ٱللَّهُ يَتَوَفَّى ٱلۡأَنفُسَ حِينَ مَوۡتِهَا وَٱلَّتِي لَمۡ تَمُتۡ فِي مَنَامِهَاۖ فَيُمۡسِكُ ٱلَّتِي قَضَىٰ عَلَيۡهَا ٱلۡمَوۡتَ وَيُرۡسِلُ ٱلۡأُخۡرَىٰٓ إِلَىٰٓ أَجَلٖ مُّسَمًّىۚ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَأٓيَٰتٖ لِّقَوۡمٖ يَتَفَكَّرُونَ٤٢

Gud tager själarna till sig i döden, och under sömnen utan att de dö. Han behåller då qvar hos sig dem, hvilkas död Han har beslutat, och återsänder de andra till en bestämd tid. Uti detta äro sannerligen tecken för menniskor med eftertanke.

Gud tager själarna hädan vid deras död, så ock den, som ej är död, under sömnen. Och han kvarhåller den, för vilken han bestämt döden, och sänder de andra tillbaka till en bestämd tid; häri finnas sannerligen tecken för människor, som tänka efter.

Då [människan] dör tar Gud själen till Sig, men om hon inte skall dö, [tar Han den] då hon sover. Han håller kvar den [själ] vars [bärare] skall dö enligt Hans beslut och Han friger de andra till en [av Honom] fastställd tidpunkt. I detta ligger sannerligen budskap till tänkande människor.

Gud tager till sig själarne vid deras död, och dem som ej dött under deras sömn: och Han qvarhäller dem öfver hvilka Han beslutit döden, och återsänder de andra till en bestämd tid: i detta är sannerligen tecken för menniskor som eftertänka.