۞وَإِذَا مَسَّ ٱلۡإِنسَٰنَ ضُرّٞ دَعَا رَبَّهُۥ مُنِيبًا إِلَيۡهِ ثُمَّ إِذَا خَوَّلَهُۥ نِعۡمَةٗ مِّنۡهُ نَسِيَ مَا كَانَ يَدۡعُوٓاْ إِلَيۡهِ مِن قَبۡلُ وَجَعَلَ لِلَّهِ أَندَادٗا لِّيُضِلَّ عَن سَبِيلِهِۦۚ قُلۡ تَمَتَّعۡ بِكُفۡرِكَ قَلِيلًا إِنَّكَ مِنۡ أَصۡحَٰبِ ٱلنَّارِ٨

När någon nöd träffar en menniska, så anropar hon sin Herre och är Honom ifrigt tillgifven. Men så snart som Han har beskärt henne en nådebevisning, så glömmer hon den anledning, för hvilken hon har åkallat Honom, och uppställer jemlikar jemte Gud, för att leda andre bort ifrån Hans väg. Säg: "njut en liten tid i din otacksamhet; du skall nog komma till helvetet."

Och när ofärd drabbar människan, åkallar hon sin Herre och gör bot inför honom, men när han sedan skänker henne ett nådebevis från sig, glömmer hon det, varemot hon förut åkallade honom, och sätter likar vid hans sida för att föra andra bort från hans väg. Säg: »Njut av din otro en kort tid! Du hör förvisso till eldens invånare.«

NÄR människan drabbas av ett ont, åkallar hon Gud i ånger och ber om Hans hjälp; men när Han i Sin nåd beviljar hennes bön, glömmer hon det som hon förut anropade Honom om och sätter upp medgudar vid Hans sida och leder på detta sätt [andra] bort från Hans väg. Säg: "Gläd dig, förnekare, en liten tid åt livet - din arvedel är Elden!"

Då ett ofall träffar menniskan åkallar hon sin Herra ångerfull omvänd till Honom; men sedan då Han satt henne i besittning af sina välgerningar, förgäter hon det onda mot hvilket hon bönföll förut, och gifver Gud likar, att hon må förleda sin Nästa från Hans väg. Säg: njut i din otacksamhet en liten tid, men sedan kommer du bland eldens invånare.