قِيلَ لَهَا ٱدۡخُلِي ٱلصَّرۡحَۖ فَلَمَّا رَأَتۡهُ حَسِبَتۡهُ لُجَّةٗ وَكَشَفَتۡ عَن سَاقَيۡهَاۚ قَالَ إِنَّهُۥ صَرۡحٞ مُّمَرَّدٞ مِّن قَوَارِيرَۗ قَالَتۡ رَبِّ إِنِّي ظَلَمۡتُ نَفۡسِي وَأَسۡلَمۡتُ مَعَ سُلَيۡمَٰنَ لِلَّهِ رَبِّ ٱلۡعَٰلَمِينَ٤٤

Man sade till henne: “stig in i palatset.” Men då hon såg det, trodde hon att det var en vattenmassa och blottade sina ben. Han sade: “det är ett palats belagdt med krystall.” Hon sade: "jag har syndat emot mig sjelf, och underkastar mig med Salomo Guds, verldarnes Herres vilja."

Därefter sade man till henne: »Träd in i palatset!« När hon fick se det, tänkte hon, att det var en damm, och blottade sina ben; men han sade: »Det är förvisso ett palats belagt med glas.« Då sade hon: »Herre, jag har förvisso gjort orätt mot mig själv, och med Salomo underkastar jag mig Gud, all världens Herre.«

[Då] man bjöd henne att stiga in på palatsets gård trodde hon att det var [en bassäng med] djupt vatten och blottade benen [för att fästa upp sina kjolar]. [Men Salomo] sade: "Det är en gård belagd med glas." Hon utbrast: "Herre! Jag har gjort orätt mot mig själv [genom att tillbe solen]! Men nu, tillsammans med Salomo, underkastar jag mig Guds, världarnas Herres, vilja!"

Det sades till henne: träd in i palatset. Och då hon såg det, tog hon det för en myckenhet vatten, och blottade sina ben. Salomo sade: sannerligen är det en byggnad jemnt hopsatt af glas. Hon sade: o, Herre! i sanning har jag förfarit orätt mot min själ, och jag underkastar mig, jemte Salomo, Gud, verldarnes Herre.