Sura 19: Maria

K. H. I A'. S.

KHJ'S.

Kaf ha ya ayn Saad.

K. H. I. A. S. **). En erinran om din Her- ras barmhertighet mot sin tjenare Zacharias, *) Kapitlet har fått benämning efter den heliga Jungfrun, der- före att åtskilliga henne rörande omständigheter deruti fö- rekomma. **) Se not. 4. 382

Berättelse om din Herres nåd emot sin tjenare Zacharias.

En erinran om din Herres barmhärtighet mot sin tjänare Sakarias,

[Detta är] en berättelse om hur din Herre bevisade Sin tjänare Sakarias Sin nåd.

Då han åkallade sin Herra i hemlighet.

Han ropade till sin Herre med sakta röst:

Då han åkallade sin Herre i hemlighet.

När han i en tyst [innerlig] bön bad till sin Herre,

Han sade: o, Herre! sannerligen hafva mina ben blifvit svaga; och hufvudet är vordet betäckt med hvita hår,

"o min Herre! benen i mig äro svaga, och håren på mitt hufvud hafva grånat.

Han sade: »Herre, min kropp är förvisso bräcklig, och huvudet glänser av gråa hår, men jag har aldrig blivit besviken i min åkallan av dig, Herre!

sade han: "Herre! Min kropp har blivit svag och mitt huvud har vitnat, men aldrig har Du, Herre, låtit mig gå ohörd ifrån Dig.

Men aldrig har jag varit olycklig, o, Herre! i mina böner till Dig.

Jag fruktar endast mine anhörige efter mig. Då min hustru är ofruktsam, så skänk mig genom din nåd en efterträdare,

Jag fruktar förvisso mina anhöriga, de där skola komma efter mig, och min hustru är ofruktsam; giv mig därför en efterträdare från dig,

Jag oroar mig vid tanken på vad mina närmaste och mina medbröder [kan företa sig] när jag är borta. Min hustru har varit ofruktsam. Skänk mig av nåd en [son och] efterföljare,

1 sanning fruktar jag de närmaste efter mig *), och min qvinna är ofruktsam, gif mig alltså från Dig en arfving,

som skall ärfva mitt embete och äfven skall ärfva prestavärdigheten inom Jakobs stam. Gör honom ock, du min Herre! dig behaglig.

Som ärver mig och ärver Jakobs släkt, och låt honom bliva dig täckelig, Herre!«

som kan bli min arvinge och arvinge till Jakobs hus; och gör honom sådan att Du finner behag i honom!"

Som ärfver mig, och varder arftagare till Jakobs slägt; och låt honom blifva, o, Herre! Dig behaglig.

“O Zacharias! vi förkunna dig en son, hvars namn skall vara Johannes. Åt ingen hafva vi förut gifvit detta namn.

Sakarias, vi bebåda dig förvisso en son, vars namn skall vara Johannes; vi hava ej förut skapat någon hans namne.

[Svaret gavs av änglarna:] ”Hör, Sakarias, det glada budskapet vi ger dig! En son [skall födas åt dig], som skall bära namnet Johannes. 'Vi har inte gett någon före honom detta namn,' [säger Gud].”

O, Zacharias! sannerligen bebåda vi dig en son, hvars namn skall blifva Johannes **):

Han svarade: "o min Herre! huru kan jag få en son? Min hustru är ofruktsam och jag är gammal och utlefvad."

Och han sade: »Herre, huru skall jag kunna få någon son, då min hustru är ofruktsam och jag redan uppnått hög ålder?«

[Sakarias] sade: "Herre! Hur skulle jag kunna få en son, när min hustru är ofruktsam och jag är en skröplig och orkeslös åldring?"

Vi hafva icke gifvit samma namn till nå- gon förut 304).

Han fick till svar: så skall ske. Din Herre har sagt: "det är lätt för mig. Jag har ju förut skapat dig af ingenting."

Han svarade: »Så säger din Herre: “Det är lätt för mig, eftersom jag skapat dig förut, då du var ett intet.”«

[Ängeln] svarade: ”Det skall bli [som jag har sagt]. Din Herre säger: 'Detta är lätt för Mig; Jag har förut skapat dig ur ingenting!'”

Han svarade: Herre! huru skall jag få en son, då min qvinna är ofruktsam, och jag, redan utlefvad, uppnått ålderdomen?

Zacharias sade: "gif mig, o min Herre! ett tecken." Gud svarade: "ditt tecken vare, att du, ehuru frisk, ej kan tala med någon under tre nätter."

Då sade han: »Herre, giv mig ett tecken!« Han svarade: »Ditt tecken vare, att du, ehuru utan vank, ej skall kunna tala till människor på tre dygn.«

[Sakarias] sade: "Herre, ge mig ett tecken!" [Ängeln] svarade: "Det tecken du begär är att du under tre dagar inte skall tala till människor [fastän din tunga är hel].

Sade engeln: så skall ske; din Herre sä- ger: detta är lätt för mig, som redan skapat dig förut, då du var ett intet.

Då utgick han ur helgedomen till sitt folk, och tecknade till dem, att prisa Gud morgon och afton.

Så gick han ut ur helgedomen till sitt folk och tecknade till dem: »Prisen Gud morgon och afton!«

Och han gick ut ur helgedomen till sitt folk och tecknade åt dem att de morgon och afton skulle lovprisa Gud.

Han svarade: o, Herre! gif mig ett tecken. Sade engeln: ditt tecken blifver att du ej skall tala till menniskorna på tre dygn, varande dock full- komligen rätt till sinnes. *) Nemligen hans brorssöner, kände såsom elaka menniskor. Se Sale. **) Dessa ord uttalas af engeln. 304) Sale anmärker, att ifrågavarande namn var allmänt ibland Judarne, och att det synes som uttrycket, att ingen burit samma namn förut, härleder sig från en missförstådd tolk- ning af S:t Lukas' ord, att ingen af Zacharie slägt förut burit detta namn. 383

"O Johannes! emottag boken med kraft." Vi gåfvo honom såsom gosse andlig fullmakt,

»Johannes, tag emot skriften med allvarligt uppsåt!« Vi gåvo honom ock vishet,

[När sonen fötts och växt upp, sade Vi:] "Johannes! Håll med kraft fast vid [Vår] Skrift!" - Och Vi skänkte honom visdom [redan] i hans tidiga ungdom

Och han utgick från helgedomen till sina landsmän, och han lät dem förstå dessa ord: pri- ser Gud morgon och afton.

och på öfvernaturligt sätt hjertats mildhet och renhet. Han var from

Mildhet och renhet som barn, och han var gudfruktig

och, som Vår särskilda gåva, ett ömt sinne och [viljan till] renhet, och han fruktade Gud

O, Johannes! emottag Skriften med fast beslut att efterlefva henne *). Och vi gåfvo honom visdom såsom barn,

och vördnadsfull emot sine föräldrar och hvarken våldsam eller högmodig.

och öm mot sina föräldrar och varken högmodig eller uppstudsig.

och var en god [son] tillgiven sina föräldrar och visade sig aldrig övermodig eller trotsig.

Och barmhertighet från oss, och renhet: och han var gudfruktig och undergifven sina för- äldrar, och var icke högmodig, uppstudsig.

Frid vare med honom den dag, då han födes, den dag, då han dör och den dag, då han uppväckes till lif. —

Frid över honom den dag han föddes, den dag han dör och den dag han varder uppväckt till liv!

[Guds] fred var med honom den dag han föddes och skall vara med honom den dag han dör och den dag då han skall uppväckas från de döda.

Frid öfver honom dagen han föddes, och dagen han skall dö, och dagen han varder upp- väckt till lif!

Omtala ock i boken (Korânen) Maria, huru hon. drog sig undan ifrån sin familj till ett ställe, som låg åt öster,

Kom ock ihåg Maria i skriften, huru hon drog sig undan från de sina till ett ställe i öster

OCH MINNS [vad] denna Skrift [har att säga om] Maria. Hon drog sig ifrån de sina till ett [avskilt] rum i öster

Och kom ihåg uti Boken **) Maria, då hon drog sig afsides från sin slågt till ett ställe mot öster 305),

och satte emellan sig och dem en skiljovägg (skilde sig ifrån dem). Vi sände till henne vår ande (Gabriel), och han syntes för henne såsom en fullkommen man.

Och tog en slöja för att dölja sig för dem, och huru vi sände vår ande till henne och han syntes henne vara en mänsklig varelse utan vank!

och lät dem förstå att hon ville vara i ostördhet genom [att anbringa] ett förhänge. Och Vi sände till henne Vår ingivelses ängel som uppenbarade sig för henne i en välskapad mans skepnad.

Och hon tog en slöja för att dölja sig undan dem: och vi sände till henne vår ande ***), och han visade sig för henne lik en fullkomlig man.

Hon sade: "jag tager min tillflykt för dig till den Barmhertige. Om du är gudfruktig, så kan jag göra det."

Hon sade: »Jag söker förvisso skydd mot dig hos Förbarmaren, så vitt du är en gudfruktig man.«

Då ropade hon: "Jag ber om den Nåderikes beskydd mot dig! [Kom inte nära mig] om du fruktar Gud!"

Hon sade: sannerligen tager jag min till- flykt till den Barmhertige, undan dig, om du fruk- tar Honom! *) Dessa ord uttalas af Gud till Johannes. **) Uti Koran. 305) Till templets östra del; eller, till ett afsides rum mot öster i huset; och, säger Al Beidawi, att detta är orsaken hvar- före de Christne bedja mot öster. Någre påstå att den heliga Jungfrun, då hon uppnått manbara år, aflägsnade sig från templet en gång i månaden, till Zacharie hus, för att rena sig; och att hon var så sys- selsatt bakom en slöja, eller ett förhänge, då engeln besökte henne. Men andre, deremot, förmoda, att hon drog sig så undan för att bedja. Se Marracci och Sale enligt Jahia, Al Beidawi, m. fl. ***) Engeln Gabriel som uppenbarade sig i skepnaden af en fullväxt men skägglös yngling. 384

Han svarade: "jag är sannerligen ett sändebud ifrån din Herre, att skänka dig en ren son."

Han svarade: »Jag är utsänd av din Herre för att giva dig en oskyldig son.«

[Ängeln] sade: ”Jag är ingenting annat än en budbärare från din Herre [med hälsningen:] 'Jag skall skänka dig en son, ren och rättfärdig.'”

Han svarade: jag är blott din Herres sän- debud, kommen att gifva dig en gudaktig son.

Hon sade: "huru kan jag få en son. Ingen man har rört mig, och icke har jag varit lösaktig."

Då sade hon: »Huru skall jag kunna få någon son, då ingen mänsklig varelse kommit mig vid och jag icke är någon synderska?«

Hon sade: "Hur skulle jag, som ingen man har rört, kunna få en son? Jag har aldrig fört ett lösaktigt liv!"

Hon sade: huru skall jag få en son, då ingen man vidrört mig och jag ej är en sköka?

Han svarade: "så skall det ske. Din Herre säger: det är lätt för mig. Vi göra honom (sonen) till ett tecken för menniskorna och till ett bevis på vår barmhertighet." Så var saken afgjord.

Han svarade: »Så säger din Herre: “Det är lätt för mig, och det just för att vi skola göra honom till ett tecken för människorna och ett barmhärtighetsbevis ifrån oss; detta är en avgjord sak.”«

[Ängeln] svarade: ”Det skall bli [som jag har sagt]. Din Herre säger: 'Detta är lätt för Mig och [det sker] för att han skall bli ett tecken för människorna och [en symbol för] Vår nåd. Så har [Vi] beslutat!'”

Han svarade: så skall ske; din Herre sä- ger: detta är lätt för mig; och det skall ske, på det vi må göra honom till ett tecken åt menni- skorna, och en barmhertighet från oss: och det är ett faststäldt beslut.

Hon vardt hafvande med honom och drog sig undan till ett aflägset ställe.

Så vart hon havande och drog sig undan till ett avsides ställe,

Och hon blev havande och drog sig undan med sin börda till en avlägsen trakt.

Och hon vardt hafvande med honom 306); och hon drog sig afsides med honom, till ett af- lägset ställe. ett palmträds stam 397).

Födslosmärtorna tvungo henne att gå till stammen af ett palmträd. Då sade hon: "o att jag varit död för längesedan, glömd och borta!"

Och födslovåndan tvang henne att taga sin tillflykt till palmens stam, och hon sade: »O att jag fått dö förut och nu vore glömd och förgäten!«

Och [när hennes tid var inne] drev henne födslovåndorna [att ta stöd] mot en palmstam och hon utbrast: "Ack om jag hade fått dö och överlämnas åt glömskan innan detta [skedde]!"

Och födsloplågorna kommo på henne vid Hon sade: gifve Gud att jag varit död före detta, och att jag varit öfvergif- ven åt glömskan!

Då ropade barnet Jesus under henne: "var icke bedröfvad; din Herre har låtit en bäck flyta vid dina fötter.

Då ropade det till henne nedifrån: »Var ej bedrövad! Din Herre har låtit en bäck rinna nedanför dig.

Då [hörde hon någon] som ropade nedifrån [palmens rot]: "Sörj inte! Din Herre har låtit en bäck rinna upp under dina [fötter];

Och han *) kallade på henne nedanifrån henne, sägande: du skall ej vara bedröfvad, din Herre har lätit en bäck flyta nedanför dig:

Skaka på palmstammen, så skola friske dadlar nedfalla på dig.

Skaka på palmens stam, så faller det mogna, färska dadlar ned över dig;

och ruska på palmstammen så skall mogna och saftiga dadlar falla ner omkring dig.

Och skaka åt dig palmträdets stam, det skall låta falla öfver dig mogna dadlar, färdige att plocka. 306) Kommentatorerne påstå att det tillgick på det sätt, att Ga- briel med sina fingrar öppnade hennes lintyg vid halsen och blåste i hennes barm, hvilken flägt nådde underlifvet och förorsakade conception. Någre säga, att den heliga Jungfrun vardt hafvande vid 13 års ålder; andra vid tio: och hon gick med barnet sex, sju, åtta eller nio månader, allt efter olika traditioner. Någre påstå till och med att det aflades med sin fulla växt, såsom efter nio månader, och framföddes inom en timme derefter. Se Marracci och Sale. 307) Detta var en förtorkad stam, och händelsen inträffade om vintern, detta oaktadt blef hon derifrån försedd med frukt. Iaidem. *) Engeln Gabriel som stod på något afstånd nedanför henne; andre förmena att det var barnet sjelf som talade till henne. Ibidem. 385 b

Ät och drick, samt var vid gott mod. Om du skulle se någon människa, så säg: "jag har lofvat en fasta åt den Barmhertige, och skall derföre i dag ej tala med någon."

Ät och drick och var vid gott mod! Och om du får se någon mänsklig varelse, så säg: “Jag har förvisso lovat Förbarmaren att fasta och kommer icke att tala med något människobarn i dag.”«

Ät och drick och var vid gott mod! Och om du skulle bli varse en mänsklig varelse, låt honom då veta att du har avlagt ett löfte till den Nåderike att avhålla dig [från tal], och att du därför i dag inte skall tala till någon människa."

Och ät och drick, och låt ögat klarna upp: och om du ser någon mansperson, 91

Så kom hon med barnet i armarne till sitt folk. De sade: "o Maria! du har gjort en förunderlig gerning.

Så kom hon till sitt folk med barnet i sina armar, och de sade: »Maria, du har gjort en märkelig sak.

I sinom tid återvände hon till de sina med barnet på armen. Då sade de: "Maria, du har gjort något oerhört!

Säg då: sanuerligen har jag gjort löfte till den Barmhertige om en fasta, och i dag skall jag ej tala till någon menniska.

O Arons syster! din fader var sannerligen icke en dålig menniska, ej heller var din moder lösaktig."

Arons syster, din fader var ingen dålig man, och din moder var ingen synderska.«

Du Arons syster! Din fader var inte en dålig människa och din moder var inte en lösaktig slampa!"

Och hon kom med honom *) till sina lands- män, bärande honom i sina armar. De sade: o, Maria! sannerligen har du nu kommit fram med en sällsam sak: a 0

Hon hänvisade dem till barnet. Men de sade: "huru skola vi kunna tala med ett barn, som ännu ligger i vaggan?"

Så pekade hon på barnet. Då sade de: »Huru skola vi kunna tala till den, som är ett barn i vaggan?«

Då pekade hon på barnet. [Men] de svarade: "Hur skulle vi kunna tala till ett spädbarn [som ligger] i sin linda?"

O, Aarons syster **)! din fader var icke en dålig man, ej heller var din moder en sköka. o

Jesus sade: "jag är en Guds tjenare. Han har gifvit mig boken och utkorat mig till profet.

Han svarade: »Jag är förvisso Guds tjänare; han har givit mig skriften och gjort mig till profet,

[Då talade] han [till dem]: "Jag är Guds tjänare. Han har gett mig uppenbarelsen och kallat mig till profet;

Men hon tecknade åt honom ***). De sade: huru skola vi tala till den som är ett barn i vaggan?

Han har velat, att jag skulle vara välsignad, hvarhelst jag mig befinner, och befalt mig, att bedja och gifva almosor, så länge jag lefver,

Han har ock givit mig sin välsignelse, var jag än månde vara, och ålagt mig bönen och allmosan, så länge jag lever,

Han har välsignat mig, var jag än befinner mig, och befallt mig att så länge jag lever förrätta bönen och ta mig an de fattiga

Sade barnet: sannerligen är jag Guds tje- nare; Han har gifvit mig Skriften, och förordnat mig till profet, is further

samt att visa vördnad för min moder. Men Han har ej gjort mig, hvarken till en våldsam eller olycklig menniska.

Så ock att vara öm emot min moder, och han har icke gjort mig högmodig och usel.

och att älska min moder och visa henne aktning - och Han har inte gjort mig till en eländig tyrann.

Och gjort mig välsignad hvarhelst jag är; och Han bar föreskrifvit mig bönen och almosorna, så länge jag förblifver vid lif,

Frid vare öfver mig den dag, då jag födes, den dag, då jag dör och den dag, då jag åter skall uppväckas till lif."

Frid över mig den dag jag föddes, den dag jag dör och den dag jag varder uppväckt till liv!«

[Guds] fred var med mig den dag jag föddes och skall vara med mig den dag jag dör och den dag då jag skall uppväckas från de döda."

Och undergifvenhet mot min moder; och Han har icke gjort mig högmodig, eländig.

Detta är Jesus, Marias son, enligt den sanna läran, hvarpå de tvifla.

Detta är Jesus, Marias son, sanningens ord, han, som de tvivla på.

DETTA ÄR med sanna ord Jesus, Marias son, om vars [natur] de tvistar.

Och frid var öfver mig den dagen jag föddes, och skall vara öfver mig dagen jag skall dö, och dagen jag varder uppväckt till lif!

Det kan ej anstå Gud, att hafva något barn. Det vare långt ifrån Honom! När Han har beslutat att skapa något, så säger Han endast: "varde" och så varder det.

Icke tillkommer det Gud att skaffa sig några barn. Honom allena all ära! När han besluter en sak, säger han blott »Varde!« till den, och så varder det.

Guds [majestät] förbjuder att Han skulle ha en son; stor är Han i Sin härlighet! När Han beslutar att något skall vara, säger Han endast till det: "Var!" - och det är.

Denne är Jesus, Marias son, sanningens Ord, honom om hvilken de tvifla.

Gud är i sanning min Herre och eder Herre; tillbedjen Honom derföre! Detta är den rätta vägen. —

Gud är förvisso både min och eder Herre; dyrken honom alltså! Detta är en rätt väg.

Och [Jesus själv sade:] "Gud är min Herre och er Herre - Honom skall ni dyrka! Detta är en rak väg."

Icke tillkommer det Gud att hafva någon son; prisad vare Han! då Han besluter ett ting, säger Han blott till det: "varde!" och det är. *) Med det nyfödda barnet. **) Se not. 86. ***) Åt barnet att svara i hennes ställe, hvarigenom äfven hen- nes oskuld uppdagades. Koran. 25 386

Hedningarne voro oense sins emellan (om Christi natur). Ve de otrogne för den stora dagens ankomst!

Sekterna äro oense sinsemellan, och ve dem, som äro otrogna, för den förskräckliga dag de få uppleva!

Men de sekter [som uppstod genom splittringen bland efterföljarna av äldre uppenbarelser] är sinsemellan oense [om Jesus]. Varna dem som förnekade sanningen! En olycksdiger Dag kommer de att få bevittna fruktansvärda ting!

Och sannerligen är Gud min Herre och eder Herre; alltså, tjener Honom det är den rätta vägen.

Huru skarp skall ej desses hörsel och syn vara på den dagen, då de skola inställas inför oss! Men de som nu äro orättfärdige befinna sig i en uppenbar villfarelse.

Huru väl skola de ej både höra och se den dag, då de komma till oss! Men i dag äro de orättfärdiga fångna i uppenbar villfarelse.

Hör deras rop och se [hur de beter sig] när de förs fram inför Oss! Men i dag, i denna värld, är de orättfärdiga uppenbarligen helt [fångna] i sina misstag.

De som förbundit sig emot profeten, äro dock oenige sinsemellan *): men ve dem som icke tro, för mötesplatsens skull på en förfärlig dag!

Varna dem för förtviflans dag, när saken är afgjord: ty de äro sorglöse och tro icke.

Varna dem för jämmerns dag, när saken är avgjord, sorglösa och otrogna som de äro!

Varna dem därför för Jämmerns och grämelsens dag, då [allt skall fullbordas och Guds] domar falla; nu gör de sig inga bekymmer [för denna Dag] - de tror inte [ens att den skall komma].

Huru väl de skola höra och se på en dag de skola komma till oss! men i dag äro de orätt- färdige i uppenbar villfarelse.

Vi skola en gång ärfva jorden och dem, som äro på den, och inför oss måste de alle inställas.

Det är förvisso vi, som skola ärva jorden och dem, som finnas på henne, och till oss skola de återföras.

Vi skall förbli när jorden och allt på den [har förgått], och det är till Oss [alla] skall föras åter.

Och varna dem för suckans dag, då saken varder afgjord, medan de nu äro i sorglöshet, och ej tro.

Omtala i boken Abraham, ty han var en rättfärdig man och en profet.

Kom ock ihåg Abraham i skriften — han var förvisso en sannfärdig man och en profet —

OCH MINNS [vad] denna Skrift [har att säga om] Abraham; Han var en man av sanning och en profet,

Sannerligen skola vi ärfva jorden och eho som derpå finnès; och till oss skola de återställas.

Han sade ju till sin fader: "o min far! hvi dyrkar du ett väsende, som icke hör och icke ser och icke kan vara dig till någon nytta?

Huru han sade till sin fader: »Min fader, varför dyrkar du sådant, som varken hör eller ser eller båtar dig det ringaste?

och han sade till sin fader: "Fader! Varför tillber du [stenar] som varken kan höra eller se och som är dig till ingen nytta

Och kom ihåg i Boken Abraham, ty han var sannfärdig, och en profet:

O min far! jag har fått del af en kunskap, som icke blifvit dig beskärd; följ mig, så vill jag föra dig in på en rätt väg.

Min fader, på min lott kom förvisso en kunskap, som icke kommit dig till del; följ mig, så skall jag leda dig på en rätt väg.

Fader! Jag har fått del av en kunskap som du inte har fått del av. Följ mig [så] skall jag visa dig en rak väg.

Då han sade till sin fader: o, min fader! hvarföre dyrkar du det som hvarken hör eller ser, ej heller gagnar dig det ringaste?

Käre fader! tillbed icke Satan, ty Satan uppreste sig emot den Barmhertige.

Min fader, dyrka icke Satan! Satan är förvisso olydig mot Förbarmaren.

Fader! Dyrka inte Djävulen - Djävulen som gjorde uppror mot den Nåderike.

O, min fader! sannerligen har jag fått af kunskapen, hvad du ej fått, följ mig alltså, jag skall föra dig på en rätt väg.

Käre fader! jag fruktar, att ett straff ifrån "den Barmhertige skall drabba dig, och att du varder Satans vän."

Min fader, jag fruktar förvisso, att ett straff från Förbarmaren skall drabba dig, så att du varder likställd med Satan?«

Fader! Jag fruktar att Guds straff skall drabba dig och att du då [skall inse att du] varit Djävulens vän."

O, min fader! tjena ej satan, ty satan var uppstudsig mot den Barmhertige.

Han svarade: "o Abraham! har du affallit ifrån mine gudar? Om du ej upphör, misshandlar jag dig, och du får lemna mig för en lång tid."

Han svarade: »Abraham, skyr du mina gudar? Om du icke slutar, skall jag sannerligen stena dig; lämna mig för en tid!«

[Fadern] sade: "Hatar du mina gudar, Abraham? Om du inte upphör med detta [tal], skall jag laga så att du blir stenad. Ge dig nu av [och låt mig slippa se dig] under lång tid!"

O, min fader! sannerligen fruktar jag att ett straff från den Barmhertige må drabba dig och du blifva en följeslagare åt satan.x

Abraham sade: "frid vare med dig! Jag skall bedja min Herre, att förlåta dina synder; ty Han är välvilligt stämd för mig.

Då sade han: »Frid över dig! Jag skall bedja min Herre om förlåtelse för dig; han är förvisso huld mot mig.

[Abraham] svarade: "Fred vare med dig! Jag skall be till min Herre, att Han förlåter dig. Han har alltid varit god mot mig.

Han svarade: förkastar du mina gudar? O, Abraham! i sanning, om du ej upphör, skall jag visserligen stena dig; alltså, lemna mig för en lång tid.

Jag skiljer mig ifrån Eder och de väsenden, som I tillbedjen jemte Gud, och jag beder till min Herre i det hopp, att jag ej skall bedja förgäfves."

Men jag skall skilja mig från eder och det, som I åkallen i stället för Gud. Jag vill åkalla min Herre; det kan hända, att jag ej varder besviken i min åkallan av min Herre.«

Och jag skall dra mig undan från er alla och från det som ni anropar i Guds ställe, och jag skall anropa min Herre [och ingen annan]. Kanske hör Han min bön."

Sade Abraham: frid öfver dig! jag skall bed ja min Herra om tillgift för dig, ty Han är mot mig nådig. *) Judarne och de Christne äro oenige i fråga on Jesus. 387

Och sedan han hade aflägsnat sig ifrån dem och deras afgudar, så skänkte vi honom Isak och Jakob, och alle gjorde vi till profeter.

När han skilt sig ifrån dem och det de åkallade i stället för Gud, gåvo vi honom Isak och Jakob, och båda gjorde vi till profeter,

Och sedan han lämnat dem och det som de dyrkade i Guds ställe, skänkte Vi honom Isak och Jakob och kallade dem båda till profeter.

Och jag skiljer mig från eder och från hvad J åkallen, utom Gud; och jag åkallar min Herra; kanhända att jag ej blifver olycklig i min Herras åkallan *). as/m

Vi skänkte dem nåd och gjorde deras åminnelse högt ärad.

Och vi gåvo dem av vår barmhärtighet och skaffade dem ett gott och aktat namn.

Och Vi gav dem del av Vår nåd och lät [senare släkten] hålla dem högt i ära som sanningens män.

Och då han skiljt sig från dem och från det de dyrkade, utom Gud, gåfvo vi honom Isaak och Jakob; och båda gjorde vi till profeter.

Omtala ock i boken Moses. Han var Gudi uppriktigt hängifven, en apostel och profet.

Kom ock ihåg Mose i skriften! Han var förvisso uppriktig, och han var en apostel och en profet.

OCH MINNS [vad] denna Skrift [har att säga om] Moses. Han var en av de utvalda, Guds sändebud [och] profet.

Och vi gåfvo dem af vår barmhertighet; och läto dem omnämnas med det högsta loford.

Vi ropade till honom ifrån högra sidan af Sinaiberget och närmade honom till oss till ett hemligt samspråk.

Vi kallade honom från bergets högra sida och läto honom nalkas till förtroligt samtal

Vi kallade på honom från berget Sinais högra sida och drog honom intill Oss i en hemlighetsfull gemenskap;

Och kom ihåg i Boken Mose, ty han var upprigtig, och han var en apostel, en profet.

Och vi skänkte honom i vår barmhertighet hans broder Aron, som ock var profet.

Och gåvo honom i vår barmhärtighet hans broder Aron, en profet.

och i Vår nåd gav Vi honom [som medhjälpare] hans broder Aron [och kallade honom till] profet.

Och vi kallade honom från bergets högra sida, och vi läto honom nalkas till att hålla samtal.

Omtala ock i boken Ismael; han var trogen sitt löfte och var en apostel och profet.

Kom ock ihåg Ismael i skriften! Han var förvisso löftet trogen, och han var en apostel och en profet.

OCH MINNS [vad] denna Skrift [har att säga om] Ismael. Han stod alltid vid sitt ord och han var [Guds] sändebud [och] profet.

Och vi gåfvo honom, genom vår barm- hertighet, till biträde hans broder Aaron, en profet. bril

Han befalde de sine att upprätthålla gudstjensten och betala almosan, och han var omtyckt af sin Herre.

Han ålade de sina bönen och allmosan och var sin Herre täckelig.

Han förmanade sitt folk att förrätta bönen och att ta sig an de fattiga. Och Gud var nöjd med honom.

Och kom ihåg i Boken Ismael, ty han var trogen löftet 308), och han var en apostel, en profet:

Och omtala i boken Idris (Enoch); han var rättfärdig och profet,

Kom ock ihåg Idris i skriften! Han var förvisso en sannfärdig man och en profet,

OCH MINNS [vad] denna Skrift [har att säga om] Idrees. Han var en man av sanning, en profet,

Och han anbefallte sin slägt bönen, och att gifva de stadgade almosorna; och han fann behag inför sin Herra.

och vi hafva upphöjt honom till en hög plats.

Och vi upphöjde honom till en hög rang.

och Vi upphöjde honom till en hög värdighet.

Och kom ihåg i Boken Edris 309), ty han var sannfärdig och en profet: 146 *) Det vill säga: det kan hända att jag ej anropar Honom för- gäfves. 308) Han är isynnerhet prisad för att hafva uppfört sig med den undergifvenhet och ståndagtighet han lofvat sin fader att iakttaga, då denne erhållit Guds befallning att offra honom; ty Mohammedanerne påstå, att det var Ismael och icke Isaak som han hade befallning att offra. Sale enl. Al Beidawi. 309) Eller Enoch, farfars far till Noach. Marracci säger, att Araberne hafva om denne Edris en mängd dikter. Den följande har han öfversatt, från Ismael Ebn Ali: Enoch blef upptagen till himmelen, vid trehundrafemtio års ålder. Gud gaf honom en profetisk ande, uppenbarade för ho- nom himmelens förborgade saker, och sände honom trettio 388

Desse äro de ibland profeterne af Adams säd och af dem, som vi räddade med Noach i arken, och af Abrahams. och Israels säd, och af dem, som vi hafva ledt och utvalt, emot hvilka Gud var särdeles nådig. När man föreläste dem den Barmhertiges uppenbarelser, bugade de sig och kastade sig gråtande till jorden.

Det var dessa, som Gud bevisade nåd, profeterna bland Adams efterkommande, bland dem, som vi läto färdas med Noa, bland Abrahams och Israels efterkommande, bland dem vi väglett och utvalt. När Förbarmarens tecken upplästes för dem, föllo de ned tillbedjande och gråtande.

DESSA ÄR några av de profeter som Gud välsignade med Sina gåvor - Adams ättlingar och ättlingar till dem som Vi räddade tillsammans med Noa [i arken], Abrahams och Israels ättlingar; [alla hörde] till dem som Vi har väglett och utvalt. När de hörde den Nåderikes budskap föll de ned på sina ansikten i tillbedjan medan deras ögon fylldes av tårar.

Och vi upphöjde honom till ett högt rum.

På dem följde efterkommande, som läto bönen gå förlorad och följde sina lustar. De skola snart få sitt straff,

Men efter dem kommo efterkommande, som försummade bönen och följde sinnliga lockelser, och de skola få pröva på vad ont är,

Men efter dem kom människor av sämre halt. De lät bönen falla i glömska och gick dit deras passioner drev dem; de skall drabbas av bitter besvikelse.

Desse äro de mot hvilka Gud varit nådig, ibland profeterna af Adams afkomlingar, och af deras hvilka vi buro i arken med Noach, och af Abrahams och Israels afkomlingar, och af deras bvilka vi vägledt och utvalt: då den Barmhertiges tecken upplästes för m tecken upplästes för dem, nedföllo de i tillbedjan gråtande.ser

med undantag af dem, som ångra sig, tro och göra godt; desse skola ingå i paradiset och icke det minsta förorättas.

För så vitt de ej omvända sig och tro och handla rättskaffens; ty dessa skola ingå i paradiset — och de skola ej lida någon orätt —

Det gäller inte dem som visar ånger och blir troende och lever ett rättskaffens liv. De skall stiga in i paradiset och ingen orätt skall tillfogas dem;

Men ett efterkommande slägte har följt på dem, hvilket åsidosatt bönen och följer lustarne, och de skola inträffa i helvitets ström 310);

De skola ingå i Edens lustgårdar, hvilka den Barmhertige i hemlighet (inom sig) har lofvat sine tjenare; ty Hans löfte går i fullbordan.

I Edens lustgårdar, dem Förbarmaren lovat sina tjänare, fördolda som de äro; hans löfte varder förvisso uppfyllt.

[det är] Edens lustgårdar, som den Nåderike har lovat Sina tjänare [och vars salighet] övergår allt vad de kan föreställa sig. Hans löfte blir alltid verklighet.

Utom de som ångra sig och tro och göra hvad rätt är; de skola inkomma i paradiset, och skola ej lida det ringaste orätt: Asien

Der skola de icke höra något tomt prat, utan endast: "frid," och morgon och af- ton få de der sin föda.

Där skola de ej höra fåvitskt tal, utan ordet »Frid!« allenast, och där få de sin beskärda del både morgon och afton.

Där skall de inte höra tomt och meningslöst tal - men [hälsas med] fredshälsningen - och där skall de få, morgon och afton, allt vad de behöver för sitt välbefinnande.

En evinnerlig bonings lustgårdar, hvilka den Barmhertige utlofvat till sina tjenare ibland de osynliga tingen; ty Hans löfte skall uppfyllas.

Detta är det paradis, hvilket vi gifva i arf åt dem af våre tjenare, som voro gudfruktige.

Detta är paradiset, som vi skola giva i arv åt dem bland våra tjänare, som äro gudfruktiga.

Detta är paradiset som Vi skall ge i arv åt Våra gudfruktiga tjänare.

Der skola de ej höra fåfängt tal; blott frid *): och der skola de få sin näring morgon och afton, hele web an ofs

Vi nedstiga icke utan på din Herres befallning; ty Honom tillhör hvad som är framför oss, bakom oss och emellan dessa ytterligheter. Din Herre var aldrig glömsk.

Vi stiga ej ned annat än på din Herres befallning; honom tillhör vad som varit före oss, vad som kommer efter oss och vad däremellan är. Ja, din Herre är ej glömsk,

[ÄNGLARNA säger:] "Vi stiger inte ned annat än på din Herres befallning; det som vi kan uppfatta, det som är dolt för oss och allt det som är däremellan ligger i Hans [hand]. Och din Herre glömmer ingenting -

Detta är paradiset, hvilket vi skola gifva i arf till den ibland våra tjenare som är gudfruktig.

Han är Herre öfver himlarne och jorden; tjena Honom derföre och var ihärdig i Hans tjenst. Vet du någon, som har samma namn (natur) som Han?

Herren över himlarna och jorden och vad däremellan är; dyrka honom alltså och var ståndaktig i dyrkan av honom! Känner du väl någon hans namne?

Herren över himlarna och jorden och allt som är emellan dem! Dyrka Honom därför utan att förtröttas i din dyrkan! Känner du någon som kan kallas Hans namne?"

Vi nedstiga ej utan på din Herras befall- ning: Honom tillhör hvad som är framför oss och hvad som är efter oss och hvad som är deremel- lan; och din Herre är ej glömsk ³): H heliga böcker. Enoch var den förste som gjorde bruk af penna och vapen, hvilka han använde till religionens för- svar. Det är äfven han som uppfann astrologien, samt mått och vigt. 310) Originalets ord (Ghayyun), är namnet på en ström, eller dal i helvitet. Annars betyder det äfven: "en vill- farelse," "en synd." *) Det vill säga: blott ord som innebära frid och välsignelse. 311) Gud glömmer icke dig, o, Mohammed! Detta är ordens me- 389

Menniskan säger: "skall jag väl, när jag dött, framföras lefvande ur grafven?"

Och dock säger människan: »Skall jag väl uppväckas till liv, sedan jag blivit död?«

OCH MÄNNISKAN [som förnekar sanningen] säger: "Skall jag sedan jag en gång är död stiga fram till nytt liv?"

Herren öfver himlarne och jorden och hvad som deremellan finnes, dyrka Honom alltså, och var stadig i Hans dyrkan: månne du känner någon med samma namn som Han *)?

Kan menniskan icke besinna, att vi förut skapat henne af intet?

Kommer då människan icke ihåg, att vi skapat henne förut, då hon var ett intet?

Minns då inte [denna] människa att Vi förut skapade henne ur ingenting?

Och menniskan säger: huru! då jag är död, skall jag sedan verkligen frambringas lefvande ur grafven?

Och vid din Herre! vi skola sannerligen församla dem och satanerne. Sedan skola vi låta dem knäböja omkring helvetet,

Vid din Herre! Vi skola sannerligen församla människorna och satanerna och låta dem falla på knä runt omkring helvetet

Vid din Herres namn! Vi skall förvisso samla dem [på Uppståndelsens dag] liksom de onda väsen [som ledde dem på avvägar] och Vi skall släpa dem på knäna fram till helvetets rand.

Kommer då icke menniskan ihåg att vi skapat henne förut, då hon var ett intet? 2971

och derefter ur hvarje sekt utvälja dem, som hafva varit fiendtligast emot den Barmhertige.

Och sedan från varje sekt uttaga den, som varit mest trotsig mot Förbarmaren.

Sedan skall Vi från varje grupp dra fram dem som gick längst i sitt trots mot den Nåderike;

Men, vid din Herra! sannerligen skola vi hopsamla dem och djeflarne, och sedan skola vi framställa dem omkring helvitet på knä.

Vi känna bäst dem, som mest förtjena att deruti stekas.

Vi känna sannerligen bäst till dem, som äro mest värda att stekas däri.

det är nämligen Vi som bäst vet vilka som är mest förtjänta av att svedas av dess lågor.

Och derefter skola vi uttaga från hvarje olika trosbekännelse, dem ibland dem hvilka varit värst i öfvermod mot den Barmhertige.

Allesammans skolen I vara der. Så har din Herre bestämt och beslutat.

Det finnes ingen bland eder, som ej skall gå dit ned; detta är din Herres sak såsom ett fastställt beslut.

Ingen av er skall slippa ifrån denna [syn]. Det är din Herres fasta beslut.

Och vi känna sannerligen dem som mest förtjena att brinna deruti.

De gudfruktige skola vi sedan frälsa, men lemna de gudlöse, liggande på knä.

Sedan skola vi frälsa dem, som frukta Gud, och lämna de orättfärdiga kvar på knä.

Därefter skall Vi föra dem i säkerhet som fruktade Gud. Men de orättfärdiga lämnar Vi kvar där, hukande på sina knän.

Det finnes ingen ibland eder som icke skall nalkas det 312); det är ett hos din Herra fast- stäldt beslut.ot hagistering and 38 Soy

När våra obestridliga uppenbarelser uppläsas för dem, säga de otrogne till de troende: "hvilket parti är bäst deran och har en högre samhällsställning (vi eller I)?"

Då våra tecken tydligt och klart uppläsas för dem, säga de, som äro otrogna, till dem, som tro: »Vilketdera partiet intager den bästa ståndpunkten och befinner sig i det bästa sällskapet?«

OCH NÄR Våra klara budskap läses upp för dem, säger förnekarna av sanningen till de troende: "Vilken av [våra] båda grupper lever under bättre villkor och visas större aktning vid [våra] möten?"

Men vi skola sedan frälsa dem som varit gudfruktige, och skola deri lemna de orättfärdige på knä. 1

Men huru många slägten hafva vi icke före dem utrotat, som voro i bättre omständigheter och af skönare yttre?

Huru många släkten med större makt och yttre glans hava vi ej tillintetgjort före dem!

Men hur många släkten har Vi inte låtit gå under före dem, [människor] som levde i större bekvämlighet än de och som överträffade dem även i yttre glans

Då våra tydliga tecken uppläsas för dem, säga de som icke tro, till dem som tro: hvilken ning, och de anses i allmänhet vara yttrade af engeln Ga- briel till profeten, vid ett tillfälle då denne beklagade sig öfver att hafva blifvit lemnad en tid utan svar på åtskilliga frågor han ställde till himmelen. Sale. *) Det vill här säga: värdig att bära Hans namn. 312) De gudfruktige, på vägen till paradiset, måste äfven gå ige- nom helvitet, men elden skall dervid dämpas och lågorna skola afhållas ifrån dem. Någre hålla dock före, att orden på detta ställe blott hafva afseende på gången öfver helvi- tes-bryggan Al Sirat. Se Sale enl. Al Beidawi. 390 af de båda delarne befinner sig i bättre tillstånd och ädlare församling *)?

Säg: "åt dem som äro stadde i villfarelse, kan Gud förlänga terminen, till dess att de med ögonen se det, hvarmed de hotas, nemligen antingen straffet eller den yttersta stunden; då skola de veta, hvem som innehar den sämsta ställningen och hvars armé är svagast."

Säg: Om några äro fångna i villfarelse, må Förbarmaren giva dem anstånd, ända tills de få uppleva det, som lovas dem, vare sig straffet eller stunden, och få veta, vems ställning är sämst, och vems här är svagast.

Säg: "Måtte den Nåderike bevilja dem som så envist håller fast vid sina misstag [ett långt] uppskov!" [Och låt dem säga vad de säger] till dess de ser det som de varnades för - antingen det är straffet [i denna värld] eller den Yttersta stunden - och inser vilken av de båda grupperna, som är i ett sämre läge och har ett svagare stöd.

Men huru många slägter före dem vi hafva tillintetgjort, hvilka öfverträffade dem i rikedom och godt utseende!

Gud skall föröka dens ledning (nåd), som är ledd (åtnjuter nåd), och de oförgängliga, goda gerningarna äro hos din Herre bäst belönade och tillförsäkra om den bäste plats.

Men dem, som äro stadda på den rätta vägen, giver Gud ytterligare ledning, och de beståndande, de goda gärningarna skänka bättre belöning hos din Herre och bättre vedergällning.

Gud ger dem som vill låta sig ledas en allt klarare insikt om var den rätta vägen går; det bestående goda [du gör] är det bästa inför din Herre och ger den bästa avkastningen.

Säg: eho som är i villfarelse, må den Barmhertige förlänga hans lifslängd;

Hvad tänker du om den, som förnekar våra uppenbarelser och sade: "jag skall helt visst få rikedom och barn?"

Vad tänker du om honom, som förnekade våra tecken och sade: »Jag skall sannerligen få både rikedom och barn«?

Vad anser du om den som, fastän han förnekar Våra budskap, säger: "Helt visst skall både rikedom och [många] söner komma på min lott"?

Tills, då de varseblifva det hvarmed de äro hotade, antingen straffet i tiden, eller domens timme; da skola de erfara hvars tillstånd blifver värst och krigshär svagast. Hookahsfargori

Har han då skådat in i det fördolda, eller har han afslutat ett förbund med den Barmhertige?

Har han utforskat det fördolda, eller har han ingått avtal med Förbarmaren?

Har han kanske fått se in i framtiden eller har han fått till stånd en överenskommelse med den Nåderike

Men Gud skall ytterligare vägleda dem som blifvit vägledde: 00

Ingalunda! — Vi uppskrifva hans tal och gifva honom tillökning på straffet.

Nej! Vi skola uppskriva vad han talar om och förlänga hans straff med lång tid

Visst inte! Vi skall skriva ned vad han säger och Vi skall förlänga hans straff [i nästa liv];

Och goda verk äro bättre inför din Herra 1 anseende till belöning, och bättre i anseende till stället dit man återvänder.

Vi skola ärfva af honom hvad han omtalar, och han skall komma till oss alldeles utblottad.

Och ärva vad han talar om, och ensam skall han träda inför oss.

det som han talar om skall återgå till Oss, och [en Dag] skall han stiga fram ensam inför Oss [utan rikedomar, utan söner, utan stöd].

Huru da? Den som icke tror på våra tec- ken, och som säger: visserligen skall det gifvas mig rikedom och barn 313),

De hafva tagit sig gudar utom Gud, på det att de skulle genom dem varda upphöjde.

De hava ock skaffat sig gudar i stället för Gud, för att de skola bliva dem en hjälp.

Dessa [människor] har nämligen tagit sig för att i Guds ställe dyrka gudar som [de tror skall ge dem] mera makt och ära.

Har han genomträngt det förborgade? EI- ler har han fått löfte derpå hos den Barmhertige?

Nej! de skola förneka den dyrkan, man har gifvit dem, och de skola uppträda såsom deras fiender.

Nej! Dessa skola förneka den dyrkan de mottagit och varda deras vedersakare.

Nej [de misstar sig]! De [som var föremål för deras dyrkan] skall tvärtom på [Domens dag] svära sig fria från denna dyrkan och bli [sina forna anhängares] motståndare.

Ingalunda: vi skola uppskrifva hvad han säger; och skola gifva honom en stor tillökning i straffet: * Det vill säga: antingen vi, Meckas förnämste medborgare, eller J, Mohammeds bedragne följeslagare som vi förakta. 313) Detta uppenbarades, säga kommentatorerne, i anledning af ett svar, som en rik man bland Koreischerne gaf, då han, af en bland Mohammeds proselyter kräfdes för en summa penningar, hvilken han vägrade betala, om icke denne för- nekade sin profet. Mohammedanen vägrade och sade, att han ej skulle göra det, hvarken i detta lifvet eller på den yttersta dagen: kom då till mig, inföll Koreischen, då du uppstår ifrån de döda, ty då får jag öfverflöd på rikedom och barn, och skall betala dig. Se Marracci och Sale. 391 461

Ser du då icke, att vi hafva utskickat satanerne till de otrogne, för att ifrigt uppelda dem till afguderi.

Har du ej lagt märke till att vi sänt satanerna till de otrogna för att fresta dem med sina frestelser?

SER DU inte [Muhammad] att Vi släpper de onda krafterna lösa mot sanningens förnekare [så att] de eggar dem vidare [i förnekelse och trots]?

Och vi skola ärfva det hvarom han talar *), och han skall komma till oss allena **).

Var derföre ej i någon brådska emot dem — vi räkna deras dagar.

Brådska därför ej med dem! Vi räkna deras dagar.

Ha därför inte så bråttom att nedkalla [Vårt straff] över dem; Vi håller räkning på de [dagar som återstår] för dem.

De hafva antagit, utom Gud, gudar, att de må vara en magt till hjelp åt dem;

På den dag, då vi skola församla de fromme inför den Barmhertige såsom förnäma sändebud till audiens,

Den dag, då vi församla de gudfruktiga liksom en beskickning hos Förbarmaren

Den Dag då Vi samlar de gudfruktiga inför den Nåderike i en ärofull församling

Ingalunda: de skola förneka deras dyrkan, och blifva fiendtlige mot dem.

och drifva brottslingarne till helvetet, såsom boskap drifves till vattnet;

Och driva syndarne till helvetet som en boskapsdrift,

och låter de obotfärdiga syndarna drivas ned i helvetet, såsom boskapen drivs till vattningsstället;

Har du ej märkt att vi sändt djeflarne till de otrogne, att hos dem upptända begär?

så skall ingen vara i stånd att göra förbön, så vida han icke erhållit tillstånd dertill af den Barmhertige.

Skola de ej mäkta åstadkomma någon medling, för så vitt de ej ingått avtal med Förbarmaren.

[den Dagen] skall ingen kunna tala till förmån för en annan än den som har slutit förbund med den Nåderike.

Alltså må du ej påskynda straffet för dem; ty vi räkna åt dem deras dagars tal.

De säga: "den Barmhertige har skaffat sig barn." — I hafven uttalat ett förfärligt ord.

De säga ock: »Förbarmaren har skaffat sig barn.«

Och de säger: "Den Nåderike har [avlat] en son!"

En dag skola vi församla de gudfruktige, högtidligt trädande inför den Barmhertige;

I hafven uttalat ett förfärligt ord.

I haven gjort en gräslig sak.

Ni har här yttrat något oerhört,

Och de brottslige skola vi drifva såsom en boskapsdrift till helvitet:

Himlarne nästan brista dervid, jorden klyfver sig och bergen nedstörta i spillror,

Himlarna hota att brista, jorden kan rämna och bergen störta samman i grus,

något som skulle kunna spränga himlarna i stycken och få jorden att rämna och bergen att störta i djupet!

De skola ej tillgodon juta bemedling, utom den som ingått förbund med den Barmhertige.

derföre att de tillskrifva den Barmhertige barn.

Därför att de påbörda Förbarmaren barn;

Att [människor går så långt att] de tilldelar den Nåderike en son!

De säga: den Barmhertige har aflat barn! sannerligen hafven J yttrat en förfärlig sak;

Det höfves icke den Barmhertige, att Han skaffar sig ett barn,

icke höves det Förbarmaren att skaffa sig några barn.

Föreställningen att den Nåderike har [avlat] en son är oförenlig [med Hans gudomliga majestät]!

Himlarne äro nära att sprängas deraf, och jorden att klyfvas och bergen att falla i grus,

då alla väsenden, som äro i himlarne och på jorden, underkasta sig Honom såsom tjenare.

Det finnes ingen i himlarna och på jorden, som ej skall träda som en tjänare inför Förbarmaren.

Ingen av de varelser [som befolkar] himlarna och jorden kan nalkas den Nåderike annat än som [Hans] tjänare;

Derföre att de tillägga den Barmhertige barn; ty det höfves ej den Barmhertige att hafva barn.

Han räknar dem och täljer dem.

Han räknar dem och täljer deras tal,

Han vet deras antal - var och en är räknad -

Det finnes ingen i himlarne eller på jor- den utan att han skall framträda inför den Barm- hertige en tjenare; redan har Han upptecknat dem, och räknat deras tal:

Alle skola komma till Honom på uppståndelsedagen utblottade.

Och ensamma skola allesammans träda inför honom på uppståndelsens dag.

och var och en skall på Uppståndelsens dag stiga fram ensam inför Honom.

Och alla skola de komma till Honom på uppståndelsens dag allena ***).

Dem, som tro och göra godt, skall den Barmhertige med kärlek omfatta.

Dem, som tro och göra goda gärningar, skall Förbarmaren förvisso omfatta med kärlek.

DEN NÅDERIKE skall låta [mycken] kärlek komma dem till del, som tror och lever ett rättskaffens liv.

De som tro och göra goda verk, sanner- ligen skall den Barmhertige gifva dem kärlek +). *) Det vill säga: denna verldens goda. **) Naken och hjelplös på den yttersta dagen. ***) Hjelplöse, såsom de kommo till verlden. +) De skola få Guds och alla himmelens invånares kärlek. 392

Vi hafva sannerligen gjort Koranen lättfattlig och uppenbarat den på ditt eget tungomål, så att du genom den skulle kunna gifva de fromme glada tidningar, och med den varna ett trätosamt slägte.

Vi hava gjort den lättfattlig på ditt eget språk, för att du skall förkunna de gudfruktiga ett hugnesamt budskap därmed och varna trätgiriga människor.

Och så har Vi gjort denna [Skrift] lätt att förstå, [förmedlad] på ditt eget språk [Muhammad], just för att du med den skall förkunna ett kärleksfullt budskap om hopp för de gudfruktiga och varna dem som vill bestrida och sätta allt i fråga.

Sannerligen hafva vi gjort den *) lätt för din tunga, på det att du dermed må bebåda glädje åt de gudfruktige, och dermed varna menniskor som tvista.

Huru många slägten hafva vi icke förgjort före dem? Kan du se något af dem? eller kan du höra något ljud ifrån dem?

Huru många släkten hava vi ej tillintetgjort före dem! Kan du väl urskilja en enda av dem eller höra ett knyst ifrån dem?

Hur många släkten har Vi inte låtit gå under före dem; [och nu] - kan du se skymten av någon av dem [som förintades] eller ens förnimma en viskning från dem?

Huru många slägter före dem vi hafva tillintetgjort! månne du märker af dem en enda? Eller hör du om dem en hviskning? Wagono ab XX. KAPITLET. T. H. *). b288 gibisgod nob Uti Guds namu, den Mildes, den Barmhertiges.