Sura 39: Hoparna

Bokens uppenbarelse är ifrån Gud, den Allsmäktige, den Allvise.

Skriften har nedsänts från Gud, den Väldige, den Vise.

UPPENBARELSEN av denna Skrift är Guds, den Allsmäktiges, den Vises, verk.

Bokens uppenbarelse är från den mägtige, den vise Guden.

Vi hafva nedsändt till dig boken, innehållande sanningen. Dyrka derföre Gud med en uppriktig tro.

Vi hava förvisso nedsänt skriften med sanningen till dig. Dyrka alltså Gud, ägnande honom en sann dyrkan!

Vi har uppenbarat Skriften med sanningen för dig. Dyrka därför Gud med ren och uppriktig tro!

Sannerligen hafva vi till dig nedsändt Boken med sanningen, tjena alltså Gud, igenom att upprigtigt bekänna Honom läran:

Tillkommer ej Gud uteslutande tron? Men de, som ställa sig i beroende af andra väsenden utom Gud, säga: "vi tillbedja dem endast derföre, att vi genom dem må erhålla Guds nåd och ynnest." Gud skall sannerligen döma emellan dem öfver det, hvarom de äro oense. Gud leder ej ljugaren, den otrogne.

Men om några skaffa sig beskyddare i stället för honom, i det de säga: »Vi dyrka dem blott för att de skola föra oss närmare Gud«, skall Gud döma mellan dem om det, som de tvista om. Gud vägleder förvisso icke den, som är lögnaktig och otrogen.

Ja, ren, uppriktig tillbedjan är Gud förbehållen! Men de som tar beskyddare vid sidan av Honom [säger]: "Vi tillber dem just för att de skall föra oss närmare Gud." Gud skall döma över dem i allt som de är oense om. Gud vägleder inte lögnaren, alltid färdig att förneka.

Månne icke den rena läran skall bekännas till Gud? Men de som, utom Honom, antaga beskyddare, sägande: vi tjena dem blott på det de må bringa oss närmare till Gud; sannerligen skall Gud dömma emellan dem, i det hvari de ej öfverensstämma. Gud skall visserligen ej vägleda någon som är lögnare, eller otacksam.

Om Gud ville skaffa sig barn, så skulle Han utvälja hvad Han behagade af det, som Han har skapat. Lofvad vare Gud! Han är en ende, den Allsvåldige.

Om Gud velat skaffa sig barn, så hade han utkorat vad han vill bland det han skapar. Honom allena all ära! Han är Gud, den Ende, den Allsvåldige.

Om Gud hade velat ha en son kunde Han ha valt vem Han ville i hela Sin skapelse. Stor är Han i Sin härlighet, Gud, den Ende, som härskar över allt med oinskränkt makt.

Om Gud önskat att hafva en son, skulle Han, i sanning, valt hvad Han behagat af det Han skapat: prisad vare Han! Han är Gud den Ende, den Allsmägtige.

Han har enligt en vis plan skapat himlarne och jorden. Han rullar natten öfver dagen och dagen öfver natten. Han har satt lag för solen och månen, så att de löpa till ett bestämdt mål. Han är ju den Allsmäktige, den Långmodige.

Han har skapat himlarna och jorden uti sanning. Han låter natten efterträda dagen, och han låter dagen efterträda natten; han har ock gjort solen och månen underdåniga, så att båda vandra till en bestämd tid. Är han icke den Väldige, den Överseende?

Han har skapat himlarna och jorden i enlighet med en plan och ett syfte. Han låter natten svepa in dagen [i sitt mörker] och låter dagen svepa in natten [i sitt ljus] och Han har underordnat solen och månen under [Sina lagar], som var och en löper sitt kretslopp till en fastställd tidpunkt. Han är i sanning den Allsmäktige, Den som förlåter och förlåter på nytt!

Han bar skapat himlame och jorden med sanning; Han låter natten efterträda dagen och dagen efterträda natten; och har nödgat solen och månen att göra tjenst: båda löpa till ett bestämdt mål: är icke Han den Mägtige, den Milde.

Han har skapat Eder af en man, af hvilken han sedan frambragte dess maka. Af boskapen har Han nedsändt till Eder fyra par (kameler, oxar, får och getter). I edra mödrars lif skapar Han Eder uti ett trefaldigt mörker under en oupphörlig skapelse. Detta är Gud, eder Herre. Honom tillhör herraväldet. Det gifves ingen gud utom Honom. Huru kunnen I då vända Eder ifrån Hans dyrkan.

Han har skapat eder av en enda varelse; sedan har han skapat hans maka av honom, och av boskapen har han nedsänt åtta makar åt eder. Han skapar eder i edra mödrars liv genom den ena skapelsehandlingen efter den andra i trefaldigt mörker. Detta är Gud, eder Herre; honom tillhör herraväldet, det finns ingen gud utom honom. Huru kunnen I vara så befängda?

Han har skapat er av en enda varelse av vilken Han sedan skapade dess make; och av boskap har Han skänkt er åtta djur i par. Och Han skapar er i moderlivet genom den ena skapelseakten efter den andra, i tre [skikt av] mörker. Detta är Gud, er Herre! Allt herravälde är Hans. Det finns ingen gudom utom Han. Hur har någon kunnat förmå er att vända Honom ryggen?

Han har skapat eder från en enda varelse, och af denne gjorde Han dess maka : och Han har gifvit eder af hjordarne åtta par. Han danar eder i edrar mödrars sköten, genom skapelse efter skapelse, i tre mörker: Han är Gud, eder Herre, Honom tillhör riket; det finnes ingen gud, utom Honom: huru ären J då bortvände?

Om I ären otacksamme, så är Gud så rik, att Han ej behöfver Eder. Men Han älskar ej sine tjenares otacksamhet. Ären I tacksamme, så upptager Han det nådigt af Eder. Ingen själ, som bär sin egen syndabörda, skall betungas med någon annans. Härefter skolen I inställas inför Gud, och Han skall då säga Eder, hvad I gjort hafven, ty Han känner edra hjertans hemligheter.

Om I ären otrogna, så är Gud rik nog eder förutan; han är ej tillfreds med otron hos sina tjänare, men om I ären tacksamma, är han tillfreds därmed. En bärerska bär icke en annans börda. Sedan skolen I återvända till eder Herre, och han skall tala om för eder vad I gjorden. Han känner förvisso sinnenas beskaffenhet.

Om ni förnekar [Gud skall ni veta att] Gud inte behöver er [tro]. Han ser inte otro och otacksamhet hos Sina tjänare med tillfredsställelse [- det är ett ont -] men visar ni tacksamhet är Han tillfredsställd för er skull. Och på ingen bärare av bördor skall läggas en annans börda. En gång skall ni återvända till er Herre och Han skall låta er förstå vad era handlingar [var värda]. Gud vet vad som rör sig i människans innersta.

Om J ären otacksamme, sannerligen är Gud rik eder förutan; men icke behagar Honom otacksamheten hos Hans tjenare: ären J deremot tacksamme, skall Han finna behag i eder. Den som är lastad skall ej bära en annans börda: sedan skolen J återvända till eder Herra, och Han skall förkunna eder hvad J gjorden; Ty Han känner hvad som bor i brösten.

När någon nöd träffar en menniska, så anropar hon sin Herre och är Honom ifrigt tillgifven. Men så snart som Han har beskärt henne en nådebevisning, så glömmer hon den anledning, för hvilken hon har åkallat Honom, och uppställer jemlikar jemte Gud, för att leda andre bort ifrån Hans väg. Säg: "njut en liten tid i din otacksamhet; du skall nog komma till helvetet."

Och när ofärd drabbar människan, åkallar hon sin Herre och gör bot inför honom, men när han sedan skänker henne ett nådebevis från sig, glömmer hon det, varemot hon förut åkallade honom, och sätter likar vid hans sida för att föra andra bort från hans väg. Säg: »Njut av din otro en kort tid! Du hör förvisso till eldens invånare.«

NÄR människan drabbas av ett ont, åkallar hon Gud i ånger och ber om Hans hjälp; men när Han i Sin nåd beviljar hennes bön, glömmer hon det som hon förut anropade Honom om och sätter upp medgudar vid Hans sida och leder på detta sätt [andra] bort från Hans väg. Säg: "Gläd dig, förnekare, en liten tid åt livet - din arvedel är Elden!"

Då ett ofall träffar menniskan åkallar hon sin Herra ångerfull omvänd till Honom; men sedan då Han satt henne i besittning af sina välgerningar, förgäter hon det onda mot hvilket hon bönföll förut, och gifver Gud likar, att hon må förleda sin Nästa från Hans väg. Säg: njut i din otacksamhet en liten tid, men sedan kommer du bland eldens invånare.

Är väl den, som, nedfallande och stående, under nattens timmar dyrkar Gud, under åtanke på evigheten och under hopp om Guds barmhertighet, lik den, som icke gör detta?... Säg: "kunna de som hafva insigt jemföras med dem, som icke hafva någon?" De förståndige skola nog låta varna sig.

Nå, än den, som ägnar nattens timmar åt andakt, nedfallande eller stående, i det han är rädd för det tillkommande livet och hoppas på sin Herres barmhärtighet? Säg: »Äro de, som veta, och de, som ingenting veta, lika? Blott de, som hava förstånd, låta förmana sig.«

Eller [skulle förnekaren kunna jämställas med] den som under nattlig vaka tillber sin Herre, med pannan ödmjukt tryckt mot marken eller stående upprätt, som har det eviga livet för ögonen och hoppas på sin Herres nåd? Säg: "Kan de som vet likställas med de som inte vet? Men bara de som har förstånd tänker igenom [dessa frågor]."

Månne den som tillbringar nattens timmar i bön, både böjd i stoftet och stående, som bär rädsla för det tillkommande lifvet, men hoppas på sin Herras barmhertighet, skall anses liksom den gudlöse? Säg: skola de som veta och de som ingenting veta göras lika? blott de som hafva förstånd skola blifva erinrade.

Säg: "o mine troende tjenare! frukten eder Herre. De som göra godt i denna verlden varda lycklige och Guds jord är vid. De tålamodige skola rikligen belönas, utan beräkning."

Säg: »Mina tjänare, som tron, frukten eder Herre! De, som göra gott i detta livet, skola få gott, och Guds jord är vidsträckt. De tåliga skola erhålla sin fulla lön, utan att han räknar dem.«

Säg [Muhammad] till Mina troende tjänare: "Frukta er Herre! De som gör det goda i denna värld har gott att vänta [i nästa liv]. Guds jord är så vid [att ni kan lämna ondskans rike för att få dyrka Gud i frihet]. Bara de som håller ut skall få sin [fulla] lön och mer därtill."

Säg: o, mina tjenare, som tron! frukter eder Herra: godt skola de få som göra godt i denna verlden; och Guds jord är vidsträckt: sannerligen skola de ståndagtige fullt ut bekomma sin belöning, utan räkning.

Säg: "jag är befald, att uteslutande tjena Gud uppriktigt,

Säg: »Jag har förvisso fått mig ålagt att dyrka Gud, ägnande honom en sann dyrkan,

Säg: "Jag har blivit befalld att dyrka Gud med ren och uppriktig tro,

Säg: i sanning har jag blifvit befalld, att tjena Gud, igenom att upprigtigt bekänna Honom läran,

och jag är befald, att vara den förste af dem, som underkasta sig Guds vilja (muslimin)."

och jag har ock fått mig ålagt att vara den förste bland de undergivna.«

och jag har blivit befalld att vara den förste av dem som underkastar sig Guds vilja."

Och jag har blifvit befalld att vara den förste af de rättrogne.

Säg: "om jag sätter mig upp emot min Herre, så fruktar jag den store dagens straff."

Säg: »Jag fruktar förvisso, om jag är olydig mot min Herre, en förskräcklig dags straff.«

Säg: "Om jag inte lydde min Herre, fruktar jag [att Hans] straff skulle drabba mig en olycksdiger Dag."

Säg: sannerligen fruktar jag om jag är olydig mot min Herra, en förfärlig dags straff.

Säg: "Gud skall jag tjena med en mot Honom uppriktig tro.

Säg: »Gud dyrkar jag, ägnande honom en sann dyrkan.«

Säg: "Jag dyrkar Gud med ren och uppriktig tro;

Säg: jag tjenar Gud, upprigtigt bekännande Honom min lära;

Dyrken I, hvad I viljen, utom Honom!" Säg: "de göra en dålig affär, som på uppståndelsedagen skola mista sina själar och de sine." Är icke detta en obestridlig bankrut.

Så dyrken då vad I viljen i stället för honom! Säg: »De tillspillogivna äro de, som giva sig själva och de sina tillspillo på uppståndelsens dag; är ej detta att uppenbarligen tillspillogiva sig själv?«

dyrka vad ni vill i Hans ställe!" Säg: "Förlorarna är de som på Uppståndelsens dag [finner att de] har förverkat sina själar och skilts från alla som stod dem nära; är inte detta det stora nederlaget?-

Men dyrker J hvad J behagen, utom Honom. Säg: sannerligen blifva de förlorande som på uppståndelsens dag förlora sig sjelfva och sina slägter: är icke detta uppenbar förlust?

Öfver sig skola de hafva tält af eld, och under sig bäddar af eld. Se der det, hvarmed Gud skrämmer sine tjenare! O mine tjenare! derföre frukten mig.

De skola få täcken av eld över sig och likaså täcken under sig. Härmed förskräcker Gud sina tjänare. Mina tjänare, frukten mig alltså!

Taket över dem är eld och golvet under dem är eld." På detta sätt ger Gud Sina tjänare anledning att frukta Honom - "Mina tjänare! Frukta Mig!"

De skola hafva öfver sig täcken, och bäddar under sig, af eld: med detta förfärar Gud sina tjenare; o, mina tjenare! frukter alltså mig.

Glada tidningar vänta dem, som sky att dyrka Tâghût (afgudar), utan vända sig till Gud. Förkunna då sällhet åt mine tjenare,

Men dem, som undvika att dyrka Tägät och göra bot inför Gud, väntar ett hugnesamt budskap; förkunna alltså mina tjänare, som höra ordet och rätta sig efter det bästa därav, ett hugnesamt bud- skap! Det är dessa, som Gud vägleder; ja, dessa äro de, som hava förstånd.

Till dem som drar sig bort från ondskans makter för att inte [behöva] tjäna dem och med ånger i sinnet vänder tillbaka till Gud riktas [Vårt] budskap av glädje och hopp. Framför då detta budskap till dem av Mina tjänare

Men de som undfly att dyrka afgudar, och omvända sig till Gud, skola få gladt bådskap. Bebåda alltså glädje till mina tjenare

som lyssna till ordet och efterfölja det bästa deraf. Desse äro de, hvilka Gud leder, och desse äro de förståndige.

som höra ordet och rätta sig efter det bästa därav, ett hugnesamt budskap! Det är dessa, som Gud vägleder; ja, dessa äro de, som hava förstånd.

som lyssnar till [Mitt] ord och som följer den bästa [väg som erbjuds där]. Det är dem som Gud vägleder och de som har förstånd.

Som lyssna till Ordet, och följa det bästa deraf: desse äro de som Gud vägledt; och desse äro de som hafva förstånd.

Kan du väl frälsa den, på hvilken straffdomen skall gå i fullbordan, eller rycka ut den, som är i helveteselden?

Nå, än den, på vilken förutsägelsen om straffet slår in? Kan du väl frälsa den, som är i elden?

[Kan den ledas på rätt väg] som Gud har dömt med Sitt oåterkalleliga beslut? Kan du rädda den som [redan] är helveteslågornas [rov]?

Månne då den öfver hvilken domen om straff rättvist fallit, månne du skall frälsa honom som kommer i elden ?

Men de, som frukta sin Herre, skola få salar, bygde öfver hvarandra, nedan för hvilka strömmar flyta. Det är Guds löfte, och Gud bryter icke hvad Han har lofvat.

Men dem, som frukta sin Herre, vänta gemak med andra gemak byggda ovanför och floder, som flyta nedanför, enligt Guds löfte, Gud sviker ej sitt löfte.

Men de som fruktar sin Herre skall [i paradiset] tilldelas de högsta boningarna, med bäckar som porlar framför dem. Detta är Guds löfte [och] Gud sviker inte Sitt ord.

Men de som frukta sin Herra skola få i högsta himmelen salar, öfver hvilka äro byggde salar, nedanför hvilka floder löpa : Guds löfte; Gud skall ej bryta löftet.

Har du ej gifvit akt på, huru Gud ifrån himmelen nedsänder vatten, som Han har låtit ingå i källsprång på jorden, och frambringar genom det säd af olika slag? Sedan låter Han denna vissna, och du ser huru den gulnar, och så gör Han den till torr halm. I detta är sannerligen något att tänka på för de förståndige.

Har du ej lagt märke till att Gud nedsänt vatten från himmelen och leder det ned i källor uti jorden? Sedan frambringar han säd av olika slag därmed; sedan vissnar den, och du ser den gulna, och sedan förvandlar han den till torra strån. Häri finnes sannerligen en förmaning för dem, som hava förstånd.

FÖRSTÅR du inte att det är Gud som låter regn strömma från skyn och leder det genom jorden [till dess det bryter fram] som källor? Därmed låter Han sedan olika slag av växtlighet uppstå, som med tiden vissnar och ses gulna. Till slut förvandlas den till torra strån och damm. I detta ligger helt visst en påminnelse till dem som har förstånd.

Men de som frukta sin Herra skola få i högsta himmelen salar, öfver hvilka äro byggde salar, nedanför hvilka floder löpa: Guds löfte; Gud skall ej bryta löftet.

Är den, hvilkens hjerta Gud har vidgat för Islâms emottagande, så att han ledes af sin Herres ljus, lik den förhärdade?... Men ve dem, hvilkas hjertan äro så förhärdade, att de ej åkalla Gud! de äro i en uppenbar villfarelse.

Nå, än den, vars bröst Gud öppnar för Islam, så att han följer ljuset från sin Herre? Ve dem, vilkas hjärtan äro för förhärdade att åkalla Gud! Dessa äro fångna i uppenbar villfarelse.

Kan den vars bröst Gud öppnar så att det kan fyllas av underkastelse under Hans vilja och så att han kan ledas av sin Herres ljus [jämställas med den som är blind för Guds budskap]? Olyckliga de som förhärdar sina hjärtan mot tanken på Gud! Det är uppenbart att de har gått vilse.

Månne den hvars bröst Gud öppnat för Islam, och som följer ljuset frän sin Herra, skall varda lik den förhärdade? Men ve dem hvilkas hjertan äro förhärdade mot Guds hågkomst! de äro i uppenbar villfarelse.

Gud har nedsändt den bästa nyhet: en bok i öfverensstämmelse med andra uppenbarade skrifter, förnyade uppenbarelser, vid hvilkas åhörande en rysning öfvergår dem, som frukta sin Herre. Sedan mjukna deras hud och hjertan, och blifva mottagliga för Guds ord. Detta är en Guds vägledning, hvarmed Han leder hvem Han vill. Men den, som Gud förer vilse, han finner ingen vägvisare.

Gud har nedsänt de härligaste tidender, en skrift med snarlika satser, inför vilken huden skrumpnar på dem, som rädas för sin Herre; sedan mjuknar deras hud och deras hjärtan, så att de åkalla Gud. Detta är Guds vägledning; därmed vägleder han vem han vill, men den, som Gud låter fara vilse, har ingen vägledare.

Gud har [steg för steg] uppenbarat det skönaste budskap, en Skrift vars olika delar [binds samman av] inre överensstämmelse och där sanningarna framställs i motsatspar. [Dess högstämda ordalag] framkallar rysningar i huden hos dem som fruktar sin Herre; men därefter mjuknar den och deras hjärtan [öppnar sig] för påminnelsen om Gud. Med denna [Skrift] vägleder Gud den Han vill; men den som Gud låter gå vilse finner ingen som leder honom på rätt väg.

Gud har nedsändt den skönaste afhandling, en Bok med sinsemellan öfverensstämmande afdelninsrar: deras skinn som frukta sin Herra, hopdragas af bäfvan dervid, sedan mjukna deras skinn och deras hjertan vid Guds hågkomst. Detta är Guds vägledning, som derigenom vägleder hvem Han vill; men eho som Gud låter fara vilse, han skall ej fä någon vägvisare.

Är väl den, som på uppståndelsedagen endast med sitt ansigte söker att skydda sig för det hårda straffet, att likna vid den troende, som har intet att frukta? — Till syndarne skall man säga: "smaken edra gerningars frukt!"

Nå, än den, som blottställer sitt ansikte för det värsta straff på uppståndelsens dag? Man skall säga till de orättfärdiga: »Smaken vad I åsamkaden eder!«

Är den som på Uppståndelsens dag får möta det svåra straffet med oskyddat ansikte [jämförbar med den gudfruktige som inte hotas av något straff]? Och till de orättfärdiga skall sägas: "Pröva på det som ni [med era handlingar] har förtjänat!"

Månne den som har att frukta straffets brännmärke i sitt ansigte på uppståndelsens dag, skall varda lik den derifrån säkre? Och till de orättfärdige skall sägas: smaker hvad J hafven förtjenat.

Deras föregångare hafva ansett våra uppenbarelser för lögner. Då kom straffet öfver dem ifrån ett håll, som de ej anade.

De, som levde före dem, höllo sanning för lögn, och så överraskade straffet dem från ett håll, där de ej anade någonting.

[Andra folk] före dem förnekade [uppenbarelsens] sanning och straffet drabbade dem från ett håll varifrån de ingenting anade.

De som voro före dem anklagade sina profeter för lögn, men straffet öfverraskade dem, från ett håll de ej anade.

Gud lät dem erfara förnedring här i verlden; men evighetens straff varder värre. O att de insågo det!

Och så lät Gud dem smaka skammen i det jordiska livet, men straffet i det tillkommande varder sannerligen ännu värre. Om de visste det!

Och Gud lät dem smaka förödmjukelse [redan] i detta liv, men i det kommande livet [väntar dem] med visshet ett hårdare straff - om de bara hade vetat...!

Och Gud lät dem erfara förnedring i det verldsliga lifvet; men det tillkommande lilvets straff varder visserligen svårare: om de viste det!

Vi hafva i denne Korânen framstält för menniskorna allahanda exempel till varning, så att de skulle besinna sig.

Vi hava ju i denna Koran framställt allehanda liknelser för människorna, för den händelse de månde låta förmana sig,

I KORANEN har Vi framställt alla slag av liknelser för människorna - kanske skall de stämma dem till eftertanke -

Sannerligen halva vi framställt åt men menniskorna i denna Koran af alla slags liknelser, på det de må blifva erinrade:

Det är en Korân på arabiska, utan vrängda talesätt, så att de skulle frukta Gud.

En arabisk koran, som icke innehåller något skevt, för den händelse de månde frukta Gud.

en Koran på det arabiska språket, fri från slingrande formuleringar; kanske skall de [lära sig att] frukta Gud.

En arabisk Koran, hvari ej är någon skefhet, på det de må frukta Gud.

Gud framställer till jemförelse en man, som tjenar flere herrar, hvilka slitas om honom, och en annan, som tillhör hel och hållen en ende. Kunna desse anses lika? Nej! lofvad vare Gud! men de fleste af dem veta det icke.

Gud framställer till liknelse en man, som sinsemellan oeniga bolagsmän slitas om, och en man, som uteslutande tillhör en annan man; äro de likställda i sitt förhållande? Lov och pris hör Gud till; nej, de flesta av dem veta ingenting.

Gud framställer [denna] liknelse: [Här är två män] - den ene har flera herrar som tvistar sinsemellan, och den andre beror av en enda herre. Är deras villkor jämförbara? [Nej] - Gud ske lov! - men de flesta [människor] inser inte detta.

Gud framställer till liknelse en man som har att tjena flera jemnlikar fiendtlige mot hvarandra, och en man fullkomligt undergilven en herre: skola väl de åada göras lika? Lofvad vare Gud! Men de flcste af dem förstå icke.

Du (Muhammed) skall visserligen dö, och de skola äfven dö.

Du skall förvisso dö, och de skola ock dö.

Du skall dö [Muhammad], och de skall dö.

Sannerligen skall du dö, och de skola dö:

Sedan skolen I på uppståndelsedagen tvista med hvarandra inför eder Herre.

Sedan skolen I tvista med varandra inför eder Herre på uppståndelsens dag.

Och till sist, på Uppståndelsens dag, skall tvisten mellan er avgöras inför er Herre.

Sedan, på uppståndelsens dag, skolen J tvista med hvarandra hos eder Herra.

Ho är väl orättfärdigare än den, som talar lögn om Gud, och anser sanningen, då den meddelas honom, för bedrägeri? Är det icke i helvetet, som de otrogne skola bo?

Och vem är orättfärdigare än den, som ljuger på Gud och håller sanningen för lögn, sedan den kommit honom till del? Finnes ej någon boning i helvetet för de otrogna?

Vem är mer orättfärdig än den som sätter ihop lögner om Gud och som, när sanningen slår honom, förnekar den? Är inte helvetet [rätt] tillhåll för dem som förnekar sanningen?

Men ho är orättfärdigare än den som beljuger Gud och förnekar sanningen då hon kommer till honom? Är det ej boning i helvitet för de otrogne?

De åter, som frambära sanningen och tro på dess verklighet, sådane äro gudfruktige.

Men de, som komma med sanningen och bekräfta den, dessa äro de gudfruktiga.

Och den som förkunnar sanningen och den som tar emot den och bejakar den, de är de [sant] gudfruktiga.

Men den som kommit med sanningen och som bekräftat henne, desse äro de gudfruktige.

De få hvad de önska sig hos sin Herre. Detta är de godes lön,

De skola få vad de vilja hos sin Herre; detta varder deras lön, som göra väl,

Hos sin Herre skall de finna allt vad de önskar - detta är belöningen till dem som gör det goda och det rätta;

De skola få hvad de önska hos sin Herra: detta skall blifva deras lön som väl göra;

att Gud förlåter dem för deras värsta handlingar, och lönar dem för det bästa, som de gjort hafva.

För att Gud skall utplåna det värsta, som de gjort, för dem och löna dem med deras lön för det bästa, som de gjorde.

och därför skall Gud stryka ut [ur deras bok] deras sämsta handlingar och löna dem efter det bästa de gjorde.

Att Gud må aftvå från dem det värsta de gjort, och gifva dem deras belöning enligt det bästa de arbetade.

Är Gud ej nog att skydda sin tjenare? Dock vilja de skrämma dig med sine afgudar. Den, Gud vilseför, han får ej någon vägvisare.

Är ej Gud nog för sin tjänare? De skrämma dig med sådana, som sättas i stället för honom, men den, som Gud låter fara vilse, har ingen vägledare.

RÄCKER Gud inte till för [att försvara] Sin tjänare? Och ändå försöker de skrämma dig med det [som de dyrkar] vid sidan av Honom! Och den Gud låter gå vilse finner ingen som leder honom på rätt väg,

År icke Gud tillräcklig för sin tjenare? De vilja dock förfära dig med dem de dyrka utom Honom. Men eho som Gud låter fara vilse, han skall ej få någon vägvisare:

Den deremot, som Gud leder, kan ingen föra vilse. Är icke Gud allsmäktig, och stark att hämnas?

Och den Gud vägleder kan ingen föra vilse. Är ej Gud väldig och redo att hämnas?

men den som Gud vägleder kan ingen leda vilse. Är inte Gud allsmäktig? Har Han inte hämnden i Sin hand

Och hvem Gud vägleder, honom skall ingen föra vilse: är icke Gud mägtig, med hämnden i sitt våld ?

Frågar du dem, hvem som har skapat himlarne och jorden, så skola de säkert svara: "Gud." Säg: "tron I då, att, om Gud ville tillfoga mig något ondt, de, som I åkallen utom Honom, skola vara i stånd, att undanrödja Hans hemsökelse? Eller, om Han ville bevisa mig en nåd, att de skulle kunna hindra det?" Säg: "Gud är mig nog, på Honom må de förtröstansfulle förtrösta."

Och om du spörjer dem, vem som skapat himlarna och jorden, så skola de sannerligen svara: »Gud.« Säg: »Vad tänken I om det, som I åkallen i stället för Gud? Om Gud vill bereda mig ofärd, kunna de väl avvända hans ofärd? Eller om han vill visa mig barmhärtighet, kunna de väl förhålla hans barmhärtighet?« Säg: »Gud är mitt allt; på honom må alla förtröstande förtrösta!«

Och om du frågar människorna: "Vem har skapat himlarna och jorden?" - svarar de helt visst: "Gud." Säg: "Har ni övervägt om de som ni anropar i Guds ställe kan avvärja ett ont som Gud vill skall drabba mig? Eller om Han vill bevisa mig Sin nåd, kan de hindra Hans nåd att nå mig?" Säg: "Jag behöver ingen utom Gud. Till Honom litar de som söker [ett mäktigt] stöd."

Sannerligen om du frågar dem, hvem som skapat himlarne och jorden, skola de säkert svara: Gud. Säg: huru då! om Gud vill att mig sker ondt, skola väl de J åkallen, utom Gud, borttaga Hans onda? Eller om Han vill vara mig barmhertig, månne de skola tillbakahålla Hans barmbertighet? Säg: Gud är tillräcklig för mig; på Honom må de förtröstande förtrösta.

Säg: "o mitt folk! handlen efter edert godtfinnande; äfven jag handlar. Inom kort skolen I få veta,

Säg: »Mitt folk, handlen enligt eder natur! Jag handlar förvisso, och I skolen få erfara,

Säg: "Gör nu, mitt folk, vad som står i er makt [för att bekämpa tron]; jag skall göra mitt [för att befästa och utbreda den]! Ni skall [tids nog] få veta

Säg: o, mina landsmän! handler J enligt eder beskaffenhet, sannerligen skall jag arbeta; sedan skolen J erfara,

hvem det är, som skall drabbas af ett nesligt straff, och hvem som skall träffas af en evig pina."

Vem som drabbas av ett straff, som låter honom komma på skam, och vem som träffas av ett varaktigt straff.«

vem [av oss] som skall drabbas av ett förnedrande straff och [i nästa liv] få utstå ett ändlöst lidande!"

Hvem ett straff skall drabba, som skall förnedra honom, och på hvem skall stanna en oupphörlig pina.

Vi hafva nedsändt till dig boken, innehållande sanningen, för menniskornas skull. Den som låter leda sig, gör det till sitt eget bästa, och den som går vilse, får sjelf umgälla det. Men du är icke någon vaktare (med ansvar) öfver dem.

Vi hava förvisso nedsänt skriften med sanningen för människorna till dig, och om någon låter vägleda sig, är det till hans eget bästa, men om någon far vilse, är det blott till hans egen skada, och du är intet ombud för dem.

DET ÄR för människornas skull som Vi har uppenbarat Skriften för dig med sanningen. Och den som låter sig vägledas [vägleds] till nytta för sig själv, och den som går vilse, går inte vilse till skada för någon annan än sig själv. Du har inte satts att vaka över dem.

Visserligen hafva vi till dig nedsändt Boken med sanningen åt menniskorna: alltså eho som blifver vägledd, det är för sin egen själ; och eho som far vilse, han irrar blott mot henne: och du är ej vaktare öfver dem.

Gud tager själarna till sig i döden, och under sömnen utan att de dö. Han behåller då qvar hos sig dem, hvilkas död Han har beslutat, och återsänder de andra till en bestämd tid. Uti detta äro sannerligen tecken för menniskor med eftertanke.

Gud tager själarna hädan vid deras död, så ock den, som ej är död, under sömnen. Och han kvarhåller den, för vilken han bestämt döden, och sänder de andra tillbaka till en bestämd tid; häri finnas sannerligen tecken för människor, som tänka efter.

Då [människan] dör tar Gud själen till Sig, men om hon inte skall dö, [tar Han den] då hon sover. Han håller kvar den [själ] vars [bärare] skall dö enligt Hans beslut och Han friger de andra till en [av Honom] fastställd tidpunkt. I detta ligger sannerligen budskap till tänkande människor.

Gud tager till sig själarne vid deras död, och dem som ej dött under deras sömn: och Han qvarhäller dem öfver hvilka Han beslutit döden, och återsänder de andra till en bestämd tid: i detta är sannerligen tecken för menniskor som eftertänka.

Huru? erkänna de förespråkare utom Gud? Säg: "äfven om desse ingenting förmå och ingenting förstå?"

Eller hava de skaffat sig medlare i stället för Gud? Säg: »Även om de icke förmådde det ringaste och ej hade något förstånd?«

Och ändå väljer de åt sig medlare [som de tror har en plats] vid Guds sida! Säg: "[Detta gör ni] fastän de saknar all makt och inte [ens] har förmågan att tänka!"

Hafva de väl antagit medlare, utom Gud? Säga; äfven om desse ingenting' hvarken forma eller förstå?

Säg: "Gud allena tillkommer medlandet. Han eger himlarne och jorden, och inför Honom skolen I en gång inställas.

Säg: »Medlingen beror helt och hållet på Gud. Honom tillhör herraväldet över himlarna och jorden; sedan skolen I återföras till honom.«

Säg: "All medling är i Guds hand. Han har herraväldet över himlarna och jorden, och ni skall till sist föras åter till Honom."

Säg: bemedlingen beror fullkomligt på Gud: Honom tillhör himlarnes och jordens rike; och sedan skolen J återföras till Honom.

Då den ende Gudens namn nämnes, sammanpressas deras hjertan, som ej tro på det eviga lifvet; men när afgudarne nämnas, så se! huru de glädja sig."

Och när Gud allena åkallas, rysa deras hjärtan, som icke tro på det tillkommande livet, men när de, som sättas i stället för honom, åkallas, då fröjdas de.

Och när den Ende Guden nämns, erfar de som inte tror på livet efter detta en känsla av obehag i sitt inre, men de gläder sig när de hör dem omtalas [som de vill sätta] vid Hans sida.

Då Gud namnes ensam rysa deras hjertan, hvilka ej tro på det tillkommande lifvet; men då de afgudar som dyrkas, utom Honom, nämnas, se! de fröjdas.

Säg: "o Gud, himlarnes och jordens skapare, du som vet det osynliga och det synliga, du skall döma emellan dine tjenare öfver deras tvisteämnen."

Säg: »O Gud, himlarnas och jordens skapare, som känner det fördolda och det uppenbara, du skall döma mellan dina tjänare om det, som de tvistade om.«

Säg: "Herre, min Gud! Himlarnas och jordens Skapare! Du som känner allt det som är dolt för människor och det som de kan bevittna! [En dag] skall Du döma mellan Dina tjänare i allt det som de var oense om!"

Säg: o, Gud! himlarnes och jordens Skapare, som känner det förborgade och det uppenbara, Du skall dömma emellan Dina tjenare, i det hvaruti de ej öfverensstämma.

Om de orättfärdige egde allt, som finnes på jorden och lika mycket till, så skulle de dermed vilja friköpa sig ifrån uppståndelsedagens hårda straff; ty de få erfara ifrån Guds sida det, som de aldrig hade förestält sig.

Och om de, som göra orätt, ägde allt, som finnes på jorden, och lika mycket därtill, så skulle de köpa sig fria därmed från det värsta straff på uppståndelsens dag, men från Guds sida skall sådant, som de aldrig tänkt sig, uppenbaras för dem.

Om de orättfärdiga ägde hela jorden och lika mycket därtill skulle de helt säkert erbjuda det som lösen för att friköpa sig från det svåra lidande [som väntar dem] på Uppståndelsens dag; Gud skall låta dem klart se något som de inte hade räknat med,

Om de som handla orättfärdigt ägde allt hvad som finnes på jorden och lika mycket dertill, skulle de sannerligen gifva det för att återlösa sig från straffets elände på uppståndelsens dag: och sådant skall blilva synligt för dem från Gud som de aldrig förmodat;

Deras onda gerningar skola visa sig för dem, och det straff, hvaröfver de gycklade, skall omsluta dem.

Och det onda de åsamkat sig skall ock uppenbaras för dem, och det, som de gäckades med, drabbar dem.

och det onda de gjorde [i livet] skall bli uppenbart för dem; och det som de då alltid skämtade om skall helt inringa dem.

Och de syndiga gerningar de begått skola synas för dem; och det hvarmed de drefvo gäck skall omgifva dem.

När en olycka träffar någon, anropar han oss. Sedan, då vi bevisat honom en nåd, säger han: "jag visste nog, att jag skulle undfå den." Nej! det är en pröfning; dock, de fleste af dem veta det icke.

Och när ofärd drabbar människan, åkallar hon oss, men när vi skänka henne ett nådebevis från oss, säger hon: »Jag har fått det på grund av kunskap.« Nej, det är en prövning, men de flesta av dem veta ingenting.

NÄR MÄNNISKAN drabbas av ett ont, anropar hon Oss [om hjälp]; men när Vi skänker henne av Vårt goda, säger hon: "Detta får jag på grund av min kunskap [och min klokhet]." Nej, detta [goda] är en prövning, men de flesta inser det inte.

När ett ofall träffar menniskan åkallar hon oss; men sedan då vi sätta henne i besittning af våra välgerningar, säger hon: jag har fått det blott genom min visdom. Långt derifrån, det är en profiling; men de fleste af dem äro okunnige.

Så talade ock deras föregångare, men icke hade de något gagn af sina gerningar,

De, som levde före dem, hava sagt detsamma, men vad de åsamkade sig båtade dem ej.

Detsamma sade de som levde före dem [och som förnekade sanningen]; men det som de hade förvärvat [i livet] var dem till ingen nytta,

Redan hafva de som voro före dem sagt detsamma, men icke drogo de vinst af det de förvärfvade. .

ty deras onda handlingar återföllo på dem, likasom desses (mekkanarnes) onda handlingar skola återfalla på dem, utan att de kunna förhindra det.

Så hemsökte dem det onda de åsamkat sig, och dem, som göra orätt bland dem, skall det onda de åsamkat sig hemsöka, så att de ej kunna slippa undan.

och det onda de hade gjort återföll på dem [själva]. Och de som nu begår orätt skall [också] drabbas av det onda de gör, och de kommer inte att kunna sätta sig upp emot [Gud]!

Synderna de begingo återföllo på dem; och beträffande sådane som handla orättfärdigt ibland desse Meckas män, de synder de begått skola återfalla på dem, och de skola ej undslippa.

Veta de icke, att Gud utdelar sina håfvor rikligen eller sparsamt åt hvem Han vill? Uti detta äro sannerligen tecken för menniskor, som tro.

Veta de då ej, att Gud giver vem han vill ett rikligt eller knappt uppehälle? Häri finnas sannerligen tecken för människor, som tro.

Vet de inte, att Gud ger den Han vill riklig, och den [Han vill] knappare utkomst? I detta ligger helt visst budskap till människor som vill tro!

Månne de icke veta att Gnd gifver riklig eller knapp försörjning till hvem Han behagar? Uti detta är visserligen tecken för menniskor som tro.

Säg: "o mine tjenare! I som gått för långt i olydnad mot Gud till eder egen skada, misströsten ej om Guds barmhertighet, ty Gud kan förlåta alla synder. Han är förlåtande, barmhertig.

Säg: »Mina tjänare, som varit lättsinniga mot eder själva, misströsten icke om Guds barmhärtighet! Gud förlåter förvisso synderna helt och hållet; han är förvisso den Överseende, den Barmhärtige.

SÄG [Muhammad] till Mina tjänare: "Om ni har gjort orätt mot er själva genom att överträda [Mina bud], misströsta då inte om Guds nåd. Gud förlåter alla synder; Han är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet!"

Säg: o, mina tjenare som handlat öfverdådigt mot edra själar! J magen ej förtvifla om Guds barmhertighet: sannerligen förlåter Gud alla synder; ty Han är den Milde, den Barmherlige.

Omvänden Eder till eder Herre och underkasten Eder Hans vilja, innan straffet når Eder, ty då kunnen I icke frälsas.

Gören bot inför eder Herre och underkasten eder honom, innan straffet kommer över eder! Sedan skolen I ej få någon hjälp.

Vänd åter till Gud och underkasta er Hans vilja innan straffet drabbar er och ni inte [längre] kan få hjälp.

Omvänder eder ångerfulle till eder Herra och underkaster eder Honom, innan straffet öfverraskar eder, då J ej värden hjelpte.

Och följen det bästa, som har uppenbarats för Eder ifrån eder Herre, innan straffet plötsligen träffar Eder, utan att I anen det;

Rätten eder ock efter det bästa, som nedsänts till eder från eder Herre, innan straffet plötsligt kommer över eder, utan att I anen någonting,

Och följ den bästa av de [vägar] som har uppenbarats för er av er Herre, innan Hans straff plötsligt kommer över er, när ni minst anar det.

Och följer det skönaste ord, som till eder blifvit nedsändt från eder Herra, innan straffet plötsligen kommer på eder, medan J ej anen det;

innan själen ropar: "o jag olycklige! hvad jag förgått mig emot Gud, då jag gycklat härmed!"

Att ej någon själ må säga: “O, vad jämmer över mig, därför att jag förgått mig mot Gud! Jag hör sannerligen till dem, som hånlett”,

Ingen skall [då] kunna säga: 'Hur ångrar jag inte att jag försummade [lydnaden mot] Gud och att jag vågade göra narr [av de troende]!' -

Att en själ ej må säga: o, ve mig, att jag åsidosatt min pligt mot Gud! var jag ej, i sanning, bland begabbarena?

eller säger: "o att Gud hade ledt mig, så vore jag nu ibland de gudfruktiges antal,"

Eller säga: “Om Gud väglett mig, så skulle jag hava hört till de gudfruktiga”

och ingen säga: 'Om Gud hade väglett mig, skulle jag helt visst ha varit en av de gudfruktiga!' -

Eller ej må säga: om Gud hade vägledt mig, skulle jag visserligen varit ibland de gudfruktige:

eller säger, då hon ser straffet: "kunde jag blott återvända till lifvet, så skulle jag lefva dygdigt."

Eller säga, då hon ser straffet: “O att det funnes någon möjlighet för mig att återvända, så att jag kunde höra till dem, som göra väl!”«

och heller ingen säga då han ser straffet: 'Om jag bara fick återvända [till jorden]! [Då] skulle jag vara en av dem som gör det goda och det rätta!'”

Eller ej må säga, då hon varseblifver straffet: o att jag hade en återgång till lifvet! jag skulle blifva ibland dem som väl göra.

Nej! mina uppenbarelser meddelades dig, men du ansåg dem för bedrägeri, var högmodig och blef otrogen.

Nej, mina tecken hava kommit till dig, och så har du hållit dem för lögn och varit högmodig, och du hör till de otrogna.

[Den som säger något sådant skall få detta svar:] "Nej, du har fått lyssna till Mina budskap, men du avvisade dem av högmod och nu är du en av dem som förnekar sanningen."

Verkligen! skall Gud svara, men mina tecken kommo till dig och du gjorde dem till lögn och högmodades, och du vardt ibland de otrogne.

På uppståndelsedagen skall du se huru deras ansigten svartna, som talade osanning om Gud. Är det icke i helvetet ett hem för de högmodige?

Och på uppståndelsens dag skall du se deras ansikten svartna, som ljugit på Gud; finnes ej någon boning i helvetet för de högmodiga?

Och på Uppståndelsens dag skall du se den dystra uppsynen hos dem som satte ihop lögner om Gud. Är inte helvetet det [rätta] tillhållet för de högmodiga?

Uppståndelsens dag skall du se deras ansigten som yttrat lögn om Gud varda svarte: är det icke boning i helvitet för de högmodige?

Men Gud skall rädda dem, som frukta Honom, till deras säkre plats. Intet ondt skall träffa dem, och de skola icke sörja.

Men Gud skall frälsa dem, som frukta Gud, därför att de skola varda lycksaliga; det onda skall ej komma vid dem, och de behöva ej varda bedrövade.

Men Gud skall rädda dem som fruktar Honom och belöna dem med det högsta goda; ingenting ont skall nå dem och ingen sorg skall tynga dem.

Men Gud skall frälsa dem som fruktat Honom till deras tillflyktsort; intet ondt skall vidkomma dem, ej heller skola de sörja.

Gud är alltings skapare och Han vakar öfver allt.

Gud är alltings skapare; ja, han är ombud för allting.

GUD är alltings Skapare; Han styr och övervakar allt.

Gud är alltings Skapare, och Han är öfver allting vaktare;

Han har nycklarne till himlarne och till jorden. De som icke tro på Guds uppenbarelser, de varda förlorade.

Honom tillhöra himlarnas och jordens nycklar, och de, som förneka Guds tecken, dessa äro de tillspillogivna.

Nycklarna till himlarnas och jordens [alla förråd] är i Hans hand - och de som vägrar att tro på Guds budskap, de är förlorarna.

Han har nycklarne till himlarne och jorden och de som ej tro på Guds tecken, de varda de lidande.

Säg: "viljen I befalla mig, I okunnige! att dyrka något annat väsende än Gud?"

Säg: »Skolen I väl bjuda mig att dyrka någon annan än Gud, I fåvitska?«

Säg [Muhammad]: "Vill ni, som är utan tro, förmå mig att tillbe någon annan än Gud?"

Säg: skolen J då befalla mig att dyrka någon annan än Gud, o, J dårar?

Det har dock uppenbarats för dig och dine föregångare: "om du dyrkar afgudar, så skall ditt arbete vara förgäfves och du skall varda förtappad."

Följande uppenbarelse har ju givits dig och dem, som levde före dig: »Om du sätter andra vid Guds sida, så skall din gärning sannerligen varda förspilld och du skall höra till de tillspillogivna.«

Men det har uppenbarats för dig liksom för dina föregångare att om någon sätter medhjälpare vid Guds sida skall allt vad han har åstadkommit [i denna värld] gå om intet och [i nästa liv] skall han höra till förlorarna.

Redan har blifvit dig uppenbaradt, och till dem som vore dig, detta ord: sannerligen om du bedrifver afguderi, skall ditt verk blifva fåfängt, och du varder visserligen ibland de förtappade:

Nej! tillbed Gud och var tacksam!

Ja, dyrka alltså Gud och hör till de tacksamma!

Nej, tillbe Gud och tacka [Honom] med de tacksamma!

Men tjena Gud, och var ibland de tacksamme.

Men de uppskatta ej Gud så som Han bör uppskattas. På uppståndelsedagen skall hela jorden vara för Honom såsom en handfull, och i Hans högra hand skola himlarne ihopvikas. Lofvad vare Han! Han är upphöjd öfver deras afgudar.

De mäta ej Gud med hans rätta mått, men på uppståndelsens dag skall jorden hel och hållen varda en handfull för honom och himlarna rullas ihop i hans högra hand. Honom allena all ära! Ja, han är upphöjd över det de sätta vid hans sida.

De underskattar sannerligen Gud [som jämför Honom med bilder huggna i sten]! På Uppståndelsens dag skall jorden vara [som] en nypa [grus] för Honom och himlarna skall ligga hoprullade i Hans högra hand. Nej, stor är Han i Sin härlighet, höjd högt över allt vad [människor] sätter vid Hans sida!

De värdera ej Gud enligt Hans sanna värde: på uppståndelsens dag skall hela jorden blifva blott Hans hand full, och himlarne hoprullade i Hans högra hand: prisad vare Han, och högt upphöjd öfver hvad de göra till Hans like!

Det blåses i basunen; då nedfalla alle, i himlarne och på jorden, döde, utom dem som Gud vill att de skola lefva. Sedan höres ett nytt basunaljud, och se! de stå upp och se sig omkring.

Och det skall blåsas basunen, och de, som finnas i himlarna, och de, som finnas på jorden, skola svimma utom den Gud förskonar; sedan skall det blåsas i den ännu en gång, och se, då skola de stå upp för att se.

Och [Domens] basunstötar skall ljuda och alla i himlarna och på jorden - utom de som Gud vill [skona] - skall falla livlösa till marken. Ännu en basunstöt - och de reser sig och får skåda [den nya verkligheten].

Och det skall stötas i basunen, och eho som finnes i himlarne och på jorden skall blifva liflös, utom den som Gud behagar: sedan skall det blåsas deri andra gången, och då skola de uppstå seende.

Och jorden skall skina med sin Herres ljus, boken framläggas, profeterne och vittnena införas, och dom afkunnas emellan dem enligt rättvisa, utan att de förfördelas.

Och jorden skall stråla av sin Herres ljus och skriften läggas fram; och profeterna och vittnena skola föras fram, och det skall skipas rätt emellan dem uti sanning, utan att de lida någon orätt.

Och jorden skall lysa med sin Herres ljus. Och boken [där allas handlingar är upptecknade] skall tas fram och profeterna och [de andra] vittnena tillkallas, och alla skall dömas på en grund av sanning och ingen skall tillfogas orätt.

Och jorden skall skina genom sin Herras ljus, och boken skall läggas öppen, och profeterne och martyrerne skola framhafvas, och det skall dömmas emellan dem med rättvisa, och de skola ej lida orätt:

Hvarje varelse vedergälles för sina handlingar, ty Han vet ganska väl hvad de hafva gjort.

Och varje själ skall få full lön för vad hon gjort, ty han vet bäst vad de göra.

Och var och en skall få den fulla lönen för sina handlingar - Han vet nämligen allt vad de gjorde.

Och hvarje själ skall få fullt godtgjordt hvad hon arbetat, ty Han känner hvad de göra.

De otrogne skola drifvas i skaror till helvetet, och så snart de hafva framkommit, uppslås dess portar, och dess vaktare säga till dem: "kommo icke apostlar af edert eget folk till Eder? Uppläste de ej för Eder eder Herres uppenbarelser och varnade Eder för denne dagens inträffande?" De skola svara: "jo! straffdomen öfver de otrogne är rättvis."

Och de, som äro otrogna, skola hoptals drivas till helvetet, tills dess portar öppnas, när de komma dit, och dess väktare säga till dem: »Hava ej apostlar ur eder egen krets kommit till eder att uppläsa eder Herres tecken för eder och varna eder för denna dagens inträffande?« De skola svara: »Jo«, och förutsägelsen om straffet skall slå in på de otrogna.

Och de som förnekade sanningen skall drivas mot helvetet, skara efter skara, och när de når fram öppnas dess portar och väktarna säger till dem: "Har inte sändebud ur era egna led kommit och framfört er Herres budskap till er och påmint er om mötet denna Dag?" Och de skall svara: "Jo, [så är det]." Men [Guds] straffdom har oåterkalleligen fallit över förnekarna

Och de som ej trott skola drifvas till helvitet flockvis; tills, då de framkomma dit, dess portar skola öppnas, och dess uppsyningsmän skola säga till dem: hafva icke apostlar af eder sjelfve kommit till eder, att eder föreläsa eder Herras tecken, och varna eder för just denna dagens möte? De skola svara: ja, i sanning; men domen om straff har rättvist fallit öfver de otrogne.

Man säger: "gån in genom helvetets portar. Der skolen I evigt vara." De högmodiges hem är fasligt.

Man skall säga: »Träden in genom helvetets portar att där evinnerligen förbliva!« Vilken olycksalig boning de högmodiga få!

och [väktarna] säger: "Gå in genom helvetets portar - där skall ni förbli till evig tid!" Usel är den boning [som är förberedd] för dem som syndade av högmod!

Det skall sägas: träder inom helvitets portar, att der evinnerliga dväljas: bedröflig är de högmodiges boning!

De deremot, som frukta sin Herre, skola i skaror föras till paradiset. Så snart de framkommit dit, uppslås dess portar, och dess vaktare säga till dem: "frid med Eder! I hafven left dygdigt. Träden in, för att evigt här förblifva."

Men de, som frukta sin Herre, skola hoptals drivas till paradiset, tills dess portar öppnas, när de komma dit, och dess väktare säga till dem: »Frid med eder! I haven varit goda; träden alltså in att evinnerligen förbliva här!«

Och de som fruktade sin Herre skall ledas mot paradiset, skara efter skara, och när de når fram står [redan] dess portar öppna och väktarna säger: "Fred vare med er, ni goda människor! Stig in [i paradiset]! Här skall ni förbli till evig tid!"

Men de som fruktat sin Herra skola föras flockvis till paradiset; tills, då de anlända dit, dess portar skola öppnas, och dess väktare skola säga till dem: frid öfver eder! I hafven varit fromme, inträder alltså dit att evinnerliga förblifva.

De skola säga: "lofvad vare Gud, som har hållit sitt löfte till oss och låtit oss ärfva jorden. Vi kunna bo i paradiset, hvarhelst vi vilja." Härlig är arbetarnes lön!

Och de skola säga: »Lov och pris hör Gud till, som uppfyllt sitt löfte mot oss och givit oss jorden i arv, att vi må få en boning i paradiset varhelst vi vilja.« Vilken härlig lön arbetarne få!

Och de [saliga] skall säga: "Låt oss lova och prisa Gud, som har uppfyllt Sitt löfte och gett oss [detta] land till arvedel, [denna] lustgård där vi får slå oss ned var vi har lust!" Ja, makalös är den belöning [som är förberedd] för dem som arbetar och strävar [för Guds sak]!

Och de skola svara: lofvad vare Gud, som hållit sitt löfte till oss, och gaf oss i arf jorden, att vi må bebo paradiset hvar vi behaga! förträfflig är arbetarnes belöning!

Du skall se änglarne, omgifvande Guds thron, sjungande sin Herres lof. Domen skall rättvist afkunnas emellan dem (varelserna), och man skall säga: "pris vare Gud, verldarnes Herre!"

Och du skall få se änglarna kretsa omkring tronen prisande sin Herres lov; det skall skipas rätt emellan dem uti sanning, och man skall säga: »Lov och pris hör Gud till, all världens Herre!«

Och du skall se änglarna omge [Allmaktens] tron med lovsång till sin Herres ära. Och rättvisa domar har fällts och [alla] höjer ropet: "Allt lov och pris tillkommer Gud, världarnas Herre!"

Och du skall se englarne rundt omkring thronen fira sin Herres lof: och det skall dömmas emellan dem med rättvisa; och det skall sägas: lofvad vare Gud verldarnes Herre!