Sura 34: Saba

Pris vare Gud! som eger allt, som finnes i himlarne och på jorden. Honom tillkommer ock pris i det eviga lifvet. Han är allvis, allvetande.

Lov och pris hör Gud till, som allt vad som finnes i himlarna och vad som finnes på jorden tillhör! Ja, honom tillhör lov och pris i det tillkommande livet; ja, han är den Vise, den Insiktsfulle.

GUD SKE lov och pris, som allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär tillhör; Han skall lovas och prisas i evigheten! Han är den Allvise, Den som är underrättad om allt.

Lofvad vare Gud Hvilken tillhör hvad helst som finnes i himlarne och på jorden! Honom till kommer äfven lofvet i det tillkommande lifvet; och Han är den Vise, den Kunnige.

Han vet hvad som intränger i jorden och hvad som framkommer ur den, hvad som kommer ned ifrån himmelen och hvad som stiger upp i den. Han är den Barmhertige, Förlåtande.

Han vet vad som går in i jorden och vad som går ut därifrån, vad som kommer ned från himmelen och vad som stiger upp i den; ja, han är den Barmhärtige, den Överseende.

Han vet vad som tränger ned i jorden och vad som stiger upp ur den, vad som sänker sig ned från himlen och vad som stiger upp till den. Och Han är Den som ständigt visar barmhärtighet, Den som ständigt förlåter.

Han vet hvad som ingår i jorden och hvad som utgår derifrån, och hvad som nedkommer från himmelen och hvad som uppstiger dit; och Han är den Barmhertige, den Allgode.

De otrogne säga: "ej skall den yttersta stunden komma till oss." Säg: "jo! den skall komma till Eder, jag svär derpå vid min Herre, som vet det fördolda." Icke ens vigten af ett solgrand i himlarne, ej heller på jorden, undgår Hans blick. Det finnes intet mindre eller större än detta, som ej finnes i en tydlig bok,

De, som äro otrogna, säga: »Icke kommer stunden över oss.« Säg: »Jo, vid min Herre, den skall sannerligen komma över eder.« Han känner det fördolda, icke ett grand undgår honom i himlarna eller på jorden, och det finnes icke heller något mindre eller större än detta, utan att det står i en tydlig skrift,

Men de som förnekar sanningen säger: "Den Yttersta stunden drabbar oss aldrig!" Säg: "Vid min Herre! Helt visst skall den drabba er! Vid Honom som vet allt som är dolt [för människor skall den drabba er]!" Ingenting i himlen eller på jorden, [även om det bara har] ett stoftkorns vikt, undgår Honom och ingenting finns, vare sig mindre eller större än detta, som saknas i [Guds] öppna bok,

De som icke tro säga: uppståndelsens timme skall ej inträffa för oss; svara: jo, vid min Herre! sannerligen skall hon komma på eder: Han är kännare af det förborgade, icke ett solgrands vigt i himlarne eller på jorden, undfaller Honom; ej heller finnes något hvarken mindre än detta eller större, utan att det är upptecknadt i den klara boken,

så att Han må kunna belöna de troende och dygdige: de skola få förlåtelse och en härlig lott.

För att han skall löna dem, som tro och göra goda gärningar; dessa skola få förlåtelse och en härlig lott.

för att Han skall belöna dem som tror och lever som rättskaffens [människor]; dem väntar syndernas förlåtelse och en frikostig belöning.

Att Han må belöna dem som tro och göra goda verk: de skola få tillgift och en prägtig försörjning.

Men dem, som söka att motarbeta våra uppenbarelser, väntar straffet af en smärtsam pina.

Men dem, som söka nedsätta våra tecken i syfte att betaga dem deras kraft, dessa väntar ett plågsamt straff i all sin gräslighet.

Men de som motarbetar Våra budskap och framställer dem som betydelselösa får se fram mot ett svidande bittert straff.

Men de som sträfva att göra våra tecken fruktlösa, de skola straffas med pinande qval.

De, som fått kunskapen om Skriften, äro öfvertygade, att det som har uppenbarats för dig ifrån din Herre, är sanning och leder till den Allsmäktiges, den Prisvärdes väg.

De, som fått den kunskap, som nedsänts till dig från din Herre, se, att det är sanningen, och att den leder till den Väldiges, den Prisades väg.

DE SOM har fått [verklig] kunskap inser att det som din Herre har uppenbarat för dig är sanningen och att den leder till vägen [som bär] till den Allsmäktige, Den som allt lov och pris tillkommer.

De som fatt kunskapen se, att det som blifvit till dig nedsändt från din Herra är sanningen, och leder på den Mägtiges, den Prisvärdes väg.

De otrogne säga: "skola vi visa Eder en man, som skall förtälja för Eder, att I, sedan i sargats i stycken, skolen återställas i en ny skepnad?

Men de, som äro otrogna, säga: »Skola vi visa eder till en man, som talar om för eder, att I sannerligen skolen genomgå en ny skapelse, sedan I slagits i spillror?

Men de som förnekar sanningen säger: "Skall vi visa er till en man som berättar för er att när [era döda kroppar] upplösts [i jorden], kommer ni att återuppstå i en ny skapelse

De som icke tro säga: skola vi visa eder till en man som förkunnar eder, att då J ären blifne i fullkomlig upplösning förströdde, J sannerligen skolen uppväckas i ett nytt kreatur?

Han uppfinner lögn om Gud, eller är han besatt af en ond ande." De, som icke tro på det eviga lifvet, äro hemfallne åt straffet och stadde i en villfarelse, långt bort ifrån sanningen.

Har han uppdiktat lögn om Gud, eller är han förryckt?« Nej, de, som icke tro på det tillkommande livet, äro hemfallna åt straffet och långt gångna i villfarelse.

Kanske har han själv diktat ihop [denna] lögn om Gud eller också är han besatt av andar!" De som tvivlar på livet efter detta är redan hemfallna åt straff; ja, de har gått långt i sin villfarelse.

Han har pådiktat Gud en lögn, eller är han vansinnig. Nej, men de som icke tro på det tillkommande lifvet, skola komma i pinan, och äro i den från sanningen långt aflägsna villfarelsen.

Hafva de då aldrig betraktat det som är framför och bakom dem, himmelen och jorden? Om vi ville, kunde vi låta dem sjunka ned i jorden eller stycken af himmelen falla på dem. I detta är sannerligen ett tecken för hvarje vår tjenare, som omvänder sig.

Hava de då ej givit akt på himmelen och jorden, som äro framför och bakom dem? Om vi vilja, kunna vi låta jorden uppsluka dem eller låta stycken av himmelen falla ned över dem; häri finnes sannerligen ett tecken för varje botfärdig tjänare.

Ser de inte att de [var de än står] på alla sidor omges av [Vår] himmel och [Vår] jord? Om Vi ville, kunde Vi låta jorden uppsluka dem eller himlen störta ned över dem i stycken. I detta ligger sannerligen ett budskap till varje Guds tjänare som är beredd att återvända [till Honom] i ånger [över sina synder].

Hafva de då ej betraktat hvad som är framför dem och hvad som är efter dem af himmelen och jorden? Om vi behagade, skulle vi sänka jorden under dem, eller låta en del af himmelen falla på dem i detta är visserligen tecken för hvarje omvänd tjenare.

Fordom förunnade vi David en särskild utmärkelse ifrån oss och sade: "I berg och I foglar! instämmen med honom i Guds lof." Äfven gjorde vi jernet mjukt åt honom

Vi hava ju givit David företräden från oss: »Berg, lovsjungen jämte honom tillika med fåglarna!« Och vi gjorde järnet mjukt åt honom med dessa ord: »Förfärdiga pansarskjortor och avpassa länkarna noga! Handlen rättskaffens! Jag ser förvisso vad I gö- ren.«

OCH VI skänkte David Vår särskilda nåd - Vi [befallde] bergen att med honom prisa Vår härlighet och fåglarna [att stämma in i hans lovsång]. Och Vi gjorde järnet mjukt i hans händer,

Sannerligen gåfvo vi David förträfflighet från oss; och vi sade: o, berg! lofsjung med honom jemte fåglarne. Och vi uppmjukade åt honom jernet,

och sade: “gör pansarskjortor och ordna väl ringarne. Gören det godt är, ty jag ser hvad ni gören.”

»Förfärdiga pansarskjortor och avpassa länkarna noga! Handlen rättskaffens! Jag ser förvisso vad I gören.«

[och befallde honom] att tillverka rymliga brynjor och att avpassa ringarna väl. "Och [ni, Davids folk, handla och] gör det goda och det rätta! Jag ser vad ni gör."

Sägande: förfärdiga rustningar, och ihopsätt noga länkarne. Och görer hvad rätt är; ty jag ser hvad J gören.

Vi gjorde vinden till Salomos tjenare. Om morgonen tillryggalade den en månads väg och om aftonen en månads väg. Vi läto en källa af smält malm flyta åt honom. Af genierna arbetade somlige inför honom, enlig hans Herres bud; men sådane af dem, som afveko ifrån vår befallning, läto vi smaka helveteseldens pina.

Och Salomo gåvo vi vinden, vars fläkt om morgonen var som en månads resa och vars fläkt om aftonen som en månads resa, och vi läto en källa överflöda av smält koppar åt honom. Bland djinnerna funnos de, som arbetade iför honom på hans Herres tillskyndelse, men den, som avföll från vårt bud ibland dem, låta vi smaka helveteseldens pina.

OCH VI gjorde vinden till Salomos [tjänare] och den tillryggalade under förmiddagen en sträcka [motsvarande] en månadslång [färd], och [när den] återvände på eftermiddagen tillryggalade den likaså en sträcka [motsvarande] en månadslång [färd]. Och Vi lät en källa av smält koppar flöda på hans befallning. Det fanns bland de osynliga väsendena några som hans Herre hade befallt att arbeta för honom; och om någon av dem inte lydde Vår befallning, gav Vi honom en försmak av den flammande Eldens straff.

Och vi gåfvo till Salomo magt öfver vinden, som blåste om morgonen under en månad och om aftonen under en månad; och vi gjorde åt honom flytande en källa af smält koppar: och af andarne arbetade någre, i hans åsyn, med hans Herres tillstädjelse; och ho ibland dem som afvek från vår befallning, vi skola låta honom smaka den lågande eldens pina.

De gjorde åt honom hvad han ville: palatser, bildstoder, fat stora som vattenkar och ketlar, som ej kunna rubbas ur stället. "O Davids slägt," sade vi, "arbeten under tacksägelse." Men få af mine tjenare äro tacksamme.

De förfärdigade allt vad han ville åt honom, slott, bilder, fat stora som vattenhoar, och kittlar, som ej kunde flyttas. »Visen tacksamhet, I Davids släkt! Men de tacksamme bland mina tjänare äro få.«

De gjorde för honom vad han begärde: skönt smyckade valvgångar, statyer, skålar, [stora] som bassänger, och väldiga grytor, som inte kunde rubbas från sin plats. [Vi sade:] "Arbeta, ni män av Davids hus, och var tacksamma!" Men få är de bland Mina tjänare som känner tacksamhet.

De förfärdigade åt honom hvad han behagade; såsom slott, bilder, fat stora som vattendammar, och orubbliga kokpannor: arbeter, o, Davids slägt! med tacksamhet; ty få af mina tjenare äro tacksamme.

När vi beslöto Salomos död, så visade intet annat att han var död, än en trädmask, som uppåt den staf, emot hvilken hans lik stödde sig. När han föll, insågo genierne, att, om de hade vetat det fördolda, skulle de icke hafva fortfarit i detta förnedrande besvär.

Och då vi beslöto, att han skulle dö, antydde ingenting annat hans död för dem än jordens kräk, som gnagde på hans stav; och då han föll omkull, förstodo djinnerna, att de ej behövt lida det nesliga straffet, om de känt till det fördolda.

När Vi hade beslutat om [Salomos] död, antydde ingenting för dem att han var död, utom det att en mask gnagde sönder hans stav. Och [först] när han föll till marken, insåg de osynliga väsendena att om de hade vetat det som är dolt för [alla] skapade varelser hade de inte [behövt] fortsätta sitt förödmjukande straffarbete.

Och då vi beslutit att han skulle dö, utvisade intet för dem hans död annat än jordens kräk som gnagde hans staf; men då han nedfallit, blef det klart för andarne, art om de känt det som är förborgadt, skulle de ej qvarblifvit under ett nesligt straff.

Sabâ egde ett tecken i sina bostäder: två parker, till höger och till venster. Man sade till dem: "äten af det, som eder Herre har beskärt Eder och tacken honom. Godt är landet och nådig är Herren."

Saba hade ju ett tecken i sitt hemvist, tvenne lustgårdar, till höger och vänster. »Äten av eder Herres håvor och visen honom tacksamhet! Det är ett gott land och en överseende Herre.«

FÖR FOLKET i Saba utgjorde sannerligen landet där de bodde ett tecken [som talade sitt tydliga språk om Guds makt och Hans nåd]. [Där fanns] två [vidsträckta] trädgårdar, till höger och till vänster [som tycktes säga:] "Ät av det som er Herre har skänkt er för er försörjning och visa Honom tacksamhet - [er Herre har gett er] ett fruktbart land och Han är [mild och] förlåtande!"

Sannerligen var för folket i Saba ett tecken uti deras hemvist; nemligen tvenne trädgårdar till höger och venster om staden; och dem sades: äter af eder Herras förråd, och varer tacksamme mot Honom : det är ett godt land och en nådig Herre.

Men de aktade ej härpå, hvadan vi sände öfver dem Arims flod. Vi förvandlade deras båda parker till två trädgårdar med bittra frukter, tamarinder och några få lotusträd.

Men de vände sig bort, och så sände vi al-Arims översvämning över dem och gåvo dem i stället för deras lustgårdar tvenne trädgårdar med bitter frukt och tamarisk och något litet lotus.

Men de vände ryggen åt [Gud], och Vi lät `Arim-dammens vattenmassor svämma över [med våldsam kraft och skölja bort] de två trädgårdarna, och i deras ställe satte Vi trädgårdar med [träd som gav] bitter frukt, tamarisker och några vilda lotusträd.

Men de afveko frän Guds bud, hvarföre vi sände öfver dem Aarems flod: och vi förvandlade för dem deras trädgårdar i tvenne trädgårdar som buro bitter frukt och tamarisk, och af lotusträdet något litet.

Så lönade vi dem för deras otacksamhet. Endast otacksamme löna vi sålunda.

Härmed lönade vi dem, därför att de voro otrogna, men löna vi väl några andra än den otrogne så?

Så straffade Vi dem därför att de avvisade tron och så straffar Vi inga andra än dem som förhärdar sig i otacksamhet och förnekelse.

Delta gåfvo vi dem till lön emedan de voro otacksamme: blifver väl någon så lönad, utom den otacksamme?

Vi satte emellan dem och de städer, hvilka vi hade välsignat, andre städer, som lågo nära hvarandra, och gjorde dagsresorna emellan dem korta, sägande: "faren dag och natt i säkerhet emellan dem."

Och mellan dem och de städer vi välsignat satte vi också städer, synliga vida omkring, och fastställde denna bestämmelse för resorna mellan dem: »Resen trygga mellan dem både natt och dag!«

Och [längs vägen] mellan dem och de städer, som Vi hade välsignat, lade Vi byar inom synhåll [för varandra] och möjliggjorde på så sätt färder i väl avpassade [etapper; Vi sade:] "Färdas i trygghet på denna [väg] natt som dag!"

Och vi satte emellan dem och städerna vi välsignat öppna städer, och gjorde resan beqvämlig emellan dem; ock vi sade: färders derigenom säkre natt och dag.

Men de sade: "o vår Herre! förläng afståndet emellan våra dagsresor," och handlade illa emot sig sjelfve. Då gjorde vi dem till en saga och kringspridde dem åt alla håll. Uti detta äro sannerligen tecken för hvarje tålamodig, tacksam.

Men de sade: »Herre, öka avståndet mellan våra hållplatser!« Och de gjorde orätt mot sig själva, och så gjorde vi dem till en visa och slogo dem i spillror. Häri finnas sannerligen tecken för var och en, som är tålig och tacksam.

Men då sade de: "Herre! Förläng avstånden mellan de platser där vi gör halt!" [På detta sätt] vållade de sin egen undergång; de [måste utvandra och] skingrades i en slutgiltig förskingring och Vi gjorde dem och deras öde till ett talesätt. I detta ligger förvisso budskap till var och en som står fast i motgången och som tackar [Gud] i allt.

Men de sade: o, Herre! utvidga afstandet mellan vara resor. Och de förforo orätt mot sig sjelfva; och vi gjorde dem till sagor i häfden, och förskingrade dem i en fullkomlig förskingring: i detta är visserligen tecken för hvar och en som är tålig och tacksam.

Iblis (djefvulen) befans hafva dömt riktigt om dem, ty de följde honom, med undantag af någre troende.

Iblis har ju fått sin tro om dem besannad, ty de följde honom undantagandes en del av de rättrogna.

Iblees hade rätt i sin uppfattning om dem - [när han kallade på dem] följde de honom - [alla] utom en grupp som var sanna troende.

Och lblis fann, i sanning, sin tanke om dem besannad, ty de följde honom, utom en del af de rättrogne.

Han hade dock ingen makt öfver dem. Det skedde blott, på det att vi skulle kunna urskilja dem, som trodde på det eviga, ifrån dem, som tviflade derpå; ty din Herre vakar öfver allting.

Han hade dock intet bemyndigande över dem, utan det skedde, för att vi skulle veta, vem som tror på det tillkommande livet bland dem, som hysa tvivel därom; ja, din Herre vaktar på allting

Han hade ingen myndighet över dem; men [Vi lät honom fresta människorna] för att det skulle framstå fullt klart, vem som tror på det eviga livet och vem som tvivlar. Din Herre vakar över allt.

Dock hade han ej något magt öfver dem, utom på det vi skulle känna den som trodde på det tillkommande lifvet, frän den som derom var i tvifvel: och din Herre är öfver allting väktare.

Säg: "åkallen dem, som I ansen för gudar utom Gud." De hafva icke så mycken makt, hvarken i himlarne eller på jorden, som vigten af ett solgrand, icke heller hafva de någon delaktighet i dem och icke har Gud haft någon af dem till biträde.

Säg: »Åkallen dem I påstån vara gudar i stället för Gud!« De råda ej över ett grand i himlarna eller på jorden; de hava ingen delaktighet i någondera, och han har ingen hjälpare i dem.

SÄG: "Åkalla dem som ni påstår [har en plats] vid Guds sida. De har inte makt ens över ett stoftkorn vare sig i himlarna eller på jorden, och de har ingen del i [deras styrelse] och Han väljer ingen av dem till medhjälpare."

Säg: åkaller dem J inbillen eder vara gudar, utom Gud; de hafva ej magt öfver ett solgrands vigt i himlarne eller på jorden; och ej hafva de i dem någon delagtigliet; ej heller är någon af dem biträdare åt Honom.

Ingen förbön skall gälla hos Honom, utom för den, åt hvilken Han den förunnar. När slutligen bäfvan lemnar deras hjertan, fråga de: "hvad var det, som eder Herre sade?" De skola svara: "sanningen." Han är den Allrahögste, den Störste.

Hos honom skall ingen medling gagna, så framt han ej tillstädjer den, så att de, när fasan avlägsnas ur deras hjärtan, säga: »Vad säger eder Herre?« De skola svara: »Sanningen.« Ja, han är den Höge, den Store.

Alla [försök till] medling inför Honom är fruktlösa utom för dem som har erhållit Hans tillstånd. Och när skräcken [efter uppståndelsen] har släppt sitt grepp om deras hjärtan, skall de fråga [varandra]: "Vad sade er Herre till er?" - och få svaret "Sanningen; Han är den Höge, den Väldige."

Bemedling skall ej gagna hos Honom, utom den för hvilken Han skall tillstädja det; och de skola, afbida tills, då deras hjertan varda befriade från förskräckelse, de skola säga sinsemellan: hvad sade eder Herre? De skola svara : sanningen; och Han är den Höge, den Store.

Säg: "hvem gifver Eder uppehälle ifrån himmelen och jorden?" Säg: "Gud, och antingen vi eller I äro på den rätte vägen eller i en uppenbar villfarelse."

Säg: »Vem giver eder uppehälle från himlarna och jorden?« Säg: »Gud. Vi eller I äro sannerligen i åtnjutande av vägledning eller också fångna i uppenbar villfarelse.«

Säg: "Vem förser er med det i himlen och på jorden som ni behöver för er försörjning?" Säg: "Det är Gud. Helt säkert är det så att det antingen är vi eller ni, som följer rätt väg - och [ni eller vi] som helt och hållet har gått vilse."

Säg: hvem gifver eder näring frän himlarne och jorden? Svara: Gud; och visserligen äro vi eller ock J vägledde, eller uti uppenbar villfarelse.

Säg: "I skolen icke ansvara för hvad vi hafva brutit, ej heller I för våra gerningar."

Säg: »I skolen ej ställas till svars för de synder vi begått, och vi skola ej heller ställas till svars för det I gören.«

Säg: "Ni skall inte ställas till svars för de dåliga handlingar som vi begår och vi skall inte ställas till svars för vad ni gör."

Säg: J skolen ej frågas beträffande livad vi felat, ej heller skola vi frågas beträffande hvad J gören.

Säg: "vår Herre skall församla oss och så döma emellan oss enligt rättvisan; ty Han är den allvetande domaren."

Säg: »Vår Herre skall sammanföra oss, sedan skall han fälla utslag mellan oss uti sanning; ja, han är Utslagsgivaren, den Vetande.«

Säg: "Vår Herre skall [en gång] samla oss [alla] och då skall Han döma oss med sanning och rättvisa, ty Han är Den som gör sanningen uppenbar, Den som vet allt."

Säg: var Herre skall hopsamla oss, och sedan skall Han afgöra emellan oss med rättvisa; ty Han är Domaren, den Kunnige.

Säg: "visa mig dem, som I hafven uppstält bredvid Honom såsom jemlikar. Nej! sådane gifvas icke, utan Han är Gud, den Allsmäktige, den Allvise."

Säg: »Visen mig dem I haven jämställt med honom såsom hans vederlikar!« Nej! Han är Gud, den Väldige, den Vise.

Säg: "Visa Mig dem som ni satte vid Hans sida som medhjälpare! Nej, Han och ingen annan är Gud, den Allsmäktige, den Allvise!"

Säg: viser mig dem J hafven förenat med Honom såsom likar? Bort från Honom! men Han är Gud den Mägtige, den Vise.

Icke hafva vi sändt dig (Muhammed), utan till alla menniskor såsom varnare och ett gladt budskap. Men de flesta menniskor veta det icke.

Vi hava blott sänt dig till människorna allesammans som glädjebudbärare och varnare, men de flesta människor veta ingenting,

VI HAR sänt dig [Muhammad, inte bara till ditt eget folk utan] till hela mänskligheten, som förkunnare av ett glatt budskap om hopp och som varnare, men de flesta människor är omedvetna [om detta].

Vi hafva ej sändt dig annat än till hela menniskoslägtet en bebådare af glädje och en hotande förmanare: men de flesta menniskor förstå icke.

De säga: "när skall denna hotelse verkställas? Sägen det, om I talen sanning."

Utan säga: »När skall denna hotelse verkställas, om I ären sannfärdiga?«

Och de frågar: "När skall detta löfte [om uppståndelse och dom infrias], om det som ni har sagt är sant?"

Och de säga: när skall detta löfte uppfyllas, om J ären sannfärdige?

Svara: "en dag är utsatt för Eder (då straffet skall gå i fullbordan). I kunnen hvarken påskynda eller fördröja den en timma."

Säg: »Tiden är utsatt för eder till en dag, som I varken kunnen uppskjuta eller påskynda en timme.«

Säg: "En dag är fastställd för er, och ni kan inte skjuta upp den ens ett ögonblick och inte heller påskynda [dess ankomst]."

Svara: tiden är utläst för eder till en dag, hvaraf ej skolen fördröja en timme, ej heller skolen J komma förut.

De otrogne säga: "vi tro ej på denne Korânen, lika litet som på det, som har uppenbarats före den." Om du kunde se, när syndarne framställas inför sin Herre. De skola ömsesidigt förebrå hvarandra. De ringaktade skola säga till dem som ansetts för store: "om I icke haden varit, så skulle vi hafva trott."

Och de, som äro otrogna, säga: »Vi skola aldrig tro på denna Koran eller det, som kommit före den.« Men om du kunde se, när de orättfärdiga ställas inför sin Herre! Den ene skall byta ord med den andre, och de, som äro ringaktade, skola säga till dem, som äro högmodiga: »Om I ej varit, så hade vi varit rättrogna.«

Och de som förnekar sanningen säger: "Vi kommer aldrig att tro på denna Koran eller på det som ännu består av äldre tiders uppenbarelser!" Om du kunde se hur de orättfärdiga, när de [på Domens dag] förs inför sin Herre, kastar skulden på varandra och de svagare säger till dem som ansåg sig stå över de andra: "Om ni inte [hade vilselett oss] skulle vi säkert ha blivit troende!"

Och de som äro otrogne säga: vi skola aldrig tro på denna Koran, ej heller på det som fanns före den. Men om du skulle se da de orättfärdige varda inställde inför sin Herra! De skola ordvexla med hvarandra; de som voro föraktade skola säga till dem som högmodades: om J ej varit, skulle vi visserligen blifvit rättrogne.

De forne mäktige skola säga till sine ringe följeslagare: "huru? var det vi, som hindrade Eder ifrån den rätta läran, sedan den meddelats Eder? Nej! det var edert eget brott."

De, som äro högmodiga, skola säga till dem, som äro ringaktade: »Är det vi, som utestängt eder från vägledningen, sedan den kommit eder till del? Nej, I haven varit syndare.«

Men de som ansåg sig stå över de svaga skall säga till dem: "Var det vi som hindrade er [att följa] vägledningen när den erbjöds er? Nej, ni bär [själva] skulden!"

De som högmodades skola säga till dem som voro föraktade: var det väl vi som afhöllo eder från den rätta vägledningen, sedan hon kommit till eder? Visserligen ej, J voren sjelfve brottslige.

De ringe skola svara de store: "jo! det var ett svek, som pågick både natt och dag, när I befalden oss, att icke tro på Gud och att uppställa jemlikar åt Honom." Och när de skåda straffet, visa de sin ånger. Kedjor skola vi lägga på de otrognes nackar. Skola de väl lönas, om icke efter förtjenst?

Och de, som äro ringaktade, skola säga till dem, som äro högmodiga: »Nej, stämplingar både natt och dag, då I bjöden oss att förneka Gud och sätta likar vid hans sida.« Och de skola röja sin ånger, när de få se straffet, och vi skola lägga bojor om nackarna på dem, som äro otrogna. Skola de väl få något annat än sina gärningars lön?

Och de svaga skall säga till dem som ansåg sig stå över de andra: "Nej, [det var tvärtom] ni som ständigt, dag och natt, kom med listiga lögner och förmådde oss att förneka Gud och att sätta medhjälpare vid Hans sida!" [Alla] kommer de att önska att de kunde finna ord för sin ånger när de ser straffet och Vi sätter kragar av järn omkring förnekarnas halsar. Är inte detta den rätta lönen för deras handlingar

Och de som voro föraktade skola säga till dem som högmodades: tvertom, det var eder stämpling natt och dag, då J anbefallden oss att förneka Gud, och att gifva Honom likar. Och de skola dölja ångern då de varseblifvit straffet. Och vi skola lägga kedjor omkring nackarne på dem som ej trott: skola de väl lönas utom för hvad de arbetade?

Aldrig hafva vi sändt en varnare till någon stad, utan att dess välmående innevånare hafva sagt: "vi tro icke på edert budskap."

Och vi hava aldrig sänt någon varnare till en stad, utan att de välmående sagt: »Vi förneka förvisso det budskap, med vilket I blivit sända.«

Vi har aldrig sänt en varnare till ett folk utan att de bland folket som förvekligats av sitt utsvävande liv, förklarat: "Vi förkastar det [budskap] som ni har anförtrotts."

Vi hafva ej sändt förmanare till en stad, med mindre de som der voro försoffade i ölverflöd, sagt: sannerligen tro vi ej på det hvarmed J ären sände.

Vidare hafva de sagt: "vi äro för rike på egodelar och barn; vi kunna ej varda straffade."

De säga ock: »Vi hava större rikedomar och flera barn, och vi skola ej bliva straffade.«

Och: "Vi har större rikedomar [än ni] och flera söner - nej, vi har inget straff att vänta!"

Och de i Mecka säga: vi hafva öfverflöd på rikedomar och barn, oeh vi skola ej blifva straffade.

Säg: "sannerligen, min Herre utdelar rikligen och sparsamt sina håfvor åt hvem Han vill, men de flesta menniskor inse det icke.

Säg: »Min Herre giver vem han vill ett rikligt eller knappt uppehälle, men de flesta människor veta ingenting.«

Säg: "Min Herre ger den Han vill riklig och [den Han vill] knappare utkomst, men de flesta människor förstår det inte."

Säg: sannerligen gifver min Herre riklig eller knapp försörjning åt hvem Han behagar; men de flesta menniskor äro okunniga.

Hvarken genom edre egodelar eller genom edra barn kunnen I komma närmare till vårt granskap, utan endast den som tror och gör godt; ty desse få en dubbel lön för sina gerningar, och de skola bo i säkerhet uti paradisets högste salar.

Edra rikedomar och edra barn äro icke det, som för eder närmare oss, utan de, som tro och handla rättskaffens, dessa skola få en dubbel lön för vad de gjort, och de få dväljas i trygghet i de höga gemaken.

Varken de rikedomar ni samlar eller de barn ni sätter till världen för er närmare Oss; ingen utom den som tror och lever rättskaffens [kommer Gud nära]. En dubbel belöning väntar dem för vad de gjorde [i livet], och de skall vara trygga i [paradisets] högsta boningar.

Det är hvarken med edra rikedomar eller edra barn som J närmen eder till vårt granskap, om icke sådane som tro och göra livad rätt är; ty de skola få fördubblad belöning för det de arbeta, och skola blifva säkre i himmelens högsta rum.

Men de, som söka att motarbeta våra uppenbarelser, troende sig kunna undkomma oss, de skola antvardas åt straffet.

Men de, som söka nedsätta våra tecken i syfte att betaga dem deras kraft, dessa skola överantvardas åt straffet.

Men de som motarbetar Våra budskap och vill få dem att framstå som betydelselösa skall utlämnas åt [sitt] straff.

Men de som sträfva att motverka vara tecken, de skola inställas i pinan.

Säg: "sannerligen, min Herre utdelar rikligen och sparsamt sina håfvor åt hvem Han vill, och hvad helst I utgifven i almosor, det skall Han ersätta; ty Han är den bäste utdelare.

Säg: »Min Herre giver förvisso vem han vill bland sina tjänare ett rikligt eller knappt uppehälle, och vad I än given bort, skall han återgälda det; ja, han är den bäste försörjaren.«

Säg: "Min Herre ger den Han vill av Sina tjänare riklig och den [Han vill] knappare utkomst, och Han belönar er för vad det än är som ni ger åt andra. Och ingen drar bättre försorg [om de sina] än Han."

Säg: Sannerligen gifver min Herre riklig försörjning till hvem Han behagar af sina tjenare, eller är emot honom sparsam; och livad helst J utgifven i almosor, skall Han ersätta det; ty Han är den bäste försörjaren.

En dag skola vi församla dem alle (änglar, genier och menniskor). Då skola vi fråga änglarne: "hafva dessa (menniskor) tillbedt Eder?"

Än den dag, då han församlar dem allesammans och sedan säger till änglarna: »Dyrkade dessa eder?«

Och den Dag då Han skall samla dem alla [inför Sig] skall Han fråga änglarna: "Var det er de dyrkade, dessa [förnekare av sanningen]?"

En dag skall Han hopsamla eder alla, och sedan skall Han säga till englarne: är det desse som dyrkade eder?

De svara: "Gud bevare oss! Du är med oss förbunden, icke de. Nej! de tillbådo genierne, och de fleste af dem tro på dem."

De skola säga: »Dig allena all ära! Du är vår beskyddare och icke de. Nej, de dyrkade djinnerna, som de flesta av dem trodde på.«

[Och] de skall svara: "Stor är Du i Din härlighet! Du är vår Beskyddare och vi tar helt avstånd från dem. Nej, de dyrkade de osynliga väsendena som de flesta av dem trodde på."

De skola svara: prisad vare Du! Du är oss långt kärare än de; nej, i sanning, de dyrkade de onde andarne: de fleste af dem trodde på dem.

På den dagen hafven I ingen makt att skada eller gagna hvarandra, och vi skola säga till syndarne: "smaken pinan af den eld, som I plägaden anse som en dikt."

Men den dagen skall den ene ej mäkta göra den andre varken gagn eller skada, och vi skola säga till dem, som göra orätt: »Smaken eldens pina, som I höllen för lögn!«

Denna Dag kan ingen [skapad varelse] vare sig gagna eller skada en annan. Och Vi skall säga till de orättfärdiga: "Smaka Eldens straff, som ni påstod vara en lögn!"

Men denna dag skall den ene af eder hvarken förmå gagna eller skada den andra, och vi skola säga till dem som handlat orättfärdigt: smaker eldens pina, hvilken J gjorden till lögn.

Då våra obestridliga uppenbarelser uppläsas för dem, säga de: "det är ju blott en man, som vill afhålla oss ifrån det, som våre fäder hafva dyrkat." De säga vidare: "denne Koranen är ej annat än en hopsmidd osanning." De otrogne säga om sanningen, sedan den meddelats dem: "detta är verkligen ett påtagligt taskspeleri."

Och då våra tecken tydligt och klart uppläsas för dem, säga de: »Detta är blott en man, som vill utestänga eder från det, som edra fäder dyrkade.« De säga ock: »Detta är blott uppdiktad lögn«, och de, som äro otrogna, sade om sanningen, då den kom dem till del: »Detta är blott uppenbar trolldom.«

När [avgudadyrkarna] hör Våra klara budskap läsas upp för dem säger de [till de sina]: "[Muhammad] är bara en man [som vi], som vill hindra oss att dyrka det som våra förfäder dyrkade" - och de säger: "Det [som han läser upp] är idel lögner, som [människor] sätter ihop." Och när de får höra sanningen säger förnekarna: "Detta är uppenbart ingenting annat än bländande vältalighet!"

Då våra uppenbara tecken uppläsas för dem, säga de: denne är ej annat än en man som önskar afvända eder från livad edra fäder dyrkade; och de säga: detta är ju blott en hopsmidd lögn. Och de som ej tro säga om sanningen, då hon kommit till dem: det är icke annat än uppenbart hexeri.

Vi hafva icke gifvit dem några böcker, med hvilkas studerande de befatta sig, ej heller före dig sändt någon varnare till dem.

Men vi hava ej givit dem några skrifter, som de kunde läsa, och vi hava ej heller sänt någon varnare till dem före dig.

Men Vi har aldrig uppenbarat en Skrift för dem att studera eller sänt dem en varnare före dig.

Men vi hafvii ej gifvit dem några böcker som dc kunde genomläsa; ej heller halva vi sändt till dem före dig någon predikare.

Deras föregångare förklarade ock våra sändebud för bedragare. Desse hafva dock icke fått tiondedelen af det (makt, rikedom, långt lif o. s. v.), som vi hade beskärt dem, och ändå ansågo de våra sändebud som lögnare. Och huru förfärlig var ej min hämnd!

Och de, som levde före dem, höllo sanning för lögn, men de ena hava ej fått tiondedelen av vad vi givit de andra. Så höllo de mina apostlar för lögnare, och hurudan blev väl min näpst?

[Andra folk] före dem förnekade sanningen och de hade inte fått ens tiondelen av vad Vi har gett dessa [senare tiders förnekare som bevis]; men hur [hårt] straffade Jag inte deras [föregångare] när de beskyllde Mina sändebud för lögn!

De som voro före dem anklagade mina apostlar för lögn, och desse hafva ej uppnått tionde delen af det goda, som vi gåfvo dc förre: och de anklagade mina apostlar för bedrägeri ; men hurudan blef väl den förändring Jag med dem gjorde!

Säg: "jag vill gifva Eder ett råd, att i ställen Eder, två och två, en och en, inför Gud. Tänken sedan efter, om hos eder landsman finnes någon galenskap. Han är endast en varnare åt Eder, innan det stränga straffet inträffar."

Säg: »Jag manar eder blott till en sak, att stå två och två eller en och en inför Gud och sedan tänka efter. Hos eder landsman finnes ingen förryckthet; han är blott en varnare för eder inför ett strängt straff.«

Säg: "Ett råder jag er till, nämligen att ni två och två eller var man för sig vänder er till Gud och ber Honom [visa er sanningen], och att ni sedan noga rannsakar era hjärtan. Er landsman är inte besatt av andar; vad han gör är att varna er för det stränga straff som han ser hota er."

Säg: jag förmanar eder blott till en sak, att J stån inför Gud två och två och ensame, och sedan väl öfvervägen; det är ingen vansinnighet hos eder följeslagare Mohammed: han är ju blott en förmanare sänd till eder, före ett strängt straff.

Säg: "jag begär ej någon lön af Eder; behållen den för Eder sjelfve. Gud allena åligger det att löna mig; Han är vittne till allting."

Säg: »Vad jag än begär i lön av eder, kommer det eder till godo; min lön är Guds ensak. Ja, han är vittne till allting.«

Säg: "Jag begär ingen lön av er; [behåll] det som är ert! Min lön får jag av min Herre, och Han är vittne till allt som sker."

Säg: jag begär ej af eder någon belöning; det är eder ensak: min belöning hvilar blott på Gud; Han är till allting ett vittne.

Säg: "min Herre framkastar sanningen, Han som fullkomligt känner det fördolda."

Säg: »Min Herre nedsänder förvisso sanningen, han, som känner det fördolda.«

Säg: "[Mot lögn och falskhet] slungar min Herre sanningen; Han känner allt det som är dolt [för människor]."

Säg: min Herre nedsänder sanningen; Han känner de förborgade tingen.

Säg: "sanningen är kommen, lögnen skall försvinna och icke mera återkomma."

Säg: »Sanningen är kommen, och lögnen skapar ej mer och upprepar ej mer.«

Säg: "Sanningen har kommit [och lögnen måste vika] - lögnen skapar ingenting och den återställer ingenting."

Säg: sanningen är kommen, och lögnen syns ej mer, ej heller skall hon återkomma.

Om jag misstager mig, så får jag sjelf det umgälla; men om jag har en ledning, så är det genom den uppenbarelse, som jag har emottagit af min Herre. Han hör och är nära."

Säg: »Om jag far vilse, så sker det till skada för mig själv allenast, men är jag stadd på den rätta vägen, så är det därför att min Herre giver mig uppenbarelser; han är förvisso den Hörande, den Närstående.«

Säg: "Om jag går vilse skadar jag bara mig själv, och om jag är på rätt väg, [är det] tack vare det som min Herre har uppenbarat för mig. Han hör allt och är alltid nära."

Säg: om jag far vilse, så irrar jag blott mot min egen själ, och om jag är vägledd, är det igenom livad min Herre till mig uppenbarar; ty Han är hörande, och nära.

Kunde du se, huru de skola bäfva och icke kunna undkomma, och när de hemtas från ett nära håll (grifterna)!

Om du kunde se, när de gripas av fasa och ej kunna komma undan, utan fasttagas på nära håll!

OM DU såg [förnekarna efter uppståndelsen], skräckslagna, utan möjlighet att fly, gripna där de står,

Om du skulle se du de otrogne skola bäfva och ej finna undflykt, och skola gripas från ett nära ställe!

De skola säga: "vi tro på Honom." Men huru skola de, på ett så aflägset ställe, kunna emottaga tron?

De säga ock: »Vi tro på honom«; men huru skola de kunna antaga något på avstånd,

och de ropar: "Vi tror på [budskapet]!" Men hur skulle de kunna leta sig fram till [trons] rena vatten - [tron hör ju hemma i det jordiska liv] som nu ligger långt bakom dem?

Och de skola säga: vi tro på honom. Men huru skola de kunna antaga honom frän fjerran rum.

De hafva ju förut icke trott honom, utan riktade på afstånd smädelser emot det fördolda.

Då de förut förnekat honom och förkasta det fördolda på avstånd?

Förr förnekade de den ju och - där de stod på långt avstånd - kastade de fram grundlösa påståenden om det som är dolt för människor!

Då de ej trott på honom förut, och förkastade trons hemligheter från ett aflägset ställe?

Det skall varda ett svalg emellan dem och det som de önska. Så gick det deras likar tillförne, ty de befunno sig i ett outredligt tvifvel.

Och det skall vara en skiljevägg mellan dem och allt vad de önska sig, liksom man gjort med deras likar förut; dessa hyste förvisso betänkliga tvivel.

Och vägen till sina önskningars mål kommer de att finna stängd, såsom fallet var med deras likasinnade föregångare, därför att de inte [kunde frigöra sig från] sina tvivel och sina misstankar.

Och det skall göras en skiljevägg emellan dem och det som de önska, liksom det blef gjordt med deras likar förut, ty de hafva varit i ett anstötligt tvifvel.