يَحۡسَبُونَ ٱلۡأَحۡزَابَ لَمۡ يَذۡهَبُواْۖ وَإِن يَأۡتِ ٱلۡأَحۡزَابُ يَوَدُّواْ لَوۡ أَنَّهُم بَادُونَ فِي ٱلۡأَعۡرَابِ يَسۡـَٔلُونَ عَنۡ أَنۢبَآئِكُمۡۖ وَلَوۡ كَانُواْ فِيكُم مَّا قَٰتَلُوٓاْ إِلَّا قَلِيلٗا٢٠

De förestälde sig, att bundsförvandterne (de confedererade) aldrig skulle tåga bort. Om desse förnyade sitt anfall, så skulle de önska, att de voro i öknen ibland beduinerne. De skulle då fråga efter nyheter om Eder. Voro de ock med Eder, så skulle de föga kämpa.

De tänkte, att de förbundna ej skulle draga bort, men om de förbundna komma, skulle de önska, att de bodde i öknen bland beduinerna, och de skulle spörja efter underrättelser om eder, men vore de bland eder, skulle de kämpa endast en kort tid.

De tror att de sammansvurna i själva verket inte har dragit sig tillbaka; och om de återkommer skulle dessa [hycklare] helst vilja vara bland nomaderna i öknen och [där på betryggande avstånd] höra sig för [hur det till sist går för] er. Och om de då skulle befinna sig tillsammans med er, skulle de försöka hålla sig undan från striderna.

De tänkte att de förbundne ej skulle dra- ga sig undan; och om de förbundne komme åter, skulle de önska att de vore bosatte i öcknen bland de omkringflyttande Araberne; de skulle efterfråga underrättelser om eder, men om de vore bland eder, skulle de strida blott föga.