أَمَّن يُجِيبُ ٱلۡمُضۡطَرَّ إِذَا دَعَاهُ وَيَكۡشِفُ ٱلسُّوٓءَ وَيَجۡعَلُكُمۡ خُلَفَآءَ ٱلۡأَرۡضِۗ أَءِلَٰهٞ مَّعَ ٱللَّهِۚ قَلِيلٗا مَّا تَذَكَّرُونَ٦٢

Den Gud, som bönhör den nödstälde, då han åkallar Honom, undanrödjer olyckan och gör Eder till jordens arfvingar. Gifves det väl någon gud jemte Gud? — I tänken föga efter.

Månne han, som bönhör den betryckte, när denne åkallar honom, avvänder det onda och gör eder till jordens arvtagare? Finns det någon gud jämte Gud? Föga låta de förmana sig.

Vem är Den som bönhör den betryckte som ropar till Honom i nöd och befriar denne från det onda [som plågade honom], och vem är Den som har låtit er ta jorden i besittning? Kan det finnas en gud vid sidan av Gud? [Åt detta] ägnar ni knappast någon eftertanke!

Hvem bönhör väl den nödställde då han åkallar Honom, och borttager det onda som plågade honom, och hvem har satt eder till efterträdare på jorden? År det någon gud, jemte Gud? Huru föga J erinren eder!