وَأَلۡقِ عَصَاكَۚ فَلَمَّا رَءَاهَا تَهۡتَزُّ كَأَنَّهَا جَآنّٞ وَلَّىٰ مُدۡبِرٗا وَلَمۡ يُعَقِّبۡۚ يَٰمُوسَىٰ لَا تَخَفۡ إِنِّي لَا يَخَافُ لَدَيَّ ٱلۡمُرۡسَلُونَ١٠

Kasta nu ned din staf." När han då såg, att den slingrade sig, som om den hade varit en orm, vände han sig om till flykt och återkom ej. Rösten sade: "o Moses! frukta ej, ty hos mig hafva apostlarne intet att befara,

Kasta din stav ifrån dig!« Och då han såg, att den rörde sig, liksom om det varit en orm, vände han om och flydde och såg sig ej tillbaka. — »Mose, frukta ej! Hos mig hava de utsände förvisso intet att frukta.

Och: "Kasta nu din stav!" Och när [Moses] såg den röra sig kvickt, som om den hade varit en orm, vände han sig bort och ville fly därifrån. [Gud talade på nytt till Moses och sade:] "Moses! Du har ingenting att frukta - [Mina] utsända känner ingen fruktan inför Mig

Kasta ned din staf. Och då han såg den röra sig, liksom den varit en orm, vände han om flyende, och kom ej tillbaka. Gud sade: o, Mose! frukta ej; ty sändebuden skola ej frukta inför mig;