أَلَمۡ تَرَ أَنَّ ٱللَّهَ أَنزَلَ مِنَ ٱلسَّمَآءِ مَآءٗ فَسَلَكَهُۥ يَنَٰبِيعَ فِي ٱلۡأَرۡضِ ثُمَّ يُخۡرِجُ بِهِۦ زَرۡعٗا مُّخۡتَلِفًا أَلۡوَٰنُهُۥ ثُمَّ يَهِيجُ فَتَرَىٰهُ مُصۡفَرّٗا ثُمَّ يَجۡعَلُهُۥ حُطَٰمًاۚ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَذِكۡرَىٰ لِأُوْلِي ٱلۡأَلۡبَٰبِ٢١

Har du ej gifvit akt på, huru Gud ifrån himmelen nedsänder vatten, som Han har låtit ingå i källsprång på jorden, och frambringar genom det säd af olika slag? Sedan låter Han denna vissna, och du ser huru den gulnar, och så gör Han den till torr halm. I detta är sannerligen något att tänka på för de förståndige.

Har du ej lagt märke till att Gud nedsänt vatten från himmelen och leder det ned i källor uti jorden? Sedan frambringar han säd av olika slag därmed; sedan vissnar den, och du ser den gulna, och sedan förvandlar han den till torra strån. Häri finnes sannerligen en förmaning för dem, som hava förstånd.

FÖRSTÅR du inte att det är Gud som låter regn strömma från skyn och leder det genom jorden [till dess det bryter fram] som källor? Därmed låter Han sedan olika slag av växtlighet uppstå, som med tiden vissnar och ses gulna. Till slut förvandlas den till torra strån och damm. I detta ligger helt visst en påminnelse till dem som har förstånd.

Men de som frukta sin Herra skola få i högsta himmelen salar, öfver hvilka äro byggde salar, nedanför hvilka floder löpa: Guds löfte; Gud skall ej bryta löftet.