أَمَّنۡ هُوَ قَٰنِتٌ ءَانَآءَ ٱلَّيۡلِ سَاجِدٗا وَقَآئِمٗا يَحۡذَرُ ٱلۡأٓخِرَةَ وَيَرۡجُواْ رَحۡمَةَ رَبِّهِۦۗ قُلۡ هَلۡ يَسۡتَوِي ٱلَّذِينَ يَعۡلَمُونَ وَٱلَّذِينَ لَا يَعۡلَمُونَۗ إِنَّمَا يَتَذَكَّرُ أُوْلُواْ ٱلۡأَلۡبَٰبِ٩

Är väl den, som, nedfallande och stående, under nattens timmar dyrkar Gud, under åtanke på evigheten och under hopp om Guds barmhertighet, lik den, som icke gör detta?... Säg: "kunna de som hafva insigt jemföras med dem, som icke hafva någon?" De förståndige skola nog låta varna sig.

Nå, än den, som ägnar nattens timmar åt andakt, nedfallande eller stående, i det han är rädd för det tillkommande livet och hoppas på sin Herres barmhärtighet? Säg: »Äro de, som veta, och de, som ingenting veta, lika? Blott de, som hava förstånd, låta förmana sig.«

Eller [skulle förnekaren kunna jämställas med] den som under nattlig vaka tillber sin Herre, med pannan ödmjukt tryckt mot marken eller stående upprätt, som har det eviga livet för ögonen och hoppas på sin Herres nåd? Säg: "Kan de som vet likställas med de som inte vet? Men bara de som har förstånd tänker igenom [dessa frågor]."

Månne den som tillbringar nattens timmar i bön, både böjd i stoftet och stående, som bär rädsla för det tillkommande lifvet, men hoppas på sin Herras barmhertighet, skall anses liksom den gudlöse? Säg: skola de som veta och de som ingenting veta göras lika? blott de som hafva förstånd skola blifva erinrade.