Sura 25: Urskillningen

Välsignad vare Han, som till sin tjenare (Muhammed) har nedsändt frälsningen, så att han skulle vara en varnare för menskligheten.

Välsignad är han, som nedsänt urskillningen till sin tjänare, att han må bliva en varnare för all världen,

VÄLSIGNAD vare Han som steg för steg har uppenbarat för Sin tjänare den måttstock [med vilken rätt kan mätas och skiljas från orätt] och som skall tjäna som en varning för alla folk,

Välsignad vare Han som nedsändt Forkan till sin tjenare, på det denne skulle blifva en predikare för verlden:

Det är Han, som styrer himlarne och jorden. Icke har Han skaffat sig barn, ej heller delar Han med någon sitt välde. Allting har Han skapat och bestämt dess öden.

Han, som herraväldet över himlarna och jorden tillhör, som ej skaffat sig några barn och ej har någon delägare i herraväldet, som skapat allting och noga avvägt det.

Han som äger herraväldet över himlarna och jorden, som ingen son har [avlat] och i vars herravälde ingen har haft del; Han som har skapat allt och gett det [skapade] dess rätta utformning.

Han hvilken himlarnes och jordens rike tillhör, som ej aflat barn, och ej har någon delägare i väldet! Han har skapat allting, och förordnat det enligt sitt fastställda beslut.

Men de hafva erkänt jemte Honom gudar, som icke kunna skapa något, utan sjelfve äro skapade, ej heller ega de makt att göra sig ondt eller godt, eller öfver död, lif eller uppståndelse.

De hava i stället för honom skaffat sig gudar, som ej kunna skapa någonting, utan själva äro skapade, som ej mäkta åstadkomma varken skada eller gagn för sig själva och varken råda över död eller liv eller uppståndelse.

Men [människorna] sätter i Hans ställe upp gudar som inte kan skapa något eftersom de själva är skapade; de kan varken [skydda sig mot] ett ont [som hotar dem] eller tillerkänna sig själva förmåner och de har ingen makt över döden, livet eller uppståndelsen.

Dock hafva de antagit, utom Honom, gudar, hvilka ingenting skapa, men som äro skapade, hvilka ej förmå göra sig sjelfve skada eller gagn, och som ej hafva magt hvarken öfver död, lif, eller uppståndelse.

De otrogne säga: "han (Muhammed) lärer endast en lögn, som han har påfunnit, och hvarvid annat folk hjelpte honom, hvilka redan förut hit infört orättrådighet och irrläror."

De, som äro otrogna, säga: »Detta är ingenting annat än lögn- aktighet, som han själv uppdiktat och varmed andra människor varit honom behjälpliga.« De befatta sig blott med orättfärdighet och lögn

Förnekarna av sanningen säger: "Denna [Koran] är ingenting annat än [en härva av] osanningar, som han har satt samman med andra [människors] hjälp." [Med detta] har de begått en svår orätt och [gett spridning åt] en lögn.

De som icke tro säga: detta är icke annat än en lögn som han uppdiktat, och hvarmed annat folk biträdt honom: men sannerligen påstå de livad orätt är och osant:

De säga: "det är de gamles sagor. Han uppskrifver dem, och de dikteras för honom morgon och afton."

Och säga: »Det är de gamles historier, dem han uppskrivit, och de dikteras för honom både bittida och sent.«

De säger också: "[Det är bara] sagor från förfädernas tid som han har låtit skriva ned och som han får upplästa för sig morgon och afton."

Och de säga: det är förfädrens dikter, hvilka han uppskrifvit, och de förestafvas honom morgon och afton.

Säg: "Han har nedsändt (denna lära), som känner himlarnes och jordens hemligheter; ty Han är förlåtande, barmhertig."

Säg: »Han, som känner det hemliga i himlarna och på jorden, har nedsänt den; han är förvisso överseende och barmhärtig.«

Säg [Muhammad]: "Den som har uppenbarat denna [Koran] är Den som känner himlarnas och jordens hemligheter. Han är Gud, ständigt förlåtande och barmhärtig!"

Säg: Han som känner himlarnes och jordens hemligheter har nedsändt den; ty Han är nådig, barmhertig.

De säga: "hvad är denne för ett Guds sändebud? Han äter mat och drager omkring på marknader (för att genom handeln skaffa sig uppehälle). Vi skola aldrig tro, om icke en ängel nedsändes till honom, för att med honom utöfva varnarekallet,

De säga ock: »Vad går åt denne apostel, eftersom han äter mat och går omkring i basarerna? Varför har ej en ängel nedsänts till honom, så att han kunde bliva en varnare tillsammans med honom?

Och de säger: "Vad slags sändebud är detta som äter [vanlig] föda och besöker marknaderna [som vi andra]? Varför har inte en ängel sänts till honom för att uppträda som varnare tillsammans med honom?"

Och de säga: hvad är detta for en apostel som förtär föda, och går omkring på gator och torg? Hvarföre har icke en engel blifvit nedsänd till honom, och blifvit predikare jemte honom?

eller, om icke en skatt gifves åt honom, eller han får en trädgård, hvaraf han kan äta." De orättfärdige sade (till de troende): "den, I efterföljen är ej annat än en förhexad man."

Eller varför nedkastas icke en skatt till honom, eller varför får han icke en trädgård att äta av?« De orättfärdiga säga: »De följa blott en man, som är förhäxad.«

Eller [de säger:] "Han hade [verkligen] kunnat få en skatt eller [varför inte] en trädgård varifrån han kunde ha hämtat sin föda?" Och de orättfärdiga säger [till de troende]: "Den som ni följer är bara en man som står under [inflytande av] trolldom."

Och de säga: hvad är detta för en apostel som förtär föda, och går omkring på gator och torg? Hvarföre har icke en engel blifvit nedsänd till honom, och blifvit predikare jemte honom?

Se dock, huru de beskrifva dig! de fara vilse och kunna icke finna någon utväg (att reda sig).

Se, vilka liknelser de framställa om dig! De hava farit vilse och äro ej i stånd att finna någon väg.

Se hur de beskriver dig! De har helt gått vilse och kan inte finna vägen.

Eller hvarföre har icke en skatt blifvit ned- kastad till honom? eller hvarföre har han ej fått en lustgård att föda sig af? Och de orättfärdige säga: J följen ej annat än en bedårad man.

Välsignad vare Han, som, om Han hade velat, skulle hafva gifvit dig något bättre än allt detta, (nemligen) lustgårdar, vattnade af rinnande bäckar, och skulle hafva ditsatt åt dig palatser.

Välsignad är han, som, om han vill, skaffar dig vad som är bättre än detta, lustgårdar, genomflutna av bäckar, och som kan skaffa dig slott.

Välsignad vare Han som, om det är Hans vilja, skall skänka dig det som är bättre [än det som de nämner] - lustgårdar vattnade av bäckar - och reser palats för dig [i paradiset].

Se hvad de likna dig vid! men de fara vilse ach förmå ej finna väg.

Men de hålla den yttersta stunden för lögn, och åt dem, som förneka den yttersta stunden, hafva vi tillredt helvetets eld.

Nej, de hålla stunden för lögn, och åt den, som håller stunden för lögn, hava vi tillrett en brasa.

Men detta är inte nog! Det som de förnekar är den Yttersta stunden - och för dem som förnekar den Yttersta stunden har Vi en flammande Eld i beredskap;

Välsignad vare Han som skall förära dig, om Han behagar, bättre än detta: lustgårdar ge- nom hvilka floder löpa, och slott skall Han gif- va dig.k

När den på långt håll kommer inför deras åsyn, skola de höra den rasa och dåna.

När brasan får se dem på långt håll, få de höra ett vredesutbrott och ett sprakande,

när den ser dem på avstånd, låter den höra sitt ursinniga rytande och rosslande läten;

Men de förneka uppståndelsens timme! och vi hafva beredt för dem som förneka denna timme, lågande eld:

Då de ditkastas, ihopfängslade på en trång plats, skola de ropa på tillintetgörelse.

Och när de sammanlänkade med varandra kastas i ett trångt rum däri, önska de, att allt vore slut.

och när de kastas, sammankedjade, i någon av dess trånga hålor, ber de där nedifrån om förintelse.

Då den skall märka dem på långt håll, skola de höra den rasande ryta och spraka. ben

Man säger till dem: "ropen i dag ej på en död, utan på månge dödar."

»Önsken icke i dag, att allt vore slut, en gång allenast, utan önsken det många gånger!«

[Men en röst skall säga:] "Be inte i dag om förintelse, be om många förintelser!"

Och när de skola kastas derifrån hopbund- ne i ett trångt rum, der skola de kalla på döden; men dem skall sägas: *) Koran. **) Idem. 457

Säg: "är detta bättre, eller evighetens paradis, som lofvats åt de fromme?" Der få de sin lön och dit går deras väg.

Säg: »Vilketdera är bäst, detta eller evighetens lustgård, som lovats de gudfruktiga och varder deras lön och mål?«

Säg: "Är detta det bästa - eller är det den evigt [grönskande] lustgård som de gudfruktiga har utlovats? Den är deras belöning och målet för deras färd.

I dag mågen Jej kalla på en död, men kaller på många dödar.

Der få de i evighet hvad de åstunda. Detta är ett löfte, som åligger din Herre att fullgöra och af Honom kan utkräfvas.

Där skola de få vad de vilja, och där få de evinnerligen förbliva; det är ett löfte, som kan utkrävas hos din Herre.

Där skall alla deras önskningar uppfyllas [och där] förblir de till evig tid; Gud [själv] borgar för infriandet av detta löfte."

Säg: antingen är detta bättre eller den evinnerliga lustgården, som blifvit lofvad de gud- fruktige? De skola få den till belöning och sam- lingsställe;

En dag skola vi församla dem och de väsenden, som de tillbedja utom Gud, och fråga dessa: "hafven I förfört desse våre tjenare, eller hafva de sjelfve gått vilse?"

Än den dag, då han församlar både dem och vad de dyrka i stället för Gud och säger: »Haven I vilsefört mina tjänare här, eller hava de förirrat sig från vägen? «

OCH DEN dag då Han skall samla dem med dem som de dyrkade i Guds ställe, skall Han fråga [de senare]: "Ledde ni dessa Mina tjänare på avvägar eller gick de [självmant] vilse?"

Deri skola de hafva hvad helst de önska i all evighet: det är ett löfte att utkräfva hos din Herra.

De skola svara: "ära vare dig! vi kunde ej inlåta oss i förbindelser med någon utom dig. Men du har beskärt dem och deras fäder så många njutningar, att de förlorat åtanken på dig och blifvit förkastliga menniskor."

De skola säga: »Dig allena all ära! Det hövdes oss ej att skaffa oss några beskyddare i stället för dig, men du lät dem och deras fäder njuta, tills de glömde förmaningen och blevo förtappade människor.«

De skall svara: "Stor är Du i Din härlighet! Vi [själva] hade inte rätt att ta andra än Dig till beskyddare; Du lät dem och deras förfäder njuta av livets goda till dess de [helt] glömde att åkalla Dig; de var [som] förtorkat, obrukbart land."

En dag skall Han hopsamla dem, och sådane de dyrka, utom Gud, och skall säga till desse: hafven J förfört dessa mina tjenare, eller hafva de afvikit från vägen?

Se! de förklara edra påståenden för lögner, och icke förmå de afvända straffet ej heller hjelpa Eder. Den af Eder, som syndar, skola vi låta smaka ett stort straff.

De hava gjort eder till lögnare i allt vad I sagt, och de äro varken i stånd att avvända eller hjälpa. Den av eder, som gör orätt, skola vi låta smaka ett svårt straff.

[Och Gud skall säga:] "Nu har de [som ni tillbad] visat att det ni sade [om deras gudomlighet] var lögn och ni kan inte avvärja [straffet] och inte få hjälp. Den bland er som begått [denna] synd skall Vi låta utstå ett strängt straff!"

De skola svara: prisad vare Du! det höf- des oss ej att antaga beskyddare, utom Dig; men Du lät dem och deras fäder njuta tills de glömde påminnelsen, och blefvo förlorade menniskor. Och Han skall säga till de förste: dien

Vi hafva icke före dig sändt apostlar, utan att de åto mat och gingo omkring på torgen. Vi göra den ene till en pröfning för den andre, för att erfara, huruvida I hafven tålamod. — Eder Herre ser allt.

Vi hava ej sänt några apostlar före dig, utan att de ätit mat och vandrat omkring i basarerna. Och vi hava gjort eder till en prövning för varandra för att se, om I haven tålamod. Ja, din Herre är allseende.

VI HAR inte före dig sänt andra budbärare än sådana som åt [vanlig] föda och besökte marknaderna [som andra människor]. Med några av er [som redskap] har Vi utsatt andra för prövningar. Kommer ni att visa tålamod [i motgången]? Din Herre ser allt!

Nu hafva de gjort eder till lögnare i hvad J sägen, och de förmå hvarken afvända från eder ondt eller gifva hjelp. handlar orättfärdigt, svår pina.

De, som ej vänta någon vedergällning, säga: "hvi nedsändas ej änglarne till oss, eller få vi icke se vår Herre?" De äro öfvermodige i sin själ och i högsta grad förmätne.

De, som ej hoppas möta oss, säga: »Varför hava ej änglarna nedsänts till oss, eller varför få vi ej se vår Herre?« De äro högmodiga i sitt sinne och förgå sig storligen.

Och de som inte hoppas att de skall få möta Oss säger: "Om ändå änglar hade sänts till oss!" eller: "Om vi ändå hade fått se vår Herre!" Vilken hög uppfattning har de inte om sig själva! Vilken oförskämd uppstudsighet!"

Eho ibland eder som vi skola låta honom smaka en 22.

En dag skola de se änglarne, men då gifves det ej något gladt budskap för syndarne, ty de skola ropa: "bort! undan med Eder!"

Än den dag, då de få se änglarna! På den dagen varder det intet hugnesamt budskap för syndarne, och de skola säga: »Det är ett oöverstigligt hinder.«

Den Dag då de får se änglarna, finns det inte längre något hoppfullt budskap för de trotsiga syndarna och de hörs [klaga]: "Ett [oöverstigligt] hinder [utestänger oss från Guds nåd]!"

Och vi hafva ej sändt några sändebud före dig, utan att de förtärde föda, och gingo omkring på gator och torg. Och vi hafva satt någre ibland eder till en pröfning för andre: Ären J då tålige? Din Herre är seende.

De goda verk, som de hafva utfört, hafva vi granskat, och kringstrött dem såsom solgrand.

Och vi skola träda fram till det verk de gjort och förvandla det till stoft, som strös omkring.

Och Vi skall se på det som de [tror sig] ha åstadkommit och Vi skall förvandla det till stoft som skingras för alla vindar.

De som ej vänta sig vårt möte säga: hvar- före hafva icke englarne blifvit nedsände till oss, eller vi ej sett vår Herra? Högmodet sväller san- nerligen i deras själar, och de äro gräslige i sin öfverträdelse. 458

Paradisets innevånare hafva då det bästa hem och det skönaste hviloställe.

På den dagen skola paradisets invånare få en bättre vistelseort och en härligare middagsvila.

De som har paradiset till arvedel skall den Dagen få glädjas åt en bättre boning och njuta en behagligare middagsvila.

En dag skola de se englarne, den dagen skall ej båda glädje åt de brottslige; och de skola ropa på ett fridlyst hinder mot elden.

En dag skall himmelen klyfvas genom moln, och vi skola (i molnen) nedsända änglarne i skaror.

Än den dag, då himmelen remnar under molnens tyngd och änglarna sändas ned!

Och den Dag då himlen och dess molntäcke rivs upp och änglarna sänds ned i våg efter våg,

Och vi skola komma till det verk de verk- ställt, och göra det såsom kringströdt stoft.

Herraväldet är på den dagen rättvisan; den Barmhertige utöfvar det. För de otrogne skall det blifva en hård dag.

På den dagen skall det verkliga herraväldet höra Förbarmaren till, och det varder en svår dag för de otrogna.

då skall [alla se att] det sanna herraväldet är i den Nåderikes hand. Och för dem som förnekade sanningen skall detta bli en Dag av djupt elände,

Den dagen skola de till paradiset bestäm- de få en bättre boning, och skönare middagens hvi- loställe.

En dag skall den orättfärdige bita sig i fingrarne (af förtviflan) och säga: "o att jag hade slutit mig till aposteln!

Än den dag, då den orättfärdige biter sig i fingrarna och säger: »O att jag valt apostelns väg!

den Dag då den orättfärdige biter sig i handen [i förtvivlan] och ropar: "Om jag ändå hade följt sändebudets väg!

En dag skall himmelen klyfvas af mol- nen, och englarne nedsändas nedstigande.

O ve! hade jag ej tagit den eller den till vän!

Ve mig! O att jag ej tagit en sådan till vän!

Nu är jag förlorad! Om jag ändå hade avstått från vänskapen med den mannen!

Riket den dagen är den Barmhertiges till- hörighet; och en svår dag skall det blifva för de otrogne:

Han har fört mig bort i villfarelsen ifrån varningen, sedan den framförts till mig. Satan har sannerligen visat sig såsom menniskans bedragare."

Han har ju fört mig bort från förmaningen, sedan den kommit mig till del, och Satan är bedräglig mot människan.«

Han ledde mig på avvägar, när Guds budskap redan hade nått mig." [Så] leder Djävulen människan vilse och tar därefter sin hand ifrån henne.

En dag den orättfärdige skall bita sina hän- der, sägande: o, att jag tagit vägen med aposteln !

Aposteln sade: "min Herre! mitt folk har fattat en ovilja emot denne Korânen."

Och aposteln skall säga: »Herre, mitt folk betraktar förvisso denna Koran som tomma ord.«

OCH Sändebudet har sagt: "Herre! Mitt folk ser på denna Koran som något föråldrat [som kan läggas åt sidan]."

Ve mig! o, att jag icke tagit en sådan till vän!

På detta sätt hafva vi emot hvarje profet uppväckt en vedersakare ibland syndarne. Men din Herre må vara dig nog till ledare och hjelpare.

Och sålunda hava vi givit varje profet en fiende bland syndarne, men din Herre är vägledare och hjälpare nog.

På samma sätt har Vi låtit varje profet mötas av fientlighet från de obotfärdiga syndarnas sida; men du behöver ingen annan vägvisare eller hjälpare än din Herre.

Sannerligen förledde han mig från erin- ran, sedan hon kommit till mig; och satan är en förrädare mot menniskan.

De otrogne hafva sagt: "hvi nedsändes ej Korânen till honom på en gång?" Gud svarade: "vi uppenbara den för honom på detta sättet (delvis), för att dermed stärka ditt hjerta, och vi sjunga honom högtidligt för dig.

De, som äro otrogna, säga: »Varför har ej Koranen nedsänts till honom på en gång? « Så har skett, för att vi skola styrka ditt hjärta, och vi hava föredragit den långsamt.

Och de som förnekar sanningen säger: "Varför har inte [hela] Koranen uppenbarats för honom i ett sammanhang?" Så [har Vi gått till väga] för att stärka din övertygelse; ja, Vi har fogat ihop dess stycken i den bästa ordning till ett väl sammanhållet helt.

Och aposteln skall säga: o, Herre! mitt folk bar, i sanning, hållit denna Koran för dårskap.

Så ofta som de förelägga dig ett spörsmål, så meddela vi dig sanningen och den bästa förklaringen.

Och de förelägga dig ej någon gåta, utan att vi meddela dig sanningen och den bästa tolkningen.

Och vilka exempel [de än lägger fram, vilka frågor] de än ställer till dig, kommer Vi att ge dig sanningen och den bästa förklaringen.

Och sålunda hafva vi satt åt hvarenda pro- fet, en fiende af de elake; men din Herre är till- räcklig till ledare och försvarare.ing

De, som skola hufvudstupa nedstörtas i helvetet, få en dålig plats och äro på den störste afvägen."

De, som släpas på sina ansikten till helvetet, dessa äro sämst lottade och mest vilseförda från den rätta vägen.

[Dina motståndare] skall föras samman [liggande framstupa] på sina ansikten [för att kastas] i helvetet; deras ställning är den mest osäkra [av allas] och de har förirrat sig längst från [den raka] vägen.

De som icke tro säga: hvarföre har ej Koran blifvit nedsänd till honom hel och hållen på en gång? Så hafva vi nedsändt den styckevis, att vi dymedelst må stärka ditt bjerta; och vi haf- va väl och tydligt förestafvat den.

Fordom gåfvo vi Moses boken och satte hans broder till minister åt honom.

Vi hava ju givit Mose skriften och satt hans broder Aron till rådgivare jämte honom.

OCH VI gav Moses uppenbarelsen och gjorde hans broder Aron till hans medhjälpare

De skola ej komma till dig med någon liknelse ), utan att vi skola bringa dig sanningen, och den bästa förklaringen. *) Meningen är: de otrogne skola ej gifva dig till uttydning någon metaphor eller parabol, som du ej skall nöjagtigt förklara. 459

Och derpå sade vi: "gån till det folket, som anser våra uppenbarelser för bedrägeri." Men vi förgjorde dem ock helt och hållet.

Och vi sade: »Gån till det folk, som håller mina tecken för lögn!« Och vi utrotade dem fullständigt.

och Vi sade [till dem]: "Gå till dem som har påstått att Våra budskap är lögn" - och så förintade Vi dem till sista man.

De som skola släpas på sina ansigten till helvitet, de äro i värsta tillståndet, och afvika längst från vägen.

Så ock Noachs folk. Då de förklarade apostlarne för lögnare, hafva vi dränkt dem och gjort dem till en varnagel för menniskorna, — och för de orättfärdige hafva vi tillredt ett pinsamt straff —

Och Noas folk dränkte vi, när de höllo apostlarne för lögnare, och gjorde dem till ett tecken för människorna; ja, de orättfärdiga hava vi berett ett plågsamt straff,

Och [minns] Noas folk! När de kallade sina sändebud för lögnare lät Vi dem dränkas [av floden] och gjorde dem till ett tecken för människorna; för [alla] orättfärdiga har Vi ett plågsamt straff i beredskap.

Sannerligen gåfvo vi Mose Skriften, och tillsatte jemte honom, hans broder Aaron såsom rådgifvare.

så väl som A'diterne, Thamûdäerne och Ress' folk och många slägten emellan dem.

Så ock Ad, Thamud, männen från ar-Rass och många släkten mellan dem.

Och [minns] stammarna Aad och Thamud och folket i Ar-Rass och många släkten däremellan.

Och vi sade: går bort till folket som gör våra tecken till lögn: och vi tillintetgjorde dem i en fullkomlig förstörelse.

För alle hafva vi framstält begrundansvärda sanningar och alle hafva vi i grund utrotat.

För allesammans hava vi framställt liknelser, och allesammans hava vi fullständigt förintat.

Alla dessa [folk] gav Vi [varnande] exempel och [när de inte ville lyssna] utplånade Vi dem från jordens yta.

Och likaså Noachs folk, då de förklarade apostlarne för lögnare, vi dränkte dem, och gjor- de dem till ett tecken för menniskorna: och vi hafva beredt för de orättfärdige ett plågsamt straff:

De (mekkanarne) hafva dock gått förbi den stad (Sodom), öfver hvilken förstörelsens regn har fallit. Hafva de då ej betraktat den? Men de väntade icke, att de skulle uppstå ifrån de döde.

De hava ju kommit till den stad, som överfölls av det olycksbringande regnet. Sågo de den då icke? Jo, de hoppades ej på någon uppståndelse.

[De som inte vill tro] måste ha träffat på den stad över vilken Vi lät ett regn av död och förintelse falla. Har de inte sett något [och inte lärt något]? Nej, de ser ju inte fram mot någon uppståndelse!

Och Aad och Tzamud och innehafvarne af Al Rass 3) och många slägter emellan dessa:

När de se dig, göra de dig endast till föremål för sina begabberier. "Hvad," säga de, "är det han, som Gud har sändt som apostel?

Och då de få se dig, driva de blott gäck med dig: »Är det denne, som Gud sänt som apostel?

När de ser dig [Muhammad] vill de försöka göra narr av dig [och säger:] "Är detta den man som skall vara Guds sändebud

För dem alla framställde vi exempel; och alla tillintetgjorde vi med förstörelse.

Nära nog gör han oss affällige ifrån våre gudar, om vi ej troget hålla oss till dem." När de få se straffet, skola de snart inse, hvem som är längst bort ifrån den rätte vägen.

Han var sannerligen nära att föra oss bort från våra gudar, om vi ej hållit fast vid dem.« När de få se straffet, skola de få veta, vem som är mest vilseförd från den rätta vägen.

Hade vi inte varit så trogna mot våra gudar, skulle han ha kunnat förmå oss att överge dem!" Men när de ser straffet [som väntar dem] skall de inse vem som hade förirrat sig längst från [den raka] vägen!

Visserligen hafva de färdats invid staden hvarpå nedregnades det olycksfulla regnet *): hafva de då ej bemärkt den? Men, nej, de vänta sig ej uppståndelsen.

Tror du väl, att du kan beskydda dem, som gjort sina lustar till sin Gud?

Vad tänker du om den, som tager sin lusta till sin gud? Skall du väl bliva ombud för honom?

Vad anser du om den som gör sina egna lidelser till gud? Tar du ansvar för en sådan människa

Och då de se dig, emottaga de dig ju blott med begabberi, sägande är det denne som Gud sändt såsom apostel?

Menar du, att de fleste af dem höra eller förstå! Nej! de äro ej annat än osjäliga djur, ja! de äro ännu längre bort ifrån den rätte vägen.

Tänker du väl, att de flesta av dem höra eller hava förstånd? De äro alldeles som boskap; nej, de äro ännu mera vilseförda från den rätta vägen.

Eller tror du att de flesta av dem lyssnar eller att de använder sitt förstånd? Men de är inte bättre än kreatur, nej, de har ännu oklarare begrepp om vägen [än kreatur]!

Föga fattades ju att han, i sanning, för- ledt oss från våra gudar, om vi ej varit ståndag- tige vid dem. Men de skola erfara då de varse- blifva straffet, ho som afvikit längst från vägen. 355) Kommentatorerne kunna ej bestämma hvar detta ställe var beläget. Någre mena att det var en brunn nära Ma- dian; andre, att det var en stad i Yamama; andre åter, att det var en brunn nära Antioch; och åter andre, att det var en brunn i Hadramaut. Se Sale. *) Nemligen Sodom: Koreischerne på sina färder till Syrien, passerade ofta förbi stället der Sodom fordom fanns, 460

Har du ej gifvit akt på, huru din Herre förlänger skuggan? Hade det behagat Honom, så hade Han gjort den orörlig. Men vi hafva gjort solen till dess vägvisare;

Har du ej givit akt på din Herre, huru han utbrett skuggan? Om han velat, så skulle han hava gjort den orörlig. Sedan hava vi satt solen att utvisa den.

HAR DU inte sett hur Gud låter skuggan förlängas? Om Han hade velat kunde Han ha låtit den stå stilla. Men Vi har bestämt att solen skall visa den dess väg,

Huru då? den som tager sin lusta till sin gud, skall du blifva en förmyndare för honom?

sedan draga vi henne till oss småningom.

Sedan draga vi den till oss med lätt hand.

och till sist griper Vi den och drar den till Oss steg för steg.

Eller tror du att de fleste af dem höra eller förstå? De äro icke annat än liksom kreatu- ren; än värre, de irra längre från vägen.

Det är Han, som har gjort natten till en mantel åt Eder och sömnen till hvila. Han har ordnat dagen, så att I derunder skolen vakna upp till lif.

Han är ock den, som bestämt natten till täckelse åt eder och sömnen till vila och som bestämt dagen till vaka.

Och det är Han som gör natten till en klädnad för er och gör sömnen till vila och gör [var] dag till en uppståndelse.

Har du ej bemärkt din Herra, huru Han utsträcker skuggan? Om Han behagat, visserligen skulle Han gjort henne orörlig: och vi hafva satt solen att utvisa henne;

Det är Han, som sänder vindarne såsom budbärare af sin barmhertighet (regnet), och vi nedsända ifrån himmelen rent vatten,

Han är ock den, som sänder vindarna som budbärare före sin barmhärtighet, och vi hava ock nedsänt rent vatten från himmelen

Och Han som sänder ut vindarna, som varslar om Hans nåd - så låter Vi rent vatten falla från skyn

Och sedan indraga vi henne till oss, med en lätt hopdragning.

för att dermed gifva lif åt en uttorkad trakt. Vi gifva ock deraf dryck åt de många djur och menniskor, som vi hafva skapat,

Att därmed giva liv åt ett land försänkt i dvala och läska vad vi skapat, boskap och människor i mängd.

för att därmed ge liv åt dött land och låta många av dem som Vi har skapat, både kreatur och människor, dricka.

Han är den som förordnat natten till täck- mantel åt eder, och sömnen till hvila, och som förordnat dagen till pånyttfödelse.

och vi hafva utspridt det emellan dem åt alla håll, så att de skola tänka efter. Men de flesta menniskor vilja endast vara otacksamma.

Vi hava ju utskiftat det bland dem, att de må låta förmana sig, men de flesta människor säga nej till allt utom till otron.

Och Vi har på bästa sätt förtydligat [tecknen i Koranen] för människorna för att förmå dem till eftertanke, men de flesta människor vägrar envist att visa tacksamhet.

Och Han är den som sänder vindarne, ett glädjande bådskap före sin barmhertighet ): och vi nedsända från himmelen obemängdt vatten,

Hade vi velat, så hade vi uppväckt en varnare i hvarje stad.

Och om vi velat, så skulle vi hava sänt en varnare till varje stad.

Om Vi hade velat skulle Vi ha sänt en varnare till varje stad.

Att vi dermed må vederqvicka en död trakt, och gifva dryck deraf till hvad vi skapat, af kreatur och menniskor i mängd.

Gif ej efter för de otrogne, utan arbeta emot dem medelst denne (Korânen) med ihärdig ifver.

Lyd alltså icke de otrogna, utan bekämpa dem väldeligen med den!

Men lyssna inte till vad förnekarna säger utan kämpa oförtröttligt mot dem med [Koranens hjälp].

Och vi fördela det vexelvis emellan dem, att de må erinra sig Guds nåd; men de flesta men- niskor vägra att så göra, blott af otacksamhet.

Det är ock Han, som satte de båda hafven i förbindelse; det ena är sött, en Eufrat, det andra salt, beskt. Men Han har emellan båda satt en skiljevägg och en fast afsöndring.

Han är ock den, som givit de båda haven fritt lopp; det ena är sött och uppfriskande och det andra salt och bittert, och mellan dem båda har han satt en gräns och ett oöverstigligt hinder.

OCH DET är Han som låter de två stora vattenmassorna röra sig fritt - den enas [vatten] är sött och släcker törsten och den andras är salt och bittert - och som har rest ett hinder mellan dem, en skiljelinje som de inte kan överskrida.

Om vi behagat, visserligen skulle vi sändt till hvarje stad en predikare.

Det är Han, som af vattnet skapade menniskor, och ordnade emellan dem slägt- och frändskapsband. Din Herre är mäktig.

Han är ock den, som skapat mänskliga varelser av vatten och givit dem börd och gifte; ja, din Herre är mäktig.

Och det är Han som har skapat människan av vatten och gett henne [hennes känsla för] härstamning och släktskap och de band [som upprättas] genom äktenskap - din Herre har makt över allt.

Alltså må du ej hörsamma de otrogne; utan kämpa mot dem medelst denna Koran en väldig kamp.

Dock dyrka de jemte Gud väsenden, som kunna hvarken skada eller gagna dem. Den otrogne är Satans stallbroder emot sin Herre.

Men istället för Gud dyrka de sådant, som varken kan gagna eller skada dem, och den otrogne hjälper till i striden mot sin Herre.

Och [ändå finns det] de som i Guds ställe dyrkar vad som varken kan gagna dem eller skada dem. Och förnekaren gör sig till medhjälpare [till de onda krafter som sätter sig upp] mot hans Herre.

Han är den som låter fritt flyta de båda hafven, det ena friskt, sött, och det andra salt, bittert; och Han har satt en gräns emellan båda, och ett oöfverstigligt hinder. *) Se not 173. 461

Vi hafva sändt dig endast såsom ett godt budskap och en varnare.

Vi hava blott sänt dig som glädjebudbärare och varnare.

Vi har bara sänt dig [Muhammad] för att du skall förkunna ett glatt budskap om hopp och som varnare.

Och Han är den som skapat menniskan af vatten *), och bestämt henne för blodsband och förening; och din Herre är mägtig.

Säg: "jag begär ej för detta af Eder någon lön, utan endast att den, som vill, må skaffa sig en väg till sin Herre."

Säg: »Jag begär ej någon lön därför av eder, utom att den, som vill taga vägen till sin Herre, skall göra det.«

Säg: "För detta begär jag ingen lön av er; [jag begär] bara att den som är beredd slår in på vägen som leder till hans Herre."

Likväl dyrka de, utom Gud, sådant som hvarken gagnar dem eller skadar dem; och den otrogne är en hjelpare åt satan mot sin Herra.

Sätt din lit till den Lefvande, som aldrig dör, och fira hans lof, — Han känner fullkomligt sine tjenares fel, —

Förtrösta på den Levande, som aldrig dör, och prisa hans lov! Han är underkunnig nog om sina tjänares synder.

Sätt din lit till Honom som lever och aldrig dör och lovprisa Honom - Han behöver ingen som underrättar Honom om Hans tjänares synder -

Vi hafva ej sändt dig om icke såsom en bebâdare af glädje och en hotande förmanare.

Han skapade himlarne, jorden och det, som finnes emellan dem på sex dagar, hvarefter den Barmhertige svingade sig upp på thronen. Fråga den, som vet detta.

Han, som skapat himlarna och jorden och vad däremellan är på sex dagar och sedan satte sig på tronen, är Förbarmaren. Spörj den, som är underkunnig om honom!

Han som har skapat himlarna och jorden och allt som finns däremellan under sex dagar och som tronar [över skapelsen] i Sin allmakts härlighet, Han, den Nåderike! Rikta därför dina frågor om Honom till En som är väl underrättad!

Säg: jag begär ej af eder någon belöning för detta mitt predikande, utom att omvända ho- nom som önskar att taga vägen till sin Herra 356).

När man sade till de otrogne: "tillbedjen den Barmhertige," så svarade de: "hvem är den Barmhertige? Skola vi tillbedja hvad du befaller oss?" Detta har ökat deras ovilja (för den nya läran).

Och då man säger till dem: »Fallen ned för Förbarmaren!« säga de: »Vad är då Förbarmaren? Skola vi falla ned för vad du befaller oss?« Och det ökar endast deras motvilja.

Men när de uppmanas att falla ned i tillbedjan inför den Nåderike, säger de: "Vad är då den Nåderike? Skall vi på din befallning falla ned inför vad som helst?" Och detta leder till att deras motvilja växer.

Och förtrösta du på den Lefvande, som icke dör; och fira Hans lof- Han har tillräcklig Han som ska- kunskap om sina tjenares synder pat himlarne och jorden och hvad som deremellan finnes på sex dagar, och sedan satt sig på thro- nen; den Barmhertige: fråga då om Honom den som har kunskap. -

Välsignad vare Han, som på himmelen satte djurkretsens stjernbilder, och ibland dem har inrättat solens lykta och den lysande månen.

Välsignad är han, som satt djurkretsen på himmelen och satt ett bloss och en skinande måne där.

VÄLSIGNAD vare Han som har smyckat himlens valv med stjärnbilder och där satt upp en [lågande] fackla och en måne som [återkastar dess] sken!

Då det säges till dem: tillbedjer den Barm- hertige; svara de: hvem är då den Barmhertige? Skola vi väl tillbedja hvad helst du befaller oss? Och det gör hastigare deras flykt från tron.

Det är Han, som har faststält nattens och dagens omskiftning såsom tecken för dem, hvilka vilja tänka efter eller yttra sin tacksamhet.

Han är ock den, som satt natten och dagen att omväxla för den, som låter förmana sig eller vill visa tacksamhet.

Och det är Han som låter natten och dagen följa på varandra - [ett tecken] för den som vill begrunda [skapelsens under] eller tacka [Gud].

Välsignad vare Han som satt himmelsteck- nen på fästet, och som der satt en glänsande sol, och en upplysande måne!

Den Barmhertiges tjenare, som ödmjuke vandra på jorden och, om de tilltalas af de okunnige, svara: "frid,"

Förbarmarens tjänare äro de, som gå saktmodigt på jorden och när de fåvitske tilltala dem, svara: »Frid!«

Den Nåderikes [sanna] tjänare går lugnt och värdigt [och utan later] på jorden, och när avgudadyrkarna vill inleda ett samtal med dem, svarar de med fredshälsningen.

Och Han är den som förordnat natten och dagen att efterträda hvarandra, för den som vill erinra sig, eller vill vara tacksam. *) Se not 351. 356) Så är versen tydd af Al Beidawi; den kan emedlertid lika väl tolkas på ett annat sätt, nemligen, att Mohammed ön- skar att icke någon må gifva, utom den som fritt och ger- na bidrager med sitt goda till befrämjande af Guds reli- gion; i stället för, utom att omvända honom, bör det då heta: utom från honom &c. Se Sale. 462

och som tillbringa natten, nedkastande sig inför sin Herre och uppstående (under bön),

De, som tillbringa natten med att kasta sig ned och resa sig upp för sin Herre,

Och under natten vakar de i bön - ömsom faller de ned inför sin Herre, ömsom står de upp.

Den Barmhertiges tjenare äro de som gå blygsamt på jorden, och då de okunnige tilltala dem, svara frid *)!

och som säga: "o vår Herre! afvänd ifrån oss helvetets qval, ty dess qval är evigt,

De, som säga: »Herre, avvänd helvetets straff från oss! Dess straff är förvisso oändligt,

Och de ber: "Skona oss, Herre, från helvetet, straffet som är ett lidande utan slut!

Och de som nattligen tillbedja, och stå- ende 357):

och det är en ond vistelseort och ett ondt hem;"

det är förfärligt att vistas och dväljas där«,

[Det är] en usel boning och en usel rastplats!"

Och de som säga: o, Herre! afvärj från oss helvitets pina, ty dess pina tager ej slut; san- nerligen är det elakt till hem vist som till bvi- loställe:

och som i sina utgifter hvarken slösa eller spara, utan hålla medelvägen,

De, som varken slösa eller knussla, då de dela med sig, utan välja en medelväg,

Och när de ger åt andra, visar de sig varken slösaktiga eller snåla; däremellan finns en medelväg.

Och de som då de gifva hvarken äro slö- sande eller njugge, utan äro niidt emellan detta:

och som jemte Gud icke åkalla någon annan gud, och icke döda någon menniska, som Gud har förbjudit att döda, så framt hon ej har förtjent döden, ej heller lefva okyskt, — ty den som detta gör, går det illa;

Och de, som ej åkalla någon annan gud jämte Gud, ej utan sak döda det liv, som Gud förklarat okränkbart, och icke begå otukt. Den, som så gör, åsamkar sig skuld.

Och de anropar aldrig en gudom vid sidan av Gud och de berövar aldrig en människa livet - som Gud har förklarat heligt - annat än i rättfärdigt syfte, och de avhåller sig från äktenskapsbrott. Den som begår dessa svåra synder skall få sona dem med en exemplarisk bestraffning

Och de som ej åkalla, jemte Gud, andra gudar; och ej dråpa menniskan, som Gud förbju- dit att dräpa, utan med rätta; och ej bedrifva otukt: ty eho som detta gör skall möta brottets lön;

på uppståndelsedagen skall hans straff fördubblas, och han skall vanärad evigt lida det,

För honom skall straffet fördubblas på uppståndelsens dag, och han skall evinnerligen förbliva där i förnedring,

[och] på Uppståndelsens dag skall hans straff fördubblas och han skall gå bort med skammen för att lida detta straff i evighet.

På uppståndelsens dag skall straffet för- dubblas för honom, och han skall evinnerliga dväl- jas derunder, föraktad;

såvida han ej ångrar sig, tror och gör godt; ty sådanes onda gerningar skall Gud förvandla till goda, ty Gud är förlåtande, barmhertig.

För så vitt han ej omvänder sig och tror och handlar rättskaffens. För dessa skall Gud förvandla deras onda gärningar till goda; ja, Gud är överseende och barmhärtig.

De skall inte straffas som visar ånger och blir troende och lever ett rättskaffens liv. I stället för deras dåliga handlingar skall Gud sätta goda handlingar, därför att Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig;

Undantagne de som ångra sig och tro och göra hvad rätt är, ty dessas onda skall Gud för- ändra till godt; Gud är benägen att öfverse, barm- hertig.

Och den som ångrar sig och gör godt, han återvänder då med nåd upptagen till Gud —

Och den, som omvänder sig och handlar rättskaffens, omvänder sig förvisso till Gud på det rätta sättet.

och den som ångrar sig och [därefter] lever rättskaffens, har vänt tillbaka till Gud i sann och uppriktig ånger.

Och eho som ångrar sig och gör hvad rätt är, sannerligen omvänder han sig till Gud med en rätt omvändelse.

och de som icke vittna för irrläran (afguderiet), och när något gement möter dem, gå de det förbi af aktning för sig sjelfve,

De, som ej vittna falskt och när de få höra fåfängligt tal, gå högsint förbi,

[Den Nåderikes sanna tjänare är] också de som inte vittnar falskt och som, när de träffar på [människor inbegripna i] lättsinnigt tal, går vidare med värdighet

Och de som ej bära falskt vittnesbörd, och då de gå förbi fâfängt tal **), gå förbi med heder: *) Icke såsom en helsning, utan såsom ett uttryck yttradt för att undvika all tvist med folk af andra trosbekännelser. 357) Det vill säga: bedja med de vanliga ceremonierne, ståen- de, bugande, sittande på bälarne, och kroppen lutad fram- stupa, så att pannan vidrör jorden. **) Det vill säga: som afhålla sig från att instämma i otill- börligt tal. 463

och som, då de manas om sin Herres uppenbarelser, icke dervid nedfalla såsom döfve och blinde,

De, som, när de påminnas om sin Herres tecken, ej kasta sig ned döva och blinda,

och som, när de erinras om sin Herres tecken, inte störtar ned, blinda och döva [som avgudadyrkarna inför sina gudabilder];

Och de son, då de erinras om sin Her- ras tecken, ej nedfalla dervid döfve och blinde:

och som säga: "o vår Herre! låt oss få glädje af våra hustrur och barn, och gör oss till en föresyn för de gudfruktige;"

De, som säga: »Herre, giv oss ögonfägnad av våra hustrur och barn och gör oss till en föresyn för de gudfruktiga«,

och de som ber: "Herre! Låt våra hustrur och barn skänka oss glädje och gör oss till föredöme för de gudfruktiga!"

Och de som säga: o, Herre! gif oss af våra makar och afkomlingar ögonfägnad, och gör oss till ledare åt de gudfruktige:

desse skola lönas för sitt tålamod med paradisets högsta ställen, och helsas der med: "långt lif" och "frid."

Dessa skola lönas med hedersrummet, därför att de varit tåliga, och mottagas med hälsning och frid

För sitt tålamod [i livets alla skiften] skall sådana [människor] belönas med de högsta boningarna [i paradiset] och de skall hälsas välkomna med fredshälsningen.

Desse skola belönas med det högsta rum- met i himmelen, emedan de voro stândagtige, och de skola der mötas med helsning och frid,

Der skola de evigt förblifva. Det är en skön vistelseort och boning.

Att där evinnerligen förbliva. Det är härligt att vistas och dväljas där.

Där skall de förbli till evig tid; där är det gott att ha sin boning och gott att vara!

Såsom evinnerliga invånare deri: skönt är det till hemvist som till hviloställe.

Säg: "min Herre skulle icke ställa sig i slagtordning emot Eder, om icke uppmaning redan hade utgått till Eder att lyda profeten. Men I hafven ansett honom för bedragare; derföre skall straffet snart gå Eder på lifvet."

Säg: »Min Herre bryr sig icke om eder, om det ej vore för eder åkallan. I haven hållit sanning för lögn, men det skall bliva en evig pina.«

SÄG, [Muhammad, till dem som inte vill tro]: "Min Herre bekymrar sig inte om er och den bön som ni försummar [att rikta till Honom]. Men ni har kallat [Hans budskap] för lögn och [straff] följer osvikligt [på denna synd]!"

Säg: min Herre är ej angelägen om eder vore det ej för eder åkallan *), och likväl anklagen J Hans sändebud för bedrägeri! Men sannerligen skall den yttersta domen inträffa. XXVI. KAPITLET. Skalderne **). Uti Guds namn, den Mildes, den Barmhertiges.