مَّا كَانَ عَلَى ٱلنَّبِيِّ مِنۡ حَرَجٖ فِيمَا فَرَضَ ٱللَّهُ لَهُۥۖ سُنَّةَ ٱللَّهِ فِي ٱلَّذِينَ خَلَوۡاْ مِن قَبۡلُۚ وَكَانَ أَمۡرُ ٱللَّهِ قَدَرٗا مَّقۡدُورًا٣٨

Det kan ej tillräknas profeten som synd, att Gud, enligt en ibland forntidens slägter bestående Guds lag, för honom hade bestämt Zeineb. Guds beslut var en oföränderlig skickelse.

Det är ingen synd för profeten med hänsyn till vad Gud föreskrivit honom enligt Guds bestämmelse angående dem, som gått bort förut — ja, Guds bud är ett beslut, som står fast —

Ingen skuld vilar på Profeten som här handlade så som Gud befallde honom. Så gick Gud till väga mot föregångarna - ja, allas öden formas av Guds beslut -

Icke ligger någon synd på profeten i hvad Gud föreskrifvit honom; enligt Guds lag beträffande dem som gått undan förut — ty Guds befallning är ett ifrån all evighet faststäldt beslut —