وَإِذۡ تَقُولُ لِلَّذِيٓ أَنۡعَمَ ٱللَّهُ عَلَيۡهِ وَأَنۡعَمۡتَ عَلَيۡهِ أَمۡسِكۡ عَلَيۡكَ زَوۡجَكَ وَٱتَّقِ ٱللَّهَ وَتُخۡفِي فِي نَفۡسِكَ مَا ٱللَّهُ مُبۡدِيهِ وَتَخۡشَى ٱلنَّاسَ وَٱللَّهُ أَحَقُّ أَن تَخۡشَىٰهُۖ فَلَمَّا قَضَىٰ زَيۡدٞ مِّنۡهَا وَطَرٗا زَوَّجۡنَٰكَهَا لِكَيۡ لَا يَكُونَ عَلَى ٱلۡمُؤۡمِنِينَ حَرَجٞ فِيٓ أَزۡوَٰجِ أَدۡعِيَآئِهِمۡ إِذَا قَضَوۡاْ مِنۡهُنَّ وَطَرٗاۚ وَكَانَ أَمۡرُ ٱللَّهِ مَفۡعُولٗا٣٧

Det är sant, du (Muhammed) sade till den, emot hvilken Gud har visat sig nådig och hvilken du gjort godt: "behåll din hustru och frukta Gud," men du dolde då inom din själ hvad Gud ville kungöra, och lät bestämma dig af fruktan för menniskorna, ehuru Gud dock snarare förtjenar, att du fruktar Honom. Sedan Zeid hade tillfredsstält sin önskan med henne, gåfvo vi henne åt dig till hustru, på det att det ej längre skulle vara någon synd för de troende, att äkta sine upptagne söners hustrur, så snart desse hade sammanlefvat med dem. Guds befallning har verkstälts (då du gifte dig med Zeineb).

Än när du sade till honom, som både Gud och du bevisat nåd: »Behåll din hustru hos dig och frukta Gud!« Och du dolde i din själ vad Gud uppenbarade och räddes för människorna, ändock Gud är mera värd att rädas för, men när Zaid icke längre önskade behålla henne, förmälde vi henne med dig, för att det ej skulle vara någon synd för de rättrogna att gifta sig med sina adoptivsöners hustrur, när dessa icke längre önska behålla dem, ty vad Gud bjuder, det sker.

Minns [Muhammad] vad du sade till honom som Gud visade Sin nåd och som du själv visade stor välvilja: "Behåll din hustru och frukta Gud!" Och av rädsla för människorna gömde du inom dig vad Gud skulle ge till känna, fastän du inte bör frukta någon utom Gud. Men då Zayd skilde sig från henne gav Vi henne som hustru åt dig för att [visa att] ingenting hindrar en troende att ingå äktenskap med sin adoptivsons hustru, sedan bandet mellan dem har upplösts. Guds vilja måste ske.

Och kom ihåg då du sade till honom mot hvilken Gud varit nådig, och som du bevist välgerningar: behåll för dig sjelf din hustru, och frukta Gud; och du dolde i din själ hvad Gud gick att uppenbara, och fruktade menniskorna, då det varit rättare att du fruktat Gud. Men då Zeid beslutat den nödiga saken beträffande henne, ägtade vi henne med dig, att det ej skulle vara en synd för de rättrogne i att ägta deras upptagne söners hustrur då de besluta öfver dem saken: och Guds befallning är uppfylld.