فَتَبَسَّمَ ضَاحِكٗا مِّن قَوۡلِهَا وَقَالَ رَبِّ أَوۡزِعۡنِيٓ أَنۡ أَشۡكُرَ نِعۡمَتَكَ ٱلَّتِيٓ أَنۡعَمۡتَ عَلَيَّ وَعَلَىٰ وَٰلِدَيَّ وَأَنۡ أَعۡمَلَ صَٰلِحٗا تَرۡضَىٰهُ وَأَدۡخِلۡنِي بِرَحۡمَتِكَ فِي عِبَادِكَ ٱلصَّـٰلِحِينَ١٩

Salomo smålog åt hennes tal och sade: "o min Herre! förmå mig, att vara tacksam för din nåd, som du har bevisat mig och mine föräldrar, samt att göra godt, som skall behaga dig, och låt mig få del i din barmhertighet, ibland dine salige tjenare."

Han smålog åt hennes tal och sade: »Herre, ingiv mig tacksamhet för den nåd, du visat mig och mina föräldrar, ävensom förmåga av goda gärningar, i vilka du finner behag, och låt mig genom din barmhärtighet komma bland dina rättfärdiga tjänare!«

Salomo log glatt åt myrans ord och han [bad till Gud och] sade: "Herre! Låt min tacksamhet för Dina välgärningar mot mig och mot mina föräldrar förbli levande, och hjälp mig att leva rättskaffens så att Du kan se [på mina handlingar] med välbehag, och gör mig av nåd till en av Dina rättfärdiga tjänare!"

Och han smålog skrattande åt hennes tal, och sade: o, Herre! ingif mig att jag må vara tacksam för dina välgerningar, hvarmed Du benådat mig och min fader, och att jag må handla rättskaffens, hvilket behagar Dig, och inför mig, genom din barmhertighet, bland dina tjenare de rättfärdige.