Sura 38: S

Sâd. Vid Korânen, som innehåller varningen, svär jag, att den är sann

S. Vid Koranen, som innehåller förmaningar!

Saad.

S. vid Koran rik på erinran.

— men de otrogne framhärda i öfvermod och tvedrägt.

Ja, de, som äro otrogna, framhärda i övermod och trots.

De som förnekar sanningen av högmod och motsägelselusta [och förkastar dess budskap bör tänka på]

Men de som ej tro framlefva i ståt och split.

Huru många slägten hafva vi ej förgjort före dem! De ropade om nåd, när räddningstiden var förbi.

Huru många släkten hava vi ej tillintetgjort före dem! De ropade, men det fanns ingen tid att fly.

hur många släkten Vi har låtit gå under före dem! [När de såg straffet] ropade de [på förskoning], men den tid då de hade kunnat rädda sig var förbi.

Huru mänga slägter vi tillintetgjort före dem; och de ropade om nåd, men hade ej tid till undflykt!

De förvåna sig deröfver, att en varnare har uppstått midt ibland dem, och de otrogne säga: "denne man är en taskspelare, en storljugare.

De undra över att en varnare ur deras egen krets kommit till dem, och de otrogna säga: »Detta är en trollkarl och en lögnare.

De förvånas över att [en man] ur deras egen krets kommer till dem för att varna dem, och förnekarna av sanningen säger: "Hans vältalighet bländar oss, men det är bara lögn.

De undra öfver att en predikare af dem sjelfva kommit till dem. Och de otrogne halva sagt: denne är en trollkarl, en lögnare;

Huru! han antager i stället för gudar en ende gud. Detta är sannerligen en högst förunderlig sak."

Har han gjort gudarna till en enda Gud? Detta är sannerligen en underlig sak.«

Han gör ju alla gudar till en gud? Det är högst märkligt!"

Gör han gudarne till en enda Gud, sannerligen är det en underlig sak.

De förnäme bland dem utbröto i ord, sägande: "faren fort och hållen Eder till edre gudar. Det är klart, hvarthän han syftar (nemligen efter makt).

Och stormännen bland dem hava avlägsnat sig med dessa ord: »Gån åstad och hållen fast vid edra gudar! Detta är sannerligen en tillärnad sak.

Och deras ledare sade till varandra när de bröt upp [från en överläggning:] "Låt oss hålla fast vid våra gudar! Här ligger helt säkert något bakom!

Och de förnämste ibland dem hafva aflägsnat sig, sägande: går och varer slandagtige vid edra gudar, ty detta är, i sanning, saken som åstundas;

Vi hafva icke hört något derom i den föregående kyrkan. Detta är alltsammans ihopspunnet.

Vi hava ej hört något sådant i den sista läran; detta är ingenting annat än dikt.

Något liknande har vi inte hört från [de kristna]. Nej, detta är bara [hans eget] påfund.

Vi hafva ej hört af detta i den sista gudaläran; det är ej annat än en lögnagtig uppfinning:

Skall han hafva fått framför oss ett sådant företräde, att förmaningen har nedsändts till honom?" — De betvifla min (Guds) varning; men de hafva ännu icke smakat mitt straff.

Har någon förmaning nedsänts till honom mitt ibland oss?« Ja, de hysa tvivel angående min förmaning; ja, de hava ännu ej smakat mitt straff.

Skulle just han vara den bland oss [som hedrats med] att få ta emot [Guds] påminnelse?" Nej, det är Min uppenbarelse som de tvivlar på! Men de har inte ännu fått smaka Mitt straff.

Har en erinring blifvit nedsänd företrädesvis bland oss till honom? Ån mer, de äro i tvifvel beträffande min erinran; men de hafva ännu ej smakat mitt straff.

Innehafva de kanhända skatter af din Herres barmhertighet, den Allsmäktiges, all god gåfvas gifvares?

Hava de hand om din Herres, den Väldiges, Givarens barmhärtighets skatter?

Eller har de kanske i sina händer din Herres förråd av nåd, Han, den Allsmäktige, Givaren?

Hafva de väl din Herres barmhertighets skatter, den Mägtiges, den Gifmildes?

Eller tillhör dem herraväldet öfver himlarne, jorden och allt det, som deremellan är? Är det så, så må de stiga upp på himlastegar.

Eller tillkommer herraväldet över himlarna och jorden och vad däremellan är dem, så att de kunna klättra upp på rep?

Eller har de herraväldet över himlarna och jorden och allt som finns däremellan? Låt dem då med de medel [som står dem till buds] stiga upp [till himlen och därifrån försöka styra allt]!

Eller hafva de riket öfver himlarne och jorden och livad som är deremellan? Må de då uppstiga i himmelens trakter.

Men der slås hvarje skara af hedniske bundsförvandter på flykten.

Vilken förbundshär som helst skall här bliva slagen på flykten.

De är bara en liten skara som har gaddat sig samman [mot Profeten]; de är redan besegrade.

Hvilken krigshär af de förbundnes som helst, skall här drifvas på flykten.

Redan före dem (mekkanarne) har Noachs folk, a'diterne och Farao, som spetsade menniskor, beskyllt Guds sändebud för osanning,

Noas folk, Ad och Farao med sina pålar hava före dem hållit sanning för lögn,

Före dem förkastade Noas folk sanningen och [stammen] Aad och [de otaliga] tältmasternas Farao

Noachs landsman och Aad och Pharao, pålarnes herre anklagade profeterna för lögn före dem,

såväl som thamûdäerne, Lots folk och folket i el-Ajka. Desse äro de hedniske bundsförvandterne, —

Så ock Thamud, Lots folk och invånarne i al-Aika; dessa voro de förbundna.

och [stammen] Thamud och Lots folk och de som befolkade [Madyans] skogklädda dalar, [alla] tog de ställning [mot sanningen] -

Och Tzamud och Lots landsmän, och Al Aykahs invånare: de voro alla sammansvurne:

ja! alle hafva de beskyllt apostlarne för osanning och förtjent mitt straff.

Det fanns ingen, som ej höll apostlarne för lögnare, och så drabbade dem mitt straff.

alla utan undantag beskyllde de budbärarna för lögn - och Mitt straff drabbade dem, rättvist och oundvikligt.

Det fanns icke en som ej anklagade apostlarne för lögn; alltså föll mitt straff rättvist på dem.

Desse hafva icke något annat att vänta än ett enda rop; det behöfves icke ett till.

Dessa hava blott en enda skräll att vänta, den där ej vet av något avbrott.

Ett enda [ihållande] dån är vad dessa [nutida förnekare] har att vänta på; och inget uppskov skall ges.

Och desse afbida blott ett enda dånande ljud, hvarvid ej skall blifva något uppehåll.

De (mekkanarne) hafva sagt: "o Herre! uppgör skyndsamt vår affär före räkenskapsdagen."

De säga ock: »Herre, påskynda vår lott före rannsakningens dag!«

De [vågar] säga: "Herre! Låt oss få vår del [av straffet] genast, före Räkenskapens dag!"

Och de säga: o, Herre! påskynda åt oss var dom före redogörelsens dag.

Fördrag tåligt deras hån och omtala vår tjenare David, som vi utrustade med makt, emedan han omvände sig.

Fördrag tåligt vad de säga och kom ihåg vår tjänare David, den duktige! Han var förvisso botfärdig.

Bär vad de säger [Muhammad] med jämnmod och minns Vår tjänare David, stark till kropp och själ. Han vände alltid tillbaka till Oss [i ånger över sina fel].

Haf tålamod med hvad de säga; och kom ihåg var tjenare David med styrka försedd; ty han var mycket botfärdig.

Vi tvingade bergen, att med honom uppstämma vårt lof aftnar och morgnar.

Vi gjorde förvisso bergen underdåniga, så att de prisade Gud tillika med honom både om aftonen och vid soluppgången,

Vi lät bergen förena sig med honom, vid dagens slut och i soluppgången, i lovsång till Vår ära,

Sannerligen nödgade vi bergen att lofsjunga jente honom om aftonen och vid solens uppgång,

Äfven foglarne, som voro församlade omkring honom: båda (bergen och foglarne) voro genom honom sådane, som omvända sig.

Så ock fåglarna, då de församlade sig; var och en var botfärdig.

liksom fåglarnas skaror, som alla lydigt återvände [till honom].

Och fåglarne församlade kring honom: hvar och en återvände ofta till honom.

Vi befästade hans. herravälde och gåfvo honom vishet och skicklighet att afgöra tvister.

Vi stärkte hans herravälde och gåvo honom vishet och talegåva.

Och Vi befäste hans makt och gav honom visdom och säkert omdöme.

Och vi befästade hans rike, och gåfvo honom visdom, och skicklighet att afkunna obestridliga domslut.

Har du icke förnummit berättelsen om tvisten? De stego öfver muren in i rummet,

Har väl berättelsen om vedersakarne kommit till din kunskap, hurusom de stego upp i gemaket,

HAR DU inte hört berättelsen om de tvistande parterna som klättrade över muren till Davids bönerum?

Har du fått underrättelse om de tvistande, då de öfverstego muren till bönerummet,

och när de trädde inför David, förskräcktes han, men de sade: "frukta dig icke! Vi hafva en tvist; en har förgått sig emot den andre. Afgör emellan oss enligt lag och rätt, var icke obillig, och för oss på den rätte vägen.

När de trädde in till David och han blev förskräckt för dem? De sade: »Frukta ej! Det är två vedersakare, av vilka den ene förorättat den andre. Så döm då rätt emellan oss och var ej partisk, utan led oss på den rätta vägen!

När de plötsligt kom emot honom, blev han orolig; [men] de sade: "Vi vill dig ingenting ont! [Vi ligger i] tvist med varandra. En av oss har gjort den andre orätt; fäll därför din rättvisa dom mellan oss utan att ta parti för någon och visa oss den rätta vägen.

Då de inträdde till David, och han vardt förskräckt för dem, och de sade: du må ej frukta; vi äro tvenne parter, den ene af oss har förorättat den andra, döm alltså emellan oss med rättvisa, och ej må du begå veld; och för oss på väg till hvad som är rätt.

Här är min bror. Han eger nittionio lam och jag har ett enda lam. Han sade till mig: "låt mig få det att vårda, och han rådde på mig under ordvexlingen."

Min broder här hade förvisso nittionio får, och jag hade ett enda, och han sade: “Anförtro det åt mig!” och övertalade mig.«

Detta är min bror som äger nittionio tackor, medan jag har en enda tacka, och han sade till mig: 'Lämna henne i min vård!' och inför hans hotfulla språk måste jag ge vika."

I sanning hade denne min broder nittio nio får, och jag ett enda får, ocli han sade: gif mig det i förvar, och han öfvertalade mig.

David sade: "han har gjort dig orätt, då han begärde ditt enda lam till sina lam. De som hafva gemensamma affärer förgå sig ofta emot hvarandra, utom dem som tro och göra godt, men få äro de." David märkte, att vi frestade honom; han bad sin Herre om förlåtelse, kastade sig, tillbedjande, till jorden och omvände sig.

David svarade: »Han har gjort orätt mot dig genom att begära ditt får jämte sina egna, och många bolagsmän förorätta sannerligen varandra, undantagandes dem, som tro och göra goda gärningar, men få äro de.« Och David trodde, att vi prövat honom och bad sin Herre om förlåtelse, kastade sig ned under bugningar och gjorde bot.

[David] sade: "Utan tvivel har han gjort dig orätt när han krävde att få din tacka utöver dem han redan hade! Många människor som har gemensamma intressen gör sig skyldiga till [sådana] övergrepp mot varandra, utom de som tror och lever ett rättskaffens liv, men de är ett fåtal." Nu förstod David att Vi hade velat sätta honom på prov, och han bad sin Herre om förlåtelse och föll ned på sitt ansikte i bön och ånger.

Svarade David: sannerligen gjorde han dig orätt i att begära ditt far jemle sina far: och månge af dem som äro i gemenskap göra hvarandra visserligen orätt, utom de som tro och utölva goda verk; men huru få äro de! Och David märkte att vi pröfvat honom, och anropade sin Herra om tillgift, och nedföll bugande sig i stoftet, och vardt botfärdig.

Vi förläto honom. Han stod i nåd hos oss, och honom väntade en skön framtid (i evigheten).

Och så förläto vi honom detta. Han fick sannerligen tillträde till oss och ett härligt hem.

Och Vi förlät honom detta [fel] och Vi har berett honom en hedersam plats i Vår närhet och en lycklig återkomst.

Derföre förlåto vi honom detta brott; och honom tillkommer, i sanning, att nalkas oss nära, och ett skönt återgångsställe.

Vi sade till honom: "o David! vi hafva satt dig till ståthållare på jorden. Döm rättvist emellan menniskorna och följ icke din begärelse, ty den skall då föra dig bort ifrån Guds väg. Men de, som afledas ifrån Guds väg, få ett pinsamt straff, emedan de förgätit räkenskapsdagen."

»David, vi förordna dig förvisso till ställföreträdare på jorden. Så döm då rätt emellan människorna och rätta dig ej efter dina hugskott, så att de föra dig bort från Guds väg! Dem, som förirra sig från Guds väg, väntar förvisso ett strängt straff, därför att de glömt rannsakningens dag.«

[Och Vi sade:] "David! Vi har gett dig makt och myndighet på jorden. Döm därför mellan människor med sanning och rättvisa och låt dig inte påverkas av känslor [för eller emot en part]; då kan du lockas att överge Guds väg. Och ett strängt straff väntar dem som avviker från Guds väg och glömmer Räkenskapens dag."

O, David! sannerligen hafva vi förordnat dig till en konung på jorden, döm alltså emellan menniskorna med rättvisa, och ej må du följa lustan, att den ej må förleda dig från Guds väg; ty de som afvika från Guds väg, skola lida ett strängt straff, emedan de glömt redogörelsens dag.

Vi hafva icke skapat himmelen, jorden och hvad deremellan är på lek, såsom de otrogne förmena; men ve de otrogne för helveteseldens skull!

Vi hava ej skapat himmelen och jorden och vad där emellan är förgäves; detta är deras tro, som äro otrogna, men ve dem, som äro otrogna, för eldens skull!

VI HAR inte skapat himlen och jorden och allt som är emellan dem i blindo, såsom de som förnekar sanningen förmodar. Olyckliga de som förnekar sanningen! Elden är deras mål!

Vi halva ej fåfängt skapat himmelen och jorden och hvad deremellan finnes: detta är deras tanke som icke tro; men ve dem som icke tro, för eldens skull!

Skola vi således anse för lika de troende och gode med missdådarne, eller de gudfruktige lika med de gudlöse?

Skola vi likställa dem, som tro och göra goda gärningar, med dem, som anstifta ofärd på jorden, eller skola vi likställa de gudfruktiga med de syndfulla?

Eller skulle Vi behandla dem som tror och lever rättskaffens på samma sätt som dem som stör ordningen på jorden och sprider sedefördärv? Skulle Vi behandla de gudfruktiga på samma sätt som dem som har sjunkit djupt i synd?

Skola vi behandla dem som tro och göra goda verk, likt dem som tillställa förderf på jorden? Eller skola vi behandla de gudfruktige liksom de ogudaktige?

En bok, som vi hafva uppenbarat för dig, är välsignad, på det att de må besinna dess uppenbarelser, och på det att de förnuftige må lägga dem på minnet.

Det är en välsignad skrift, som vi nedsänt till dig, för att de må begrunda dess tecken och de, som hava förstånd, låta förmana sig.

Detta är en välsignad Skrift som Vi har uppenbarat för dig, [Muhammad]. Människorna bör tänka över dess budskap och lägga dem på minnet, om de har förstånd.

En välsignad Bok hafva vi till dig nedsändt, att de må begrunda dess verser, och att de som äga förstånd må blifva erinrade.

Åt David hafva vi skänkt Salomo. Han var en förträfflig tjenare, ty han omvände sig.

Vi hava ock givit David Salomo. Vilken härlig tjänare! Han var förvisso botfärdig,

OCH VI skänkte David [sonen] Salomo - en verklig [Guds] tjänare! Han vände alltid tillbaka till Oss med ångerfullt sinne.

Och vi gåfvo åt David, Salomo; förträfflig var tjenaren; ty han var upprigtigt botfärdig. Kom ihåg

En afton framfördes, såsom bekant är, till honom ädle, snabblöpande hästar,

När de ädla springarne uppvisades för honom om aftonen

Och då man vid dagens slut förde fram hans rashästar till honom,

Då om aftonen uppställdes framför honom de fullblodiga springarne, som stodo på tre fötter, den fjerdes hof vidrörande marken blott med kanten,

och han sade: "hittills har jag genom böjelse för denna lyx låtit draga mig bort ifrån tanken på min Herre." Emellertid gick solen ned.

Och han sade: »Jag har förvisso älskat det jordiska goda mer än min Herres åkallan ända tills solen dolde sig i en slöja.

sade han: "Jag har fattat sådan kärlek till detta [jordiska] goda att jag glömmer [att åkalla] min Herre!" - [och medan hästarna travade förbi upprepade han detta] till dess de försvann bakom en slöja [av damm; och han befallde:]

Och han sade: sannerligen har jag med förkärlek älskat det timliga goda framför min Herras hågkomst, tills solen dolde sig under nattens slöja:

Han sade; "återfören dem till mig." Och han började stryka deras ben och nackar med handen.

Fören dem tillbaka till mig!« Så började han avhugga benen och halsarna.

"För dem tillbaka till mig!" Och då [de åter fördes fram till honom] strök han dem [med handen] över ben och manke.

Må de återbringas till mig: och han började afhugga hästarnes ben och halsar.

Förut hade vi frestat Salomo och satt en kropp på hans thron. Derpå omvände han sig.

Vi hava ju prövat Salomo och satt en skepnad på hans tron; sedan gjorde han bot.

Och för att pröva Salomo satte Vi en [livlös] kropp på hans tron. Då [förstod han] och vände ångerfull tillbaka till Oss

Sannerligen pröfvade vi äfven Salomo, och vi satte på hans thron en honom lik kropp; sedan vardt ban ångerfull;

Han sade: "min Herre! förlåt mig och skänk mig ett sådant rike, att ingen efter mig kan upphinna mig. Du är en oinskränkt gifvare."

Han sade: »Herre, förlåt mig och giv mig ett herradöme, som ej tillkommer någon efter mig! Du är förvisso Givaren.«

[och] sade: "Herre! Förlåt mig [mina fel] och skänk mig sådan makt som ingen efter mig kommer att kunna utöva! - Du är den store Givaren."

Han sade: o, Herre! förlåt mig, och skänk mig ett rike, som ej må tillkomma någon efter mig ty Du är den Gifmilde.

Vi underkastade honom nu vinden, som, på hans befallning, sakta blåste, hvart han ville,

Och så gjorde vi vinden honom underdånig, så att den på hans bud sakta for vart han önskade,

Och Vi lät vinden tjäna Salomo - den blåste på hans befallning vart han ville -

Och vi underlade honom vinden, som lopp med sakta flägtar på hans befallning, hvart han ville komma,

och satanerne, såväl de byggande som de dykande,

Så ock satanerna, både byggmästare och dykare,

och demonerna [gjorde Vi likaså till hans tjänare] - några arbetade med byggenskap, andra som pärlfiskare,

Och de onde andarne, skicklige till alla byggnader och att dyka efter perlor,

och andre, som äro slagne i band,

Ävensom andra, som voro sammanlänkade med bojor.

och andra [upproriska] var slagna i bojor.

Och andre sammanbundne i kedjor: och vi sade:

med de orden: "detta är vår gåfva, du kan vara frikostig eller hålla igen, utan att ansvara derföre."

»Detta är vår gåva; var nu frikostig eller sparsam utan att räkna dem!«

[Och Vi sade:] "Detta är Våra gåvor; du kan ge dem [åt andra] eller behålla dem! Du kommer inte att avkrävas räkenskap."

Detta är vår gåfva: var alltså gifmild, eller spara efter behag, utan räkning.

Han stod högt i vår nåd och en skön framtid väntade honom i evigheten.

Han fick sannerligen tillträde till oss och ett härligt hem.

Och Vi har berett honom en hedersam plats i Vår närhet och en lycklig återkomst.

Och honom tillkommer, i sanning, att nalkas oss nära, och ett skönt återgångsställe.

Omtala ock vår tjenare Job. Han ropade till sin Herre: "Satan har påfört mig elände och pina."

Kom ock ihåg vår tjänare Job, när han ropade till sin Herre: »Satan har hemsökt mig med omak och pina.«

OCH MINNS Vår tjänare Job, hur han ropade till sin Herre: "Djävulen har plågat mig svårt och mina krafter är slut!"

Och kom ihåg vår tjenare Job, då han ropade till sin Herra: sannerligen har satan vidrört mig med elände och plåga ; och det sades honom:

Han fick till svar: "stampa med din fot;" — då framqvälde en källa — "här har du ett kallt bad och dryck."

»Stampa med din fot! Här finns svalkande bad och dryck.«

[Och Vi sade:] "Stampa i marken med din fot! Där finns friskt vatten så att du kan tvätta dig och dricka."

Stampa i marken med din fot: och en källa sprang upp, och det sades: denna är till uppfriskande bad och dryck.

Vi återgåfvo honom hans familj och lika månge, dertill. Vi gjorde detta af barmhertighet och till tankeämne för dem, som förstånd hafva.

Och vi gåvo honom hans släkt åter och lika många därtill som ett barmhärtighetsbevis från oss och till en förmaning för dem, som hava förstånd.

Och Vi gav honom tillbaka [dem som Vi hade tagit från honom av] hans familj och fördubblade deras antal som en särskild nåd från Oss och som en påminnelse till dem som har förstånd.

Och vi återgåfvo honom hans slägt och lika många till jemte dem, genom vår barmhertighet, och till en erinran för dem som hafva förstånd.

"Tag nu i din hand ett ris, slå dermed din hustru och bryt ej din ed." Så handlade vi, emedan vi hade funnit honom tålig.

»Och tag ett ris i din hand och slå därmed, men synda ej!« Vi funno honom förvisso tålig. Vilken härlig tjänare! Han var förvisso botfärdig.

[Och Vi sade:] "Tag en näve [gräs] och slå med den och bryt inte din ed!" - Vi såg hans uthållighet och tålamod, en sann [Guds] tjänare! Han vände alltid tillbaka till Oss med ångerfullt sinne.

Och vi sade: tag i din hand en knippa qvistar, och slå dermed din hustru, ty du må ej bryta din ed. Sannerligen funno vi honom tålig: Förträfflig var tjenaren; ty han var upprigtigt botfärdig.

Omtala ock våre tjenare Abraham, Isak och Jakob — männer med händer och ögon.

Kom ock ihåg våra tjänare Abraham, Isak och Jakob, de duktiga och upplysta!

OCH MINNS Våra tjänare Abraham och Isak och Jakob, starka i anden och klarsynta.

Och kom ihåg våra tjenare Abraham, Isaak och Jakob, hvilka ägde kraft och urskillning.

Vi hafva renat dem medelst en ren egenskap, deras åtanke på evigheten.

Vi hava förvisso gjort dem rena genom en särskild rening, tanken på det kommande livet.

Vi gav dem - en särskild nåd - ett sinne helt inriktat på evigheten

Sannerligen hafva vi med särskilt rening renat dem, till erinran om det tillkommande lifvet:

Vi räkna dem ibland de utvalde och bäste.

De hörde sannerligen till de utkorade och utmärkta hos oss.

och deras plats hos Oss är bland de utvalda, de främsta.

Ty inför oss voro de, i sanning, ibland de utvalde, de fromme.

Omtala ock Ismael, Elisa och Dhul-Kifl — alle hörde de till de bäste.

Kom ock ihåg Ismael, Elisa och Dhu-l-kifl! Ja, allesammans hörde till de utmärkta.

Och minns Ismael och Elisa och Dhu'l-Kifl; de hörde alla till de främsta

Och kom ihåg Ismael och Elisa och Dhu'l'kfl: alla voro de ibland de fromme.

Detta är en undervisning, och i sanning! de gudfruktige få ett skönt hem

Detta är en förmaning; ja, de gudfruktiga väntar sannerligen ett härligt hem,

[OM ALLT] detta har [Vi] nämnt för att hedra deras minne. Och för de gudfruktiga har Vi [berett] en lycklig återkomst:

Detta är en erinran. Och sannerligen skola de gudfruktige få ett skönt återgångsställe,

i Edens lustgårdar, hvilkas portar stå öppne för dem.

Edens lustgårdar med vidöppna portar,

Edens lustgårdar, vars portar står öppna på vid gavel för dem,

En evinnerlig bonings lustgårdar, hvartill portarne för dem äro öppna,

Der hvila de sig, och skola der begära fram mångahanda frukter och drycker.

Där de få vila och där de få bedja om frukter i mängd och dryck.

och där skall de vila, lutade [mot mjuka kuddar], och allt de kan önska av olika slags frukter och drycker skall bäras fram;

Hvilande uti dem skola de der begära frukter i mängd, och dryck:

Hos dem äro jemnåriga makar med blyge blickar.

Hos dem finnas jämnåriga jungfrur med blyga blickar.

och hos dem skall vara oskuldsfulla kvinnor, med blygt sänkta blickar, evigt unga som de själva.

Och bredvid dem skola vara jungfrur, hvilkas blygsamma blickar söka blott sina brud- gummar, jemnåriga med dem.

"Detta är det, som lofvats Eder på räkenskapsdagen."

Detta är vad som lovas eder till rannsakningens dag.

Detta är vad som lovas er till Räkenskapens dag

Detta är hvad eder är utlofvadt på redogörelsens dag.

"Ja! detta är vår lott; den tager aldrig slut."

Detta är sannerligen våra håvor; de taga aldrig slut.

[och förråden] ur vilka Vi skall försörja er med allt detta är outtömliga.

Sannerligen är detta vår försörjning, hvarpå ej varder någon ända.

Så är det. De halsstarrige åter få den värsta bostad,

Så är det. Men de vrånga väntar sannerligen ett dåligt hem,

Detta [om de rättfärdiga]. Men de som överskred alla gränser i sin orättfärdighet skall få en dyster återkomst;

Detta åt de fromne. Men de ogudaktige skola, i sanning, få ett elakt återgångsställe,

helvetet, dit de skola nedstörtas. Det är en ohygglig bädd.

Helvetet, där de skola stekas. Vilken olycksalig bädd!

de skall bli lågornas rov i helvetet - detta det vedervärdigaste av vilorum!

Helvite hvari de skola inkomma att brinna; och bedröflig är bädden.

Så är det. Må de smaka härpå: kokhett vatten och stinkande var

Så är det. Så må de smaka det, så ock sjudande vatten och var

Detta [måste de utstå] och de skall få brännhett vatten [att dricka] och omges av isande mörker

Må de smaka detta, jemte sjudande vatten och förruttnelsen från de fördömdes kroppar,

och andra ting af samma slag.

Och mycket annat av samma slag.

och annat [lidande] av motsvarande slag.

Och annat af likartadt slag.

"Denna trupp," säger man till deras anförare, "skalf nedkastas hufvudstupa med Eder. Ingen välkomsthelsning möter dem, ty de skola störtas i elden."

Här är en flock, som ramlar huvudstupa tillika med eder. Det finns intet »Välkommen« för dem; de skola förvisso stekas i elden.

[Helvetets väktare skall säga:] "Här kommer en hop människor instörtande i hälarna på er." [Men de som ledde andra vilse och först gick in i Elden skall säga:] "Hälsa dem inte välkomna! De skall också brinna i helvetets lågor!"

Detta är en hop som skall nedstörta hufvudstupa jemte eder i afgrunden: de skola ej välkomnas; ty de skola brinna i elden.

De skola säga: "men I också! För Eder skall ej heller vara någon välkomsthelsning. Det var I, som beredden detta åt oss. Det är en hemsk hvilostad."

De skola säga: »Nej, det finns intet “Välkommen” för eder; I haven förberett det åt oss.« Vilken olycksalig boning!

[Efterföljarna] svarar: "Det är ni som inte skall hälsas välkomna! Ni har dragit oss med er ned hit - detta jämmerliga tillhåll!"

De förförde skola säga till förförarne: Jären ju ej välkomnade, J som först nödgat oss hit; och bedröflig är boningen!

De skola vidare säga: "o vår Herre! fördubbla i elden deras pina, hvilka hafva beredt detta åt oss."

De skola ock säga: »Herre, giv den, som förberett detta åt oss, dubbelt straff i elden!«

Och de fortsätter: "Herre! Ge dem som drog oss med sig in i detta ett dubbelt straff i Elden!"

De skola äfven säga: o, Herre! öka dubbelt straffet i elden för den som bragt detta på oss!

De skola säga: "huru kommer det sig, att vi ej se de männer, som vi räknade till de elake,

De skola ock säga: »Vad går åt oss, att vi ej se de män, som vi räknade till de onda

Och [ledarna] skall säga: "Hur kommer det sig att vi inte ser någon av dem som vi betraktade som eländiga stackare

Och de otrogne skola säga: hvad fattas oss, att vi ej se de män, dem vi räknade till de elake,

hvilka vi plägade begabba? Hafva de undgått våre blickar?"

Och som vi drevo gyckel med? Eller kunna ögonen ej upptäcka dem?«

och alltid gjorde narr av? Eller har vi sett fel?"

Med hvilka vi drifvit gäck? Eller gå ögonen miste om dem?

Detta är visserligen sanning; så tvista de, som äro i helvetet.

Detta är sannerligen sant — tvisten mellan dem, som äro hemfallna åt elden.

Detta är sanningen om hur de kommer att tvista och träta i Elden.

Visserligen är detta en sanning, nemligen, eldens invånares tvistande.

Säg: "jag är en varnare, och det gifves ingen gud utom Gud, den Ende, den Allsvåldige,

Säg: »Jag är blott en varnare; det finns ingen gud utom Gud, den Ende, den Allsvåldige,

SÄG [Muhammad:] "Jag är ingenting mer än en varnare - det finns ingen gud utom Gud, den Ende, Han som härskar över allt med oinskränkt makt,

Säg: jag är blott en förmanare; och det finnes ingen gud, utom Gud, den Ende, den Alls- mägtige;

Herren öfver himlarne, jorden och hvad deremellan är, den Allsmäktige, Förbarmaren."

Herren över himlarna och jorden och vad däremellan är, den Väldige, den Överseende.«

Herren över himlarna och jorden och allt som finns däremellan, den Allsmäktige, Den som förlåter och förlåter på nytt."

Herre öfver himlarne och jorden och hvad. deremellan finnes; den Härlige, den Milde.

Säg: "detta är en vigtig nyhet,

Säg: »Detta är ett viktigt budskap,

Säg: "Detta är ett budskap av största vikt -

Säg: detta är ett vigtigt bådskap,

men I bortvänden Eder derifrån.

Men I vänden eder bort därifrån.«

och ni vänder det ryggen!"

Hvarifrån J dragen eder undan.

Jag visste ingenting om den högsta församlingen (af änglarne), huru de tvistade med hvarandra,

Jag hade ingen kunskap om den höga församlingen, när de tvistade —

[Säg:] "Jag hade ingen kunskap om de motsatta meningar som rådde inom den höga församlingen -

Jag hade ej någon kunskap om de förnämste, de högste då de tvistade —

och skulle väl detta hafva uppenbarats för mig, om jag ej vore en uppenbar varnare?"

Mig har blott uppenbarats, att jag är en offentlig varnare —

men det har uppenbarats för mig för att jag skall ge [er] en klar och entydig varning." -

Det har ej blifvit mig uppenbaradt om icke derföre att jag är en offentlig predikare

Din Herre sade ju till änglarne: "jag vill skapa en menniska af lera,

När din Herre sade till änglarna: »Jag vill förvisso skapa en mänsklig varelse av lera,

Din Herre sade till änglarna: "Jag vill skapa en människa av lera.

Då din Herre sade till englarne: sannerligen går Jag att skapa en menniska af jord,

och när jag har fullkomnat henne och inblåst något af min ande i henne, så nedfallen tillbedjande inför henne."

Och när jag fullbordat honom och inblåst min ande i honom, så fallen ned i tillbedjan för honom!«

När Jag har format henne och andats in i henne något av Min ande, fall då ned [alla] på era ansikten inför henne!"

Och då Jag fullbordat henne, och inblåst i henne af min ande, nedfaller då för henne i tillbedjan.

Alle änglarne nedkastade sig,

Så föllo änglarna allesammans ned

Därpå föll änglarna ned på sina ansikten, alla

Och englarne tillbådo allesamman,

utom Iblis; — han var för högmodig, och hörde till de otrogne.

Utom Iblis; han var högmodig och hörde till de otrogna.

utom Iblees som [vägrade] av högmod och blev en av dem som förnekar sanningen.

Utom Iblis som högmodades, och vardt af de otrogne.

Gud sade: "o Iblîs! hvad hindrar dig att nedfalla inför den, som jag har skapat med mina händer? Är du högmodig eller står du för högt?

Då sade Gud: »Iblis, vad hindrar dig att falla ned för det jag skapat med egna händer? Är du högmodig, eller är du ett högre väsen?«

[Gud] sade: "Iblees! Vad avhöll dig från att falla ned inför den som Jag har skapat med Mina händer? Tog ditt högmod överhanden eller var du [alltid] en av dem som anser sig förmer än andra?"

Sade Herren: o, Iblis! hvad hindrade dig, att du ej tillbad hvad Jag skapat med mina händer? Har du blifvit uppblåst af högmod, eller är du ibland de höge?

Han svarade: "jag är bättre än hon. Du har skapat mig af eld och henne af lera."

Han svarade: »Jag är förmer än han; du har skapat mig av eld, men honom har du skapat av lera.«

[Iblees] svarade: "Jag är bättre än han; mig har Du skapat av eld - honom skapade Du av lera."

Han svarade: jag är bättre än hon: Du har skapat mig af eld, och skapat henne af jord.

Gud sade: "bort med dig härifrån, ty du är fördömd.

Då sade Gud: »Ut med dig härifrån, ty du är värd att stenas,

[Gud] sade: "Bort härifrån! Utstött skall du vara

Sade Herren: gack då ut derifrân, ty du skall varda bortdrifven,

Min förbannelse hvilar på dig till domedagen."

Och min förbannelse skall förvisso vila över dig till domedag.«

och Min förbannelse skall [följa] dig till Domens dag!"

Och på dig varde min förbannelse intill domedagen.

Iblis sade: "min Herre! gif mig uppskof till den dag, då de uppväckas." —

Han svarade: »Herre, giv mig anstånd till den dag, då de uppväckas!«

[Iblees] sade: "Herre! Bevilja mig en frist till den Dag då [människorna] skall uppväckas från de döda!"

Han svarade: o, Herre! gif mig anstånd tills en dag de döda skola uppväckas:

Gud svarade: "uppskofvet skall beviljas dig,

Då sade Gud: »Så stanna då bland dem, som få anstånd

[Gud] svarade: "Du skall vara bland dem som beviljas en frist

Sade Herren: sannerligen är du bland dem som fa anstånd,

till den bestämde tidens dag (uppståndelsedagen)."

Till den bestämda tidens dag!«

till den Dag vars ankomst är känd [bara av Mig]."

Intill en dag den bestämda liden.

Iblis fortfor: "jag svär vid din höghet, jag skall förleda dem alle (menniskorna),

Han svarade: »Vid din makt! Jag skall sannerligen bringa dem allesammans på fall

[Iblees] sade: "Jag svär vid Din Allmakt att jag skall leda dem alla vilse

Han svarade: vid Din magt, sannerligen skall jag förföra dem alla

utom dem ibland dem, som äro dine utvalde tjenare."

Undantagandes dina uppriktiga tjänare.«

utom [sådana] bland dem som är Dina sant hängivna tjänare!"

Utom Dina tjenare, de upprigtige ibland dem.

Gud svarade: "hvad som bör ske, skall ske,

Då sade Gud: »Sant, och sant talar jag;

[Gud] sade: "Detta är sanningen - och, vid Mitt sanna ord, -

Sade Herren: Jag är Sanningen sjelf, och sant Jag säger:

och jag säger: jag vill uppfylla helvetet med dig och med alle ibland dem, som följa dig."

Jag skall sannerligen fylla helvetet med dig och dem, som följa dig, allesammans.«

Jag skall fylla helvetet med dig och de människor som följer dig, alla tillsammans!"

Säkert skall Jag fylla helvitet med dig och med alla ibland dem som följa dig.

Säg: "jag begär icke någon lön för det, ej heller åtager jag mig hvad jag ej förmår.

Säg: »Jag begär ej någon lön därför av eder, och jag hör ej till dem, som företaga sig något, som ej tillkommer dem.

SÄG [Muhammad:] "Jag begär ingen lön av er för detta [budskap] och jag är inte en av dem som ger sig ut för att vara vad de inte är.

Säg: jag begär ej af eder för detta mitt predikande någon belöning, ej heller är jag bland dem som företaga hvad dem ej tillkommer:

Koranen är endast en undervisning för menskligheten,

Det är blott en förmaning för all världen,

Denna [Skrift] är ingenting mindre än en påminnelse till alla folk;

Denna Koran är ej annat än en erinran allom menniskom;

och inom någon tid skolen I nog få veta dess mening.

Och I skolen sannerligen få höra talas därom efter någon tid.«

innan lång tid har gått, kommer ni helt säkert att inse dess sanning."

Och visserligen skolen J erfara sanningen af dess bådskap, efter en tid.