وَلَئِن سَأَلۡتَهُم مَّنۡ خَلَقَ ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَٱلۡأَرۡضَ لَيَقُولُنَّ ٱللَّهُۚ قُلۡ أَفَرَءَيۡتُم مَّا تَدۡعُونَ مِن دُونِ ٱللَّهِ إِنۡ أَرَادَنِيَ ٱللَّهُ بِضُرٍّ هَلۡ هُنَّ كَٰشِفَٰتُ ضُرِّهِۦٓ أَوۡ أَرَادَنِي بِرَحۡمَةٍ هَلۡ هُنَّ مُمۡسِكَٰتُ رَحۡمَتِهِۦۚ قُلۡ حَسۡبِيَ ٱللَّهُۖ عَلَيۡهِ يَتَوَكَّلُ ٱلۡمُتَوَكِّلُونَ٣٨

Frågar du dem, hvem som har skapat himlarne och jorden, så skola de säkert svara: "Gud." Säg: "tron I då, att, om Gud ville tillfoga mig något ondt, de, som I åkallen utom Honom, skola vara i stånd, att undanrödja Hans hemsökelse? Eller, om Han ville bevisa mig en nåd, att de skulle kunna hindra det?" Säg: "Gud är mig nog, på Honom må de förtröstansfulle förtrösta."

Och om du spörjer dem, vem som skapat himlarna och jorden, så skola de sannerligen svara: »Gud.« Säg: »Vad tänken I om det, som I åkallen i stället för Gud? Om Gud vill bereda mig ofärd, kunna de väl avvända hans ofärd? Eller om han vill visa mig barmhärtighet, kunna de väl förhålla hans barmhärtighet?« Säg: »Gud är mitt allt; på honom må alla förtröstande förtrösta!«

Och om du frågar människorna: "Vem har skapat himlarna och jorden?" - svarar de helt visst: "Gud." Säg: "Har ni övervägt om de som ni anropar i Guds ställe kan avvärja ett ont som Gud vill skall drabba mig? Eller om Han vill bevisa mig Sin nåd, kan de hindra Hans nåd att nå mig?" Säg: "Jag behöver ingen utom Gud. Till Honom litar de som söker [ett mäktigt] stöd."

Sannerligen om du frågar dem, hvem som skapat himlarne och jorden, skola de säkert svara: Gud. Säg: huru då! om Gud vill att mig sker ondt, skola väl de J åkallen, utom Gud, borttaga Hans onda? Eller om Han vill vara mig barmhertig, månne de skola tillbakahålla Hans barmbertighet? Säg: Gud är tillräcklig för mig; på Honom må de förtröstande förtrösta.