Sura 32: Tillbedjan

A. L. M.

‘LM.

Alif lam meem.

A. L. M.

Denna bok är utan tvifvel en uppenbarelse, nedsänd ifrån verldarnes Herre.

Skriften har nedsänts från all världens Herre; det råder intet tvivel om den.

DENNA Skrift har uppenbarats av världarnas Herre - det står utom allt tvivel -

Bokens uppenbarelse, derpå är ej tvifvel, är från verldarnes Herra.

Skola de väl säga: "han (Muhammed) har uppdiktat den?" Nej! den är sanningen ifrån din Herre, så att du skulle kunna varna ett folk, som före dig ej haft någon varnare, på det att de skulle föras in på den rätte vägen.

Eller säga de: »Han har uppdiktat den«? Nej, det är sanningen från din Herre, för att du skall varna människor, till vilka ingen varnare kommit före dig, för den händelse de månde låta vägleda sig.

och ändå säger de: "Han har [själv] författat den." Nej, den är sanningen från din Herre, [och med den] skall du varna ett folk som ingen varnare har kommit till före dig - kanske skall de låta sig ledas på rätt väg.

Skola de väl säga: han har ihopsatt henne? Nej, men hon är sanningen från din Herra, att du må predika för ett folk, hvartill ej kommit någon predikare före dig, på det de må blifva vägledde.

Det är Gud, som på sex dagar har skapat himlarne och jorden samt hvad emellan dem är, hvarefter Han svingade sig upp på thronen. Utom Honom hafven I ingen beskyddare och ingen förespråkare. Kunnen I icke tänka efter?

Gud är den, som skapat himlarna och jorden och vad däremellan är på sex dagar; sedan satte han sig på tronen. I haven ingen beskyddare eller medlare utom honom; skolen I då ej låta förmana eder?

DET ÄR Gud som har skapat himlarna och jorden och allt däremellan under sex dagar och som tronar [över skapelsen] i Sin allmakts härlighet. Ni har ingen beskyddare utom Honom och ingen som kan tala till er förmån - vill ni inte tänka över detta

Gud är den som skapat himlarne och jorden och hvad deremellan är på sex dagar, och sedan satte Han sig på thronen! J hafven ej, utom Honom, hvarken beskyddare eller medlare; skolen J då ej blifva erinrade?

Han styrer allt, ända ifrån himmelen till jorden. Sedan uppstiger det till Honom på en dag, som varar tusen år efter edert sätt att räkna.

Han sänder ordet från himmelen till jorden; sedan stiger det upp till honom en dag, vars längd är som tusen år efter eder räkning.

Han styr skapelsens ordning, från det högsta till det lägsta, och till sist stiger allt upp till Honom under en Dag vars längd, så som ni räknar, är tusen år.

Han styr tingen från himmelen till jorden, och sedan skola de återvända till Honom, på en dag, hvars längd är tusen år af dem J räknen.

Denne (Gud) känner det fördolda och det synliga, den Allsmäktige, den Barmhertige,

Han är den, som känner det fördolda och det uppenbara, den Väldige, den Barmhärtige,

Det är Han som känner allt det som är dolt för människor och det som de kan bevittna, den Allsmäktige, den Barmhärtige,

Han är kännare af det förborgade och det uppenbara, den Mägtige, den Barmhertige;

som har gjort allt, hvad Han har skapat, godt. Den första menniskan skapade han af lera,

Som gjort allt vad han skapat härligt och börjat med att skapa människan av lera.

som åt allt vad Han skapar ger en fulländad [form]. Först skapar Han människan av lera;

Som gjort förträffligt allting hvad Han skapat, och först började menniskans skapelse af jord:

ordnade sedan hennes uppkomst af en droppe uselt vatten,

Sedan frambragte han hennes avkomlingar av en vätska, innehållande simpelt vatten.

därefter låter Han hennes avkomma avlas av en droppe av en oansenlig vätska;

Sedan har Han gjort hennes afkomlingar af ett extrakt af ringa vatten:

bildade henne derefter fullkomligt, inblåste något af sin ande i henne, och gaf Eder hörsel, ögon och hjerta. Hvad I ären föga tacksamme!

Sedan fullbordade han henne, inblåste sin ande i henne och skänkte eder hörsel, syn och hjärta. Föga tacksamma ären I.

därefter formar Han henne och andas in i henne något av Sin ande och skänker henne hörsel och syn samt förmågan att känna och förstå. Men ni visar sällan tacksamhet!

Derefter fullbordade Han henne, och inblåste i henne af sin ande: och Han har gifvit eder hörsel och syn och hjertan; huru föga J ären tacksamme.

De säga: "huru? sedan vi gömts i jorden, skola vi då blifva en ny skapelse?"

Och de säga: »Skola vi verkligen genomgå en ny skapelse, sedan vi försvunnit i jorden?« Ja, de förneka mötet med sin Herre.

Och de säger: "Skall vi, sedan våra [rester] upplösts i jorden, skapas på nytt?" Ja, de förnekar till och med mötet med sin Herre!

Och de säga: huru! då vi blifvit gömde i jorden, månne vi verkligen skola uppstå i ett nytt kreatur? Men, de tro ej på sin Herras möte.

Säg: "dödsängeln, som fått i uppdrag att hemta Eder, skall taga edra själar, och sedan skolen I framställas inför eder Herre,

Säg: »Dödsängeln, som blivit satt över eder, skall taga eder hädan; sedan skolen I återföras till eder Herre.«

Säg: "Dödens ängel, som har satts att vaka över er, skall [en dag] samla in era själar och därefter förs ni åter till er Herre."

Säg dödens engel som blifvit satt öfver eder, skall göra slut på eder, och sedan skolen J återföras till eder Herra.

Kunde du blott se, när syndarne sänka sina hufvuden inför sin Herre och ropa: "o vår Herre! vi hafva sett och hört. Låt oss återvända till lifvet, så skola vi varda dygdige. Vi tro nu fullt och fast." —

Om du kunde se, när syndarne böja sina huvud inför sin Herre. »Herre, vi hava sett, och vi hava hört; låt oss alltså återvända, så skola vi handla rättskaffens. Vi äga förvisso visshet.«

Om du såg de obotfärdiga syndarna när de står med sänkta huvuden inför sin Herre [och säger:] "Herre! Vi har sett och vi har hört; låt oss få återvända [till jorden]! Då skall vi leva ett rättskaffens liv - [nu] har vi visshet."

Om du skulle se då de brottslige skola böja sina hufvuden inför sin Herra, utropande: o, Herre vi hafva sett och vi hafva hört, låt oss alltså återvända i verlden, att vi må handla rättfärdigt, ty vi äro nu öfvertygade.

Om vi velat, hade vi gifvit hvarje menniska sin ledning. Men det ord, som jag har uttalat, skall gå i fullbordan. Jag skall fylla helvetet både med genier och menniskor. —

Och om vi velat, så skulle vi hava givit varje själ hennes vägledning; men detta tal av mig skall slå in: »Jag skall sannerligen uppfylla helvetet med djinnerna och människorna allesammans.«

Om Vi hade velat, kunde Vi ha väglett varje människa, men [detta var inte Vår vilja och] så bekräftas Mitt ord: "Jag skall sannerligen fylla helvetet med osynliga väsen och människor, alla tillsammantagna!"

Om vi behagat, visserligen skulle vi gifvit hvarenda själ sin vägledning; men mitt ord skall bekräftas, då Jag sade: sannerligen skall Jag fylla helvitet med andar och menniskor tillsammans.

"Smaken nu lönen för det att I förgaten, att denne eder dag skulle inträffa. Vi hafva också förgätit Eder. Smaken evighetens straff för edra gerningar.

Så smaken nu, därför att I glömt denna dagens inträffande! Vi hava förvisso glömt eder; ja, smaken det eviga straffet för vad I gjorden!

[Och Han skall säga till syndarna:] "Pröva nu följden av att ni glömde [Vårt] möte denna Dag; Vi har [även] glömt er. Smaka straffet för era handlingar, [ett straff] som skall vara i evighet!"

Smaker alltså, emedan J glömt mötet just denna dag — vi hafva också glömt eder — smaker den evinnerliga pinan, för hvad J gjorden.

Sannerligen, på våra uppenbarelser tro de, som, då de varnas genom dem, nedfalla tillbedjande och fira sin Herres lof. De äro icke intagne af högmod.

På våra tecken tro blott de, som falla ned i tillbedjan, när de erinras om dem, och prisa sin Herres lov utan att vara högmodiga,

BARA DE tror på Våra budskap som, när de läses högt för dem, faller ned i tillbedjan och lovprisar sin Herre, utan en skymt av högmod;

Blott de tro på våra tecken, som, då de erinras derigenom, nedfalla i tillbedjan, och prisa sin Herras lof, och som ej uppföra sig högmodigt.

Resande sig ifrån sina läger, åkalla de sin Herre under bäfvan och hopp, och de utgifva almosor af det, som vi hafva beskärt dem till uppehälle.

I det deras kropp reser sig upp från bädden, då de åkalla sin Herre med fruktan och längtan och dela med sig av vad vi beskärt dem.

de som avstår från sömn för att med fruktan och hopp åkalla sin Herre och som ger åt andra av det som Vi har skänkt dem för deras försörjning.

De uppstiga från sina bäddar, att åkalla sin Herra med fruktan och håg, och af det hvarmed vi försörjt dem, dela de med sig.

Ingen menniska vet, hvilka fröjdeämnen, som äro förvarade åt de gode till lön för deras gerningar.

Men ingen själ vet, vilken lisa är förbehållen hennes ögon till lön för vad de gjorde.

Ingen människa vet vilka dolda [skatter av] djup glädje som väntar de [troende] som belöning för deras handlingar.

Ingen själ känner hvilken ögonlust är gömd åt dem, såsom belöning för hvad de arbetade.

Kan den troende vara så som brottslingen? De kunna icke jemföras.

Är väl den, som är rättrogen, lik den, som är ogudaktig? De äro icke lika.

Kan en troende jämföras med syndaren som trotsar [Gud]? De är inte lika [och kommer inte att behandlas lika].

Skall då den som är rättrogen vara liksom den gudlöse? De skola ej hållas lika.

De som tro och göra godt få evighetens lustgårdar till bostäder för sina gerningars skull.

Vad beträffar dem, som tro och göra goda gärningar, vänta dem viloställets lustgårdar som en välkomsthälsning för vad de gjorde.

De som tror och lever rättskaffens skall som belöning för sina handlingar få en fristad i lustgårdar, där de hälsas välkomna.

Beträffande dem som trott och gjort goda verk, de skola få den saliga boningens lustgårdar till hemvist, för det som de arbetade.

Illgerningsmännen åter, de få elden till hem. Så ofta som de vilja gå ut ur den, skola de dit återföras, och man skall ropa till dem: "smaken helveteseldens pina, som I ansågen för en dikt."

Och vad beträffar dem, som äro ogudaktiga, varder elden deras hemvist; så ofta de vilja ut därifrån, skola de föras tillbaka dit, och man skall säga till dem: »Smaken eldens pina, som I höllen för lögn!«

Men syndarna som trotsar [Gud] skall få Elden till boning - var gång de vill komma ut ur den skall de drivas tillbaka in med ropet: "Smaka Eldens straff, som ni påstod vara en lögn!"

Men de som varit ogudaktige, deras boning blifver elden: så ofta de vilja gå ut derifrån, skola de återföras dit, och dem skall sägas: smaker eldens pina, som J gjorden till lögn.

Vi skola sannerligen låta dem smaka det mindre straffet här i verlden och icke det största, så att de kanhända omvända sig.

Och vi skola sannerligen låta dem smaka det minsta straffet i stället för det största straffet, för den händelse de månde åtra sig.

Innan de får smaka det eviga straffet skall Vi helt visst straffa dem i denna värld - kanske [grips de då av ånger och] vänder tillbaka [till Gud].

Och vi skola låta dem vidkännas det närmare straffet i detta lifvet, oberäknadt det största straffet i det nästkommande, på det de må vända tillbaka från syndens väg.

Hvem är väl större syndare än den, som varnats genom sin Herres uppenbarelser, och sedan har vändt sig bort ifrån dem? — men vi skola hämnas på brottslingarne.

Och vem är väl orättfärdigare än den, som erinras om sin Herres tecken, men sedan vänder sig bort ifrån dem? Vi skola förvisso hämnas på syndarne.

Och vem är mer orättfärdig än den som, när han blir påmind om sin Herres budskap, vänder dem ryggen? [Sådana] syndare skall Vi sannerligen låta känna på Vårt straff!

Ho är väl orättfärdigare än den som blifver erinrad genom sin Herras tecken, och sedan undandrager sig dem? Vi skola sannerligen hämnas på de brottslige.

Vi hafva tillförne gifvit Moses boken — tvifla icke på, att han har fått den — och vi bestämde den till en ledning för Israels barn.

Vi hava ju givit Mose skriften — tvivla då ej på mötet med honom! — och vi hava gjort den till vägledning för Israels barn

OCH VI skänkte Moses [Vår] uppenbarelse; tvivla då inte på att du [i Koranen] har fått möta [samma sanning]. Den [tidigare uppenbarelsen] gav Vi till vägledning för Israels barn,

Redan gåfvo vi Mose Skriften — alltså må du ej vara i tvifvel om hans möte — och vi förordnade honom till en vägledare åt Israels barn.

Någre af dem hafva vi gjort till Imâmer (förare), som på vår befallning skulle leda menniskorna, emedan de hade visat sig tålige och fast trott på våra uppenbarelser.

Och förordnat ledare ur deras egen krets att vägleda på vårt bud, då de varit tåliga och förvissade om våra tecken.

och när de bar sina motgångar med tålamod och bevarade sin övertygelse att Våra budskap [utgör sanningen], lät Vi ledare uppstå bland dem som ledde dem i enlighet med Våra bud.

Och vi förordnade bland dem styresmän, att vägleda de andra på vår befallning, då de varit tålige, och fast trodde på våra tecken.

Sannerligen, det är din Herre, som på uppståndelsedagen skall afgöra de frågor, öfver hvilka de tvistat sins emellan.

Din Herre skall förvisso fälla utslag mellan dem på uppståndelsens dag om det, som de tvistade om.

PÅ Uppståndelsens dag skall din Herre fälla avgörandet mellan [människorna] i de frågor där de var oense.

Sannerligen skall din Herre på uppståndelsens dag afgöra emellan dem det hvari de voro stridige.

Är det icke en varnagel för dem, att vi hafva förgjort så många slägten före dem? De gå öfver deras bostäder. Deruti äro visserligen tecken. Höra de då icke?

Har det då icke blivit klart för dem, huru många släkten, bland vilkas boningar de vandra omkring, vi före dem tillintetgjort? Häri finnas sannerligen tecken. Höra de då ingenting?

Skall inte [vetskapen om] alla de släkten som Vi lät gå under före dem - [människor] vars boplatser de trampar - förmå dem att tänka sig för? I allt detta ligger sannerligen budskap; skall de inte lyssna

Har det ej blifvit utvisadt för dem, huru många slägter vi tillintetgjort före dem, bland hvilkas boningar de gå omkring? I detta är visserligen tecken: skola de då ej höra?

Märka de icke, att vi drifva regnmolnen till ett förtorkadt land och derigenom frambringa säd, hvaraf boskapen och de sjelfve lifnära sig? Se de då icke?

Hava de då ej lagt märke till att vi leda vattnet ned i den förtorkade jorden och därmed frambringa säd, som både deras boskap och de själva äta? Se de då ingenting?

Inser de inte att det är Vi som leder regnet till dött land så att det kan ge skördar som tjänar till föda för deras boskap och för dem själva? Skall de inte öppna sina ögon

Eller hafva de ej bemärkt, att vi drifva vattnet till den förtorkade jorden, och derigenom frambringa säd, hvaraf deras hjordar och de sjelfve nära sig? Skola de då ej se?

De säga: "när skall detta afgörandet inträffa? Sägen det, om I talen sanning."

Och de säga: »När skall detta avgörande komma, om I ären sannfärdiga?«

Men de säger: "När skall det avgörande [ni talar om] falla, om det som ni säger är sant?"

Och de säga: när skall detta utslag falla, om J ären sannfärdige?

Svara: "på afgörandets dag skall tron ej gagna dem, som hafva varit otrogne, och man skall ej hafva någon hänsyn till dem."

Säg: »På avgörandets dag skall tron ej gagna dem, som äro otrogna, och intet anstånd beviljas dem.«

Säg [Muhammad]: "Den Dag då avgörandet faller skall de som förnekade sanningen inte ha någon glädje av den tro [som de för sent kommer att bekänna] och de skall inte få något uppskov."

Svara: utslagets dag skall ej deras tro gagna dem som icke trott förut, ej heller skola de få anstånd.

Drag dig bort ifrån dem och vänta (på deras straff); äfven de vänta (att besegra Eder).

Vänd dig alltså bort ifrån dem och bida! De bida förvisso.

Lämna dem nu åt sig själva och vänta [på det som skall komma]; även de skall vänta.

Undfly dem alltså, och vänta; de äro sannerligen väntande.