وَسِيقَ ٱلَّذِينَ ٱتَّقَوۡاْ رَبَّهُمۡ إِلَى ٱلۡجَنَّةِ زُمَرًاۖ حَتَّىٰٓ إِذَا جَآءُوهَا وَفُتِحَتۡ أَبۡوَٰبُهَا وَقَالَ لَهُمۡ خَزَنَتُهَا سَلَٰمٌ عَلَيۡكُمۡ طِبۡتُمۡ فَٱدۡخُلُوهَا خَٰلِدِينَ٧٣

De deremot, som frukta sin Herre, skola i skaror föras till paradiset. Så snart de framkommit dit, uppslås dess portar, och dess vaktare säga till dem: "frid med Eder! I hafven left dygdigt. Träden in, för att evigt här förblifva."

Men de, som frukta sin Herre, skola hoptals drivas till paradiset, tills dess portar öppnas, när de komma dit, och dess väktare säga till dem: »Frid med eder! I haven varit goda; träden alltså in att evinnerligen förbliva här!«

Och de som fruktade sin Herre skall ledas mot paradiset, skara efter skara, och när de når fram står [redan] dess portar öppna och väktarna säger: "Fred vare med er, ni goda människor! Stig in [i paradiset]! Här skall ni förbli till evig tid!"

Men de som fruktat sin Herra skola föras flockvis till paradiset; tills, då de anlända dit, dess portar skola öppnas, och dess väktare skola säga till dem: frid öfver eder! I hafven varit fromme, inträder alltså dit att evinnerliga förblifva.