Sura 26: Skalderna

T. S. M.

TSM.

Ta seen meem.

T. S. M.

Dessa äro den tydliga bokens tecken (verser).

Detta är den tydliga skriftens verser.

DETTA ÄR budskap ur Skriften, som är klar i sig själv och som klart framställer sanningen.

Dessa äro den klara bokens bit tecken.

Kanhända du af sorg tager döden, derföre att de icke vilja tro.

Du tager kanske livet av dig, därför att de ej äro rättrogna.

Grämer du dig över att de [som du förmanar och varnar] inte vill tro?

Skulle du kanske sörja dig sjelf till döds, derföre att de ej blifva rättrogne?

Om vi ville, så nedsände vi till dem ifrån himmelen ett järtecken, inför hvilket de ödmjukt skulle böja sina hufvuden.

Om vi vilja, nedsända vi ett tecken till dem från himmelen, så att deras nackar böja sig därför,

Om Vi ville hade Vi kunnat ge dem ett tecken från himlen, så att de hade böjt sina nackar inför det i ödmjuk underkastelse.

Om vi behagade, skulle vi nedsända till dem från himmelen ett tecken, hvarvid deras nackar skulle blifva underdånige.

Men det kommer ej till dem någon ny varning ifrån den Barmhertige, utan att de vända sig bort derifrån,

Men det kommer ingen ny förmaning till dem från Förbarmaren, utan att de vända sig bort därifrån.

Men så snart en ny påminnelse når dem från den Nåderike, vänder de sig bort.

Men det kommer ej till dem någon erinran, nyligen uppenbarad af den Barmhertige, ulan att de draga sig undan derifrån:

och behandla den som lögn. Dock, de skola få höra tidningar, hvaröfver de ej skola kunna gyckla.

De hava hållit sanning för lögn, men det skall komma budskap till dem om det, som de gäckades med.

Nu har de påstått [att även detta budskap] är en lögn. Men [tids nog] skall de få veta vad det var som de förnekade och brukade skämta om.

Och de halva anklagat Koran för bedrägeri; men ett bådskap skall komma till dem, hvarmed de ej skola drifva gäck.

Hafva de icke kastat en blick på jorden? Huru många härliga ting hafva vi icke frambragt på den!

Hava de då ej givit akt på jorden, huru många härliga arter vi frambragt på den?

Har de inte sett hur Vi har låtit jorden bära många nyttiga växter av alla slag

Hafva de ej gifvit akt på jorden, huru många växter vi frambringa derpå af hvarje ädelt slag?

Uti detta är sannerligen ett tecken; men de fleste af dem tro icke.

Häri finnes sannerligen ett tecken, men de flesta av dem tro icke.

I detta ligger helt visst ett budskap [till människorna] men de vill inte tro, de flesta av dem.

Visserligen är tecken i detta: men de fleste af dem tro icke.

Din Herre är sannerligen allsmäktig, barmhertig.

Ja, din Herre är sannerligen den Väldige, den Barmhärtige.

Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Och din Herre är sannerligen den Mägtige, den Barmhertige.

Du vet ju huru din Herre en gång ropade till Moses: "gå till de orättfärdiges folk,

Än när din Herre kallade Mose med dessa ord: »Gå till det orättfärdiga folket,

[MINNS] hur din Herre kallade Moses till Sig [och sade]: "Gå till det orättfärdiga folket,

Och kom ihåg då din Herre kallade Mose, sägande: gack till det orättfärdiga folket,

till Faraos folk. Skola de icke frukta Gud?"

Faraos folk! Skola de ej frukta Gud?«

Faraos folk; finns det inte någon bland dem som fruktar [Gud]?"

Pharaos folk: skola de ej frukta?

Han sade: "jag fruktar, min Herre! att de skola beskylla mig för bedrägeri,

Han svarade: »Herre, jag fruktar, förvisso, att de hålla mig för lögnare.

[Moses] svarade: "Herre! Jag är rädd att de kommer att kalla mig lögnare,

Han svarade: o, Herre! jag fruktar, i sanning, alt de göra mig till lögnare,

mitt bröst är intaget af ängslan, och min tunga talar ej ledigt. Skicka derföre till Aron.

Mitt bröst är beklämt, och min tunga är ej ledig. Skicka därför efter Aron!

så att jag kommer ur fattningen och att min tunghäfta [förvärras]. Sänd därför bud efter Aron!

Och att mitt bröst blifver beklämdt, och att min tunga ej blifver ledig; sänd alltså till Aaron :

De hafva ock en blodskuld att hämnas på mig. Jag är rädd, att de skola döda mig."

Jag har ock försyndat mig mot dem, och jag fruktar därför, att de döda mig.«

De kan också ställa mig till svars för ett brott [som jag har begått] och jag är rädd att de kanske kommer att döda mig."

De hafva äfven mot mig ett brott, och jag fruktar att de dräpa mig.

Gud svarade "ingalunda! gån båda dit med våra tecken. Vi äro med Eder och lyssna;

Då sade han: »Nej! Gån åstad med våra tecken! Vi skola förvisso vara med eder som åhörare.

[Gud] svarade: "Du har ingenting att frukta! Bege er nu i väg med Våra tecken, [du och din broder]; Vi skall vara med er och lyssna [till allt].

Sade Herren: Ingalunda. Men går bort J bada, med våra tecken, vi äro med eder hörande:

gån bort till Farao och sägen: "vi äro verldarnes Herres sändebud,

Gån till Farao och sägen: “Vi äro förvisso budbärare från all världens Herre:

Och gå till Farao och säg: 'Världarnas Herre har sänt oss [med begäran]

Går då till Pharao, och säger: vi äro sändebud från verldarnes Herre,

att du skall bortsända med oss Israels barn."

Sänd Israels barn med oss!”«

att du låter Israels barn lämna landet med oss.'”

Sänd bort med oss Israels barn.

Farao svarade: "hafva vi icke uppfostrat dig som barn? Du har tillbragt många år af din lefnad ibland Oss;

Han svarade: »Hava vi ej uppfostrat dig hos oss som barn? Och du har vistats hos oss flera år av ditt liv,

[När Moses hade framfört sitt budskap] sade [Farao]: "Fostrade vi dig inte när du var barn [och du växte upp] hos oss? Och bodde du inte mitt ibland oss [många] år av ditt liv

Sade Pharao: hafva vi ej uppfostrat dig hos oss såsom barn, och har du ej vistats ibland oss flera år af din lefnad?

dock har du begått den der mordgerningen. Du är otacksam."

Men du begick den gärning du nu begått, och du hör till de otacksamma.«

Och ändå begick du den handling som du begick och visade därmed [din] otacksamhet."

Dock begick du din gerning som du begick, och du är af de otacksamme.

Moses sade: "jag har väl begått den och var då vilsefarande.

Då sade Mose: »Jag begick den, därför att jag hörde till de vilseförda,

[Moses] svarade: "Jag gjorde detta vid en tid då jag hade hamnat på orätta vägar

Svarade Mose: jag begick den, men se, jag var bland dem som gå vilse.

Derföre flydde jag för Eder, emedan jag fruktade Eder. Sedan har min Herre utrustat mig med andlig makt och gjort mig till sin apostel.

Och så flydde jag från eder, då jag fruktade eder, men min Herre gav mig vishet och gjorde mig till en av de utsända.

och jag flydde från er därför att jag fruktade [för mitt liv]. Men min Herre har skänkt mig omdöme [och visdom] och har utsett mig till en av [Sina] budbärare.

Och jag flydde från eder då jag blef rädd för eder; och min Herre har gifvit mig visdom, och förordnat mig till ett af sändebuden.

Den välgerning, som du har bevisat mig, är väl den, att du gjorde Israels barn till trälar."

Och detta är den nåd du visar mig, att du underkuvat Israels barn.«

Och din godhet mot mig - består den i att du har gjort israeliterna till dina slavar?"

Och detta är den gunst hvarmed du benådat mig, att du lagt i träldom Israels barn.

Farao frågade: "hvad är då verldarnes Herre?"

Farao sade: »Vad är då all världens Herre?«

Farao sade: "Vad är det [du säger]? Världarnas Herre?"

Pharao sade: hvem är väl verldarnes herre?

Moses svarade: "Herren öfver himlarne och jorden samt allt det, som är emellan båda — om I endast kunnen fatta det."

Han svarade: »Herre över himlarna och jorden och vad däremellan är, om I ägen visshet.«

[Moses] svarade: "[Gud är] Herre över himlarna och jorden och allt som finns däremellan; [det skulle ni inse] om ni har viljan att bli övertygade."

Svarade Mose: Herren öfver himlarne och jorden och hvad som deremellan finnes, om J ären förvissade om dem:

Farao sade till sin omgifning: "hören I!"

Då sade Farao till dem, som stodo omkring: »Hören I ej?«

[Farao] sade till de kringstående: "Har ni hört [på maken]?"

Sade Pharao till dem som voro omkring honora: hören J icke?

Moses fortfor: "Han är eder Herre och edre förfäders Herre."

Och Mose sade: »Eder och edra förfäders Herre.«

[Moses] sade: "[Han är] er Herre och [alla] era förfäders Herre."

Sade Mose: eder Herre, och edra förfäders Herre:

Farao: "det der edert sändebud, som skickats till Eder, är säkert förryckt."

Då sade Farao: »Eder budbärare, som sänts till eder, är sannerligen förryckt.«

[Farao] sade: "Denne [föregivne] profet, som [påstår att han] är utsänd till oss, måste vara besatt!"

Sade Pharao: Sannerligen är edert sändebud som till eder blifvit sändt, säkert vansinnigt.

Moses: "Han är Herren öfver östern och vestern och hvad deremellan är — om I kunnen begripa det."

Och Mose sade: »Herre över östan och västan och vad däremellan är, om I haven något förstånd.«

[Moses] fortsatte: "[Han är] Herre över öst och över väst och allt som finns däremellan - [det skulle ni inse] om ni använde ert förstånd!"

Sade Mose: Herre öfver östan och vestan och hvad deremellan finnes, om J begrepen.

Farao: "om du erkänner någon annan än mig för gud, så låter jag kasta dig i fängelse."

Då sade Farao: »Om du skaffar dig någon annan gud än mig, så skall jag sannerligen sätta dig bland fångarne.«

[Farao] sade: "Om du sätter upp någon annan än mig som gud, skall jag minsann låta kasta dig i fängelse!"

Sade Pharao: sannerligen om du antager någon annan gud än mig, skall jag kasta dig ibland fångarne.

Moses: "äfven om jag framställer för dig tydliga bevis?"

Och Mose sade: »Även om jag skaffade dig ett tydligt bevis?«

[Moses] svarade: "Även om jag ger dig ett klart [bevis]?"

Svarade Mose: äfven om jag bragte dig ett obestridligt prof?

Farao: "så visa dem, om du talar sanning."

Farao svarade: »Så skaffa mig det då, om du hör till de sannfärdiga!«

[Farao] sade: "Kom då fram med det, om du talar sanning!"

Sade Pharao: bringa då fram det, om du är af de sannfärdige.

Då kastade han sin staf, och se! den vardt obestridligen en orm.

Så kastade han sin stav ifrån sig, och se, den blev tydligen en orm.

Då kastade [Moses] sin stav, och det var tydligt [för alla att] den var en orm;

Och han nedkastade sin staf, och se, den vardt en ögonskenlig orm:

Han drog vidare fram sin hand ur skötet och den syntes hvit för åskådarne.

Och han sträckte fram sin hand, och se, den föreföll åskådarne vit.

och han drog fram sin hand och [alla kringstående] såg att den var [skinande] vit.

Och han framdrog sin hand ur sin barm, ocb se, hon vardt hvit för åskådarne.

Farao sade till de förnäme, som omgåfvo honom: "i sanning, denne man är en skicklig trollkarl;

Då sade Farao till stormännen omkring sig: »Detta är sannerligen en skicklig trollkarl,

[Farao] sade till stormännen som omgav honom: "Denne är helt säkert en mästare i trolldom,

Sade Pharao till de förnämste omkring honom: sannerligen är denne en kunnig trollkarl,

han vill med sitt trolleri drifva Eder ur landet. Hvad besluten I?"

Som vill driva eder ut ur edert land med sin trolldom. Och vad föreslån I då?«

som vill driva bort oss från vårt land med hjälp av sin trolldom. Vad råder ni mig till?"

Som önskar att uldrifva eder från edert land med sitt hexeri, alltså hvad föreskrifven J?

De svarade: "uppskjut hans och hans broders sak; sänd emellertid omkring i städerna folk, som sammankalla

De svarade: »Låt honom och hans broder vänta och skicka omkring uppbådare i städerna,

De svarade: "Låt honom och hans broder vänta medan du sänder bud till städerna

De svarade: uppehåll honom och hans broder, och sänd ut i städerna sådane som hopsamla,

och föra till dig alle skicklige trollkarlar."

Att föra hit alla skickliga trollkarlar till dig!«

att alla skickliga trollkarlar skall inställa sig hos dig."

Och föra till dig hvarje kunnig hexmästare.

Trollkarlarne komino tillsammans på mötets utsatte dag.

Så församlades trollkarlarne till utsatt dag,

Och så församlades trollkarlarna vid den tid och på den dag som getts till känna

Och trollkarlarne blefvo församlade på en bestämd tid, en utmärkt dag.

Man sade till folket: "viljen I ock församla Eder?

Och man sade till människorna: »Ären I församlade?

och människorna tillfrågades om alla hade infunnit sig.

Och det sades till folket: ären J församlade?

Vi skola följa (tro) trollkarlarne, om de segra."

Vi följa kanhända trollkarlarne, om de bliva de segrande.«

[Och någon sade:] "Kanske får vi gå med [i processionen] bakom trollkarlarna, om de segrar."

Kanhända skola vi följa trollkarlarne, om de blifva segervinnare.

Då trollkarlarne kommo, frågade de Farao: "få vi väl en belöning, om vi segra?"

När trollkarlarne kommo, sade de till Farao: »Få vi verkligen någon lön, om vi bliva de segrande?«

Då trollkarlarna kom, sade de till Farao: "Vi väntar oss minsann en frikostig belöning om det är vi som tar hem segern."

Och då trollkarlarne kommit, sade de till Pharao: skola vi, verkligen, få belöning, om vi blifva segervinnare?

Han svarade: "ja! I skolen då stå högt i min nåd."

Han svarade: »Ja, då skolen I sannerligen höra till dem, som få komma mig nära.«

[Farao] svarade: "Visst! Och ni skall höra till dem som står mig nära."

Han svarade: visserligen, och i sådant fall skolen J blifva bland dem som få nalkas mig.

Moses sade då till dem: "kasten hvad I ämnen att kasta."

Och Mose sade till dem: »Kasten vad I haven att kasta!«

Moses sade till dem: "Kasta nu vad det är ni vill kasta!"

Mose sade till dem: kaster hvad J hafven att kasta!

Då kastade de sina rep och stafvar och utropade: "vid Faraos majestät! vi segra."

Så kastade de sina rep och stavar och sade: » Vid Faraos makt, vi bliva sannerligen de segrande.«

Och de kastade sina rep och sina stavar och sade: "Så sant som all makt ligger hos Farao är det vi som har segrat!"

Och de nedkastade sina rep och sina stafvar, och sade: vid Pharaos magt, sannerligen skola vi blifva segervinnare.

Nu kastade Moses sin staf, och han uppslukade deras taskspeleri.

Och så kastade Mose sin stav, och se, den uppslukade allt vad de satte ihop.

Då kastade Moses sin stav och den slukade synvillorna som de hade framkallat.

Men Mose kastade sin staf, och se, den uppslukade hvad de förvandlade.

Då nedkastade sig trollkarlarne tillbedjande

Och trollkarlarne måste kasta sig ned i tillbedjan

Och trollkarlarna kastade sig ned på sina ansikten

Dä nedföllo trollkarlarne tillbedjande.

och sade: "vi tro på verldarnes Herre,

Och sade: »Vi tro på all världens Herre,

och utropade: "Vi tror nu på världarnas Herre,

De sade: vi tro på verldarnes Herre,

Mose och Arons Herre."

Moses och Arons Herre.«

Moses och Arons Herre!"

Moses och Aarons Herre.

Farao sade: "huru? I tron på honom, innan jag har tillåtit Eder det? I sanning, han är eder mästare, som har lärt Eder trolldomskonsten. Men I skolen få se! Jag låter afhugga på Eder händerna och fötterna på motsatt sida och korsfästa Eder alle."

Då sade Farao: »Sätten I tro till honom, innan jag tillstädjer eder det? Han är sannerligen eder mästare, som lärt eder att trolla, och I skolen få erfara det. Jag skall sannerligen avhugga edra händer och fötter korsvis och korsfästa eder allesammans.«

[Farao] sade: "Tror ni på honom innan jag har gett er tillåtelse? Han måste vara den mästare som har undervisat er i trolldom! Men ni skall få pröva på [min vrede]! Jag svär att jag skall hugga av er motsatt hand och fot till sista man; ja, jag skall korsfästa er utan förskoning!"

Sade Pharao: tron J på Honom, innan jag tillstadt eder? I sanning är Han eder mästare, som lärt eder svartkonsten: men sannerligen skolen J erfara min hämnd: Jag skall afhugga edra händer och edra fötter på motsatta sidor, och korsfästa eder allesamman.

De svarade: "det skadar icke, ty vi skola återvända till vår Herre.

De svarade: »Det kan ej göra någon skada; vi skola förvisso återvända till vår Herre.

De svarade: "[Det är för oss] ett mindre ont, eftersom vi återvänder till vår Herre.

De svarade: intet ondt sker oss dermed; ty vi skola återvända till vår Herra.

Vi åstunda blott, att vår Herre förlåter oss våra synder, då vi äro de förste, som tro."

Vi hoppas förvisso, att vår Herre måtte förlåta oss våra synder, därför att vi voro de första av de rättrogna.«

Vi hoppas få Hans förlåtelse för våra synder, då vi är de första som antar tron."

Vi hoppas att vår Herre skall förlåta oss våra synder, emedan vi voro de förste att tro.

Vi uppenbarade för Moses: "drag bort om natten med mine tjenare; ty I skolen förföljas."

Vi gåvo ock Mose följande uppenbarelse: »Begiv dig åstad med mina tjänare nattetid; I skolen förvisso bliva förföljda.«

[EFTER EN tid] gav Vi Moses genom ingivelse denna befallning: "Tåga bort med Mina tjänare under natten, ni kommer nämligen att förföljas!"

Och vi sade i en uppenbarelse till Mose: gack bort med mina tjenare om natten ty J varden förföljde.

Farao sände ut i städerna folk, som hopsamlade soldater, och sade:

Och Farao sände uppbådare omkring i städerna

Och Farao sände bud till städerna med befallning att [männen] skulle inkallas till krigstjänst [och att följande skulle kungöras:]

Och Pharao sände i städerna sådane som hopsamla krigsfolk, och sade:

"desse äro ju en ringa hop;

»Dessa äro sannerligen en liten skara,

"[Israeliterna] är en ynklig skara,

Sannerligen äro desse en ringa flock,

likväl reta de oss till vrede.

Och de äro vreda på oss,

fulla av avoghet mot oss;

Dock äro de uppretade mot oss,

Vi deremot äro en försigtig här."

Men vi äro en hel hop, och vi taga oss i akt.«

men vi är ett folk på vår vakt

Men vi äro en mängd, beredde.

Så förmådde vi dem (egyptierne), att tåga bort ifrån lustgårdar och källor,

Så drevo vi dem bort från lustgårdar och källor,

och vi har drivit bort dem från deras trädgårdar och källor

Och vi nödgade dem utgå från lustgårdar och källor,

rikedomar och härliga boningar,

Skatter och härliga boningar.

och de rikedomar de samlade och den hedersamma plats [som de intog i vårt land]."

Och skatter och prägtiga boningar:

och så gåfvo vi allt i arf åt Israels barn.

Så var det. Och vi gåvo detta i arv åt Israels barn,

Så [gick de till väga]. - Men [därefter] gav Vi Israels barn [allt] detta i arv.

Sålunda vardt det; och vi gåfvo detta i arf at Israels barn.

Vid solens uppgång förföljde de dem.

Och de förföljde dem vid soluppgången,

Och de förföljande [egyptierna] hann upp dem vid soluppgången;

Och de förföljde dem vid solens uppgång.

Då de båda härarne kommo i sigte af hvarandra, sade Mose folk: "vi skola säkerligen upphinnas."

Och när de båda skarorna fingo se varandra, sade Moses följeslagare: »Vi bliva sannerligen upphunna.«

och när de två människohoparna kom inom synhåll för varandra, ropade de som tågade med Moses: "De kommer att hinna ifatt oss [och göra slut på oss]!"

Och då de båda krigshärarne fingo hvarandra i sigte, sade Moses följeslagare: sannerligen äro vi upphunne.

Han svarade: "ingalunda! min Herre är med mig, Han skall leda mig."

Han svarade: »Nej! Min Herre är förvisso med mig; han skall vägleda mig.«

[Moses] svarade: "Nej! Min Herre är med mig och Han kommer att leda mig."

Han svarade: ingalunda; ty min Herre är med mig, Han skall vägleda mig.

Vi uppenbarade för Moses: "slå med din staf i hafvet." Det delade sig då i två delar, och hvarje del vardt såsom ett stort berg.

Och vi gåvo Mose följande uppenbarelse: »Slå med din stav i havet!« Och havet delade sig, och vardera hälften blev som ett stort berg,

Och Vi befallde Moses: "Slå på vattnet med din stav!" - och se, då delade sig [havet] och de två delarna reste sig som mäktiga berg.

Och vi sade i en uppenbarelse till Mose: slå i hafvet med din staf; och det delade sig, och hvarje del blef liksom ett stort berg.

Dit införde vi ock de andre (egyptierne).

Och dit förde vi de andra.

Och Vi ledde förföljarna fram till denna plats.

Och vi förde dit de andre.

Moses och dem, som voro med honom, räddade vi alle,

Men vi frälste Mose och dem, som följde med honom, allesammans;

Vi räddade Moses och alla som var med honom

Och vi frälsade Mose, och alla dem som voro med honom;

men de andre dränkte vi.

Sedan dränkte vi de andra.

och därefter lät Vi de andra dränkas.

Och sedan dränkte vi de andre.

Deruti är sannerligen ett tecken, emedan de fleste af dem icke trodde,

Häri finnes sannerligen ett tecken, men de flesta av dem tro icke.

I detta ligger helt visst ett budskap [till människorna] men de flesta av dem vill inte tro.

I detta är sannerligen tecken; men fleste af dem äro ej troende.

och din Herre är den Allsmäktige, den Barmhertige.

Ja, din Herre är sannerligen den Väldige, den Barmhärtige.

Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Och sannerligen är din Herre den Mägtige, den Barmhertige.

Uppläs för dem Abrahams historia.

Läs ock upp berättelsen om Abraham för dem,

OCH BERÄTTA för dem om Abraham -

Uppläs för dem berättelsen om Abraham,

Han sade en gång till sin fader och sitt folk: "hvad tillbedjen I?"

När han sade till sin fader och sitt folk: »Vad dyrken I?«

hur han frågade sin fader och sitt folk: "Vad är det ni tillber?"

Då han sade till sin fader och sina landsmän: hvad dyrken J?

De svarade: "vi tillbedja afgudar och förblifva ihärdige vid deras dyrkan."

De svarade: »Vi dyrka beläten, och vi förbliva dem trogna.«

De svarade: "Vi tillber [våra] gudabilder och vi skall fortsätta att ge dem vår hängivna dyrkan."

De svarade: vi dyrka beläten, och vi förblifva dem städse tillgifne.

Han frågade: "höra de Eder, då I anropen dem?

Då sade han: »Höra de eder, när I åkallen?

[Abraham] sade: "Hör de er när ni anropar dem,

Han sade: månne de höra eder, då J åkallen dem?

Eller hjelpa de Eder eller skada de Eder?"

Eller gagna de eder, eller göra de skada?«

eller kan de hjälpa er eller skada er?"

Eller gagna de, eller skada de eder?

De svarade: "nej! men vi funno våre förfäder göra så."

De svarade: »Nej, men vi hava funnit, att våra fäder gjorde så.«

De svarade: "Nej, men vi gör vad vi har sett våra fäder göra."

De svarade: men vi funno våra fäder göra sammaledes.

Han sade: "hvad tycken I väl? De väsenden, som I

Han sade: »Vad tänken I om det I dyrkaden,

Han sade: "Har ni ägnat en tanke åt vad det är ni dyrkar,

Han sade: huru då? de J dyrken,

och edre förfäder dyrken, de äro i sanning

I och edra fäder i forna tider?

ni och alla era förfäder

J och edra förfäder,

mine fiender, ment icke så verldarnes Herre,

De äro nämligen mina fiender, men icke all världens Herre,

Dessa [gudar] är mina fiender - [för mig] finns ingen [gud] utom världarnas Herre.

De äro, i sanning, mina fiender: endast verldarnes Herre,

som har skapat mig och leder mig,

Som skapat mig och vägleder mig,

Det är Han som har skapat mig och Han som leder mig,

Som skapat mig, Han vägleder mig;

och som gifver mig mat och dryck.

Som giver mig mat och dryck,

och Han som ger mig mat och dryck.

Och är den som gifver mig mat och dryck,

När jag blir sjuk, helar Han mig.

Som botar mig, då jag är sjuk,

Och när jag är sjuk, återger Han mig hälsan.

Och då jag är sjuk, helar Han mig;

Han låter mig dö och gifver mig sedan lifvet till baka.

Som låter mig dö och sedan uppväcker mig till liv

Han skall låta mig dö och därefter väcka mig till nytt liv

Och som skall låta mig dö, och sedan åter gifva mig lif:

Han skall, som jag hoppas, förlåta mig mina synder på domedagen.

Och som efter vad jag hoppas skall förlåta mig min synd på domedagen.

och på Domens dag - det är mitt hopp - skall Han förlåta mig mina synder!"

Och som jag hoppas skall förlåta mig mina synder på domens dag.

O min Herre! gif mig visdom och försätt mig ibland de saliges antal;

Herre, giv mig vishet och förena mig med de rättfärdiga,

[Och Abraham bad:] "Herre! Ge mig visdom och förena mig med skaran av Dina rättfärdiga [tjänare];

O, Herre! skänk mig visdom och förena mig med de rättfärdige:

låt mig få ett godt namn hos efterverlden,

Skaffa mig ett gott namn hos de efterkommande

och låt efterkommande släkten minnas mig som en man av sanning

Och låt mig omnämnas med loford hos de efterkommande:

och försätt mig ibland dem, som ärfva salighetens paradis.

Och sätt mig bland arvtagarne till den ljuvliga lustgården!

och gör mig till en av arvtagarna till lycksalighetens lustgårdar.

Och sätt mig bland arfvingarne till den vällustiga trädgården:

Förlåt min far, ty han är vilsefarande.

Förlåt ock min fader! Han hör förvisso till de vilseförda.

Och förlåt min fader - han var en av dem som gick vilse -

Och gif tillgift at min fader, ty han är bland dem som fara vilse:

Vanära mig ej heller på den dag, då menniskorna skola uppväckas ifrån de döde,

Och låt mig ej komma på skam den dag, då de uppväckas«,

och förnedra mig inte på Uppståndelsens dag,

Och förnedra mig ej en dag de döda skola uppväckas;

den dag, då hvarken rikedom eller barn skola gagna,

En dag, då varken rikedom eller barn gagnar

den Dag då varken rikedom eller söners [mångfald] skall vara till gagn

En dag hvarken rikedom eller barn skola skola gagna —

utan den, som kommer till Gud med ett rent hjerta;

Någon annan än den, som kommer till Gud med uppriktigt hjärta,

och då bara den [kan känna sig trygg] som stiger fram inför Gud med rent hjärta."

Utom honom som kommer till Gud med ett upprigtigt hjerta -

då paradiset skall komma i de gudfruktiges åsyn,

Och paradiset nalkas de gudfruktiga

Då skall paradiset föras fram till de gudfruktiga,

Och paradiset skall bringas nära de gudfruktige;

och helvetet ligga öppet för dem, som vilse farit.

Och avgrundselden uppenbaras för dem, som bragts på fall,

och helvetet skall göras fullt synligt för dem som räddningslöst gått vilse;

Och helvitet skall göras fullt synligt för de vilsefarande:

Man säger till dem: "hvar äro de, som I tillbåden

Och man säger till dem: »Var är det I dyrkaden

och de skall tillfrågas: "Var är de som ni tillbad

Och dem skall sägas: hvar äro de J dyrkaden,

jemte Gud? Kunna de hjelpa Eder eller sig sjelfve?"

I stället för Gud? Kunna de hjälpa eder eller själva få någon hjälp?«

i Guds ställe? Kan de hjälpa er eller [ens] hjälpa sig själva?"

Utom Gud? Skola de väl hjelpa eder, eller skola de blifva hjelpte?

De skola nedkastas dit — de förförde och förförarne,

De skola störtas däri, både de och de, som bragts på fall,

Och de skall störtas på huvudet i helvetet, de och de som räddningslöst gått vilse

Och de skola störtas deri, både de och de vilseförde,

samt alla djefvulens skaror.

Och Iblis härskaror allesammans.

liksom Iblees hjälptrupper, alla tillsammans.

Och hela Iblis här.

De skola säga, då de der tvista med hvarandra:

De skola säga, allt under det de tvista med varandra

Och när de tvistar [i helvetet] skall de säga:

Och der skola de ordvexla, sägande:

"vid Gud! vi voro i en uppenbar villa,

»Vid Gud, vi voro sannerligen fångna i uppenbar villfarelse,

"Vid Gud! Vilket grovt misstag gjorde vi inte

Vid Gud, hafva vi ju varit i uppenbar villfarelse,

då vi gjorde Eder till jemlikar med verldarnes Herre.

Då vi likställde eder med all världens Herre,

då vi satte er vid sidan av världarnas Herre.

Då vi gjorde eder like med verldarnes Herre!

Endast de orättfärdige hafva förledt oss.

Och inga andra än syndarne vilseförde oss.

Bara de obotfärdiga syndarna kunde förleda oss [till detta].

Och ingen förförde oss, utom de elake:

Derföre hafva vi inge förespråkare,

Och vi hava varken medlare

Nu har vi ingen som kan tala till förmån för oss,

Och vi hafva ej några medlare,

och ingen kärleksrik vän (hjelpare).

Eller någon kär vän.

och ingen sann vän [som hjälper oss].

Och ingen varm vän:

Kunde vi blott återvända till lifvet, så skulle vi varda troende."

O att det funnes någon möjlighet för oss att återvända, så att vi kunde komma bland de rättrognal!«

Om vi ändå fick börja om på nytt! Då skulle vi vara ett med de troende."

Om vi dock hade en återgång till lifvet, då skulle vi blifva bland de rättrogne.

Uti detta är sannerligen ett tecken, emedan de fleste af dem ej trodde.

Häri finnes sannerligen ett tecken, men de flesta av dem tro icke.

I detta ligger förvisso ett budskap [till människorna], men de flesta av dem vill inte tro.

I detta är visserligen tecken; men de fleste af dem äro ej troende.

Din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhertige.

Ja, din Herre är sannerligen den Väldige, den Barmhärtige.

Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Och sannerligen är din Herre den Mägtige, den Barmhertige.

Noachs folk har förklarat Guds sändebud för lögnare.

Noas folk höll de utsände för lögnare,

[ÄVEN] NOAS folk beskyllde [Guds] budbärare för lögn.

Noachs landsmän gjorde sändebuden till lögnare,

Deras broder Noach sade ju till dem: "frukten I icke Gud?

Då deras broder Noa sade till dem: »Skolen I ej frukta Gud?

Och deras broder Noa sade till dem: "Fruktar ni inte Gud

Då deras broder Noach sade till dem: skolen J ej frukta?

Jag är sannerligen ett troget sändebud till Eder.

Jag är förvisso en trovärdig budbärare till eder.

Jag är ett sändebud [utsänd] till er, som ni kan lita på;

Jag är, i sanning, ett trovärdigt sändebud till eder;

Frukten derföre Gud och lyden mig.

Frukten alltså Gud och lyden mig!

frukta därför Gud och lyd mig!

Alltså frukter Gud, och lyder mig:

Jag begär derföre ingen belöning alls af Eder. Min belöning åligger endast verldarnes Herre.

Och jag begär ej någon lön därför av eder; min lön är all världens Herres ensak.

Jag begär ingen lön av er för detta - min lön får jag inte av någon annan än världarnas Herre;

Och jag begär ej någon belöning af eder, för detta mitt predikande; min belöning hvilar blott på verldarnes Herre.

Frukten då Gud och lyden mig."

Frukten alltså Gud och lyden mig!«

frukta därför Gud och lyd mig!"

Frukter alltså Gud, och lyder mig.

De svarade: "huru? skola vi tro dig, under det att det sämsta folk äro dine anhängare?"

De sade: »Skola vi sätta tro till dig, då de uslaste följa dig?«

De svarade: "Skall vi tro på dig som [bara] har slöddret till anhängare?"

De svarade: skola vi väl sätta tro till dig, då endast de sämste följa dig?

Han sade: "jag har ingen kännedom om (det angår mig ej) hvad de plägade göra.

Han svarade: »Jag har ingen kännedom om vad de gjorde.

Han sade: "Jag kan inte veta vad de förut haft för sig!

Han sade: jag känner ej hvad de gjorde:

De äro ingen ansvarige utom min Herre. — Förstån I?

Att rannsaka dem åligger blott min Herre; om I vissten det!

De skall inte stå till svars inför någon annan än min Herre - förstår ni inte det?

Att fordra räkning af dem tillkommer ingen, utom min Herra, om J begripen.

Jag skall aldrig stöta ifrån mig de troende.

Och jag driver icke bort de rättrogna;

Jag har inte rätt att stöta bort dem [som säger att de är] troende.

Och jag bortdrifver ej de rättroende;

Jag är endast en obestridlig varnare."

Jag är blott en offentlig varnare.«

Jag är endast en varnare, som varnar klart och entydigt."

Jag är ej annat än en offentlig predikare.

De sade: "om du icke upphör, Noach! så skall du varda stenad."

De sade: »Om du ej slutar, Noa, så skall du sannerligen komma bland dem, som stenas.«

De sade: "Du kommer minsann att bli stenad till döds, Noa, om du inte slutar med detta!"

De svarade: i sanning om du ej upphör, o Noach! skall du visserligen blifva bland dem som stenas.

Han ropade: "o min Herre! mitt folk anser mig för en lögnare.

Då sade han: »Herre, mitt folk håller mig förvisso för lögnare.

[Då] bad han: "Herre! Mitt folk tror inte på mina ord.

Han sade: o, Herre! mina landsmän göra mig till lögnare,

Låt derföre ett afgörande för sig gå emellan mig och dem, och rädda mig och de troende, som äro med mig.

Skipa därför rätt mellan mig och dem och fräls både mig och de rättrogna, som följa mig!«

Gör därför sanningen uppenbar i min [tvist] med dem, och rädda mig och de troende som följer mig!"

Fäll alltså dom emellan mig och dem, och frälsa mig och eho af de rättroende som är med mig!

Vi räddade också honom och dem, som voro med honom, i den fullproppade arken.

Så frälste vi honom och dem, som följde med honom i den fullastade arken;

Och Vi räddade honom och dem som följde honom i den fullastade arken;

Och vi frälsade honom, och dem som voro med honom, i det fullastade skeppet.

Derpå dränkte vi de öfrige.

Sedan dränkte vi de återstående.

sedan lät Vi dem som blev kvar dränkas.

Och derefter dränkte vi de öfverblifne.

Deruti är sannerligen ett tecken, emedan de fleste af dem icke trodde,

Häri finnes sannerligen ett tecken, men de flesta av dem tro icke.

I detta ligger förvisso ett budskap [till människorna], men de flesta av dem vill inte tro.

I detta är visserligen tecken; men de fleste af dem äro icke troende.

och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhertige.

Ja, din Herre är sannerligen den Väldige, den Barmhärtige.

Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Och sannerligen är din Herre den Mägtige, den Barmbertige.

A'diterne hafva förklarat Guds sändebud för ljugare.

Ad höll de utsände för lögnare,

[ÄVEN stammen] Aad beskyllde [Guds] budbärare för lögn.

Aads stam gjorde sändebuden till lögnare,

Deras broder Hûd sade ju till dem: "frukten I icke Gud?

Då deras broder Hud sade till dem: »Skolen I ej frukta Gud?

Och deras broder Hud sade till dem: "Fruktar ni inte Gud

Då deras broder Hud sade till dem: skolen J ej frukta?

Jag är sannerligen ett troget sändebud till Eder.

Jag är förvisso en trovärdig budbärare till eder.

Jag är ett sändebud [utsänd] till er som ni kan lita på;

I sanning är jag ett trovärdigt sändebud till eder;

Frukten derföre Gud och lyden mig.

Frukten alltså Gud och lyden mig!

frukta därför Gud och lyd mig!

Alltså frukter Gud, och lyder mig:

Jag begär för detta icke alls någon belöning af Eder. Min belöning åligger endast verldarnes Herre.

Och jag begär ej någon lön därför av eder; min lön är all världens Herres ensak.

Jag begär ingen lön av er för detta - min lön får jag inte av någon annan än världarnas Herre.

Och jag begär ej af eder någon belöning för detta mitt predikande; min belöning hvilar blott på verldarnes Herre.

Byggen I på hvarje höjd tecken (vägvisare) blott till tidsfördrif?

Byggen I ett vårdtecken på varenda höjd för ro skull?

Är det för ert nöjes skull som ni reser minnesmärken på varje kulle

Uppresen J på hvarenda höjd ett märke för att vara fåfänge?

och gören Eder cisterner, som om I skullen lefva evigt?

Och skaffen I eder borgar, för den händelse I månden leva i evighet?

och de befästa borgar ni bygger - hoppas ni därigenom nå odödlighet?

Och uppfören J byggnader, på det J mågen varda deri evige?

När I anfallen, gören I det vildt och grymt.

Och där I faren fram, faren I fram som självhärskare.

Och varför går ni till väga med sådan grymhet, när ni utövar er makt?

Och då J utöfven eder magt, utöfven J den såsom grymme förtryckare?

Frukten nu Gud och lyden mig.

Frukten alltså Gud och lyden mig!

Frukta nu Gud och lyd mig!

Frukter då Gud, och lyder mig:

Frukten Honom, som har riktat Eder med det, som I väl veten.

Ja, frukten den, som försett eder med det I veten!

Frukta Honom som har skänkt er allt det som ni [själva] vet,

Frukter Honom som utvidgat eder kunskap,

Han har riktat Eder med hjordar och söner,

Han har försett eder med boskap och barn,

skänkt er boskap och söner,

Som ökat åt eder hjordar och barn,

med trädgårdar och källor.

Lustgårdar och källor.

och trädgårdar och källor.

Och lustgårdar och källor:

I sanning, jag fruktar för Eder en förfärlig dags straff."

Jag fruktar förvisso en förskräcklig dags straff för eder.«

Jag är rädd att straffet [annars] drabbar er en olycksdiger Dag!"

Sannerligen fruktar jag för eder en förfärlig dags straff.

De svarade: "det gör oss detsamma, om du predikar eller icke.

De sade: »Det är likgiltigt för oss, om du förmanar oss eller icke hör till förmanarne.

De svarade: "Det är likgiltigt för oss om du förmanar oss eller inte förmanar oss;

De svarade: det är lika för oss antingen du förmanar oss, eller du ej är af dem som förmana;

Hvad du säger är endast det, som de gamle hafva hopskarfvat.

Detta är ingenting annat än en dikt av de gamle,

det [vi gör är det som] har varit [våra] förfäders sed sedan urminnes tid,

Detta är icke annat än förfädrens uppfinning,

Vi skola aldrig straffas."

Och vi skola ej bliva straffade.«

och vi kommer inte att straffas [för detta]!"

Och vi skola ej blifva straffade.

De förklarade honom för en ljugare, och vi utrotade dem. Deruti är sannerligen ett tecken, i thy att de fleste af dem ej trodde,

Så höllo de honom för lögnare, och vi tillintetgjorde dem. Häri finnes sannerligen ett tecken, men de flesta av dem tro icke.

Och när de kallade honom lögnare, lät Vi dem gå under. I detta ligger förvisso ett budskap [till människorna], men de flesta av dem vill inte tro.

Och de gjorde honom till lögnare, men vi förstörde dem. I detta är visserligen tecken; men de fleste af dem äro ej troende.

och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhertige.

Ja, din Herre är sannerligen den Väldige, den Barmhärtige.

Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Och sannerligen är din Herre den Mägtige, den Barmhertige.

Thamûdäerne hafva förklarat Guds sändebud för ljugare.

Thamud höll de utsände för lögnare,

[ÄVEN stammen] Thamud beskyllde [Guds] budbärare för lögn.

Tzamuds stam gjorde sändebuden till lögnare,

Deras broder Sâlih sade till dem: "frukten I icke Gud?

Då deras broder Salih sade till dem: »Skolen I ej frukta Gud?

Deras broder Salih vände sig till dem och sade: "Fruktar ni inte Gud

Då deras broder Saleh sade till dem: skolen J ej frukta?

Jag är sannerligen ett troget sändebud till Eder.

Jag är förvisso en trovärdig budbärare till eder.

Jag är ett sändebud [utsänd] till er, som ni kan lita på;

Jag är, i sanning, ett trovärdigt sändebud till eder;

Frukten derföre Gud och lyden mig.

Frukten alltså Gud och lyden mig!

frukta därför Gud och lyd mig!

Alltså frukter Gud, och lyder mig:

Jag begär för detta af Eder ej alls någon belöning. Min belöning åligger endast verldarnes Herre.

Och jag begär ej någon lön därför av eder; min lön är all världens Herres ensak.

Jag begär ingen lön av er för detta - min lön får jag inte av någon annan än världarnas Herre.

Jag begär ej någon belöning af eder för detta mitt predikande; min belöning hvilar blott på verldarnes Herre.

Skolen I väl lemnas härnere i säkerhet,

Skolen I lämnas i fred bland det, som finnes här,

Tror ni att ni [alltid] skall få bo kvar här i trygghet

Skolen J blifva lemnade säkre i njutningen af hvad som är här,

i besittning af trädgårdar och källor,

Bland lustgårdar och källor,

bland trädgårdar och källor

Ibland lustgårdar och källor,

sädesfält och palmer med lena frukthylsor?

Sädesfält och palmer med fina blomhölster,

och åkerfält och dadelpalmer med deras smäckra blomkolvar

Och sädesfält och palmer, hvilkas blommor skylas i sin knopp,

Skolen I i edert öfvermod uthugga boningar åt Eder i bergen?

Och gladeligen uthugga boningar i bergen?

Och [fortsätta att] hugga ut bostäder åt er i bergväggen med den skicklighet [ni har uppnått]?

Och att uthugga ur bergen hus med skicklighet?

Frukten nu Gud och lyden mig.

Frukten alltså Gud och lyden mig!

Frukta nu Gud och lyd mig,

Frukter då Gud, och lyder mig:

Men lyden icke de utsväfvandes bud,

Och lyden ej de lättsinnigas bud,

och lyd inte de råd ni får av slösarna och de omåttliga,

Och ej mågen J åtlyda de dåragtiges föreskrift,

som anstifta förderf på jorden, men aldrig något godt."

De där anstifta ofärd på jorden och ej göra det rätta!«

de som stör ordningen på jorden och sprider sedefördärv och inte vill bättra sig!"

Hvilka åstadkomma förderf på jorden, och ej der tillvägabringa förbättring.

De svarade: "du är i sanning förhexad.

De sade: »Du hör blott till de förhäxade.

De sade: "Du är bara en av dem som har fallit offer för trolldom,

De svarade: du är blott en af de bedårade;

Du är ej annat än en menniska såsom vi. Låt oss se ett under, om du har rätt."

Du är blott en mänsklig varelse liksom vi. Visa då ett tecken, om du bör till de sannfärdiga!«

du är ingenting annat än en människa som vi! Visa oss ett tecken, om du talar sanning!"

Du är icke annat än en menniska lik oss, visa då ett tecken om du är af de sannfärdige.

Han sade: "se här är en kamelinna. Hon har sin drickestid, och I hafven eder drickestid på en bestämd dag.

Han svarade: »Detta är en kamelhona; hon skall hava dryck, och I skolen hava dryck vissa dagar.

Han svarade: "Här är ett kamelsto; hon har rätt att vattnas och ni har rätt att vattna [era djur] på en fastställd dag.

Han sade: detta är en kamelinna, hon skall hafva dryck, och J skolen hafva dryck ömsom, en viss dag:

Gören henne ej något ondt, ty då skall en förfärlig dags straff drabba Eder."

Gören henne icke något ont, så att ej en förskräcklig dags straff drabbar eder!«

Låt henne inte komma till skada; [i annat fall] kommer straffet att drabba er en olycksdiger dag!"

Och J mågen ej tillfoga henne ondt, att icke en förfärlig dags straff må drabba eder.

De hasade henne, men ångrade sig nästa dag.

Så stympade de henne, men de fingo ångra det,

Men de slaktade henne på grymmaste sätt, en handling som de fick ångra,

Men de dräpte henne, och blefvo ångerfulle,

Derföre kom straffet öfver dem. Häruti är i sanning ett tecken, ty de fleste af dem trodde icke,

Och straffet drabbade dem. Häri finnes sannerligen ett tecken, men de flesta av dem tro icke.

när de drabbades av det [förutsagda] straffet. I detta ligger förvisso ett budskap [till människorna], men de flesta av dem vill inte tro.

Ty straffet hemsökte dem. I detta är visserligen tecken; men de fleste af dem äro ej troende.

och din Herre är sannerligen den Allsmäktige, den Barmhertige.

Ja, din Herre är sannerligen den Väldige, den Barmhärtige.

Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Och sannerligen är din Herre den Mägtige, den Barmhertige.

Lots folk har förklarat Guds sändebud för ljugare.

Lots folk höll de utsände för lögnare,

[ÄVEN] LOTS folk beskyllde [Guds] budbärare för lögn.

Lots landsmän gjorde sändebuden till lögnare,

Deras broder Lot sade till dem: "frukten I icke Gud?

Då deras broder Lot sade till dem: »Skolen I ej frukta Gud?

Och deras broder Lot sade till dem: "Fruktar ni inte Gud

Då deras broder Lot sade till dem: skolen J ej frukta?

Jag är sannerligen ett troget sändebud till Eder.

Jag är förvisso en trovärdig budbärare till eder.

Jag är ett sändebud [utsänd] till er, som ni kan lita på;

Jag är sannerligen ett trovärdigt sändebud åt eder;

Frukten derföre Gud och lyden mig.

Frukten alltså Gud och lyden mig!

frukta därför Gud och lyd mig!

Alltså frukter Gud, och lyder mig.

Jag begär för detta af Eder icke alls någon belöning. Min belöning åligger endast verldarnes Herre.

Och jag begär ej någon lön därför av eder; min lön är all världens Herres ensak.

Jag begär ingen lön av er för detta - min lön får jag inte av någon annan än världarnas Herre.

Och jag begär ej af eder någon belöning för detta mitt predikande; min belöning hvilar blott på verldarnes Herre.

Huru? I hafven umgänge med männerne ibland menniskorna

Skolen I gå till män i all världen

Måste ni, ensamma i hela skapelsen, söka er till ert eget manliga kön

Kommen J vid mankönet af menniskorna,

och försummen edra hustrur, som Gud har skapat åt Eder? I ären ett lastbart folk."

Och försumma edra hustrur, dem eder Herre skapat åt eder? Ja, I ären brottsliga människor.«

och förbigå dem som er Herre har skapat till hustrur åt er? Ni överskrider verkligen alla gränser!"

Och åsidosätten edra qvinnor, hvilka eder Herre skapat åt eder? J ären sannerligen brottsliga menniskor.

De sade: "om du ej upphör, o Lot! så skall du bortdrifvas."

De sade: »Om du ej slutar, Lot, så skall du sannerligen komma bland dem, som utdrivas.«

De sade: "Lot! Vi svär att du kommer att jagas bort [från denna stad], om du inte slutar [med dina förmaningar]!"

De svarade: om du ej upphör, o, Lot! sannerligen skall du blifva bland de bortdrifne.

Han svarade: "sannerligen, jag afskyr edra handlingar.

Han svarade: »Jag hör förvisso till dem, som avsky eder gärning.

[Lot] svarade: "Jag hör till dem som känner den starkaste avsky för det ni gör!"

Han sade: jag är af dem som afsky eder gerning.

Herre! rädda mig och de mine ifrån följderna af det, som de göra."

Herre, fräls mig och de mina från vad de göra!«

[Och han bad till Gud:] "Herre! Rädda mig och de mina från [dessa människor och] deras förehavanden!"

O, Herre! frälsa mig och min slägt från det de göra.

Vi räddade honom och hela hans slägt,

Så frälste vi honom och hans släkt allesammans

Och Vi räddade honom och hela hans familj

Och vi frälsade honom och hans slägt allesamman,

med undantag af en gammal qvinna ibland öfverträdarne.

Utom en gammal gumma, som blev kvar;

utom en gammal kvinna, som var bland dem som dröjde sig kvar.

Med undantag af en gammal qvinna, som vardt ibland dem som qvarblefvo,

Sedan utrotade vi de andre

Sedan utrotade vi de andra

Därefter lät Vi de övriga gå under

Och sedan tillintetgjorde vi de andra:

och läto ett regn falla på dem, och de varnades regn var förfärligt.

Och läto ett regn falla över dem, och det blev ett förfärligt regn för de varnade.

i ett regn [av död och förintelse] som Vi sände över dem. Ett olycksbringande regn, det som faller över dem som har varnats [förgäves]!

Och vi läto regna på dem ett regn; och ett förfärligt regn var det för de fåfängt varnade.

Uti detta är sannerligen ett tecken, ty de fleste af dem trodde icke,

Häri finnes sannerligen ett tecken, men de flesta av dem tro icke.

I detta ligger förvisso ett budskap [till människorna], men de flesta av dem vill inte tro.

I detta är visserligen tecken; men de fleste af dem äro ej troende.

och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhertige.

Ja, din Herre är sannerligen den Väldige, den Barmhärtige.

Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Och sannerligen är din Herre den Mägtige, den Barmhertige.

Folket i el-Ajka har förklarat Guds sändebud för ljugare.

Al-Aikas invånare höllo de utsände för lögnare,

[ÄVEN] FOLKET i [Madyans] skogsklädda dalar beskyllde [Guds] budbärare för lögn.

Alaykahs invånare gjorde sändebuden till lögnare,

Deras broder Scho'aib sade till dem: "frukten I icke Gud?

Då Shu'aib sade till dem: »Skolen I ej frukta Gud?

Deras broder Shu`ayb sade till dem: "Fruktar ni inte Gud

Då Schoaib sade till dem: skolen J ej frukta?

Jag är sannerligen ett troget sändebud till Eder.

Jag är förvisso en trovärdig budbärare till eder.

Jag är ett sändebud [utsänd] till er, som ni kan lita på;

Jag är, i sanning, ett trovärdigt sändebud till eder;

Frukten derföre Gud och lyden mig.

Frukten alltså Gud och lyden mig!

frukta därför Gud och lyd mig!

Alltså frukter Gud, och lyder mig.

Jag begär för detta af Eder alls icke någon belöning. Min belöning åligger allenast verldarnes Herre.

Och jag begär ej någon lön därför av eder; min lön är all världens Herres ensak.

Jag begär ingen lön av er för detta - min lön får jag inte av någon annan än världarnas Herre.

Och jag begär ej af eder någon belöning för detta mitt predikande; min belöning hvilar blott på verldarnes Herre.

Gifven fullt mått och bedragen icke,

Given fullt mått och hören ej till dem, som draga av!

Ge fullt mått och tillskansa er inte vinst på andras bekostnad;

Fyller måttet; J mågen ej vara bland dem som försnilla:

och vägen med riktig våg

Och vägen på en riktig våg

väg med rättvisande våg

Och väger med rigtiga vågskålar:

och beröfven ej menniskorna deras egendom, samt uppfören Eder ej såsom förderfvare på jorden.

Och bedragen icke människorna på deras ägodelar och synden ej genom att anstifta ofärd på jorden!

och inkräkta inte på andras rättigheter. Sprid inte sedefördärv eller annat ont på jorden,

J mågen ej förminska för menniskorna deras saker; ej heller åstadkomma förderf på jorden, igenom att begå elakheter.

Frukten Honom, som har skapat Eder och de forna slägtena."

Frukten honom, som skapat både eder och äldre släkten!«

men frukta Gud som har skapat er och [alla] släkten före er!"

Och frukter Honom som skapat eder och de föregående slägterna.

De sade: "du är sannerligen förhexad.

De sade: »Du hör blott till de förhäxade.

De sade: "Du är bara en av dem som har fallit offer för trolldom,

De svarade: du är blott en af de bedarade;

Du är icke annat än en menniska såsom vi, och vi hålla dig ej för annat än en bedragare.

Du är blott en mänsklig varelse liksom vi, och vi anse dig sannerligen höra till lögnarne.

du är ingenting annat än en människa som vi, och vi anser att du är en lögnare.

Du är icke annat än en menniska lik oss, och vi anse ju dig, i sanning, för en lögnare:

Låt stycken af himmelen nedfalla på oss, om du talar sanning."

Så låt då stycken av himmelen falla ned över oss, om du hör till de sannfärdiga!«

Men försök förmå himlen att störta ned i stycken över oss, om du talar sanning!"

Låt då falla på oss en del af himmelen, om du är af de sannfärdige.

Han svarade: "min Herre vet rätt väl hvad I gören."

Han svarade: »Min Herre vet bäst vad I gören.«

Han svarade: "Min Herre har full kännedom om vad ni tar er för."

Han sade: min Herre känner bäst hvad J gören.

De smädade honom såsom ljugare. Derföre kom den molnbetäckte dagens straff öfver dem — det var en förskräcklig dags straff.

Men de höllo honom för lögnare, och så drabbade dem den mulna dagens straff; det var förvisso en förskräcklig dags straff.

Men de beskyllde honom [än en gång] för lögn. Och straffet drabbade dem en dag vars ljus skymdes i mörker, en straffets och skräckens dag.

Och de gjorde honom till lögnare, hvarföre den mulna dagens straff drabbade dem: i sanning var det en gräslig dags straff.

Deruti är sannerligen ett tecken, ty de fleste af dem trodde icke,

Häri finnes sannerligen ett tecken, men de flesta av dem tro icke.

I detta ligger förvisso ett budskap [till människorna], men de flesta av dem vill inte tro.

I detta är visserligen tecken; men de fleste af dem äro ej troende.

och din Herre är sannerligen den Allsmäktige, den Barmhertige.

Ja, din Herre är sannerligen den Väldige, den Barmhärtige,

Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Och sannerligen är din Herre den Mägtige, den Barmhertige.

Och i sanning, detta är en uppenbarelse ifrån verldarnes Herre,

Och detta är en sändning från all världens Herre,

DENNA [SKRIFT] är en uppenbarelse från världarnas Herre;

Visserligen är denna Koranen uppenbarelse från verldarnes Herre:

hvarmed den trogne (helige) anden har nedstigit

Med vilken den betrodda anden stigit ned

ingivelsens trogna ande har stigit ned

Den betrodde anden nedförde den.

i ditt hjerta, så att du skulle varda en varnare

Till ditt hjärta, för att du skulle bliva en av varnarne

[och ingjutit] den i ditt hjärta, för att du skall vara en av varnarna

På ditt hjerta, att du skulle blifva en af predikarne,

på ett tydligen arabiskt språk.

På tydligt arabiskt tungomål.

[och varna] på ren och klar arabiska.

På det klara arabiska tungomålet:

Den finnes sannerligen i de gamles skrifter.

Den står sannerligen i de gamles skrifter.

Dess [sanning] fanns helt visst i äldre tiders böcker med nedtecknad gudomlig visdom.

Och sannerligen är den omnämnd i förfädrens Skrifter.

Skola de ej anse det för ett tecken, att den är bekant för lärde ibland Israels barn?

Hava de ej fått ett tecken därutinnan, att de lärde bland Israels barn kände till den?

Är det inte ett tecken för dem att lärda män bland Israels barn visste detta?

Hafva de ej haft ett tecken deri, att de lärde bland Israels barn känna den?

Hade vi nedsändt den till någon utländing (på ett främmande språk),

Och om vi nedsänt den till någon av utlänningarne

Men även om Vi hade uppenbarat den för någon som inte har arabiska till modersmål,

Om vi nedsändt den till någon bland de främmande folken,

och han hade uppläst den för dem (de otrogne mekka-narne), så skulle de ej tro derpå.

Och han föreläst den för dem, skulle de ej hava trott därpå.

och han hade läst upp den för dem [på sitt språk], skulle de inte ha trott.

Och han skulle läst den för dem, skulle de ej trott derpå.

Vi hafva infört den i de brottsliges hjertan på ett sådant sätt,

Så hava vi inpräglat den i syndarnes hjärtan,

Så har Vi låtit [budskapet] passera in och ut genom de obotfärdiga syndarnas hjärtan.

Sålunda hafva vi låtit den gå igenom de elakes hjertan,

att de ej skola tro på den, förrän de skåda det pinsamma straffet —

Ehuru de ej tro på den, förrän de få se det plågsamma straffet

Men de kommer inte att tro förrän de ser framför sig det plågsamma straff

De skola ej tro derpå, tills de se det plågsamma straffet:

det skall plötsligen öfverraska dem, utan att de vänta det —

Och detta plötsligt kommer över dem, utan att de ana någonting,

som [är förberett och som] skall drabba dem plötsligt, när de ingenting anar;

Och det skall komma på dem plötsligen, medan de ej ana det,

då skola de säga: "skola vi få uppskof till bättring?"

Och de säga: »Få vi anstånd?«

och då kommer de att ropa: "Kan vi få ett uppskov?"

Och de skola säga: få vi ej anstånd?

Skola de också då påskynda vårt straff?

Skola de då påskynda vårt straff?

Är det då verkligen deras önskan att skynda på Vårt straff?

Önska de alltså påskynda vårt straff?

Ser du icke, att, om vi ock några år låta dem njuta,

Vad tänker du, om vi låta dem njuta i åratal

Vad tror du? - Om Vi under åratal hade låtit dem njuta av livet

Huru då? om vi låta dem njuta för år,

men sedan vår hotelse går i fullbordan,

Och det, som lovades dem, sedan kommer över dem?

och sedan lät det [straff] drabba dem som de hade varnats för,

Och sedan det som blef dem förutsagdt kommer på dem,

det som de hafva njutit ej skall gagna dem något?

Det båtar dem ej, att de fingo njuta,

vilken nytta hade de då av det långa, behagliga liv som de fick leva

Icke skall det gagna dem, som de fingo njuta!

Vi hafva ej förstört någon stad, som icke förut haft sine varnare

Och vi hava aldrig tillintetgjort någon stad, utan att den haft varnare,

Vi har aldrig låtit ett folk förgås som inte fått ta emot dem som varnade

Vi hafva ej tillintetgjort någon stad, utan att den fått varnare,

till påminnelse. Vi hafva således ej varit orättvise. —

Som förmanat, och vi hava ej gjort orätt.

[och] påminde dem; Vi tillfogar nämligen ingen [av Våra tjänare] orätt.

För att förmana: och vi hafva ej gjort någon orätt.

Satanerne hafva icke medfört den (Korânen);

Satanerna hava ej stigit ned med den;

Det är inte onda andar som har stigit ned med denna [Skrift];

Icke hafva djeflarne nedkommit dermed,

den är ock icke efter deras tycke, ej heller äro de i stånd, att meddela något sådant,

Det höves dem ej, och de äro ej heller i stånd därtill.

[den uppgiften] är inte för dem och de förmår inte [utföra den],

Det höfves dem icke, ej heller hafva de dertill förmåga;

ty de äro utestängde ifrån att lyssna (vid himmelens portar).

De äro sannerligen berövade möjligheten att lyssna.

ja, de hålls till och med på sådant avstånd att de inte [ens] kan lyssna [till den].

Ty de äro aflägsnade långt från hörseln.

Åkalla då ej jemte Gud någon annan gud, ty då skall också du straffas,

Åkalla då ingen annan gud jämte Gud, så att du kommer bland de bestraffade,

Anropa därför inte en annan gud vid sidan av Gud; i annat fall kommer du att höra till dem som skall straffas.

Du skall ej åkalla jemte Gud en annan gud, att du ej må blifva bland de straffade.

och varna dine närmaste anhörige

Utan varna din familj, dina närmaste,

Och varna dem som står dig närmast [för Guds straff]

Och predika för dina närmaste anhörige;

och utbred dine vingar öfver de troende, som följa dig.

Och sänk din vinge inför de rättrogna, som följa dig!

och bred ödmjukt din [ömhets] vinge över dina troende anhängare;

Och var foglig mot den som följer dig bland de rättrogne.

Om menniskorna förkasta dig, så säg: "jag är icke ansvarig för edra gerningar."

Men om de äro olydiga mot dig, så säg: »Jag är förvisso oskyldig till det I gören«

men säg, om någon vägrar att följa dig: "Jag är inte ansvarig för vad ni gör" -

Men om de blifva mot dig olydige, säg då jag är sannerligen frikänd för hvad J gören.

Sätt din lit till den Allsmäktige, den Barmhertige,

Och förtrösta på den Väldige, den Barmhärtige,

och lita till den Allsmäktige, den Barmhärtige,

Och förtrösta på den Mägtige, den Barmhertige,

som ser dig, när du uppstår,

Som ser dig, då du står upp,

som ser dig när du reser dig [ensam],

Som ser dig då du står upp,

och huru du beter dig ibland de bedjande,

Och huru du beter dig bland dem, som falla ned!

och när du är [hos dem] och de faller ned på sina ansikten i tillbedjan.

Och ditt tillgörande bland dem som tillbedja;

ty Han hör och ser allt.

Han är förvisso den Hörande, den Vetande.

Han är Den som hör allt, vet allt.

Ty Han är den Hörande, den Vise.

Skall jag säga Eder, på hvem djeflarne slå ned?

Skall jag tala om för eder, på vem satanerna slå ned?

[Säg, Muhammad:] "Skall jag säga er till vem de onda andarna stiger ned

Skall jag förtälja eder på hvem djeflarne nedstiga?

De slå ned på hvarje förtalare och syndare.

De slå ned på varje skuldbelastad förvrängare

De stiger ned till alla syndiga bedragare [beredda att själva föras bakom ljuset];

De nedstiga på hvar och en som är lögnagtig, gudlös.

De ingifva honom hvad de lyssnat sig till; dock de fleste äro lögnare.

Och meddela honom vad de höra, men de flesta av dem äro lögnare,

de lyssnar gärna, men de flesta av dem lägger [egna] lögner [till det som de kan snappa upp]."

De meddela hvad de höra men de fleste af dem äro lögnare.

Skalderne äro de, hvilka de förirrade följa.

Och efter skalderna rätta sig de, som bragts på fall.

Och poeterna - dem följer sådana som är osäkra om vägen.

Och de som äro bedragne följa skalderne:

Ser du icke, att de irra omkring i hvarje dal

Har du ej lagt märke till att de irra omkring i varenda dal

Har du inte sett hur de strövar genom alla dalar utan mål

Har du ej sett att de irra omkring i hvarenda dal;

och att de säga saker, som de icke göra,

Och säga vad de icke göra,

och hur de säger ett men gör ett annat?

Och att de säga det som de icke göra?

med undantag af dem, som tro, göra godt och flitigt åkalla Gud, samt försvara sig, när de förolämpats. Men de som förolämpa skola erfara hvilken lott, som väntar dem.

Undantagandes dem, som tro och göra goda gärningar, flitigt åkalla Gud och försvara sig, när de lidit orätt? Ja, de, som göra orätt, skola få erfara, på vilket ställe de skola ställas.

Men [så uppträder] inte de troende som lever rättskaffens och ständigt anropar Gud och som försvarar sig när de blivit föremål för [hätska och hånfulla] angrepp. Och de som har gjort sig skyldiga till [dessa] orättmätiga angrepp skall [snart] få se vilken vändning deras liv kommer att ta!

Undantagne de som tro och göra goda verk och ihågkomma Gud ofta, och som försvara sig sedan de lidit orätt. Men de som handla orättfärdigt, skola erfara till hvilket ställe de skola återvända.