وَإِذۡ قَالَت طَّآئِفَةٞ مِّنۡهُمۡ يَـٰٓأَهۡلَ يَثۡرِبَ لَا مُقَامَ لَكُمۡ فَٱرۡجِعُواْۚ وَيَسۡتَـٔۡذِنُ فَرِيقٞ مِّنۡهُمُ ٱلنَّبِيَّ يَقُولُونَ إِنَّ بُيُوتَنَا عَوۡرَةٞ وَمَا هِيَ بِعَوۡرَةٍۖ إِن يُرِيدُونَ إِلَّا فِرَارٗا١٣

och när någre af dem sade: "o Jathribs folk! här är ingen säker plats för Eder; vänden derföre tillbaka (till staden)." En del af dem bådo profeten om orlof, sägande: "våra hus äro lemnade utan skydd" — men de voro ej utan skydd, utan desse ville fly.

Då en del av dem sade: »I män från Jatrib, det finns ingen plats för eder; vänden alltså om!« Men en del av dem bad profeten om tillstånd och sade: »Våra hus äro förvisso utan skydd.« De voro dock ej utan skydd; de önskade endast fly.

Och att några av dem sade: "Invånare i Yathrib! Ni kan inte hålla stånd här [mot fienden]. Återvänd därför [till staden]!" Och några av dem bad Profeten [att låta dem återvända och] sade: "Våra hem är utan skydd." Men de var inte utan skydd - vad de ville var att komma bort [från striden].

Och då en del af dem sade: o, Yatzrebs folk! här är icke ställe för eder, vänder alltså tillbaka. Och någre ibland dem begärde tillstädjelse af profeten, sägande: sannerligen äro våra bus försvarslöse, ehuru de ej voro försvarslöse; de ville ej annat än fly undan.