Sura 33: De förbundna

O profet! frukta Gud och lyd icke de otrogne och hycklarne — ty Gud var städse allvetande, allvis —

Profet, frukta Gud och lyd ej de otrogna och de tvehågsna! Gud är förvisso den Vetande, den Vise.

PROFET! Frukta Gud och gör inga eftergifter för dem som förnekar sanningen och för hycklarna! Gud är allvetande, vis.

O, profet! frukta Gud; och du må ej hörsamma de otrogne och skrymtarne; ty Gud är vetande, vis:

och följ det som ingifves dig af din Herre; — ty Gud vet hvad I gören —

Utan rätta dig efter det, som uppenbaras för dig från din Herre! Gud är förvisso underkunnig om vad I gören.

Och följ det som uppenbaras för dig av din Herre! Gud har full kännedom om vad ni gör.

Utan följ hvad som blifvit dig uppenbaradt från din Herra; ty Gud känner hvad J gören:

och förlita dig på Gud; Gud är dig nog såsom försvarare.

Och förtrösta på Gud! Ja, Gud är ett ombud, som räcker till.

Och lita helt till Gud - den som litar till Gud har det stöd han behöver.

Och förtrösta på Gud; ty Gud är tillräck- lig till beskyddare.

Såsom Gud icke har lagt två hjertan i edert inre, och likasom makarne, till hvilka I sägen: "du skall vara för mig såsom min moders rygg," dock icke äro edra mödrar, så äro ock edre upptagne söner ej edra barn. Detta allt är endast talesätt. Gud talar sanning och leder på den rätte vägen.

Gud giver icke en man två hjärtan i hans bröst, han gör icke heller edra hustrur, som I förskjuten, till edra mödrar, och han gör icke heller edra adoptivsöner till edra söner. Detta är edert tal, som I fören på tungan, men Gud säger sanningen, och han leder på den rätta vägen.

GUD skapar inte två hjärtan i bröstet på någon man och Han gör inte era förskjutna hustrur till era mödrar, inte heller era adoptivsöner till era söner. Detta är ord som kommer över era läppar. Men Gud säger sanningen och Han leder [er] till [den raka] vägen.

Gud har ej gifvit en man tvenne hjertan i dess bröst; ej heller har Han gjort dem bland edra hustrur till hvilka J sägen: du är för mig liksom min moders rygg, till edra mödrar; ej heller har han gjort edra un söner till edra verklige söner: detta är edert tal i edra munnar; men Gud talar sanningen; och Han utvisar vägen.

Uppkallen edre upptagne söner efter deras köttslige fäder, detta skall vara riktigast inför Gud. Om deras fäder äro för Eder obekante, så äro de edre bröder i tron och edre skyddlingar. De fel, som I i detta hänseende hafven begått, räknas Eder ej som synd. Endast det, som I med uppsåt gören, varder Eder tillräknadt, ty Gud var alltid förlåtande, barmhertig.

Uppkallen dem efter deras fäder! Detta är rättvisast inför Gud, och om I ej kännen deras fäder, så äro de dock edra bröder i religionen och edra skyddslingar; ingen skuld drabbar eder för de försyndelser I oavsiktligt begån, utan blott för sådant, som edra hjärtan föresatt sig; ja, Gud är överseende och barmhärtig.

Ge [de barn som ni adopterar] det namn som deras fäder bar; detta är det rätta förfarandet inför Gud. Och om ni inte känner fadern, [kalla då den ni har adopterat för] er broder i tron eller er skyddsling. Om ni här begår ett misstag, skall ni inte klandras för detta - nej, [det som är av betydelse är] vad ni innerst inne syftar till. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Kaller dem efter deras fäder, detta är rättare inför Gud; och om J ej kännen deras fäder, äro de dock edra bröder i religionen, och edra följeslagare. Det är ej synd för eder, i hvad J ouppsåtligen felen; men hvad edra hjerlan med afsigt öfverlagt: och Gud är benägen att öfverse, barmhertig.

Profeten är närmare i slägtskap till de troende, än de äro till hvarandra. Hans hustrur äro edra mödrar. Enligt Guds bok äro blodsförvandter närmare, den ene till den andre, än andre troende och de landsflyktige. Hvad godt, som I bevisen eder slägt, skall uppskrifvas i boken.

Profeten är mera mån om de rättrogna än de själva, och hans hustrur äro deras mödrar. Anförvanter stå enligt Guds skrift varandra närmare än de övriga rättrogna och utvandrarne, utom för så vitt I bevisen edra närmaste någon särskild välgärning. Detta är upptecknat i skriften.

Profeten är närmare de troende än de är sig själva, och hans hustrur är deras mödrar [i tron]. Men de band som knyter blodsförvanter till varandra är enligt Guds lag fastare än de band av broderskap som nu förenar de troende med dem som har utvandrat, vilket inte hindrar att ni ger era troende bröder och vänner de sedvanliga bevisen på er vänskap. Detta står skrivet i [Guds öppna] bok.

Profeten är närmare till de rättrogne än deras egna själar; och hans hustrur äro deras mödrar. Och anförvandter äro hvarandra närmare, enligt Guds bok, än de öfrige rättrogne, och de från Mecka utflyttade, om icke J frivilligt gören hvad rätt är mot edra närmaste: detta är skrifvet i boken.

Vi hafva ju slutit förbund med profeterne, med dig, Noach, Abraham, Moses och Jesus, Marias son. Vi hafva af dem emottagit en kraftig försäkran,

Än när vi ingingo förbund med profeterna, med dig, med Noa, Abraham, Mose och Jesus, Marias son, och vi med dem ingingo ett fast förbund,

OCH VI har tagit löfte av profeterna - av dig [Muhammad] och av Noa och Abraham och Moses och Jesus, Marias son - ja, Vi tog en högtidlig försäkran av dem,

Och kom ihåg då vi ingingo förbund med profeterne , och med dig och med Noach och Abraham och Mose och Jesum, Marias Son; och vi ingingo med dem ett fast förbund,

så att Han skulle kunna fråga de sannfärdige om deras sannfärdighet (huru de utfört sitt kall). För de otrogne har Han tillredt ett pinsamt straff.

För att han måtte spörja de sannfärdiga om deras sannfärdighet; ja, han har berett de otrogna ett plågsamt straff.

för att [i tidernas fullbordan] förhöra sanningssägarna om hur de framfört [de budskap som de hade anförtrotts]. Och för dem som avvisade [budskapen] har Han förberett ett plågsamt straff.

Att Gud må förhöra de sannfärdige be- träffande deras sannfärdighet: och Han har beredt för de otrogne ett plågsamt straff.

O I som tron! kommen ihog Guds godhet emot Eder, när härar drogo emot Eder. Vi sände då emot dem en storm och änglaskaror, hvilka I icke sågen; ty Gud såg edra gerningar.

I, som tron, kommen ihåg Guds nåd mot eder, då härskaror överföllo eder och vi mot dem sände en vind och härskaror, dem I ej sågen — ja, Gud ser vad I gören —

TROENDE! Minns att Gud visade er Sin nåd när [fiendens] styrkor ryckte fram mot er och Vi sände en [isande] vind mot dem och [himmelska] härskaror som ni inte kunde se. Men Gud såg vad ni gjorde.

O, J som tron! ihågkommer Guds nåd emot eder, då fiendens skaror kommo till eder, och vi sände på dem en vind och engla-härar, hvilka Jej sågen; men Gud gaf akt på hvad J gjorden.

Då de anföllo Eder, ofvanom Eder och nedanom Eder, då edra ögon förvirrades, hjertat kom upp i halsgropen och I hysten olike tankar om Gud;

Då de överföllo eder ovanifrån och nedanifrån, då blicken svek och hjärtat satt i halsgropen och I haden varjehanda förmenanden om Gud

[Minns] att de anföll er uppifrån och nedifrån, och era blickar flackade hit och dit och hjärtana stod stilla och [alla] tänkte ni stridiga tankar om Gud.

Då de kommo mot eder från höjderna ofvan eder och från dälderne nedom eder; och då synen blef förvirrad, och edra hjertan kommo i balsgropen, och J inbilladen eder om Gud åtskilliga inbillningar.

så sattes de troende på prof och bäfvade häftigt.

Där prövades de rättrogna, och de skakades väldeligen

Här fick de troende utstå en [hård] prövning, ja, det blev en djupt skakande upplevelse för dem.

Der blefvo de rättrogne pröfvade, och skakade i en häftig rörelse.

När hycklarne och de, i hvilkas hjertan en svaghet fans, sade: "Gud och Hans apostel hafva gifvit oss endast ett tomt löfte (om seger);"

Då de tvehågsna och de, som hava krankhet i sina hjärtan, sade: »Gud och hans apostel hava ej givit oss någonting annat än bedrägliga löften«,

Och [minns] att hycklarna och de som hade tvivlets sjuka i sina hjärtan sade: "Vad Gud och Hans Sändebud lovar är för oss bara sken och självbedrägeri!"

Då skrymtarne och de i hvilkas hjertan är sjukdom sade: Gud och Hans sändebud hafva gifvit oss blott bedrägliga löften.

och när någre af dem sade: "o Jathribs folk! här är ingen säker plats för Eder; vänden derföre tillbaka (till staden)." En del af dem bådo profeten om orlof, sägande: "våra hus äro lemnade utan skydd" — men de voro ej utan skydd, utan desse ville fly.

Då en del av dem sade: »I män från Jatrib, det finns ingen plats för eder; vänden alltså om!« Men en del av dem bad profeten om tillstånd och sade: »Våra hus äro förvisso utan skydd.« De voro dock ej utan skydd; de önskade endast fly.

Och att några av dem sade: "Invånare i Yathrib! Ni kan inte hålla stånd här [mot fienden]. Återvänd därför [till staden]!" Och några av dem bad Profeten [att låta dem återvända och] sade: "Våra hem är utan skydd." Men de var inte utan skydd - vad de ville var att komma bort [från striden].

Och då en del af dem sade: o, Yatzrebs folk! här är icke ställe för eder, vänder alltså tillbaka. Och någre ibland dem begärde tillstädjelse af profeten, sägande: sannerligen äro våra bus försvarslöse, ehuru de ej voro försvarslöse; de ville ej annat än fly undan.

Om då staden hade intagits ifrån alla sidor och man bedit dem att affalla och vända sig emot de troende, så skulle de hafva gjort det. Men de skulle hafva qvarstannat der endast en kort tid.

Men om man inträngt i dem från olika håll och de sedan uppmanats till uppror, så skulle de hava gått in därpå, men fortsatt därmed endast en kort stund.

Och om [fienden] hade trängt in från alla håll [och besatt staden] och uppmanat dem att avsvära sig sin tro och göra uppror, skulle de inte ha tvekat länge;

Men om de sett staden intagas från dess sidor, och de sedan blifvit uppfordrade till uppror, skulle de visserligen gjort det, men de skulle ej dröjt der mer än kort.

De hade dock förut lofvat Gud, att de icke skulle vända ryggen till, och för ett löfte, som göres till Gud, skall man stå till svars.

De hade ju redan förut ingått avtal med Gud, att de ej skulle rygga tillbaka, och ett avtal med Gud varder utkrävt.

ändå hade de tidigare lovat inför Gud att de aldrig skulle vända ryggen [åt fienden], och ett löfte inför Gud medför ansvar.

De hade sannerligen redan förut lofvat Gud, att de ej skulle vända ryggen till; och ett löfte till Gud skall blifva utkräfdt.

Säg: "flykten skall ej gagna Eder. Om I flyn för döden eller dödandet, så skolen I dock blott en kort tid njuta af lifvet."

Säg: »Det skall aldrig gagna eder att fly, om I flyn för döden eller striden, och då skolen I få njuta endast en kort tid.«

Säg: "Det tjänar ingenting till att fly; vare sig ni vill fly undan en naturlig död eller döden på slagfältet, får ni inte njuta av livet mer än ett kort ögonblick."

Säg: flykten skall ej gagna eder, om J flyn från döden eller drabbningen; och då skolen J dock blott njuta detta timliga föga.

Säg: "hvem är det, som kan skydda Eder emot Gud, om Han vill Eder något ondt eller visa Eder någon barmhertighet?" De skola ej finna någon beskyddare eller frälsare utom Gud.

Säg: »Vem är den, som beskyddar eder mot Gud, vare sig han vill eder ont eller vill visa eder barmhärtighet?« De skola ej finna någon beskyddare eller hjälpare i stället för Gud.

Säg: "Vem kan skydda er mot Gud, om Han vill att ni skall lida ont, eller [hindra Honom att] visa er Sin nåd [om det är Hans vilja]? De kommer inte att finna en annan beskyddare eller hjälpare än Gud.

Säg: hvem skall hålla eder undan från Gud, antingen Han vill eder ondt, eller Han vill visa eder barmhertighet? De skola ej finna åt sig, utom Gud, hvarken beskyddare eller försvarare.

Gud känner dem ibland Eder, som lägga hinder i vägen för profeten och säga åt sine bröder: "kommen hit till oss." De utsätta sig helt obetydligt för striden.

Gud känner nog dem bland eder, som hålla tillbaka och säga till sina bröder. »Kommen hit till oss!« men endast en kort tid deltaga i striden,

Gud känner dem som vill hindra [andra att kämpa] och de som säger till sina bröder: "Kom, låt oss gå ut [i striden]!" - fastän de [själva] sällan går ut [i strid]

Gud känner redan dem bland eder som hålla tillbaka andra, och dem som säga till sina bröder: kommer till oss; och ej komma mer än obetydligt till striden;

De visa sig ömme om Eder. När de hafva något att frukta, ser du dem blicka till dig med rullande ögon, såsom den, hvilken omhöljes af dödens natt. Men sedan förskräckelsen är förbi, skola de anfalla Eder med hvassa tungor, eftertraktande det bästa af bytet. Sådane tro icke. Derför gör Gud deras gerningar fruktlösa. Detta är lätt för Gud.

Därför att de äro giriga mot eder, och då fruktan överfaller dem, ser du, att de betrakta dig med rullande ögon liksom en, som överväldigas av döden, men när fruktan gått över, häckla de eder med skarpa tungor, därför att de äro giriga efter allt gott. Dessa tro icke, men Gud låter deras gärningar förspillas, ty detta är lätt för Gud.

och av oginhet håller inne med både råd och dåd. Men när fara hotar ser de på dig med ögon som rullar [av skräck] som om dödens skugga föll över dem. Och när faran är över [och de har sansat sig], riktar de sina vassa tungor mot er, lystna efter det bästa [av krigsbytet]. [Hycklare som] dessa har ingen tro, och Gud skall låta allt vad de har åstadkommer [i livet] gå om intet; detta är lätt för Gud.

Varande girige mot eder: men då rädd- hågan kommer på dem, märker du dem se på dig för hjelp: deras ögon rulla omkring, liksom dens som äro öfverdragne af dödens skuggor; men då förskräckelsen gått öfver, sönderslita de eder med skarpa tungor, varande glupske blott efter det goda. Desse hafva ej trott, derföre har Gud gjort fåfängt deras verk; och detta är för Gud lätt.

De förestälde sig, att bundsförvandterne (de confedererade) aldrig skulle tåga bort. Om desse förnyade sitt anfall, så skulle de önska, att de voro i öknen ibland beduinerne. De skulle då fråga efter nyheter om Eder. Voro de ock med Eder, så skulle de föga kämpa.

De tänkte, att de förbundna ej skulle draga bort, men om de förbundna komma, skulle de önska, att de bodde i öknen bland beduinerna, och de skulle spörja efter underrättelser om eder, men vore de bland eder, skulle de kämpa endast en kort tid.

De tror att de sammansvurna i själva verket inte har dragit sig tillbaka; och om de återkommer skulle dessa [hycklare] helst vilja vara bland nomaderna i öknen och [där på betryggande avstånd] höra sig för [hur det till sist går för] er. Och om de då skulle befinna sig tillsammans med er, skulle de försöka hålla sig undan från striderna.

De tänkte att de förbundne ej skulle dra- ga sig undan; och om de förbundne komme åter, skulle de önska att de vore bosatte i öcknen bland de omkringflyttande Araberne; de skulle efterfråga underrättelser om eder, men om de vore bland eder, skulle de strida blott föga.

I Guds apostel hafven I ett härligt föredöme för dem, som hoppas på Gud och på den ytterste dagen, samt flitigt åkalla Gud.

I Guds apostel haven I nu fått ett härligt föredöme för den, som hoppas på Gud och den yttersta dagen och flitigt åkallar Gud.

I GUDS Sändebud har ni ett gott föredöme för alla som [med bävan och hopp] ser fram mot [mötet med] Gud och den Yttersta dagen och som ständigt har Gud för ögonen.

Sannerligen var för eder ett skönt exem- pel i Guds sändebud, för den som hoppas på Gud och den yttersta dagen, och som anropar Gud ofta.

När de troende sågo bundsförvandterne, sade de: "detta är det, som Gud och Hans apostel hafva förutsagt oss. Gud och Hans apostel tala sanning." Det ökade endast deras tro och undergifvenhet för Guds vilja.

När de rättrogna sågo de förbundna, sade de: »Detta är vad Gud och hans apostel lovat oss; Gud och hans apostel äro sannfärdiga«, och detta ökade blott deras tro och undergivenhet.

Och när de sant troende såg de sammansvurna [rycka fram], sade de: "Detta är vad Gud och Hans Sändebud har lovat oss" och "Gud och Hans Sändebud har sagt sanningen" - och därigenom stärktes ytterligare deras tro och deras underkastelse [under Guds vilja].

Och då de rättrogne sågo de förbundne, sade de: detta är hvad Gud och Hans sändebud oss förutsagt, och Gud och Hans sändebud hafva sagt sanning; och det blott ökade deras tro och undergifvenhet.

Någre troende hafva hållit hvad de hade lofvat Gud, andre af dem hafva slutat sin bana, andre åter vänta derpå, och de hafva icke vacklat med de vacklande —

Bland de rättrogna finnas män, som hållit vad de avtalat med Gud; bland dem finnes den, som levat sin bestämda tid, och bland dem finnes och den, som bidar, och de hava icke ändrat sig,

Bland de troende finns det män som håller fast vid de löften som de har avgett inför Gud; av dem har några fått ge sina liv; andra avvaktar [sin tur] utan att vackla i sin beslutsamhet.

Bland de rättrogne hafva en del män för- blifvit trogne det förbund de ingått med Gud; och någre bland dem hafva fullbordat sin tid, och andre bland dem afbida den: och de hafva ej med osta- dighet ombytt sitt förbund,

på det att Gud må löna de ordhållige för deras pålitlighet och straffa hycklarne, om Han vill, eller förlåta dem, ty Gud är förlåtande, barmhertig.

För att Gud skall löna de sannfärdiga för deras sannfärdighet och straffa de tvehågsna, om han vill, eller misskunda sig över dem; Gud är förvisso överseende och barmhärtig.

Gud [låter människorna utstå dessa prövningar] för att belöna de sanna för deras trohet mot sina löften och, allt efter Sin vilja, straffa hycklarna eller godta deras ånger; Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Att Gud må belöna de sannfärdige för deras sannfärdighet, och straffa skrymtarne, om Han behagar, eller vända sig till dem förlåtande; ty Gud är benägen att öfverse, barmhertig.

Gud dref bort de otrogne i deras vrede. De vunno ej någon fördel, ty Gud försvarade i striden de troende. Gud är stark, allsmäktig.

Gud har drivit dem, som voro otrogna, tillbaka i deras ilska, utan att de ernått något gott, och Gud var de rättrognas skydd i striden; ja, Gud är stark och väldig.

Gud lät förnekarna avtåga, rasande över att inte ha uppnått den framgång [som de räknat med]; Gud besparade nämligen de troende [den avgörande] drabbningen - hos Gud finns all styrka, all makt.

Gud har tillbakadrifvit dem som icke tro deras illska, de hafva ej erhållit någon fördel; ty Gud är tillräcklig för de rättrogne i drabbningen: och Gud är stark och mägtig.

Han nödgade dem af Skriftens innehafvare (judarne), som hade bistått dem, att lemna sina fästen, och ingaf skräck i deras hjertan. En del dödaden I, andre togen I till fånga.

Och han tvang deras hjälpare bland dem, som fått skriften, att draga ned från sina borgar och kastade skräck i deras hjärtan; en del dödaden I, och en del togen I tillfånga.

Och Han drev ut dem bland efterföljarna av äldre tiders uppenbarelser, som hade stött angriparna, från deras befästa torn och, darrande av skräck, [gav de sig utan strid]; några hade ni dödat och de övriga tog ni till fånga.

Och Han lät dem af Skriftens folk som bistodo dem nedkomma från deras fäste och kastade förskräckelse i deras hjertan: en del dräpten J, och en del gjorden J till fångar.

Han har gifvit Eder i arf deras land, deras bostäder och deras rikedomar och ett land, som I aldrig förr haden trampat. Gud har visat sig allsmäktig.

Och han gav eder deras land och hem, deras ägodelar och ett land, som I aldrig beträtt, i arv; ja, Gud är allsmäktig.

Och Han gav er i arv deras land och deras hus och deras ägodelar och [lovade er] land, där ni ännu inte har satt er fot. Gud har allt i Sin makt.

Och han gaf eder i arf deras jord och deras boningar och deras rikedomar, och en jord J icke hafven trampat; ty Gud är allsmägtig.

O profet! säg åt dina hustrur: "om I älsken detta lifvet och dess fröjder, så välan! jag gifver Eder skadeersättning och affärdar Eder på ett anständigt sätt.

Profet, säg till dina hustrur: »Om I viljen äga det jordiska livet och dess härlighet, så kommen hit, så skall jag låta eder få underhåll och avfärda eder på tillbörligt sätt.

PROFET! Säg till dina hustrur: "Om ni längtar efter de glädjeämnen som livet i denna värld [kan erbjuda], kom då [till mig] så skall jag lösa er i godo från det äktenskapliga bandet som ni önskar.

O, profet! säg till dina hustrur: om J ön- sken eder det verldsliga lifvet och dess prål, kommer då, jag skall begåfva eder, och frigifva eder med en passande frigifning;

Men om I älsken Gud, Hans apostel och lifvet efter detta, så har Gud beredt åt de goda af Eder en stor lön."

Men om I viljen äga Gud och hans apostel och det tillkommande hemmet, så har Gud förvisso berett dem bland eder, som göra väl, en stor lön.«

Men om ni har sinnet vänt mot Gud och Hans Sändebud och det eviga livets [goda], har Gud en rik belöning i beredskap för dem av er som vill göra det goda och det rätta."

Men om J önsken eder Gud och Hans sändebud och den tillkommande boningen, sannerligen har Gud beredt för dem bland eder som väl göra, en stor belöning.

O profetens hustrur! om någon af Eder gör sig skyldig till en uppenbar nedrighet, så skall hon få ett dubbelt straff. Detta är lätt för Gud.

I profetens hustrur, om någon bland eder begår uppenbar skändlighet, skall straffet fördubblas för henne, ty detta är lätt för Gud.

Hustrur till [Vår] Profet! Om någon bland er öppet begår en grovt oanständig handling, har hon ett dubbelt straff att vänta - detta är en lätt sak för Gud.

O, J profetens hustrur! ho bland eder som begår uppenbar brottslighet, åt henne skall straffet dubblas tvåfaldigt; och detta är för Gud lätt;

Men den af Eder, som undergifven lyder Gud och Hans apostel och lefver dygdigt, henne skola vi gifva en fördubblad belöning, och vi hafva beredt åt henne en härlig lott.

Men den bland eder, som ödmjukar sig för Gud och hans apostel och handlar rättskaffens, skola vi giva hennes lön två gånger, och åt henne hava vi berett en härlig lott.

Men den av er som visar ödmjukhet och lydnad för Gud och Hans Sändebud och som lever ett rättskaffens liv skall Vi ge dubbel lön och Vi har sörjt frikostigt för hennes framtida väl.

Men hvem bland eder som är underdanig Gud och Hans sändebud, och handlar rättfärdigt, åt henne skola vi gifva hennes belöning tvenne gånger, och vi hafva beredt henne en prägtig försörjning.

O profetens hustrur! I ären icke såsom andra qvinnor. Om I frukten Gud, så varen ej för milda i edert tal, ty då kan begär väckas hos den, i hvilkens hjerta en svaghet finnes, utan yttren Eder allvarligt.

I profetens hustrur, I ären ej som andra kvinnor; om I frukten Gud, så varen ej för inställsamma i edert tal, så att den, som har krankhet i sitt hjärta, får begärelse, utan fören ett tillbörligt språk!

Hustrur till [Vår] Profet! Ni skiljer er från alla andra kvinnor, om ni fruktar Gud. Var inte [för] mjuka och tillmötesgående i ert tal så att den som har ett sjukt hjärta fattar begär [till er], men använd ett artigt och vänligt språk som sig bör.

O, J profetens qvinnor! J ären ej liksom andra qvinnor, om J frukten Gud; alltså varer ej för lena i talet, att ej den i hvars hjerta är lustans sjukdom må få åtrå, utan taler ett passande språk.

Hållen Eder uti edra hus och prålen ej med grannlåt, såsom qvinnorna plägade göra under hedendomens tid. Förrätten ock bönen, betalen almosan och lyden Gud och Hans apostel. Gud vill endast borttaga ifrån Eder, såsom profetens familj, all orenhet och fullkomligt helga Eder.

Stannen i edra hem och smycken eder ej med den forna okunnighetstidens smycken, utan förrätten bönen och given allmosan och lyden Gud och hans apostel! Gud vill blott avlägsna styggelsen från eder, husets folk, och fullständigt rena eder.

Och stanna i ert hem. Men [om ni måste lämna det] försök inte dra uppmärksamheten till era yttre företräden på det sätt som var vanligt under den hedniska tiden, och förrätta bönen och ge åt de behövande och lyd Gud och Hans Sändebud. Gud vill befria er, ni som står Profeten närmast, från all [jordisk] smuts och göra er renhet fullkomlig.

Och sitter stilla i edra hus, och utstyrer eder ej med den fordna okunnighetens prål; och iakttager bönen och gifver de bestämda almosorna; och lyder Gud och Hans sändebud: Gud vill blott borttaga styggelse från eder, o, J af husets folk! och renande rena eder:

Behållen i minnet det, som har upplästs i edra hus för Eder af Guds uppenbarelser och visdom. Ty Gud var städse skarpsynt och kunnig.

Och kommen ihåg de tecken från Gud och den vishet, som uppläsas i edra hem; Gud är förvisso skarpsynt och insiktsfull.

Och bevara i minnet och återge [för andra], vad som läses upp i ert hem av Guds budskap och [Hans] visdom. Gud är den Outgrundlige som genomskådar allt, är underrättad om allt.

Och ihågkommer hvad som uppläses i edra hus af Guds tecken och visdomen; ty Gud är skarpsynt och väl underrättad.

Åt de männer och qvinnor, som äro muslimin, de troende männerne och qvinnorna, som fromt lyda, som tala sanning, som äro tålamodige, som underkasta sig Guds vilja, som gifva almosor, som fasta, som beherrska sina köttsliga lustar och som flitigt anropa Gud, åt dem har Gud bestämt syndernas förlåtelse och en stor lön.

De Gud undergivna, både män och kvinnor, de rättrogna, både män och kvinnor, de andaktsfulla, både män och kvinnor, de sannfärdiga, både män och kvinnor, de tåliga, både män och kvinnor, de ödmjuka, både män och kvinnor, de allmosegivande, både män och kvinnor, de fastande, både män och kvinnor, de kyska, både män och kvinnor, och dem, som flitigt åkalla Gud, både män och kvinnor, har Gud förvisso berett förlåtelse och stor lön.

FÖR DE män och de kvinnor som har underkastat sig Guds vilja, de troende männen och de troende kvinnorna, de män och de kvinnor som visar sann fromhet, de män och de kvinnor som älskar sanningen, de män och de kvinnor som tåligt uthärdar motgång, de män och de kvinnor som visar ödmjukhet, de män och de kvinnor som ger åt de fattiga, de män och de kvinnor som fastar, de män och de kvinnor som lägger band på sin sinnlighet, de män och de kvinnor som alltid har Gud i tankarna - [för dem alla] har Gud i beredskap förlåtelse för deras synder och en rik belöning.

De af båda könen som äro Gudi undergifne och de rättrogne af båda könen och de andäktige af båda könen och de sannfärdige af båda könen och de tålige af båda könen och de ödmjuke af båda könen och de af båda könen som gifva almosor och de af båda könen som fasta och de kyske af båda könen, och de af båda könen som ihågkomma Gud ofta, sannerligen har Gud beredt dem tillgift och en stor belöning.

Men om Gud och Hans apostel hafva beslutat en sak, så har hvarken en troende man eller qvinna någon frihet i sina angelägenheter, och den som sätter sig emot Gud och Hans apostel, är på en uppenbar afväg.

Det höves ej en rättrogen man eller rättrogen kvinna, när Gud och hans apostel avgöra en sak, att hava fritt val i denna sak, och den, som är olydig mot Gud och hans apostel, är fången i uppenbar villfarelse.

Och när en fråga som rör en troende man eller kvinna har avgjorts av Gud och Hans Sändebud, har dessa inte rätt att själva döma i det som rör dem; den som sätter sig upp emot Gud och Hans Sändebud begår ett uppenbart svårt misstag.

Det anstår ej en rättrogen man eller qvinna, då Gud och Hans sändebud bestämmer en sak, att hafva valet i en dylik deras angelägenhet: och eho som är olydig mot Gud och Hans sändebud, sannerligen irrar han i en uppenbar villfarelse.

Det är sant, du (Muhammed) sade till den, emot hvilken Gud har visat sig nådig och hvilken du gjort godt: "behåll din hustru och frukta Gud," men du dolde då inom din själ hvad Gud ville kungöra, och lät bestämma dig af fruktan för menniskorna, ehuru Gud dock snarare förtjenar, att du fruktar Honom. Sedan Zeid hade tillfredsstält sin önskan med henne, gåfvo vi henne åt dig till hustru, på det att det ej längre skulle vara någon synd för de troende, att äkta sine upptagne söners hustrur, så snart desse hade sammanlefvat med dem. Guds befallning har verkstälts (då du gifte dig med Zeineb).

Än när du sade till honom, som både Gud och du bevisat nåd: »Behåll din hustru hos dig och frukta Gud!« Och du dolde i din själ vad Gud uppenbarade och räddes för människorna, ändock Gud är mera värd att rädas för, men när Zaid icke längre önskade behålla henne, förmälde vi henne med dig, för att det ej skulle vara någon synd för de rättrogna att gifta sig med sina adoptivsöners hustrur, när dessa icke längre önska behålla dem, ty vad Gud bjuder, det sker.

Minns [Muhammad] vad du sade till honom som Gud visade Sin nåd och som du själv visade stor välvilja: "Behåll din hustru och frukta Gud!" Och av rädsla för människorna gömde du inom dig vad Gud skulle ge till känna, fastän du inte bör frukta någon utom Gud. Men då Zayd skilde sig från henne gav Vi henne som hustru åt dig för att [visa att] ingenting hindrar en troende att ingå äktenskap med sin adoptivsons hustru, sedan bandet mellan dem har upplösts. Guds vilja måste ske.

Och kom ihåg då du sade till honom mot hvilken Gud varit nådig, och som du bevist välgerningar: behåll för dig sjelf din hustru, och frukta Gud; och du dolde i din själ hvad Gud gick att uppenbara, och fruktade menniskorna, då det varit rättare att du fruktat Gud. Men då Zeid beslutat den nödiga saken beträffande henne, ägtade vi henne med dig, att det ej skulle vara en synd för de rättrogne i att ägta deras upptagne söners hustrur då de besluta öfver dem saken: och Guds befallning är uppfylld.

Det kan ej tillräknas profeten som synd, att Gud, enligt en ibland forntidens slägter bestående Guds lag, för honom hade bestämt Zeineb. Guds beslut var en oföränderlig skickelse.

Det är ingen synd för profeten med hänsyn till vad Gud föreskrivit honom enligt Guds bestämmelse angående dem, som gått bort förut — ja, Guds bud är ett beslut, som står fast —

Ingen skuld vilar på Profeten som här handlade så som Gud befallde honom. Så gick Gud till väga mot föregångarna - ja, allas öden formas av Guds beslut -

Icke ligger någon synd på profeten i hvad Gud föreskrifvit honom; enligt Guds lag beträffande dem som gått undan förut — ty Guds befallning är ett ifrån all evighet faststäldt beslut —

Detta var en stadga ibland dem, som framförde Guds budskap, och fruktade Honom, men ingen utom Gud. Det är nog, om man tänker på Gud.

Som framförde Guds budskap och räddes för honom, men ej räddes för någon annan än Gud; ja, Gud är en rannsakare, som räcker till.

de som [för människorna] förkunnade Guds budskap och som fruktade Honom och inte fruktade någon annan än Gud. Det behövs ingen annan än Gud för att ställa [människorna] till räkenskap.

Hvilka bragte Guds bådskap och fruktade Honom, och ej fruktade någon, utom Gud; och Gud är tillräcklig att uppskatta gerningarne.

Muhammed är icke fader till någon ibland Eder. Han är Guds sändebud. och profeternes insegel (den siste af dem). Gud har visat sin insigt i allt.

Muhammed är ej fader till någon av edra män, utan Guds apostel och profeternas insegel; ja, Gud är allvetande.

Troende! Muhammad är inte fader till någon av era män. Han är Guds Sändebud och Profetlängdens Sigill. Gud har kunskap om allt.

Mohammed är ej fader till någon af edra män; men Guds sändebud, och profeternes insegel och Gud är allvetande.

O I som tron! åkallen Gud tidt och ofta,

I, som tron, åkallen flitigt Gud

TROENDE! Åkalla Gud - och ha Honom alltid i era tankar!

O, J som tron! ihågkommer Gud med en ständig hågkomst,

och lofven Honom morgon och afton.

och prisen honom morgon och afton!

Och prisa Hans namn morgon och afton!

och priser Honom morgon och afton.

Han välsignar Eder, och Hans änglar bedja för Eder, att Han må föra Eder ut ur mörkret till ljuset. Han är barmhertig emot de troende.

Han är den, som välsignar eder — och hans änglar likaså — för att föra eder ut ur mörkret till ljuset; ja, han är barmhärtig mot de rättrogna.

Det är Han och Hans änglar som välsignar er för att leda er ut ur mörkret till ljuset; och Hans barmhärtighet omsluter de troende.

Han är den som välsignar eder, och Hans englar bedja att Han må utföra eder från mörkret till ljuset; och Han är barmhertig mot de rättrogne.

På den dag, då de möta Honom, skall deras helsning vara: "frid!" och Han har tillredt åt dem en härlig lön.

Deras hälsning den dag de möta honom skall vara »Frid!« och han har berett dem en härlig lön.

Den Dag då de får möta Honom skall Han hälsa dem "Fred!" och Han har en frikostig belöning i beredskap för dem.

Deras helsning en dag de skola mota Honom, skall blifva: frid! och Han har beredt dem en härlig belöning.

O profet! vi hafva sändt dig, att du skall vara ett vittne, en budbärare af glada tidningar och en varnare,

Profet, vi hava förvisso sänt dig som vittne, glädjebudbärare och varnare,

Profet! Vi har sänt dig som ett vittne för sanningen och som förkunnare av ett glatt budskap om hopp och som varnare,

O, profet! sannerligen hafva vi sändt dig såsom ett vittne, en bebådare af glädje och en hotande förmanare,

och en, som kallar till Gud enligt Hans vilja, samt en lysande fackla.

Som inbjudare å Guds vägnar på hans tillskyndelse och som ett flammande bloss.

och som den som på Vårt uppdrag kallar [människorna] till Gud, och som en ledfyr [för de vilsegångna].

En bjudare till Gud, med Hans tillåtelse, och ett lysande ljus:

Förkunna för de troende, att de skola af Gud få en stor nådebevisning.

Förkunna de rättrogna det hugnesamma budskapet, att dem väntar stor ynnest hos Gud!

Förkunna för de troende budskapet att Gud har mycken nåd i beredskap för dem,

Bebåda då de rättrogne att de skola få af Gud stort öfverflöd.

Lyd ej de otrogne och hycklarne — men låt blifva att förolämpa dem — och sätt din lit till Gud, ty Gud är en tillräcklig beskyddare.

Och lyd ej de otrogna och de tvehågsna, utan låt deras oförrätter vara och förtrösta på Gud, ty Gud är ett ombud, som räcker till.

och gör inga eftergifter för förnekarna av sanningen och för hycklarna men överse med det onda de gör, och lita helt till Gud; den som litar till Gud har det stöd han behöver.

Och ej må du hörsamma de otrogne och skrymtarne; låt äfven vara deras oförrätter: och förtrösta du på Gud; ty Gud är tillräcklig till beskyddare.

O I som tron! om I hafven äktat troende qvinnor, och före äktenskapets fullbordande frånskiljen dem, så hafven I ingen bestämd termin att iakttaga i afseende på dem, utan gifven dem en gåfva och affärden dem på ett vänligt sätt.

I, som tron, då I äkten rättrogna kvinnor och sedan skiljen eder från dem, innan I kommit vid dem, behöven I ej iakttaga någon viss tid rörande dem, utan låten dem få underhåll och avfärden dem på tillbörligt sätt!

TROENDE! Om ni ingår äktenskap med troende kvinnor och sedan skiljer er från dem, innan ni ännu rört dem, skall ingen väntetid räknas för dem. Ge dem då deras avskedsgåva och lös dem i godo från det äktenskapliga bandet.

O, J som tron! när J ägtrn rättrogna qvinnor, och sedan förskjuten dem, innan rört dem, då hafven J ej att räkna någon viss tid beträffande dem; utan begäfver dem, och frigifver dem en passande frigifning.

O profet! vi hafva tillåtit dig, att äkta de qvinnor, åt hvilka du har gifvit hemgift, de krigsfångar, som Gud har beskärt dig af bytet, din farbrors döttrar, din morbroders och din mosters döttrar, hvilkas föräldrar utvandrat med dig, samt hvarje troende qvinna, som skänker sig åt profeten, såvida profeten vill äkta henne. Detta är en rättighet för dig, men ej för de öfrige troende. Ve veta nog hvad vi hafva föreskrifvit dem i afseende på deras hustrur och slafvinnor, så att de ej kan hvila någon skuld på dig. Gud är förlåtande, barmhertig.

Profet, vi tillåta dig förvisso att hava dina hustrur, dem du givit deras lön, de slavinnor, över vilka du råder, bland det byte Gud skänkt dig, din farbroders döttrar, dina fastrars döttrar, din morbroders döttrar, dina mostrars döttrar, som utvandrat med dig, och varje rättrogen kvinna, om hon giver sig åt profeten, för så vitt nämligen profeten vill taga henne till äkta, som en särskild rättighet för dig med uteslutande av de andra rättrogna — vi veta nog vad vi föreskrivit dem rörande deras hustrur och de slavinnor, över vilka de råda — för att det ej skall vara någon synd för dig; ja, Gud är överseende och barmhärtig.

PROFET! Vi har förklarat dem till vilka du har gett deras brudgåvor som dina lagliga hustrur; de som du rättmätigt besitter [av fångar tagna i krig för trons sak] som Gud har tilldelat dig [kan läggas till dem]. Dina kusiner på din faders sida och din moders sida som utvandrade med dig [till Yathrib har du också rätt att ta till hustrur], och den troende kvinna som vill skänka Profeten sin hand, om Profeten anser äktenskapet lämpligt; detta är en rätt som tillkommer dig ensam med uteslutande av [andra] troende - Vi vet vad Vi har föreskrivit för dem vad gäller deras hustrur och dem som de rättmätigt besitter - [detta klargör Vi] för att befria dig från alla bekymmer; Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

O, profet! sannerligen halva vi tillåtit dig dina hustrur, till hvilka du gifvit deras hemgift, och dina slafvinnor af det krigsbyte hvaraf Gud satt dig i besittning, och döttrarne af din faders bro der och döttrarne af dina fastrar och döttrarne af din moders broder och döttrarne af dina mostrar, hvilka utflyttat med dig från Mecka, och hvilken rättrogen qvinna som gitver sig sjell till profeten, om profeten önskar att ägta henne; en särskilt rättighet för dig framför de öfrige rättrogne — Vi vela, i sanning, hvad vi stadgat för dem, beträffande deras hustrur och de slafvinnor de äga — att det ej för dig skulle vara någon synd; och Gud är nadig, barmhertig.

Af dessa qvinnor kan du låta dem, som du vill, vänta, och hemföra till dig den, som du vill, så väl som den, som du längtar efter af dina frånskilda hustrur. Detta skall ej vara någon synd för dig. Det skall vara ändamålsenligast för deras lugn, så att de ej sörja, utan tillfredsställas med hvad du gifver åt hvar och en af dem. Gud vet hvad som är i edra hjertan, ty Gud är allvetande, långmodig.

Du må låta vem du vill bland dem vänta, du må ock taga vem du vill till dig, och vem du än åstundar av dem du bortstött, drabbar dig ingen skuld; detta är det bekvämaste sättet att skaffa deras ögon lisa, så att de ej varda bedrövade, utan äro belåtna med vad du giver dem allesammans. Gud vet vad som dväljes i edra hjärtan; ja, Gud är den Vetande, den Milde.

[När det gäller fullgörandet av de äktenskapliga plikterna] får du låta den du vill av [dina hustrur] vänta och den du vill komma till dig, och du gör ingen orätt genom att vända dig till den du vill av dem som du har låtit vänta; på så sätt ökas deras glädje [när de får komma till dig] och minskas deras bedrövelse [när de får vänta] och tillfredsställelsen med vad du ger dem blir större för alla. Gud vet vad ni gömmer i era hjärtan; Gud vet allt och har överseende med era brister.

Du må låta hvem af dem du behagar afbida stunden att dela ditt läger, och du må taga till dig hvem du behagar, och hvem du åslundar af dem du tillförne satt till sido, och det är ej synd för dig; detta är bättre att uppklarna deras ögon, och att de ej må sörja, utan vara nöjda, hvar och en af dem, med hvad du gifver dem: och Gud känner det som är i edra hjertan; ty Gud är vetande och mild.

Dig är ej tillåtet, att hädanefter hafva flera hustrur (än dem du redan har), ej heller att utbyta dem emot andra, ehuru dessas skönhet tjusar dig, med undantag af dina slafvinnor. — Gud vakar öfver allting.

Hädanefter är det ej tillåtet för dig att äkta andra kvinnor och icke heller att taga andra hustrur i stället, även om deras skönhet skulle behaga dig, utan blott de slavinnor, över vilka du råder, ty Gud är väktare över allting.

Det är hädanefter inte tillåtet för dig att ta [andra] kvinnor till hustrur eller att låta andra ta [dina nuvarande] hustrurs platser, hur intagen du än kan vara av deras skönhet. [Av andra kvinnor får du] inte [närma dig] någon utöver dem som du rättmätigt besitter. Och Gud vakar över allt.

Qvinnorna skola ej vara dig tillåtna härefter, ej heller att sätta i stället för dem du har andra hustrur, om än deras skönhet skulle behaga dig, utom dina slafvinnor; och Gud gifver akt på allting.

O I som tron! ingån icke, utan profetens tillåtelse, i hans hus, utom då I inbjudens till en måltid, och vänten då ej till dess att den blifver färdig. Ären I inbjudne, så inträden och, sedan I hafven spisat, aflägsen Eder genast, utan att inlåta Eder i förtroliga samtal, ty detta skulle besvära profeten, och han skulle hafva försyn att bedja Eder gå. Men Gud blyges ej att tala sanningen. Då I begären något nödvändigt af hans hustrur, så gören det bakom ett täckelse. Detta skall vara oskyldigast för edra och deras hjertan. I bören icke oroa Guds apostel, och skolen efter hans frånfälle aldrig någonsin äkta hans hustrur. Detta skulle tillräknas Eder hos Gud såsom en svår synd.

I, som tron, träden icke in i profetens hus, med mindre det tillåtes eder, för att spisa utan att invänta hans tid! Men när I inbjudens, så träden då in, och när I spisat, så bryten upp utan att vara alltför förtroliga i edra samtal! Sådant besvärar förvisso profeten, och han blyges för eder, men Gud blyges icke för sanningen, och då I bedjen dem om någon sak, så bedjen dem bakom ett förhänge! Detta är rättast både för edra och för deras hjärtan, ty det tillkommer ej eder att besvära Guds apostel och ej heller att någonsin äkta hans hustrur efter honom. Detta vore förvisso någonting förskräckligt inför Gud.

TROENDE! Gå inte in i Profetens hus annat än om ni inbjudits till en måltid och [gå då inte in] förrän vid utsatt tid. Men om ni har inbjudits, stig in [när tiden är inne]. Och ta avsked när måltiden är över och dröj er inte kvar för att samtala i förtrolighet. Det besvärar Profeten, som av finkänslighet [drar sig för att be er gå]. Men Gud drar sig inte för [att säga] sanningen. När ni behöver vända er till [Profetens hustrur] för att be om något, tala då till dem från andra sidan av ett förhänge; detta är bästa sättet för er och för dem att bevara hjärtats renhet. Och företa er ingenting som kunde förarga eller såra Profeten. Och ta inte under några omständigheter [någon av] hans änkor till hustru efter hans död! Inför Gud skulle detta vara en oerhörd handling.

O J som tron! J mågen ej inträda i profetens hus, med mindre J fått tillåtelse att spisa hos honom, utan att afbida hans tid; men när J ären inbjudne, träder då in; och när J gjort edert mål, förskingrer eder, och ingår ej i samtal såsom hemmastadde; ty detta besvärar profeten, och han blyges för eder; men Gud blyges ej för sanningen. Och när i frågen dem om något nödvändigt, fråger dem då bakom ett förhänge: detta är renare för edra hjertan och för deras hjertan. Det höfves eder ej att såra Guds apostel, ej heller att någonsin ägta hans hustrur efter honom; ty detta vore gräsligt inför Gud.

Antingen I yppen något eller fördöljen det, så vet Gud sannerligen allting.

Vare sig I uppenbaren eller döljen något, så är Gud förvisso allvetande.

Vare sig ni [gör] något öppet eller håller det hemligt, har Gud kännedom om allt.

Antingen J uppenbaren en sak, eller J döljen den, sannerligen är Gud allvetande.

Edra hustrur begå ej något tadelvärdt, om de visa sig obeslöjade för sine fäder, söner, bröder, brors- eller systersöner, sina qvinnor och slafvar. I bören frukta Gud, ty Gud är vittne till allt.

Ingen skuld drabbar dem i fråga om deras fäder eller söner eller bröder eller deras bröders eller systrars söner eller deras kvinnor eller de slavar, över vilka de råda, och frukten Gud! Gud är förvisso vittne till allting.

[Profetens hustrur] gör ingenting klandervärt [om de samtalar öppet] med sina fäder eller söner eller bröder eller bröders söner eller systrars söner eller med närstående kvinnor eller dem som de rättmätigt besitter. Men frukta Gud [alla ni kvinnor]! Gud är vittne till allt.

Det är ej synd för dem beträffande deras fäder, ej heller deras söner, ej heller deras bröder, ej heller deras bröders söner ej heller deras systrars söner, ej heller deras qvinnor, ej heller deras slafvar: och frukter Gud; ty Gud är till allting vittne.

Sannerligen, Gud och Hans änglar välsigna profeten. Välsigna ock, I troende! honom, och helsen honom med fredshelsningen.

Gud och hans änglar välsigna förvisso profeten; I, som tron, välsignen honom och hälsen honom: »Frid med dig!«

Gud och Hans änglar välsignar Profeten; be Gud välsigna honom, ni troende, och hälsa honom med en vördnadsfull hälsning!

Sannerligen välsignar Gud och Hans englar profeten: o, J som tron! välsigner honom, och helser honom med frid.

Dem, som förolämpa Gud och Hans apostel, skall Gud förbanna i denna och i den tillkommande verlden, och Han har tillredt åt dem ett nesligt straff.

Dem, som förorätta Gud och hans apostel, förbannar Gud förvisso både i det jordiska och i det tillkommande livet, och han har berett dem ett nesligt straff.

Gud fördömer dem som smädar och sårar Honom och Hans Sändebud, och Han utestänger dem från Sin nåd i detta liv och i det kommande; Han har ett förnedrande straff i beredskap för dem.

Sannerligen de som förtörna Gud och Hans. sändebud, dem skall Gud förbanna i denna verlden och det tillkommande lifvet, och bereda dem ett nesligt straff.

De, som förolämpa troende männer och qvinnor, utan att de förtjena det, de skola bära skuld för förtal och en obestridlig synd.

Och de, som förorätta de rättrogna, män eller kvinnor, utan att de förtjänat det, hava belastat sig med falska beskyllningar och uppenbar synd.

Och de som beskyller troende män och troende kvinnor för [handlingar] som de inte har begått, tar på sig ansvaret för grovt förtal och en uppenbar synd.

Och de som smäda de rättrogne af någon dera könet, utan att de förtjenat det, sannerligen göra de sig skyldige till lögn och uppenbar synd.

O profet! säg åt dina hustrur, dina döttrar och de troendes hustrur, att de betäcka sig med sina slöjor. Sålunda skola de lättare igenkännas och icke förolämpas. — Gud har städse varit förlåtande, barmhertig.

Profet, säg till dina hustrur och döttrar och de rättrognas kvinnor, att de svepa sina kläder omkring sig! Detta är det bekvämaste sättet för dem att bliva igenkända, så att de ej förorättas; ja, Gud är överseende och barmhärtig.

Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar - och till [alla] troende kvinnor - att de [utanför hemmet] noga sveper om sig sina ytterplagg; på så sätt blir de lättare igenkända [som anständiga kvinnor] och undgår att bli ofredade. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

O, profet! säg till dina hustrur och dina döttrar och de rättrognes qvinnor, att de svepa om sig sina slöjor: detta är bättre att de må igenkännas, och ej förolämpas; och Gud är nådig, barmhertig.

Om hycklarne, de klentrogne och de, som i Medîna utsprida elaka rykten, ej upphöra med sitt ofog, så skola vi sannerligen uppreta dig emot dem. Sedan skola de icke tillåtas att bo der i ditt granskap, utan endast en kort tid.

Om de tvehågsna, de, som hava krankhet i sina hjärtan, och ryktessmidarne i Medina ej sluta, så skola vi sannerligen hetsa dig mot dem, och sedan skola de ej stanna kvar där hos dig mer än en kort tid,

OM INTE hycklarna och de som har tvivlets sjuka i sina hjärtan och de som vållar oro i [Profetens] stad genom att sprida ut falska rykten - [om de] inte upphör [med sina förehavanden], skall Vi sannerligen låta dig [Muhammad] gå hårt fram mot dem [och] då kommer de inte länge att förbli dina grannar i [staden].

Sannerligen om skrymtarne och de i hvilkas hjertan är sjukdom, och upprorsstiftarne i Medina ej upphöra, skola vi sätta dig upp mot dem, och sedan skola de ej der bo jemte dig, mer än en kort tid.

Förbannade, hvarhelst de träffas, skola de gripas och dödas utan skonsamhet.

Hemfallna åt förbannelse; varhelst de anträffas, skola de gripas och ovillkorligen dödas

De är utestängda från Guds nåd och de skall gripas, var de än påträffas, och dödas utan förskoning.

Såsom förbannade; hvarhelst de träffas må de gripas och utan skonsmål dräpas:

Så plägade Gud göra med deras föregångare, och Guds handlingssätt är oföränderligt.

Enligt Guds bestämmelse angående dem, som gått bort förut, och du skall aldrig finna någon ändring i Guds bestämmelse.

Så gick Gud till väga mot dem som levde före dig och du skall finna att Guds vägar har förblivit desamma.

Guds lag beträffande dem som funnits förut; och aldrig skall du finna förändring i Guds lag.

Menniskorna skola spörja dig om den yttersta stunden. Svara: "Gud allena känner den." Huru kan du veta, om den tilläfventyrs är nära förhanden?

Människorna spörja dig om stunden. Säg: »Kunskapen om den finns blott hos Gud.« Vet du ock, om stunden möjligen är nära?

MAN frågar dig om den Yttersta stunden. Säg: "Ingen utom Gud har kunskap om denna [Stund]." Och hur skall du kunna veta om inte den Yttersta stunden är nära!

Menniskorna skola fråga dig beträffande uppståndelsens timme; svara: blott hos Gud är kunskapen om henne; och Han skall ej upplysa dig: kanhända är den timmen nära.

Gud förbannar de otrogne, och har åt dem tillredt helveteselden,

Gud har förvisso förbannat de otrogna och tillrett en brasa åt dem,

Gud har utestängt förnekarna av sanningen från Sin nåd och Han har en flammande Eld i beredskap för dem;

Sannerligen har Gud förbannat de otrogne, och beredt dem lågande eld,

i hvilken de skola evigt förblifva. De skola aldrig finna någon beskyddare eller frälsare.

Att de i evighet må där förbliva utan att finna någon beskyddare eller hjälpare.

där skall de förbli till evig tid och de skall inte finna någon som ger [dem] skydd och ingen hjälpare.

Att deruti evinnerliga vistas: de skola hvarken finna beskyddare eller försvarare.

En dag skola deras ansigten rullas i elden, och då skola de ropa: "o att vi hade lydt Gud och Hans apostel!"

Den dag, då deras ansikten vältra sig i elden, skola de säga: »O att vi hade lytt Gud och lytt aposteln!«

Den Dag då deras ansikten skall vändas på alla sidor i Elden, kommer de att ropa: "Ack, om vi ändå hade lytt Gud och lytt [Hans] Sändebud!"

En dag deras ansigten skola omhvälfvas i elden, skola de säga: o, att vi hade lydt Gud, att vi hade lydt aposteln!

De skola vidare säga: "o vår Herre! vi lydde våre anförare och våre furstar, och de hafva fört oss ifrån den rätte vägen.

De skola säga: »Herre, vi lydde förvisso våra herrar och stormän, och de förde oss vilse på vägen.

Och de kommer att säga: "Herre! Vi följde våra ledare och våra stora män och de ledde oss på avvägar.

Och de skola säga: o, Herre! vi hafva åtlydt våra herrar, och våra store, och de hafva vilsefört oss ifrån vägen:

O vår Herre! gif dem ett dubbelt straff och förbanna dem med en hård förbannelse."

Herre, giv dem dubbelt straff och hemsök dem med en svår förbannelse!«

Herre! Ge dem dubbelt straff och utestäng dem för alltid från Din nåd!"

O, Herre! gif dem dubbelt af straffet, och förbanna dem med en tung förbannelse.

O I som tron! efterliknen icke dem, som förtalade Moses. Gud frikände honom för deras smädelser, och han vardt en hos Gud ansedd man.

I, som tron, varen ej lika dem, som förorättade Mose! Men Gud frikallade honom från det de sade; ty han stod väl hos Gud.

TROENDE! Gör inte som de [israeliter] som förtalade Moses bakom hans rygg! Men Gud friade honom från deras beskyllningar, ja, inför Gud var han en man av hög resning.

O, J som tron! J mågen ej vara like dem som smädade Mose; men Gud frikände honom för hvad de yttrade: och han var hos Gud högt värderad.

O I som tron! frukten Gud och talen rättskaffens,

I, som tron, frukten Gud och talen vad rätt är,

Troende! Frukta Gud, var rättframma [i ert tal] och håll er till sanningen;

O, J som tron! frukter Gud, och taler ett språk som leder till ett godt ändamål,

så skall Han låta edra företag lyckas och förlåta edra synder. Den som lyder Gud och Hans apostel skall njuta en stor sällhet.

Så skall han göra edra gärningar lyckosamma för eder och förlåta eder edra synder. Ty den, som lyder Gud och hans apostel, vinner därmed stor lycksalighet.

då skall Han hjälpa er att leva ett rättskaffens liv och ge er förlåtelse för era synder. Den som lyder Gud och lyder [Hans] Sändebud har uppnått en stor seger.

Att Han må förbättra åt eder edra verk, och förlåta eder edra synder: och eho som lyder Gud och Hans sändebud, sannerligen skall han njuta stor salighet.

Vi föreslogo himlarne, jorden och bergen detta åtagande (att lyda Gud), men de vägrade att belasta sig med denna börda och bäfvade för den. Menniskan påtog sig den, men har bevisat sig vara orättfärdig och okunnig.

Vi hava förvisso erbjudit himlarna, jorden och bergen underpanten, men de vägrade åtaga sig den och bävade för den, och människan åtog sig den — hon är förvisso orättfärdig och fåvitsk —

Vi erbjöd himlarna och jorden och bergen ansvaret [för förnuft och fri vilja], och de avböjde av ängslan [att inte kunna bära] det; men människan - alltid beredd till synd och dårskap - tog det på sig.

Sannerligen erbjödo vi tron till himlarne och jorden och bergen, och de vägrade att åtaga sig henne, och fruktade henne; men menniskan åtog sig henne — ty hon var mägta orättvis och dåragtig —

Derföre skall Gud straffa männer och qvinnor, som skrymta, samt männer och qvinnor, som tillbedja afgudar. Men emot troende männer och qvinnor skall Gud vara nådig, ty Gud var städse förlåtande, barmhertig.

För att Gud skall straffa de tvehågsna, både män och kvinnor, och månggudadyrkarne, både män och kvinnor, och för att Gud skall misskunda sig över de rättrogna, både män och kvinnor; ja, Gud är överseende och barmhärtig.

Därför straffar Gud de män och de kvinnor som hycklar och de män och de kvinnor som sätter medhjälpare vid Hans sida och därför vänder Sig Gud till de troende männen och de troende kvinnorna och innesluter dem i Sin nåd. - Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Att Gud må straffa skrymtarne och skrymterskorna och afgudadyrkarne, män och qvinnor, och att Gud må förlåtande vända sig till de rättrogne af båda könen; ty Gud är benägen att öfverse, barmhertig.