إِذۡ جَآءُوكُم مِّن فَوۡقِكُمۡ وَمِنۡ أَسۡفَلَ مِنكُمۡ وَإِذۡ زَاغَتِ ٱلۡأَبۡصَٰرُ وَبَلَغَتِ ٱلۡقُلُوبُ ٱلۡحَنَاجِرَ وَتَظُنُّونَ بِٱللَّهِ ٱلظُّنُونَا۠١٠

Då de anföllo Eder, ofvanom Eder och nedanom Eder, då edra ögon förvirrades, hjertat kom upp i halsgropen och I hysten olike tankar om Gud;

Då de överföllo eder ovanifrån och nedanifrån, då blicken svek och hjärtat satt i halsgropen och I haden varjehanda förmenanden om Gud

[Minns] att de anföll er uppifrån och nedifrån, och era blickar flackade hit och dit och hjärtana stod stilla och [alla] tänkte ni stridiga tankar om Gud.

Då de kommo mot eder från höjderna ofvan eder och från dälderne nedom eder; och då synen blef förvirrad, och edra hjertan kommo i balsgropen, och J inbilladen eder om Gud åtskilliga inbillningar.