och ho som gifver präg- tiga offerdjur till Gud, sannerligen komma de från hjertats fromhet 335).

För hvarje kyrka hafva vi faststält en gudstjenst, så att de skola uttala Guds namn öfver den boskap (vid slagtandet), som vi hafva beskärt åt dem. Eder Gud är en ende gud. Varen Honom underdånige. Förkunna de ödmjuke ett gladt budskap,

Varje menighet hava vi föreskrivit andaktsövningar, att de må åkalla Guds namn över allt vad han förlänat dem i fråga om boskapsdjuren; eder Gud är en enda Gud, varen honom undergivna, och förkunna ock de ödmjuka ett hugnesamt budskap,

För alla folk [i det förgångna] har Vi föreskrivit att Guds namn skall uttalas [i tacksamhet] över de boskapsdjur som Han har skänkt dem som föda - [när de slaktas]. Er Gud är den Ende Guden; underkasta er alltså Hans vilja! Och förkunna för de ödmjuka det glada budskapet [om Guds nåd],

J hafven flera bestämd tid; sedan är gamla huset. fördelar af dem intill en deras offerplats invid det

hvilka, då Guds namn nämnes, känna sina hjertan intagas af bäfvan, så väl som dem, hvilka tåligt bära det, som händer dem, och dem, hvilka upprätthålla gudstjensten och betala almosan af det, som vi dem beskärt.

Vilkas hjärtan skälva, då Gud åkallas, som tåligt fördraga allt, som hemsöker dem, som förrätta bönen och dela med sig av vad vi beskärt dem!

de vars hjärtan bävar då Hans namn uttalas och som med jämnmod bär de [motgångar] som drabbar dem och som regelbundet förrättar bönen och ger [åt andra] av det som Vi har skänkt dem för deras försörjning.

Åt hvarje läras bekännare hafva vi förord- nat heliga bruk, att de måtte fira Guds namns minne, för det hvarmed Han försörjt dem af hjor- darnes kreatur. Och eder Gud är en enda Gud; underkaster eder alltså Honom. Och bebåda glädje åt dem som sig ödmjuka,

Kamelerna hafva vi bestämt för Eder att offras åt Gud. I hafven af dem månge fördelar. Uttalen öfver dem Guds namn, då I slagten dem, uppstälde i en rad, och sedan de nedfallit på sina sidor, så äten af dem och bespisen dermed den som begär och icke begär. Sålunda hafva vi gjort dem Eder underdånige, så att I skolen vara tacksamme.

Offerdjuren hava vi ock instiftat åt eder bland de av Gud befallda sedvänjorna. I haven gott av dem; åkallen därför Guds namn över dem, där de stå jämfota! Och när de sjunkit ned på sidan, så äten och bespisen både den, som beder därom, och den, som är för blyg därtill! Så hava vi gjort dem eder underdåniga, för den händelse I månden bliva tacksamma.

Och till de symboler som Gud har gett er hör kamelerna; med dem följer välsignelser för er. Uttala därför Guds namn över dem när de står på rad [för att slaktas]; och när de har fallit, ät då av deras kött och skänk av det både till den som är nöjd [med det lilla han har] och till den som [är utblottad och] måste tigga. Vi har låtit er råda över dem - kanske skall ni visa tacksamhet.

Hvilkas hjertan betages af fruktan då Gud nämnes, hvilka äro tålige under hvad som drab- bar dem, hvilka iakttaga bönerna, och dela med sig af det hvarmed vi försörjt dem.

Till Gud kommer hvarken deras kött eller deras blod; men Han undfår eder fromhet. Sålunda har Han gjort dem Eder underdånige, på det att I skolen prisa Gud för det att Han hafver ledt Eder. Förkunna dem, som göra godt, ett gladt budskap.

Deras kött eller blod skall aldrig komma Gud till godo, men eder gudaktighet skall komma honom till godo. Så har han gjort dem eder underdåniga, att I mån lovprisa Gud, därför att han vägleder eder. Och förkunna dem, som göra väl, ett hugnesamt budskap!

[Offerdjurens] kött och deras blod når aldrig Gud; men er gudsfruktan [och er lydnad] når Honom. Och Han har låtit er råda över dem för att ni skall förhärliga Gud, som har väglett er. Och förkunna detta glada budskap för dem som gör det goda och det rätta.

Vi hafva förordnat offerdjuren åt eder så- som till Gud helgade sinnebilder, hvaraf J hafven godt. Ihågkommer alltså Guds namn öfver dem då de offras stående med sina framfötter i rätt ordning): och när de nedfallit döde på sina si- dor, äter då af dem, och föder honom som öd- mjukt begär, och honom som ej vågar begära. 335) Det säges att Mohammed sjelf en gång gaf i offer, hundra feta kameler och deribland en som tillhört hans hufvud- fiende Abu Djahal, hvilken kamel hade i nosen en ring af guld. Sale, enl. Al Beidawi. 336) Eller, i rät linie. Några hålla före att den ifrågavaran- de ställningen är, att djuret skall stå på tre fötter, med den ena framfoten uppbunden, på hvilket sätt Araberne alla dagar binda sina kameler då de vilja att djuret skall stå stilla. 427 Sålunda hafva vi underlagt dem eder, på det J mågen vara tacksamme.

Gud skall sannerligen beskydda dem, som tro. Gud älskar icke bedragaren och den otrogne.

Gud värnar förvisso dem, som tro; Gud älskar förvisso ingen otrogen bedragare.

Gud är de troendes Försvarare. Men Gud är inte vän till dem som sviker [givna förtroenden] och som förnekar [Guds välgärningar].

Icke emottager Gud deras kött eller deras blod, men Han emottager af eder gudsfruktan. Så har Han underlagt dem eder, på det J mågen förhärliga Gud, för det Han vägledt eder; och be- båda du glädje åt dem som väl göra.

Det är tillåtet dem att strida, som vilja det, emedan de blifvit misshandlade, — och Gud är sannerligen mäktig att hjelpa dem, —

De, som kämpa, hava tillstånd, därför att de lidit orätt; ja, Gud har sannerligen makt att hjälpa dem,

TILLÅTELSE [att kämpa] har de mot vilka ett orättfärdigt krig förs - och Gud har makt att ge dem stöd -

Sannerligen skall Gud försvara dem som tro; ty Gud älskar ej någon bedragare, otrogen.

dem nemligen, som utan skuld fördrifvits ur sina hem och endast derföre att de sade: "Gud är vår Herre." — Om Gud tilläte, att menniskorna undanträngde hvarandra, så skulle kloster, kyrkor, synagogor och moskéer, i hvilka Guds namn flitigt åkallas, förstöras. Gud skall säkerligen bistå dem, som bistå honom; ty Gud är stark och mäktig, —

Dem, som utdrivits från sina hem utan något annat skäl än att de sagt: »Gud är vår Herre.« Och om Gud ej hölle människorna tillbaka genom varandra, så skulle klosterceller och kyrkor, bönhus och tempel, i vilka Guds namn flitigt åkallas, rivas ned; ja, Gud skall sannerligen hjälpa dem, som hjälpa honom — Gud är sannerligen stark och väldig —

de som i strid mot all rätt jagas bort från sina hem därför att de säger: "Gud är vår Herre!"

Tillstädjelse att möta väld med våld är gifven dem som blifva nödgade att strida, emedan de lidit förfäng och sannerligen är Gud mäg- tig att bistå dem - 1

dem, som, när vi hafva gifvit dem landet till besittning, upprätthålla gudstjensten, betala almosan, bjuda det rätta och förbjuda det orätta. — Alltings utgång beror på Gud.

Dem, som förrätta bönen och giva allmosan, påbjuda det tillbörliga och förbjuda det otillbörliga, om vi giva dem makt på jorden; ja, av Gud beror alltings utgång.

de som, om Vi ger dem makt och myndighet på jorden, förrättar bönen och ger åt de fattiga och anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt. Allt går till sist upp i Gud.

Hvilka blifvit orättvist utdrifne från sina hemvist, blott derföre att de säga: vår Herre är Gud 337). Och om icke Gud tillbakabållit menni- skorna de ena genom de andra, skulle visserligen blifvit tillintetgjorde kloster och kyrkor och syna- gogor och tempel, hvaruti Guds namn ofta firas: men sannerligen skall Gud bistå den, som står fast vid Honom; ty Gud är stark, mägtig:

Om de beskylla dig för lögn, så vet, att redan före dem Noachs folk, A'diterne, Thamûdäerne,

Och om de hålla dig för lögnare, så hava ock Noas folk, Ad, Thamud,

OCH OM de beskyller dig för lögn [Muhammad, skall du veta att] före deras tid Noas folk och stammarna Aad och Thamud

Hvilka om vi göra dem mägtige på jorden, iakttaga bönen och gifva de stadgade almosorna och anbefalla det som är rätt och förbjuda det tingens slut. som är orätt: och hos Gud är

Abrahams folk, Lots folk

Abrahams folk, Lots folk

och Abrahams och Lots folk

Om de göra dig till lögnare, så hafva redan Noachs folk och Aad och Tzamud ropat på 337) Enligt kommentatorernes utsago, är detta det första ställe i Koran, der det blef tillåtet Mohammedanerne att möta våld med våld. Det uppenbarades kort före flykten till Medina. Ända tills denna vers såg dagen, förmanades pro- fetens följeslagare att lida med tålamod sina fienders för- följelser. Se den historiska Inledn. 428 bedrägeri före dem, och Abrahams landsmän och Lots landsmän och Madians befolkning; och Mose blef gjord till lögnare: och Jag hade långt tåla- mod med de otrogne, men sedan straffade jag dem; och burudan blef väl den förändring jag med dem gjorde!

och Madjans innevånare hafva beskyllt apostlarne för lögn. Äfven Moses fick heta ljugare. Jag väntade en tid, men sedan näpste jag de otrogne — och huru var min ovilja!

och Midjans män hållit andra för lögnare före dem. Mose hölls också för lögnare, och så gav jag de otrogna anstånd, men sedan överraskade jag dem, och hurudan blev väl min näpst?

och folket i Madyan [kallade sina profeter lögnare]; ja, även Moses kallades lögnare. Jag gav förnekarna en frist, men [när den löpt ut] lät Jag Min vrede drabba dem - och hur [fruktansvärt] var inte Mitt straff!

Och huru många städer vi hafva tillintet- gjort, då de voro ogudaktige, hvilka äro i grund förstörde, och brunnar *) öfvergifne, och höga slott!

Huru månge städer hafva vi ej förgjort, emedan de varit orättrådige. De äro nu öde och en hög af ruiner, som betäcka deras grundvalar, den igenkastade brunnen och det höga tornet.

Och huru mången stad hava vi ej tillintetgjort, därför att den var orättfärdig, så att den ligger kullstörtad över sina pelare! Huru många övergivna brunnar och huru många höga slott finnes det ej!

Hur många städer, [vilkas invånare] ständigt begick orätt, har Vi inte låtit gå under? Nu ligger de öde! Och de övergivna brunnarna! Och de stolta palatsen!

Hafva de då ej gått omkring i landet **)? Och hafva de ej hjertan hvarigenom de förstå? eller öron hvarigenom de höra? Dock, i sanning, ögonen de äro ej blinda, men bjertana inom brö- sten äro blinda.

Reste de då ej omkring på jorden? De skulle dock hafva hjertan att förstå dessa varnande exempel och öron att höra dem. Deras ögon äro icke blinda, men deras hjertan i bröstena äro blinda.

Hava de då ej dragit omkring på jorden, så att de kunde hava hjärtan att förstå med eller öron att höra med? Det är förvisso icke deras ögon, som äro förblindade, utan deras hjärtan, dem de hava i bröstet, äro förblindade.

Har de [som nu förnekar sanningen] aldrig begett sig ut i världen, så att deras hjärtan fått lära sig att förstå och deras öron att höra? Det är inte deras ögon som är blinda, nej, det är hjärtana i deras bröst!

De bedja dig påskynda straffet: men Gud skall ej bryta sitt löfte; och sannerligen är en dag hos din Herra, liksom tusen år af dem J räknen.

De uppmana dig att påskynda straffet. Gud skall ej svika sitt löfte; men en dag är hos din Herre så lång som tusen år efter eder beräkning.

De mana dig att påskynda straffet, men Gud skall aldrig svika sitt löfte; ja, hos din Herre finnes förvisso en dag, som är som tusen år efter eder räkning.

Och de begär [i sitt övermod] att du skall påskynda straffet; men Gud frångår inte Sitt löfte och en dag är för din Herre detsamma som tusen år så som ni räknar.

Och huru många städer med hvilka jag haft långt tålamod, medan de voro ogudaktige, men sedan straffade jag dem; och hos mig är sam- lingsstället.

Huru mången stad har jag ej gifvit ett långt uppskof, och då de framhärdade i synd, har jag straffat dem! — Till mig går vägen (ingen kan undkomma Gud).

Och huru mången stad har jag ej givit anstånd, då den var orättfärdig! Men sedan överraskade jag den; ja, hos mig är målet.

Och hur många städer, vars [invånare] ständigt begick orätt har Jag inte beviljat en frist; men [när fristen hade löpt ut] lät Jag Min vrede drabba dem. Jag är färdens mål!

Säg: o, menniskor: Jag är blott en offent- lig predikare åt eder.

Säg: "o menniskor! jag är för Eder uppenbarligen en varnare.

Säg: »Människor, jag är blott en offentlig varnare för eder.«

SÄG [Muhammad]: "Människor! Jag är bara er varnare, som varnar klart och entydigt!"

Och de som tro och göra goda verk skola få tillgift och en prägtig försörjning.

De, som tro och göra godt, få förlåtelse och en härlig lott.

De, som tro och göra goda gärningar, skola få förlåtelse och en härlig lott,

De som har tron och lever ett rättskaffens liv skall få förlåtelse [för sina synder] och en frikostig belöning;

Men de som sträfva att göra våra tecken fruktlösa, de varda helvitets invånare. *) En förfallen brunn på sådana fläckar i öcknen som kunna bebos, är lika stort tecken på förstörelse, som ruinerne af en stad. **) Och sett lemningarne efter föregående folks förstöring. 429

Men de som äflas, att undertrycka våra uppenbarelser, de skola komma i helvetet."

Men de, som söka nedsätta våra tecken i syfte att betaga dem deras kraft, dessa varda avgrundseldens invånare.

men de som motarbetar Våra budskap och vill försvaga deras genomslagskraft har Elden till arvedel.

Vi hafva ej sändt före dig någon apostel eller profet, utan att då han läste, satan lade sig i hans läsning 338): men Gud utplånar satans in- gifvelser, och sedan fastställer Gud sina tecken ty Gud är vetande vis -

Vi hafva icke före dig sändt någon apostel ej heller någon profet, i hvars älsklingstankar, om han hyste någre, ej Satan inkastade något. Gud gör om intet hvad Satan ingifver, och bekräftar sedan sina uppenbarelser. — Gud är allvetande, allvis.

Och vi hava ej sänt någon apostel eller profet före dig, utan att Satan ingivit honom någon särskild önskan, när han önskat sig något, men Gud upphäver Satans ingivelser; sedan bestyrker Gud sina tecken — ja, Gud är den Vetande, den Vise —

Vi har aldrig sänt ett sändebud eller en profet före dig utan att Djävulen försökt att misstänkliggöra hans avsikter. Men Gud korsar Djävulens planer och ger Sina budskap fasthet och klarhet. - Gud är allvetande, vis.

Att Han må göra satans ingifvelser en frestelse för dem i hvilkas hjertan är sjukdom och hvilkas hjertan äro förhärdade och de orättfär- dige gå i sanning långt i motsägelse - -

Gud tillåter sådana förseelser, på det att det, som Satan ingifver, skall varda en frestelse för dem, i hvilkas hjertan en tviflets svaghet finnes, och hvilkas hjertan äro förhärdade — sannerligen, de orättfärdige lefva i stor oenighet!

För att han skall göra Satans ingivelser till en prövning för dem, som hava krankhet i sina hjärtan, och dem, vilkas hjärtan äro förhärdade — ja, de orättfärdiga gå sannerligen långt i trotsighet —

Han låter [sådana] Djävulens försök bli en prövning för hjärtan, sjuka av tvivel, och hjärtan som hårdnat till stenar, ja, orättfärdiga människor som har drivit sitt motstånd [mot Gud och Hans Profet] till det yttersta.

Och att de som fått kunskapen må veta att den *) är sanningen från deras Herra, och må tro derpå, och att deras hjertan må trygga sig dervid: ty sannerligen styr Gud dem som tro, på en rätt väg.

och på det att de, som hafva fått kunskapen, må veta, att denna uppenbarelse är sanningen, utgången ifrån din Herre, och tro derpå, så att deras hjertan varda Gudi undergifna i ödmjukhet, ty Gud leder de troende på en jemn väg.

Och för att de, som fått kunskapen, skola veta, att det är sanningen från din Herre, och tro därpå och deras hjärtan ödmjuka sig inför honom; ja, Gud leder sannerligen dem, som tro, på en rätt väg.

Och [det sker] för att de som har fått del av kunskap skall veta att denna [heliga Skrift] är sanningen från din Herre och tro på den och för att deras hjärtan skall ta emot den med ödmjukhet. Gud leder helt visst dem som har tro till en rak väg;

Dock skola ej de otrogne upphöra att vara i tvifvel derom, tills domens timme plötsligen kom- 338) Anledningen till detta ställe, uppgifves af kommentato- rerne sålunda: Då Mohammed en dag uppläste 53:dje kap. i Koran, och kom till versen der Meckanernes gudinnor omnämnas, lade djefvulen i munnen på honom följande ord, hvilka han yttrade af ovarsamhet, eller, enligt andra, halft- sofvande, nemligen: "dessa gudinnor äro de högsta och skönaste Jungfrur, hvilkas bemedling visst är att ön- ska." Koreischerne, som voro åhörare, gladde sig åt ett sådant medgifvande, och då profeten slutat kapitlet, före- nade de sig med honom i hans andaktsöfning. Emedlertid blef Mohammed underrättad, genom engeln Gabriel, om orsaken till deras medgörlighet, och vardt svåra bedröfvad, tills denna vers uppenbarades för att trösta honom. Al Bei- dawi säger dock, att historien förkastas af de mera förstån- dige Mohammedanerne, och att, emedan verbet, i texten, öfversatt, "läsa", äfven betyder önska en sak, meningen är, att djefvulen som söker förföra helige män, sysselsätter deras tankar med fåfänga önskningar och begär. Se Mar- racci & Sale, *) Koran. 430 mer på dem, eller ett straff öfverraskar dem, på en olycksdiger dag. yo

De otrogne skola dock städse hysa tvifvel deröfver, till dess att den yttersta stunden plötsligen öfverraskar dem, eller en förhärjande dags straff inträffar.

Men de, som äro otrogna, skola ej upphöra att tvivla därpå, förrän stunden plötsligt kommer över dem eller en allt förhärjande dags straff kommer över dem.

men de som framhärdar i att förneka sanningen fortsätter att se på denna [Skrift] med tvekan och tvivel, till dess den Yttersta stunden plötsligt kommer över dem eller straffet drabbar dem en dag som inte följs av en ny dag.

Riket den dagen tillhör Gud; Han skall dömma emellan dem. Och de som trott och gjort goda verk, skola införas i vällustiga trädgårdar:

På den dagen skall herraväldet vara i Guds hand; Han skall döma emellan dem och de otrogne, och de, som hafva gjort godt, skola ingå i fröjdefulle lustgårdar.

På den dagen skall herraväldet höra Gud till; han skall döma mellan dem, och de, som tro och göra goda gärningar, skola komma in i ljuvliga lustgårdar.

Den Dagen skall [alla se att] Gud har herraväldet i [Sin hand]. Han skall döma människorna och de som trodde och levde rättskaffens skall stiga in i lycksalighetens lustgårdar,

Men de som icke trott, och gjort våra tecken till lögn, de skola lida ett nesligt straff.

De otrogne åter och de, som ansett våra uppenbarelser för lögner, skola få ett skymfligt straff.

Men dem, som äro otrogna och hålla våra tecken för lögn, dessa väntar ett förnedrande straff,

men de som inte upphörde att förneka sanningen och avvisade Våra budskap som lögn skall drabbas av ett förnedrande straff.

Och de som öfvergifvit sina hem för Guds sak, och sedan stupat eller dött, sannerligen skall Gud gifva dem en skön försörjning; ty Gud är den bäste Försörjaren. agains

Åt dem, som hafva utvandrat för Guds skull, sedan fallit i strid eller dött, skall Gud gifva en skön lön. Gud är i sanning den bäste belönare.

Och dem, som utvandrat för Guds sak och sedan dödats eller dött, skall Gud sannerligen beskära en härlig lott; ja, Gud är sannerligen den bäste försörjaren.

GUD SKALL sannerligen sörja frikostigt för dem som överger ondskans rike [för att kämpa] för Guds sak och som dödas eller dör. Ingen drar bättre försorg [om sina tjänare] än Gud;

Han skall införa dem en ingång som skall behaga dem; ty Gud är vetande och mild.

Han skall införa dem till ett för dem angenämt ställe — Gud är allvetande, långmodig.

Han skall sannerligen giva dem en ingång, som de äro belåtna med; ja, Gud är sannerligen den Vetande, den Milde.

Han kommer att ge dem ett mottagande, som [helt och fullt] tillfredsställer dem. Gud vet allt och har överseende [med era brister].

Detta skall så ske. Eho som vedergäller lika ondt med hvad som tillfogats honom, och se- dan blifver våldförd, visserligen skall Gud bistå honom; ty Gud är nådig, benägen att öfverse.

Så skall det ske. Den som hämnats en oförrätt, som tillfogats honom, i lika mått, och sedan orättvist kränkes, honom skall Gud nog hjelpa, ty Gud är förlåtande, kärleksrik.

Så är det. Om någon vedergäller vad som tillfogats honom med lika för lika och sedan förolämpas, skall Gud sannerligen hjälpa honom; Gud är sannerligen undseende och överseende,

Så [skall det bli]. Den som besvarar ett angrepp som han utsatts för med samma medel och som därefter angrips på nytt, skall helt visst få Guds hjälp. Gud utplånar och förlåter mycken synd.

Detta emedan Gud låter natten efterträda dagen och låter dagen efterträda natten, och att Gud är hörande, seende:

Så skall det ske, ty Gud låter natten gå in i dagen och dagen i natten (Han förmår att förändra allt), och emedan Gud hör och ser allt.

Och detta därför att Gud låter natten följa på dagen och låter dagen följa på natten och därför att Gud är den Hörande, den Seende,

Ja, Gud [är allsmäktig - Han] låter natten glida in i dagen och låter dagen glida in i natten; Gud hör allt, ser allt.

Detta emedan Gud är Sanningen, och att hvad de åkalla, utom Honom, är lögnen, och att Gud är den Höge, den Store.

Så skall det ske, emedan Gud är sanningen, men hvad de åkalla utom Honom är lögn, och emedan Gud är den Allrahögste, den Allrastörste.

Och detta därför att Gud är sanningen, därför att vad de åkalla i stället för honom är lögn och därför att Gud är den Höge, den Store.

Ja, Gud är Sanningen och allt det som människor anropar i Hans ställe är sken och lögn. Gud är den Höge, den Väldige.

Har du ej sett att Gud nedsänder vatten från himmelen, och att jorden varder grön ? San- nerligen är Gud nådig, vis.

Har du ej märkt, att Gud nedsänder vatten ifrån himmelen, och så grönskar jorden? ty Gud är god och kunnig.

Har du ej lagt märke till att Gud från himmelen nedsänt vatten, så att jorden grönskar? Gud är förvisso skarpsynt och insiktsfull.

Ser du inte att Gud låter regn falla från skyn, varefter jorden grönskar? Gud, som är outgrundlig i Sin godhet, genomskådar allt, är underrättad om allt.

Honom tillhör hvad som finnes i him- larne och på jorden; ty Gud är sannerligen den Rike, den Prisvärde.

Hans är hvad som finnes i himlarne och på jorden. Gud är sannerligen rik och prisvärd.

Honom tillhör vad som finnes i himlarna och vad som finnes på jorden; ja, Gud är sannerligen den Självtillräcklige, den Prisade.

Honom tillhör allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär. Gud är Sig själv nog och allt lov och pris tillkommer Honom.

Har du ej bemärkt, att Gud underlagt till eder tjenst hvad helst som finnes på jorden, och skeppen som löpa på hafvet, på Hans befall- ning? Och Han fasthåller himmelen, att den ej nå falla på jorden, utom med Hans tillstädjelse; ty Gud är mot menniskorna nådig, barmhertig.

Har du ej sett, att Gud har anordnat till eder tjenst hvad som är på jorden, och skeppen, som fara på hafvet, enligt Hans vilja. Han fasthåller himmelen, så att den ej faller på jorden, så framt Han ej tillåter det, ty Gud är nådig emot menniskorna och barmhertig.

Har du ej lagt märke till att Gud gjort vad som finnes på jorden eder underdånigt, så ock skeppet, som seglar på havet på hans bud, och att han uppehåller himmelen, så att den icke utan hans tillskyndelse kan falla ned på jorden? Gud är sannerligen huld och barmhärtig mot människorna.

Inser du inte att Gud har låtit allt på jorden stå till er tjänst och [att era] skepp seglar över haven på Hans befallning, och [att det är Han] som håller himlakropparna [i deras banor], så att de inte störtar mot jorden? [De störtar inte] om Han inte ger dem denna befallning. Gud, den Barmhärtige, ömmar för människorna.

Han är den som gifvit eder lif, 431 och se- dan skall Han låta eder dö; derefter skall Han åter göra eder lefvande: sannerligen är menniskan otacksam.

Det är Han, som gaf Eder lifvet, sedan skall Han låta Eder dö och derefter åter uppväcka Eder till lif — men menniskan är sannerligen otacksam.

Han är ock den, som uppväckt eder till liv. Sedan skall han låta eder dö, sedan skall han åter uppväcka eder till liv; människan är sannerligen otacksam.

Det är Han som gav er liv och som skall låta er dö och därefter kalla er till [nytt] liv, men människan är djupt otacksam!

För hvarje läras bekännare hafva vi för- ordnat heliga bruk, hvilka de iakttaga: alltså skola de ej tvista med dig om denna sak; utan inbjud till din Herra; ty du är visserligen på en rätt väg.

Åt hvarje kyrka hafva vi faststält en gudstjenst, som den i akt tager. Må de derföre icke tvista med dig om den saken. Kalla du till din Herre, ty du är stadd på en rätt väg.

Varje menighet hava vi föreskrivit andaktsövningar, som de iakttaga; alltså må de ej tvista med dig om denna sak. Kalla dem till din Herre! Du är sannerligen stadd på en rätt väg.

FÖR ALLA samfund [i gången tid] har Vi föreskrivit regler för förrättandet av andakten som de är underkastade. Låt dig inte dras in i en diskussion med dem om [dessa regler]; uppmana dem [i stället] att dyrka din Herre. Du följer helt visst den raka vägen.

Och om de tvista med dig, säg då: Gud känner bäst hvad J gören.

Men om de tvista med dig, så säg: "Gud känner bäst edra handlingar.

Men om de tvista med dig, så säg: »Gud vet bäst vad I gören.«

Och om de [ändå] vill tvista med dig, säg då: "Gud har full kännedom om era företag."

Gud skall dömma emellan eder på upp- ståndelsens dag, i det hvaruti J voren oenige.

På uppståndelsedagen skall Gud döma emellan Eder om det, hvaröfver I tvistaden."

Gud skall döma mellan eder på uppståndelsens dag om det, som I tvistaden om.

På Uppståndelsens dag skall Gud döma mellan er i de frågor som ni tvistade om.

Har du då ej förstått, att Gud känner hvad som är i himlarne och på jorden? Sanner- ligen är det uppskrifvet i boken *); ty detta är lätt för Gud.

Vet du icke, att Gud känner allt, som är i himlarne och på jorden; ty detta står i en bok, och detta är lätt för Gud.

Vet du ej, att Gud vet vad som finnes i himmelen och på jorden? Detta står förvisso i en skrift; detta är förvisso lätt för Gud.

Visste du inte att Gud har kännedom om allt i himlen och på jorden? Allt detta är upptecknat och bevarat. Det kostar inte Gud någon möda.

De dyrka, utom Gud, sådant hvarom Han ej nedsändt något öfvertygande bevis, och hvarom de ej hafva kunskap: men de orättfärdige skola ej få någon hjelpare. d

De dyrka utom Gud väsenden, om hvilkas tillvaro Gud ej har gifvit dem något bevis, och om hvilka de ej hafva någon kunskap. — De orättfärdige få ej någon frälsare.

De dyrka i stället för Gud sådant, varom han ej nedsänt något bemyndigande och varom de ej äga någon kunskap; ja, de orättfärdiga skola ej få någon hjälpare.

[Men] vid sidan av Gud tillber de det som Han aldrig har gett dem tillstånd till och som de [själva] inte har någon kunskap om; dessa orättfärdiga [människor] kommer inte att få hjälp [att undkomma straffet].

Och då våra klara verser uppläsas för dem, märker du förnekelsen i deras ansigten som icke tro; de äro färdige att öfverfalla dem som uppläsa för dem våra verser. Säg: skall jag för- kunna eder värre än detta **)? Elden som Gud beredt för dem som äro otrogne; bedröfligt är sam- lingsstället!

När våra obestridliga uppenbarelser uppläsas för de otrogne, så kan du i deras ansigten märka oviljan. Knappast kunna de afhålla sig ifrån att rusa på dem, hvilka för dem uppläsa våra uppenbarelser. Säg: "skall jag förkunna Eder något värre än detta? nemligen elden, hvarmed Gud hotar de otrogne, och ve den bostaden!"

Och då våra tecken tydligt och klart uppläsas för dem, kan du skönja ogillandet i deras ansikten, som äro otrogna; de äro färdiga att överfalla dem, som läsa upp våra tecken för dem. Säg: »Skall jag väl tala om något för eder, som är ännu värre? Elden har ju Gud lovat dem, som äro otrogna. Ja, vilket olycksaligt mål!«

Och när man läser upp Våra klara och tydliga budskap för dem, ser du avmåla sig i förnekarnas ansikten den starka motvilja [de känner] - det är nära att de går till handgripligheter mot dem som läser Våra budskap för dem. Säg: "Skall jag säga er vad som är svårare att uthärda än det ni får lyssna till? Det är [den eviga] Elden, som Gud har lovat förnekarna av sanningen. Vilket jämmerligt slut!"

O, menniskor! en bild framställes, lyss- ner alltså till den: de som J åkallen, utom Gud, skola aldrig skapa en fluga, äfven om de der- till förenade sig; och om flugan snappar något från dem, kunna de ej återtaga det från henne: *) Den förvarade taflan. **) Värre än att åhöra boken. 432 svag litad. är den som bönfaller och den som är an-

O menniskor! en liknelse framställes för Eder; lyssnen på den! De afgudar, som I åkallen utom Gud, kunna sannerligen icke en gång skapa en fluga, om de ock samfäldt försökte det. Tager flugan något ifrån dem, så kunna de icke rycka det ifrån henne. Hjelplös är tillbedjaren och den tillbedde.

I, som tron, det framställes en liknelse; lyssnen alltså på den! De, som I åkallen i stället för Gud, skola förvisso aldrig kunna skapa en fluga, om de ock sloge sig tillsammans därom, och om flugan bortsnappar något ifrån dem, kunna de ej återtaga det från henne; svag är både den bedjande och den ombedde.

MÄNNISKOR! Hör på den liknelse, som här framställs [för er]: de som ni anropar i Guds ställe kommer aldrig att kunna skapa [ens] en fluga, även om de förenar [alla sina krafter] för [att åstadkomma] detta. Och om en fluga stjäl något från dem, kan de inte ta det ifrån denna [fluga]. Lika maktlös är den bedjande som den till vilken bönen ställs!

De värdera ej Gud enligt hans sanna vär- de; ty Gud är stark, mägtig.

Icke uppskatta de Gud, som sig bör. Gud är i sanning väldig, allsmäktig,

De mäta ej Gud med hans rätta mått; Gud är sannerligen stark och väldig.

De underskattar Gud [när de likställer sina ömkliga avgudar med Honom]; Gud har all styrka, all makt.

Gud utväljer sändebud bland englarne och bland meuniskorna; ty Gud är hörande, vetande.

Gud utväljer sig sändebud ibland änglarne och menniskorna. — Gud hör och ser allt.

Gud utkorar apostlar bland änglarna och människorna; Gud är förvisso den Hörande, den Seende.

Gud utser sändebud bland änglarna såväl som bland människorna och Han hör allt, ser allt.

Han känner hvad som är före dem, och hvad som är efter dem; och till Gud skola tingen återföras.

Han vet hvad som är framför dem och bakom dem, och till Gud skola alla ting återföras.

Han vet vad som varit före dem och vad som skall komma efter dem, och till Gud skall allting återföras.

Han vet allt vad [människor] kan veta och allt som är dolt för dem; allt går [till sist] åter till Gud.

O, J som tron! böjer eder och tillbedjer och tjener eder Herra och görer godt, att J må- gen blifva lycklige.

OI troende! knäböjen, nedkasten Eder till jorden och tillbedjen eder Herre, samt gören godt, så skall det gå Eder väl.

I, som tron, bugen eder och fallen ned! Dyrken eder Herre och gören vad gott är, för den händelse I månden varda lyckliga,

TROENDE! Böj ryggar och knän och fall ned på era ansikten och dyrka er Herre och gör gott - kanske skall det gå er väl i händer!

Ock kämper väldigt för Gud, såsom det höfves att kämpa för Honom: Han har utvalt eder; och Han har icke förordnat för eder någon svå- righet i läran; eder fader Abrahams lära: Han har kallat eder Muslimin *),

Striden ock för Guds skull, som det höfves att strida för Honom. Han har utvalt Eder och icke ålagt Eder något besvärligt i religionen, endast eder fader Abrahams lära. Han har kallat Eder muslimin tillförne och i denna bok, på det att aposteln må kunna vittna om Eder och I om menniskorna. Iakttagen då bönen, betalen almosan och hållen Eder faste vid Gud. Han är Eder Herre — en god Herre och en god hjelpare.

Och striden för Guds sak, såsom han förtjänar att man strider för honom! Han har utvalt eder, och han har icke pålagt eder några svårigheter i religionen, eder fader Abrahams lära; han har kallat eder de Gud undergivna förut; så ock nu, på det att aposteln må bliva vittne mot eder och I mot människorna. Förrätten alltså bönen, given allmosan och hållen fast vid Gud! Han är eder skyddsherre. Vilken härlig skyddsherre! Ja, vilken härlig hjälpare!

Och sträva för Guds sak med all den hängivelse som ni är skyldiga Honom. Han har utvalt er och Han har inte lagt på er svåra eller tunga plikter i [utövningen av er] religion, den rena, ursprungliga tro som var er fader Abrahams. Det är Han som i gången tid och i denna [Skrift] har kallat er "dem som har underkastat sig Guds vilja". Om detta skall Sändebudet vittna mot er och ni skall vittna mot människorna. Förrätta därför bönen regelbundet och erlägg allmoseskatten! Och håll fast vid Gud, er Herre och er Beskyddare - den mäktigaste Beskyddaren och den bäste Hjälparen av alla!

Förut, och i denna Bok, på det aposteln må blifva ett vittne mot eder, och att J mågen blifva vittnen mot de öfriga menniskorna. Iakt- tager alltså bönen, och gifver de stadgade almo- sorna; och håller eder fast vid Gud: Han är eder. Herre; och härlig är Herren! och härlig är Be- skyddaren! XXIII. KAPITLET. De Rättrogne. Uti Guds namn, den Mildes, den Barmhertiges.