وَإِذَا ذُكِرَ ٱللَّهُ وَحۡدَهُ ٱشۡمَأَزَّتۡ قُلُوبُ ٱلَّذِينَ لَا يُؤۡمِنُونَ بِٱلۡأٓخِرَةِۖ وَإِذَا ذُكِرَ ٱلَّذِينَ مِن دُونِهِۦٓ إِذَا هُمۡ يَسۡتَبۡشِرُونَ٤٥

Då den ende Gudens namn nämnes, sammanpressas deras hjertan, som ej tro på det eviga lifvet; men när afgudarne nämnas, så se! huru de glädja sig."

Och när Gud allena åkallas, rysa deras hjärtan, som icke tro på det tillkommande livet, men när de, som sättas i stället för honom, åkallas, då fröjdas de.

Och när den Ende Guden nämns, erfar de som inte tror på livet efter detta en känsla av obehag i sitt inre, men de gläder sig när de hör dem omtalas [som de vill sätta] vid Hans sida.

Då Gud namnes ensam rysa deras hjertan, hvilka ej tro på det tillkommande lifvet; men då de afgudar som dyrkas, utom Honom, nämnas, se! de fröjdas.