Sura 27: Myrorna

T. S. Dessa äro Korânens och en tydlig boks tecken (verser),

TS. Detta är Koranens och en tydlig skrifts verser,

Taa seen. DETTA ÄR budskap ur Koranen, en Skrift som är klar i sig själv och som klart framställer sanningen,

T. S. Dessa äro Korans tecken, och en klar boks:

en ledning och ett gladt budskap för de troende,

En vägledning och ett hugnesamt budskap för de rättrogna,

en vägledning och ett glatt budskap om hopp till de troende,

En vägledning och gladt bådskap åt de rättrogne,

som upprätthålla gudstjensten, betala almosan och äro fullt öfvertygade om det eviga lifvet.

Som förrätta bönen och giva allmosan och äro förvissade om det tillkommande livet.

de som förrättar bönen och ger åt de behövande; det är de som har förvissningen att det eviga livet [väntar].

Hvilka iakttaga bönen och gifva de stadgade almosorna och som äro fast öfvertygade om det tillkommande lifvet.

För dem åter, som ej tro på det eviga lifvet, hafva vi låtit deras handlingar visa sig såsom förträffliga, så att de blifvit förblindade.

De, som ej tro på det tillkommande livet, deras gärningar hava vi förvisso utsmyckat för dem, så att de vandra i blindo.

Vi har låtit dem som inte tror på det eviga livet se sina handlingar i ett förskönande ljus och så går de sin väg fram, snubblande än hit än dit i blindo.

De som ej tro på det tillkommande lifvet, sannerligen bafva vi smyckat åt dem deras verk, och de skola blifva häpne öfver sin missräkning.

Desse äro de, som få det värsta straff, och i det eviga lifvet skola de lida en stor förlust.

Det är dessa, som få det värsta straffet, och i det tillkommande livet är det dessa, som få lida mest.

Ett bittert straff väntar dem och i det eviga livet skall de stå som förlorare.

Desse skola få ett svårt straff i verlden, och i det tillkommande lifvet är det de som skola lida mest.

Men du har i sanning emottagit Korânen af en vis och kunnig.

Men du tager sannerligen emot Koranen av en, som är vis och kunnig.

Du har [Muhammad] fått ta emot [uppenbarelsen av] Koranen av en vis, en allvetande [Herre].

Du har visserligen emottagit Koran från en Vis och kunnigs åsyn.

Moses sade en gång till sin familj: "jag har märkt en eld. Jag skall skaffa Eder nyheter derifrån, eller skall jag hemta Eder en eldbrand, så att I kunnen värma Eder."

Än när Mose sade till de sina: »Jag märker förvisso en eld; jag skall skaffa eder underrättelse från den eller skaffa eder en eldbrand, för den händelse I viljen värma eder.«

[MINNS] att Moses sade till de sina [i öknen]: "Jag ser en eld i fjärran. Där kan jag kanske få upplysning [om vägen] eller hämta några glödande kol, så att ni kan värma er."

Då Mose sade till sin slägt: i sanning märker jag eld, jag skall gifva eder underrättelse derom, eller bringa eder en påtänd brand, att J mågen blifva värmde.

När han kom till den, hörde han en röst utropa: "välsignad vare, Han, som är uti elden, och den som är omkring den! Ära vare Gud, verldarnes Herre!

Och då han kom fram till den, ropade en röst: »Välsignad är han, som är i elden, och han, som är däromkring; ja, Gud, all världens Herre, all ära!

Men när han närmade sig Elden [hörde han en röst som] ropade: "Välsignade är de som står intill elden och de som befinner sig i dess närhet! Stor är Gud, världarnas Herre, i Sin härlighet!"

Och då han kom till den, ropades det: välsignad vare Han som är i elden, och eho som är deromkring; och prisad vare Gud, verldarnes Herre!

O Moses! jag är sannerligen Gud, den Allsmäktige, den Allvise.

Mose, jag är förvisso Gud, den Väldige, den Vise.

[Och Gud talade till Moses och sade:] "Moses! Jag är Gud, den Allsmäktige, den Vise!"

O, Mose! sannerligen är jag Gud den Mägtige, den Vise:

Kasta nu ned din staf." När han då såg, att den slingrade sig, som om den hade varit en orm, vände han sig om till flykt och återkom ej. Rösten sade: "o Moses! frukta ej, ty hos mig hafva apostlarne intet att befara,

Kasta din stav ifrån dig!« Och då han såg, att den rörde sig, liksom om det varit en orm, vände han om och flydde och såg sig ej tillbaka. — »Mose, frukta ej! Hos mig hava de utsände förvisso intet att frukta.

Och: "Kasta nu din stav!" Och när [Moses] såg den röra sig kvickt, som om den hade varit en orm, vände han sig bort och ville fly därifrån. [Gud talade på nytt till Moses och sade:] "Moses! Du har ingenting att frukta - [Mina] utsända känner ingen fruktan inför Mig

Kasta ned din staf. Och då han såg den röra sig, liksom den varit en orm, vände han om flyende, och kom ej tillbaka. Gud sade: o, Mose! frukta ej; ty sändebuden skola ej frukta inför mig;

utom den, som illa gör. Men om han sedan utbyter det onda med godt (ångrar sig), så är jag sannerligen förlåtande, barmhertig.

Utan om någon gör orätt, men sedan gör gott i stället för ont, så är jag förvisso överseende och barmhärtig.

och inte heller de som gjort ont men sedan gör gott i det ondas ställe. Ja, Jag är ständigt förlåtande, barmhärtig."

Om icke den som felar, och derefter gör godt istället för hvad ondt är då är jag benägen att öfverse, barmhertig.

Stick nu din hand in i din barm. Den skall framkomma hvit, utan någon åkomma. Detta är ett af de nio tecknena för Farao och hans folk. De äro ett gudlöst folk."

Stick din hand i din barm, så skall den komma ut igen vit och oskadd — ett av de nio tecknen för Farao och hans folk; de äro förvisso ogudaktiga människor.«

Och [Gud sade:] "För in din hand [och lägg den mot din sida]; när du drar fram den skall den lysa vit, utan en fläck. [Dessa är två] av nio tecken [som du skall visa] för Farao och hans folk; de är människor förhärdade i synd och trots."

Och inför din hand i din barm, hon skall utkomma hvit, utan skada: detta är ett bland nio tecken till Pharao och hans folk; ty de äro gudlösa menniskor.

Och när våra under verkstäldes inför deras ögon, sade de: "detta är ett uppenbart taskspeleri."

Då våra tecken kommo till dem i synlig måtto, sade de: »Detta är uppenbar trolldom«

Men när de fick se Våra tecken, som [borde ha] öppnat deras ögon, sade de: "Detta är uppenbar trolldom!"

Och då våra ögonskenliga under kommit till dem, sade de: detta är påtagligt hexeri.

Ehuru de inom sig voro förvissade om deras verklighet, förnekade de dem af elakhet och högmod. Men se, hurudant illgerningsmännens slut blef!

Och bestredo dem i orättfärdighet och högmod, ehuru de inom sig voro övertygade om dem, och se, hurudant slut ofärdsstiftarne fingo!

Och i sin ondska och sitt högmod förnekade de [tecknen], trots att de i sitt innersta var övertygade om deras äkthet. Se vilket slut dessa främjare av oordning och sedligt fördärv gick till mötes!

Och de förnekade dem, ehuru deras själar med visshet kände dem, af orättfärdighet och högmod; men se hvad slutet blef på de brottslige!

Vi hafva ock tillförne gifvit visdom åt David och Salomo, och de sade: "lofvad vare Gud, som har utmärkt oss framför mången af sine troende tjenare."

Vi hava ju givit David och Salomo kunskap, och de sade: »Lov och pris hör Gud till, som givit oss företräde framför många av sina rättrogna tjänare!«

OCH VI gav David och Salomo kunskap [om många ting]. Och de sade: "Låt oss lova och prisa Gud, som har skänkt oss Sin nåd i rikare mått än andra troende [Guds] tjänare!"

Sannerligen gåfvo vi redan David och Salomo kunskap, och de sade: lofvad vare Gud som gifvit oss företräde öfver många af sina rättroende sina rät tjenare!

Salomo blef Davids arftagare. Han sade: "o I menniskor! vi hafva fått lära oss foglarnes språk och begåfvats med allehanda ting. Detta är i sanning en uppenbar Guds nåd."

Salomo blev Davids arvtagare och sade: »Människor, vi hava fått lära oss fåglarnas språk och fått del av allting. Detta är sannerligen en uppenbar ynnest.«

Och Salomo ärvde Davids [profetiska visdom]. Och han sade: "[Hör på,] alla! Vi har fått lära oss förstå fåglarnas språk och något av allt [gott i denna värld] har kommit oss till del - sannerligen ett tydligt tecken på [Guds] nåd!"

Och Salomo blef Davids arfvinge, och han sade: o, menniskor! vi hafva blifvit lärde fåglarnes tungomål, och vi hafva fått af allting: visserligen är detta ett uppenbart företräde.

Och till Salomo samlades, i ordnade skaror, hans härar af genier, menniskor och foglar,

Och hos Salomo samlades hans härskaror, både djinner, människor och fåglar, i slutna led,

[En dag] lät Salomo sina arméer av osynliga väsen, människor och fåglar samlas och han formerade dem [till marsch och de marscherade]

Och hos Salomo församlades hans härar, af andar och menniskor och fåglar, och de fördes afdelningsvis;

till dess att de kommo till myrornas dal. Då sade en myra: "gån, I myror! in i edra boningar, så att Salomo och hans härar icke nedtrampa Eder, utan att de märka det."

Tills de kommo till myrornas dal, och en myra sade: »Myror, gån ini edra boningar! Salomo och hans härskaror må ej trampa ihjäl eder utan att märka det!«

till dess de kom till Myrornas dal. [Då] hördes en myra ropa: "Myror! Skynda er in i era bostäder så att inte Salomo och hans soldater trampar ihjäl er utan att de [ens] märker det!"

Tills, då de kommo till myrornas dal, en myra sade: o, myror! går in i edra boningar, att Salomo och hans krigsfolk ej må söndertrampa eder, medan de ej bemärka eder.

Salomo smålog åt hennes tal och sade: "o min Herre! förmå mig, att vara tacksam för din nåd, som du har bevisat mig och mine föräldrar, samt att göra godt, som skall behaga dig, och låt mig få del i din barmhertighet, ibland dine salige tjenare."

Han smålog åt hennes tal och sade: »Herre, ingiv mig tacksamhet för den nåd, du visat mig och mina föräldrar, ävensom förmåga av goda gärningar, i vilka du finner behag, och låt mig genom din barmhärtighet komma bland dina rättfärdiga tjänare!«

Salomo log glatt åt myrans ord och han [bad till Gud och] sade: "Herre! Låt min tacksamhet för Dina välgärningar mot mig och mot mina föräldrar förbli levande, och hjälp mig att leva rättskaffens så att Du kan se [på mina handlingar] med välbehag, och gör mig av nåd till en av Dina rättfärdiga tjänare!"

Och han smålog skrattande åt hennes tal, och sade: o, Herre! ingif mig att jag må vara tacksam för dina välgerningar, hvarmed Du benådat mig och min fader, och att jag må handla rättskaffens, hvilket behagar Dig, och inför mig, genom din barmhertighet, bland dina tjenare de rättfärdige.

Vid mönstringen af foglarne, sade han: "huru kommer det sig, att jag ej ser härfogeln? Eller är han frånvarande?

Och han mönstrade fåglarna och sade: » Vad fattas mig, eftersom jag ej ser härfågeln? Är han bland de frånvarande?

Och [en dag] då han mönstrade sina fåglar sade han: "Varför ser jag inte härfågeln? Är det möjligt att den inte är här

Och han öfversåg fåglarne, och sade: hvad fattas mig? Jag ser ej härfågeln, eller är den bland de frånvarande?

Jag skall hårdt straffa honom eller också slagta honom, om han ej kan förebära en antaglig ursäkt."

Jag skall sannerligen pålägga honom ett strängt straff eller dräpa honom; eller också skall han anföra ett giltigt skäl.«

Jag skall minsann straffa den strängt, nej, jag skall döda den, om den inte kan ge mig ett gott skäl [för sin frånvaro]!"

Sannerligen skall jag näpsa den med ett strängt straff, eller dräpa den, eller ock skall den bringa mig ett gilltigt skäl för sin frånvaro.

Men han dröjde ej länge, utan kom och sade: "jag har fått veta, hvad du icke vet. Jag kommer till dig ifrån Saba med säkra nyheter.

Men fågeln dröjde ej länge och sade: »Jag har utforskat vad du icke utforskat och kommer till dig med tillförlitliga underrättelser från Saba.

[Härfågeln] blev inte [borta] länge och [när den återkom] sade den: "Jag har fått veta något som du inte vet: jag har med mig säkra underrättelser till dig från sabéernas land.

Och den dröjde ej länge innan den åter- vände till Salomo; och den sade: jag har kringfarit det land som du ej kringgått, och jag bringar dig från Saba säker underrättelse.

Jag fann en qvinna, som regerade öfver dem. Begåfvad med något af hvarje ting, har hon också en härlig thron.

Jag har förvisso funnit, att en kvinna regerar över dem; hon har fått del av allting, och hon har en stor tron.

Jag har fått se att en kvinna härskar över dem; hon har fått allt [av denna världens goda] och hennes tron är en mäktig och lysande [tron].

Jag fann en qvinna styra dem, som blifvit försedd med allting; och hon har en oskattbar thron.

Jag fann, att hon och hennes folk tillbedja solen i stället för Gud, ty Satan hade intalat dem, att hvad de gjorde var godt, och sålunda utestängt dem ifrån den rätte vägen. Derföre vandra de ej på den.

Jag har funnit, att hon och hennes folk tillbedja solen i stället för Gud; Satan har utsmyckat deras gärningar för dem och utestängt dem ifrån vägen, så att de ej äro stadda på rätt väg,

Och jag har fått se hur hon och hennes folk tillber solen i stället för Gud; Djävulen har nämligen utmålat deras handlingar för dem i ett förskönande ljus och han har spärrat vägen för dem och de är helt utan vägledning.

Jag fann henne och hennes folk tillbedja solen, utom Gud, och satan har smyckat för dem deras verk, och afvändt dem från vägen —- derföre äro de ej vägledde —

De tillbedja ej Gud, som framfört i ljuset det, som gömmes i himlarne och på jorden, och som vet hvad de fördölja och hvad de yppa,

För att de icke skola tillbedja Gud, som drager fram det fördolda i himlarna och på jorden och vet vad I döljen och vad I yppen.

[Han har intalat dem] att de inte skall falla ned i tillbedjan inför Gud, som uppenbarar det som är dolt i himlarna och på jorden och som vet allt det ni håller hemligt och det ni öppet tillkännager;

Att de ej skulle tillbedja Gud, som lägger i dagen hvad som är förborgadt i himlarne och på jorden, och känner hvad de dölja och hvad de uppenbara.

den Gud, utom hvilken ingen gud gifves, den härliga thronens Herre."

Det finns ingen gud utom Gud, den stora tronens Herre.«

Gud, ingen gudom finns utom Han - Herren till härlighetens och allmaktens tron."

Gud! det finnes ingen gud, utom Honom, den härliga thronens Herre.

Salomo sade: "vi skola se till, om du talar sanning eller ljuger.

Han svarade: »Vi skola se, om du talar sanning eller hör till lögnarne.

[Salomo] sade: "Vi skall se om du har talat sanning eller om du är en lögnare.

Sade Salomo: vi skola se om du talar sant, eller om du är bland lögnarne.

Gå med detta mitt bref och kasta det till dem. Vänd dig sedan ifrån dem och afvakta deras svar."

Begiv dig åstad med detta mitt brev och överlämna det åt dem! Vänd dig sedan bort och avbida vad de svara!«

Flyg med detta brev från mig och kasta ned det till dem; håll dig sedan på avstånd från dem, till dess du ser vad deras svar blir."

Far bort med denna min skrifvelse, och gif den till dem, vänd sedan om från dem, men afbida hvad de svara.

Drottningen sade: "o mine förnämste! ett äradt bref har lemnats till mig.

Hon sade: »I stormän, till mig har förvisso ett ärevördigt brev överlämnats.

[När drottningen läst brevet] sade hon: "Aktade rådgivare! Jag har tagit emot ett brev hållet i högstämda ordalag.

Sade Drottningen: o, ädlingar! en ärofull skrifvelse har blifvit mig öfverlemnad,

Det är ifrån Salomo och lyder sålunda! "i Guds den förbarmandes, barmhertiges namn!

Det är förvisso från Salomo och lyder: ”I Guds, den barmhärtige Förbarmarens namn!

Det är från Salomo [som säger:] 'I Guds den Nåderikes, den Barmhärtiges namn!

Den är från Salomo, och den är uti Guds namn, den Mildes, den Barmhertiges,

Sätten Eder icke upp emot mig, utan kommen till mig i underdånighet."

Sätten eder icke upp mot mig, utan kommen till mig i undergivenhet!«

Uppres er inte i högmod mot mig; kom i stället till mig beredda att underkasta er!'”

Lydande så: J mågen ej resa eder opp emot mig, utan kommer till mig undergifne.

Hon sade: "o mine förnämste! råden mig i denna min sak. Jag skall ej afgöra något, utan att I biträden."

Hon sade vidare: »I stormän, given mig besked i min sak! Jag kan ej avgöra någonting, utan att I ären närvarande.«

[Drottningen fortsatte:] "Aktade rådgivare! Låt mig höra er uppfattning i denna sak som jag har att ta ställning till; jag har aldrig avgjort en fråga utan att ha inhämtat ert råd."

Hon sade: o, ädlingar! råder mig i min sak, jag skall ingenting afgöra tills jag har eder närvarande.

De svarade: "vi hafva kraft och okufligt mod. Men du har att befalla. Se då till, hvad du vill befalla."

De svarade: »Vi hava kraft och väldig makt, men det tillkommer dig att befalla. Se alltså till, vad du vill befalla!«

De svarade: "Vår militära styrka är avsevärd och våra män har stort mod, men avgörandet ligger hos dig. Tillkännage därför din vilja, när du har tagit saken under övervägande."

De svarade: vi äga styrka, och äro försedde med väldigt mannamod, men magten är din, alltså se till hvad du befaller.

Hon sade: "då konungar intränga i en stad, plundra de den och förnedra dess förnämste innebyggare. Så skola ock desse göra.

Då sade hon: »När konungar intränga i en stad, förstöra de den förvisso och underkuva de förnämste bland dess invånare; ja, så göra de.

Hon sade: "När kungar erövrar ett land, vållar de förstörelse och förödmjukar folkets ledare. Ja, så går de till väga.

Hon sade: sannerligen då konungar inkomma i en stad sköfla de den, och göra dess förnämste invånare till de sämste; och så skola desse göra .

Men jag vill sända en gåfva till dem, och afvakta, hvad sändebuden åtföra till svar."

Jag skall förvisso sända en gåva till dem och se, med vilket svar de utsände återvända.«

Men jag vill sända gåvor till [Salomo och hans hov] och avvakta det [svar] som sändebuden för med sig tillbaka."

Men jag går att sända dem skänker, och afbida det svar som sändebuden återbringa.

När sändebudet kom till Salomo, sade denne: "viljen I rikta mig med skatter? Det som Gud har beskärt mig är mera värdt än det, som Han har beskärt Eder; ändå yfvens I öfver edra gåfvor.

Och när han kom till Salomo, sade denne: »Skolen I skänka oss rikedomar, då det, som Gud givit mig, är förmer än det han givit eder? Ja, I glädjens åt eder gåva.

Och när [sändebudet] kom till Salomo, sade denne: "Vill ni lägga rikedom till mina rikedomar, fastän det som Gud har skänkt mig överträffar det Han har gett er. Men sola er själva i glansen av er gåva!

Och då de voro komne till Salomo, sade han: skolen J skänka mig rikedom? Men hvad Gud gifvit mig är bättre än det som Han gifvit eder; likväl fröjden J eder åt edra skänker:

Vänd om till dem. Vi skola komma till dem med härar, som de ej kunna motstå, och bortdrifva dem, vanärade och förnedrade, ur deras land."

Vänd om till dem! Vi skola sannerligen draga ut emot dem med härskaror, som de ej kunna motstå, och driva dem ut därifrån underkuvade och förödmjukade.«

Återvänd nu till dem [som har sänt dig med detta svar:] "Vi ska sannerligen komma mot dem med styrkor som de inte kan stå emot, och Vi skall driva dem ut ur [deras land], förnedrade och förödmjukade!"

Återvänder till dem som sändt eder, vi skola, i sanning, komma till dem med härar, mot hvilka de ej hafva magt, och vi skola utdrifva dem derifrån förödmjukade, och de äro föraktlige.

Han sade: "o I förnäme! hvem af Eder vill hitföra till mig hennes thron, innan de komma underdånige till mig."

Han sade vidare: »I stormän, vem bland eder kan skaffa mig hennes tron, innan de komma till mig i undergivenhet?«

[NÄR SALOMO hörde att drottningen avsåg att besöka honom] sade han till [sitt råd]: [”Ärade rådsmedlemmar!] Vem av er kan föra hennes tron till mig innan hon anländer med sitt följe för att tillkännage sin underkastelse?”

Han sade: till de sina: o, ädlingar! ho bland eder skall bringa mig hennes thron, innan de komma till mig undergifne?

En Ifrit af genierne sade: "jag skall skaffa den till dig, innan du uppstiger ifrån din plats. Jag har kraft dertill och är pålitlig."

En demon bland djinnerna svarade: »Jag skall skaffa dig den, innan du står upp från din plats; jag är sannerligen stark och pålitlig nog därtill.«

En listig demon bland de osynliga väsendena sade: "Jag skall hämta den åt dig innan du reser dig från din plats. Jag har styrka nog för detta [uppdrag] och du kan lita på mig!"

En af de förfärlige andarne svarade: jag skall bringa dig den förr än du uppstår från ditt säte, visserligen är jag mägtig dertill och trovärdig.

En, som hade kunskap om boken, sade: "jag skall föra den till dig, innan du hinner att blinka med ditt öga." När Salomo såg thronen, stående framför sig, sade han: "detta är en nådebevisning ifrån min Herre, så att Han skall pröfva mig, huruvida jag är tacksam eller otacksam. Den som är tacksam är det till sitt eget bästa; men om någon är otacksam, så är min Herre rik (behöfver ej någons tack) och ädelmodig."

Och han, som hade kunskap om skriften, sade: »Jag skall skaffa dig den, innan du hinner blinka.« När han såg den stå bredvid sig, sade han: »Detta är ett ynnestbevis från min Herre, för att han skall pröva mig, om jag är tacksam eller otacksam. Den, som är tacksam, är det blott till sitt eget bästa, och om någon är otacksam, så är min Herre förvisso självtillräcklig och nådig.«

Den som hade kunskap om uppenbarelsen sade då: "Jag skall föra hit den innan din blick återvänder till ditt öga!" Och när [Salomo] såg den stå framför sig sade han: "Detta är en nåd från min Herre; Han vill pröva mig [och låta mig visa] om jag är tacksam eller otacksam. Den tacksamme har [själv] gott av sin tacksamhet och den som är otacksam [vållar inte Gud någon skada]; min Herre är Sig själv nog och Han är den givmilde Givaren."

En som hade kunskap genom Skrifterne sade: jag skall bringa dig den i ett ögonblick. Och da han varseblef den nedsatt framför sig, sade han: detta är min Herres gåfva, att Han må pröfva mig, antingen jag är tacksam, eller jag är otacksam: och eho som är tacksam, han är blott tacksam för sin egen själ och eho som är otacksam, sannerligen är min Herre lika rik och härlig

Han sade vidare: "förändra hennes thron, så att vi må se, om hon är på den rätte vägen eller icke."

Han sade vidare: »Gören hennes tron oigenkännlig för henne, så få vi se, om hon går den rätta vägen eller hör till dem, som icke äro stadda på rätt väg.«

[Och] Han sade: "Ändra utseendet på hennes tron [något]. Vi får se om hon [trots detta] låter sig ledas [till sanningen] och känner igen sin tron eller inte."

Han sade: gör hennes thron oigenkännelig för henne, att vi må se antingen hon är vägledd, eller om hon är bland dem som ej äro vägledde.

Då hon hade anländt, frågade man: "är detta din thron?" Hon svarade: "det är som om det vore densamma." Salomo sade: "vi hafva fått kunskap före henne och hafva varit muslimin."

När hon kom, sade man: »Ser din tron ut så här?« Hon svarade: » Det förefaller, som om det vore den. Vi hava fått kunskapen förut och äro Gud undergivna.«

Och när hon kom, tillfrågades hon: "Är det så din tron ser ut?" Hon svarade: "Den [jag ser här] är mycket lik den." Och [Salomo sade:] "Vi har fått kunskap före henne och vi har underkastat oss Guds vilja.

Och då hon kommit, sades det till henne; är detta din thron? Hon svarade: liksom vore han densamme. Och vi hafva fått kunskapen före henne, och varit Gudi underkastade.

Men de afgudar, som hon dyrkade istället för Gud, hade förfört henne, och hon var otrogen.

Men det, som hon dyrkade i stället för Gud, förledde henne; hon hörde förvisso till otrogna människor.

Men [hon har själv kommit fram till sanningen], trots att hon hindrades av det som hon tidigare dyrkade i stället för Gud; hon tillhör ju ett ogudaktigt folk."

Och hvad hon dyrkade, utom Gud, hade afvändt henne från sanningen; ty hon var af ett otroget folk.

Man sade till henne: “stig in i palatset.” Men då hon såg det, trodde hon att det var en vattenmassa och blottade sina ben. Han sade: “det är ett palats belagdt med krystall.” Hon sade: "jag har syndat emot mig sjelf, och underkastar mig med Salomo Guds, verldarnes Herres vilja."

Därefter sade man till henne: »Träd in i palatset!« När hon fick se det, tänkte hon, att det var en damm, och blottade sina ben; men han sade: »Det är förvisso ett palats belagt med glas.« Då sade hon: »Herre, jag har förvisso gjort orätt mot mig själv, och med Salomo underkastar jag mig Gud, all världens Herre.«

[Då] man bjöd henne att stiga in på palatsets gård trodde hon att det var [en bassäng med] djupt vatten och blottade benen [för att fästa upp sina kjolar]. [Men Salomo] sade: "Det är en gård belagd med glas." Hon utbrast: "Herre! Jag har gjort orätt mot mig själv [genom att tillbe solen]! Men nu, tillsammans med Salomo, underkastar jag mig Guds, världarnas Herres, vilja!"

Det sades till henne: träd in i palatset. Och då hon såg det, tog hon det för en myckenhet vatten, och blottade sina ben. Salomo sade: sannerligen är det en byggnad jemnt hopsatt af glas. Hon sade: o, Herre! i sanning har jag förfarit orätt mot min själ, och jag underkastar mig, jemte Salomo, Gud, verldarnes Herre.

Till Thamûdäerne hafva vi fordom sändt deras broder Sâlih med tillsägelsen: att de skulle dyrka Gud. Men se! de voro två hopar, som tvistade med hvarandra.

Vi hava ju till Thamud sänt deras broder Salih med dessa ord: »Dyrken Gud!« Men se, de voro söndrade i tvenne partier, som tvistade med varandra.

TILL [stammen] Thamud sände Vi deras broder Salih [med budskapet:] "Tillbe Gud [och ingen annan]!" Och de [delade sig i] två grupper som tvistade med varandra.

Sannerligen sände vi redan till Tzamud deras broder Saleh, som sade: tjener Gud; men se! de voro i tvenne ligor som tvistade med hvarandra.

Han sade: "o mitt folk! hvarföre påskynden I det onda (straffet) före det goda (ångern)? Hvi bedjen I icke Gud om förlåtelse, så att I kunnen få barmhertighet?"

Han sade: »Mitt folk, varför påskynden I det onda i stället för det goda? Varför bedjen I icke Gud om förlåtelse, för den händelse I månden röna barmhärtighet?«

Han sade: "Mitt folk! Varför vill ni hellre att straffet [drabbar er] än få del av Guds nåd? Varför ber ni inte om Guds förlåtelse? Kanske får ni erfara [Hans] barmhärtighet."

Han sade: o, mina landsmän! hvarföre önsken J påskynda det onda snarare än det goda? skolen J ej bedja Gud om tillgift, att J mågen få förbarmande?

De svarade: "vi förespå dig och dem, som med dig äro, en olycka." Han sade: "eder spådom beror på Gud. Men I ären ett folk, som skall pröfvas."

De svarade: »Vi se i dig och dem, som följa dig, ett dåligt förebud.« Då sade han: »Edert öde beror av Gud, men I ären ett folk, som prövas.«

De svarade: "Vi ser i din och dina anhängares [ankomst] ett varsel om kommande olyckor!" Han sade: "Ert öde [lyckligt eller olyckligt] ligger helt i Guds hand. Nej, vad som nu sker är att ni sätts på prov."

De svarade: vi förespå ondt från dig och dem som äro med dig. Han sade: edert öde godt eller ondt beror af Gud; men J ären menniskor som pröfvas.

Det fans i staden nio personer, som föröfvade våldsamheter i landet och icke gjorde något godt.

I staden voro nio män, som anstiftade ofärd på jorden och ej gjorde det rätta.

I staden fanns nio män som begick [ständiga] övergrepp och som inte ville bättra sig.

Och det var i staden nio män, som åstadkommo förderf i landet, och ej handlade rättsenligt.

De sade: "låtom oss ömsesidigt svärja vid Gud, att vi skola öfverfalla honom och hans familj under natten. Sedan skola vi säga till hans blodshämnare: vi voro icke närvarande vid hans familjs mord; vi tala verkligen sanning."

De sade: »Svärjen sinsemellan vid Gud: Vi skola sannerligen överfalla honom och hans släkt nattetid, och sedan skola vi säga till hans blodsfrände: ”Vi hava icke varit vittne till mordet på hans släkt, och vi äro sannerligen sannfärdiga.«

De sade: ”Låt oss svära vid Gud att vi skall överfalla honom och hans familj under natten [och slå ihjäl dem]; därefter skall vi säga till den som bevakar hans rätt: 'Vi har inte bevittnat mordet på dem; det vi säger är rena sanningen!'”

De sade: svärjer till hvarandra vid Gud, att vi skola öfverfalla honom och hans släst nattetid; och sedan skola vi säga till hans hämnare: vi voro ej vittnen till hans slägts förstöring, och vi äro visserligen sannfärdige.

De stälde försåt, och vi stälde försåt, utan att de visste det.

De stämplade, men vi stämplade ock, utan att de märkte det.

De smidde sina onda planer - men Vi smed [också] Våra planer utan att de anade något.

Och de gjorde en anläggning mot honom, men vi gjorde en anläggning mot dem, och de märkte det ej.

Se nu hurudan utgången var af deras försåt: vi förgjorde dem och allt deras folk.

Och se, hurudant slut deras stämplingar fingo! Vi utrotade förvisso både dem och deras folk allesammans.

Se här vad deras ondska ledde till: Vi lät dem och deras folk gå under till sista man;

Och se hurudant slutet blef på deras stämpling, att vi tillintetgjorde dem och deras landsmän allesamman!

Dessa deras hus äro ödelagda för deras synders skull. Sannerligen, häruti är ett tecken för dem, som hafva förstånd.

Och där äro deras boningar, övergivna, därför att de gjorde orätt; häri finnes sannerligen ett tecken för människor, som hava kunskap.

och nu, på grund av den orätt de gjorde, står deras boplatser öde. I detta ligger helt visst ett budskap till de insiktsfulla:

Och dessa deras boningar äro öde, derföre att de handlade orättfärdigt; i sanning är häri tecken för menniskor som förstå.

Vi frälste dem, som trodde och fruktade Gud.

Men vi frälste dem, som trodde och fruktade Gud.

Vi räddade dem som hade tron och fruktade [Gud].

Och vi frälsade dem som trodde och fruktade Gud.

Och Lot sände vi. Han sade ju till sitt folk: "huru? I begån skändligheter med öppna ögon?

Än Lot, då han sade till sitt folk: »Skolen I begå skändlighet med vett och vilja?

OCH [MINNS] Lot, som sade till sitt folk: "Begår ni dessa skamlösa handlingar med öppna ögon?

Och kom ihåg Lot då han sade till sina landsmän: skolon J begå en missgerning med öppna ögon?

Af lusta hafven I ju umgänge med männer och icke med qvinnor? I ären dock ett okunnigt folk."

Skolen I verkligen gå till män i stället för kvinnor av liderlighet? Ja, I ären fåvitska människor.«

Måste ni gå, upptända av lust, till andra män i stället för till kvinnor? Nej, ni saknar alla begrepp [om rätt och orätt]!"

Kommen J verkligen O nära männen otuktigt, qvinnorna förutan? Men J ären dåragtiga menniskor.

Hans folks svar var intet annat än detta: "förjagen Lots slägt ur edert land, ty de äro menniskor, som vilja hålla sig obefläckade."

Och hans folk hade intet annat svar än att de sade: »Driven ut Lots släkt ur eder stad! De äro förvisso människor, som hålla sig rena.«

Hans folk gav inget annat svar än att de sade [till varandra]: "Låt oss driva ut Lots anhang ur staden! De är människor som vill hålla sig rena!"

Och hans landsmäns svar vardt ej annat än att de sade: drifver ut Lots slägt från eder stad; ty de äro menniskor som hålla sig rena.

Men vi räddade honom och hans familj, utom hans hustru, som, enligt vårt beslut, var en af dem som öfverträdde vårt bud.

Så frälste vi honom och hans släkt utom hans hustru vi bestämde, att hon skulle höra till dem, som stannade kvar.

Och Vi räddade honom och hela hans hus utom hans hustru, som enligt Vår vilja var en bland dem som stannade kvar;

Och vi frälsade honom och hans slägt, utom hans hustru, hvilken vi fastställt skulle varda bland dem som blefvo qvar.

Vi läto ett regn falla öfver dem, och ondt var de varnades regn.

Och vi läto ett regn falla över dem, och det blev ett förfärligt regn för de varnade.

och över dem lät Vi ett regn [av död och förintelse] falla - Ett olycksbringande regn, det som faller över dem som har varnats [förgäves]!

Och vi läto regna på dem ett regn; och ett förfärligt regn det var för de fåfängt varnade.

Säg: "pris vare Gud och frid öfver hans tjenare, hvilka Han har utvalt! Fråga hedningarne: "är Gud bättre eller de väsenden, som I erkännen såsom Hans jemlikar?

Säg: »Lov och pris hör Gud till, och frid över hans tjänare, dem han utkorat! Vem är bäst, Gud eller det de sätta vid hans sida?«

SÄG: "Gud ske lov och pris! [Hans] fred över dem som Han har utvalt bland Sina tjänare!" Är inte Gud förmer än det som de vill sätta vid Hans sida?

Säg: lofvad vare Gud, och frid öfver Hans tjenare, som Han utvalt! Antingen är Gud bättre, eller sådant de göra till hans like?

Den Gud nemligen, som har skapat himlarne och jorden, och till Eder har nedsändt vatten ifrån himmelen, hvarigenom vi låta sköna trädgårdar uppvexa, hvilkas träd I icke kunnen frambringa. Gifs det väl jemte Gud en annan gud? Men de äro folk, som afvika ifrån sanningen. —

Månne han, som skapat himlarna och jorden och nedsänt vatten åt eder från himmelen, varmed vi frambragt härliga trädgårdar, vilkas träd det icke är eder möjligt att frambringa? Finns det någon gud jämte Gud? Nej, de äro människor, som vika av från vägen.

Vem är Den som har skapat himlarna och jorden och som sänder ned regn till er från skyn med vars hjälp Vi låter praktfulla trädgårdar växa upp, medan ni inte har makt att få [ett enda av] deras träd att växa? Kan det finnas en gud vid sidan av Gud? Nej! - Men likväl jämställer de Honom med andra [och jämför Den som skapar och vidmakthåller allt med sina gudabilder]!

Hvem har väl skapat himlarne och jorden, och nedsänder till eder vatten från himmelen, hvarigenom vi låta uppväxa ljufliga trädgårdar? J kunnen ej komma deras träd att gro: är det någon gud, jemte Gud? Nej, men dock äro de menniskor som göra jemngode med Honom afgudar!

Den Gud, som har bildat jorden till fast land, låter strömmar flyta på den, har nedsatt i den fasta berg och håller de båda hafven åtskils genom en skiljemur. Gifves det väl någon gud jemte Gud? — Men de fleste af dem veta ingenting.

Månne han, som satt jorden till en varaktig stad och satt floder mitt på henne, som satt bergmassor på henne och satt en skiljemur mellan de båda haven? Finns det någon gud jämte Gud? Nej, de flesta bland dem veta ingenting.

Vem har gjort jorden till boplats för [alla former av liv] och låtit den genomkorsas av floder och sänkt ned i den fast förankrade berg, och satt ett hinder mellan de två stora vattenmassorna [som de inte överskrider]? Kan det finnas en gud vid sidan av Gud? Nej! Men de flesta [människor] är okunniga [och sätter andra vid Hans sida]!

Hvem har väl gjort jorden stadig, och lagt midtuti henne floder, och satt på henne fasta berg, och satt emellan de båda hafven en gräns? År det någon gud, jemte Gud? Nej, men de fleste af dem begripa ej.

Den Gud, som bönhör den nödstälde, då han åkallar Honom, undanrödjer olyckan och gör Eder till jordens arfvingar. Gifves det väl någon gud jemte Gud? — I tänken föga efter.

Månne han, som bönhör den betryckte, när denne åkallar honom, avvänder det onda och gör eder till jordens arvtagare? Finns det någon gud jämte Gud? Föga låta de förmana sig.

Vem är Den som bönhör den betryckte som ropar till Honom i nöd och befriar denne från det onda [som plågade honom], och vem är Den som har låtit er ta jorden i besittning? Kan det finnas en gud vid sidan av Gud? [Åt detta] ägnar ni knappast någon eftertanke!

Hvem bönhör väl den nödställde då han åkallar Honom, och borttager det onda som plågade honom, och hvem har satt eder till efterträdare på jorden? År det någon gud, jemte Gud? Huru föga J erinren eder!

Den Gud, som leder Eder i mörkret på land och haf, och som sänder vindarne såsom föregående budskap om sin nåd (regnet). Gifves det väl någon gud jemte Gud? — Han är upphöjd öfver dem, som I uppställen såsom Hans vederlikar.

Månne han, som vägleder eder i landets och havets mörker, han, som sänder vindarna som budbärare före sin barmhärtighet? Finns det någon gud jämte Gud? Gud är upphöjd över det de sätta vid hans sida.

Vem vägleder er genom mörkren över land och hav och sänder ut vindarna som ett varsel om Sin nåd? Kan det finnas en gud vid sidan av Gud? [Nej] - Gud är höjd högt över allt vad [människor] kan vilja sätta vid Hans sida!

Hvem vägleder väl eder under jordens och hafvets mörker, och hvem sänder vindarne till ett gladt bådskap före sin barmhertighet ? Är det någon gud jemte Gud? Må Gud varda högt upphöjd öfver hvad de göra till Hans like!

Den Gud, som framkallar skapelsen och sedan låter den återgå till intet, och som föder Eder med himmelens och jordens gåfvor. Gifves det väl någon gud jemte Gud?" — Säg: "fram med edra bevis, om I hafven rätt!"

Månne han, som först frambringar de skapade varelserna och sedan låter dem återvända, han, som giver eder uppehälle från himmelen och jorden? Finns det någon gud jämte Gud? Säg: »Läggen fram edert bevis, om I ären sannfärdiga!«

Vem är Den som inleder skapelsen och som därefter skall förnya den och som förser er med det i himlen och på jorden som ni har behov av för er försörjning? Kan det finnas en gud vid sidan av Gud? - Säg: "Lägg fram ert bevis om [ni tror att] det ni säger är sant!"

Hvem frambringar väl kreaturet och återställer det sedan till lifs efter döden, och hvem gifver eder näring från himmelen och jorden? Är det någon gud jemte Gud? Säg: framhafver edert bevis, om J ären sannfärdige.

Säg: “ingen i himlarne eller på jorden känner det fördolda utom Gud.” — De veta icke när de skola uppväckas ifrån de döde. —

Säg: »Ingen, som finnes i himlarna och på jorden, känner det fördolda utom Gud.« Och de ana ej när de skola uppväckas.

Säg: "Ingen i himlarna eller på jorden har kunskap om det som är dolt för människor - [ingen har denna kunskap] utom Gud." Inte heller vet de när de skall uppväckas till nytt liv.

Säg: ingen i himlarne eller på jorden känner det som är förborgadt, utom Gud; och icke veta de

Men sträcker sig deras insigt också till evigheten? Nej! de äro i tvifvel derom, nej! de tillsluta ögonen derför."

Nej, deras kunskap sviker dem i fråga om det tillkommande livet! Nej, därom hysa de tvivel! Nej, därutinnan äro de förblindade!

Kan de kanske omfatta vad det eviga livet [innebär] med sitt vetande? Nej, de tvivlar tvärtom på dess [verklighet] - ja, de är fullständigt blinda för den.

När de skola uppväckas från de döda. De hafva ingen kunskap om det tillkommande lifvet; tvertom äro de i tvifvel derom; ja, beträffande det äro de blinde.

De otrogne säga derföre: "huru? när vi äro stoft såsom våre fäder, skola vi framhafvas ur grifterna?

Och de, som äro otrogna, säga: »Skola vi och våra fäder verkligen återuppväckas, sedan vi blivit stoft?

Förnekarna av sanningen säger: "Skall vi alltså, [vi] och våra fäder, efter det att [våra kroppar] har förmultnat, uppstå [till nytt liv]

Och de som ej tro säga: huru! då vi äro blifne stoft, äfvensom vara fäder, skola vi, i sanning, uttagas lefvande ur griften?

Vi, såväl som våre fäder, hafva förut hotats härmed. Det är ingenting annat än de gamles sagor."

Detta har lovats oss, både oss och våra fäder, förut; detta är ingenting annat än de gamles historier.«

Ja, det är vad som lovats oss - och före [oss] våra fäder - [men] det är ingenting annat än sagor från gamla tider."

Oss är redan lofvadt detta förut, oss och våra fäder; det är ej annat än förfädrens dikter.

Säg: "faren omkring i landet, och beskåden, hurudant slut, de brottslige fått."

Säg: »Dragen omkring på jorden och sen, hurudant slut syndarne fingo!«

Säg: "Gå ut [och se er om] i världen och lägg märke till [spåren som visar] hur slutet blev för de obotfärdiga syndarna [som förnekade allt]!"

Säg: går omkring på jorden och ser hvad slutet blifvit på de brottslige.

Sörj icke öfver dem, och var ej ängslig vid deras försåtliga anläggningar.

Var ej bedrövad över dem och var ej ängslig över deras stämplingar!

Men sörj inte över dem - [Muhammad] - och bekymra dig inte för de bedrägliga argument de finner på [för att sätta emot Guds budskap].

Och ej ma du sörja öfver dem, ej heller vara i ängslan öfver hvad de stämpla.

De säga: "när skall denna hotelse gå i fullbordan? Sägen det, om I talen sanning."

De säga: »När skall denna hotelse verkställas, om I ären sannfärdiga?«

De frågar [hånfullt]: "När kommer detta löfte [om räkenskap och dom att infrias], om det som ni har sagt är sant?"

Och de säga: när skall detta löfte uppfyllas, om J ären sannfärdige?

Svara: "det är möjligt, att något af det, som I viljen påskynda, är tätt bakom Eder."

Säg: »Det kan hända, att något av det, som I viljen påskynda, kommer tätt efter eder.«

Säg: "Kanske är något av det som ni är angelägna att få se i hälarna på er."

Säg: kanhända att något af hvad J önsken påskyndadt må vara strax på eder.

Dock, din Herre är nåderik emot menniskorna, men de flesta af dem äro otacksamma.

Din Herre är sannerligen ynnestfull mot människorna, men de flesta av dem äro otacksamma.

Guds nåd flödar över människorna, men de flesta av dem visar ingen tacksamhet.

Sannerligen har din Herre nåd för menniskorna, men de fleste af dem äro ej tacksamma.

Din Herre vet nog hvad deras hjertan förborga och hvad de yppa.

Din Herre vet sannerligen vad deras hjärtan dölja inom sig och vad de yppa.

Och din Herre vet vad de gömmer i hjärtat likaväl som det som de öppet tillkännager;

Och sannerligen känner din Herre hvad deras bröst dölja, och hvad de lägga för en dag.

Det finnes icke något hemligt uti himmelen och på jorden, som icke står skrifvet i en tydlig bok.

Och det finns ingenting förborgat i himmelen och på jorden, utan att det står i en tydlig skrift.

och ingenting av det som är dolt i himlen och på jorden saknas i [Guds] öppna bok.

Och det finnes ingenting förborgadt i himmelen eller på jorden, utan att det är upptecknadt i en klar bok.

I sanning, denne Korânen förtäljer för Israels barn det mesta af det, hvarom de äro oense,

Denna Koran förtäljer förvisso för Israels barn det mesta av det, som de tvista om;

DENNA Koran klarlägger för Israels barn de flesta av de [frågor] som delar dem i skilda läger;

Sannerligen förklarar denna Koran för Israels barn det mesta af det hvari de ej öfverensstämma:

och den är en ledning och ett nådebevis för de troende.

Den är sannerligen en vägledning och ett barmhärtighetsbevis för de rättrogna.

och den är i sanning en vägledning och en nåd för [alla] troende.

Och den är en vägledning och barmhertighet for de rättrogne.

Din Herre skall säkerligen döma emellan dem enligt sin vishet. Han är den Allsmäktige, den Allvetande.

Din Herre skipar förvisso rätt emellan dem med sin dom; ja, han är den Väldige, den Vetande.

I allt som rör dem skall din Herre fälla Sin visa dom; Han är den Allsmäktige, den Allvetande.

Din Herre skall visserligen afdömma emellan dem med sin dom; och Han är den Mäglige, den Vise.

Förtrösta derföre på Gud, ty då har du den obestridliga sanningen på din sida.

Förtrösta alltså på Gud! Du är förvisso i besittning av den uppenbara sanningen.

[Muhammad!] Lita helt till Gud - du följer ju sanningens klara [ljus]!

Förtrösta alltså på Gud; ty du följer den uppenbara sanningen.

Icke kan du få de döde att höra, ej heller de döfve att åtlyda kallelsen, när de vända sig bort ifrån den.

Du kan förvisso ej förmå de döda att höra, och du kan ej heller förmå de döva att höra kallelsen, när de vända dig ryggen,

Du kan inte förmå de döda att höra, inte heller de [andligen] döva som vänder dig ryggen, att lyssna till din kallelse;

Sannerligen skall du ej komma de döda att höra, och ej skall du komma de döfve att hora kallelsen till tron, då de vända ryggen till flyende:

Lika litet kan du leda de blinde ut ifrån sina villfarelser; endast dem kan du få att höra, som tro på våra uppenbarelser, och de äro muslimin.

Och du kan ej taga de blinda ur deras villfarelse; du kan ej förmå några andra att höra än dem, som tro på våra tecken och äro Gud undergivna.

och de [andligen] blinda som har gått vilse kan du inte leda [på rätt väg]. Du får inga andra att lyssna än sådana som tror på Våra budskap och som har underkastat sig [Vår vilja].

Ej heller är du den som leder de blinde ur deras villfarelse: Du skall ej komma någon att höra utom dem som tro på våra tecken, och de äro oss undergifne.

När hotelsen skall gå i verkställighet öfver dem, så skola vi låta ett vidunder komma fram till dem ur jorden, hvilket skall ropa till dem: "menniskorna trodde ej på våra uppenbarelser.

När ordet sannas på dem, skola vi låta ett vidunder komma fram ur jorden, som förkunnar dem, att människorna ej voro förvissade om våra tecken.

När Ordet slår dem [med sin fulla klarhet] skall Vi låta en varelse inifrån jorden stiga fram till dem och säga dem att människorna inte ville [låta sig] övertygas av Våra tecken.

Då domen skall falla öfver dem, skola vi frambringa till dem ur jorden ett djur, att tala till dem; sägande, att menniskorna ej fast trodde på våra tecken.

En dag skola vi församla af hvarje folk i en hop dem, som ansågo våra uppenbarelser för lögner. De skola då sammanföras,

Än den dag, då vi från varje menighet samla ihop en flock av dem, som höllo våra tecken för lögn, i slutna led,

Och tänk på den Dag då Vi ur varje samfund skall samla dem som avvisade Våra budskap som lögn i en grupp;

En dag skola vi hopsamla från hvarje folk en flock af dem som göra våra tecken till lögn, och de skola föras afdelningsvis;

till dess att de komma inför Gud, som skall säga: "hafven I ansett våra uppenbarelser för lögner, fastän I icke omfattaden dem med eder kunskap? eller, hvad gjorden I?"

Tills de komma fram och han säger: »Haven I hållit mina tecken för lögn, ehuru I icke omfattat dem med eder kunskap, eller vad gjorden I?«

och när de stiger fram, skall Han säga: "Påstod ni att Våra budskap är lögn, därför att ni med era [klena] kunskaper inte fattade dem? Eller vad gjorde ni?"

Tills, då de framkomma infor Gud, Han skall säga: hafven J gjort mina tecken till lögn, ehuru J ej haden kunskap om dem? Eller hvad hafven J gjort?

Domen drabbar dem, för deras synders skull, och de kunna icke säga något till sitt försvar.

Och ordet sannas på dem, därför att de gjort orätt, och de kunna ej säga ett ord.

Och på grund av det onda de har gjort kommer Ordet att drabba dem och de står förstummade.

Och domen skall falla öfver dem emedan de handlat orättfärdigt, och ej skola de tala.

Hafva de icke märkt, att vi hafva gjort natten, så att de under den kunna hvila sig, och dagen med sitt ljus? Häruti äro sannerligen tecken för menniskor, som tro.

Hava de ej lagt märke till att vi inrättat natten till vila och gjort dagen ljus? Häri finnas sannerligen tecken för människor, som tro.

Förstod de inte att Vi har gjort natten för att de skulle få vila, och dagen för att låta dem se klart? I detta ligger helt visst budskap till människor som vill tro!

Halva de ej bemärkt att vi förordnat natten att de må hvila derunder, och dagen klar? I detta är visserligen tecken för menniskor som tro.

En dag skall det blåsas i basunen. Då skola alle i himlarne och på jorden gripas af fasa, utom dem, hvilka Gud vill frälsa. Alle skola ödmjuke komma fram till Honom.

Än den dag, då det blåses i basunen och de, som finnas i himlarna och på jorden, gripas av fasa utom den Gud förskonar och i sin ringhet träda inför honom allesammans!

Och tänk på den Dag då det skall stötas i basunen och då skräcken griper om alla i himlarna och på jorden, utom dem som Gud vill [skona], och då alla i ödmjuk lydnad skall stiga fram inför Honom.

Och en dag skall det stötas i basunen, och eho som finnes i himlarne och på jorden skall blifva förfärad, utom den Gud vill: och alla skola komma inför Honom ödmjuke.

Bergen, som du tror stå fasta, skall du se flytta sig så hastigt, som molnet far fram. Det är Guds verk, Hans, som har väl ordnat allting. — Han känner väl hvad I gören.

Du skall få se, huru bergen, dem du tror vara orörliga, fara förbi som moln på Guds tillskyndelse, hans, som inrättat allting; han är förvisso underkunnig om vad I gören.

Och du skall se bergen, som du trodde vara orörliga, driva förbi liksom molnen driver förbi - Guds verk, som i allt är fulländat! - Han är väl underrättad om vad ni gör.

Och du skall se bergen, troende dem vara fasta, men de skola försvinna liksom molnen försvinna: Guds verk, som väl förordnat allting; i sanning känner Han hvad J gören.

Den som medför en god gerning, får mera än den förtjenar, och sådane varda den dagen säkre för faran.

Den, som gör en god gärning, skall få något bättre igen, och för den dagens fasor skola de vara trygga.

Den som stiger fram [inför Honom] med en god handling skall få en större [belöning än handlingen förtjänar], och han [och de andra i samma läge] skall vara fria från fruktan denna Dag.

Eho som medför ett godt verk, skall få bättre igen än detta, och sådane skola vara säkre för den dagens förskräckelse.

Den åter som medför en ond gerning, skall hufvudstupa störtas i helvetets eld. Skolen I väl lönas, om icke efter eder förtjenst?

Men de, som göra en ond gärning, skola kastas huvudstupa i elden. Skolen I väl få något annat än edra gärningars lön?

Och de som stiger fram med en dålig handling skall kastas på huvudet i Elden [och tillfrågas:] "Är inte detta ett rättvist straff för vad ni gjorde?"

Men de som medföra synd, deras ansikten skola störtas i elden: månne J skolan lönas, om icke för hvad J arbetaden?

Säg: "jag är ålagd, att dyrka denne orts Herre, som har gjort den till en helgedom. Honom tillhör allting. Jag är ock befald, att underkasta mig Guds vilja (att vara muslim),

Jag har blott fått mig ålagt att dyrka denna ortens Herre, som fridlyst den och som allting tillhör; jag har ock fått mig ålagt att höra till de Gud undergivna

[SÄG, Muhammad:] "Jag har blivit befalld att dyrka Herren över denna stad - [det är Han] som har förklarat den okränkbar och allt tillhör Honom, - och jag har blivit befalld att vara en av dem som underkastar sig Hans vilja

Jag har blifvit befalld att dyrka blott detta landets Herre, som fridlyst det, och Hvilken allting tillhör; och jag har blifvit befalld, att vara bland dem som äro Herran undergifne,

och att föreläsa Korânen. Den som då låter leda sig, så gör han det för sitt eget bästa. Om någon far vilse, så säg: "jag är endast en varnare."

Och att föreläsa Koranen. Om någon låter vägleda sig, sker det blott till hans eget bästa, och om någon far vilse, så säg: »Jag hör blott till varnarne.«

och att förkunna Koranen." Den som vill låta sig ledas på rätt väg, vägleds till nytta för sig själv; men säg till den som vill gå vilse: "Jag är bara en varnare!"

Och att föreläsa Koran: eho som blifver vägledd, blott for sin egen själ blifver han väg ledd; och eho som far vilse, säg till honom: jag är endast en af dem som förmana.

Säg: "lofvad vare Gud! Han skall visa Eder sina under, och I skolen erkänna dem Din Herre försummar icke hvad I gören."

Och säg: »Lov och pris hör Gud till!« Han skall låta eder se sina tecken, och I skolen igenkänna dem; ty din Herre är icke likgiltig för vad I gören.

Och säg: "Gud ske lov och pris! Han skall visa er Sina tecken så att ni kommer att känna igen dem." Och din Herre förbiser ingenting av vad ni gör.

Och säg: lofvad vare Gud! Han skall visa eder sina tecken, och J skolen igenkänna dem: och din Herre är ej likgilltig för hvad J gören.