قَالُواْ سُبۡحَٰنَكَ مَا كَانَ يَنۢبَغِي لَنَآ أَن نَّتَّخِذَ مِن دُونِكَ مِنۡ أَوۡلِيَآءَ وَلَٰكِن مَّتَّعۡتَهُمۡ وَءَابَآءَهُمۡ حَتَّىٰ نَسُواْ ٱلذِّكۡرَ وَكَانُواْ قَوۡمَۢا بُورٗا١٨

De skola svara: "ära vare dig! vi kunde ej inlåta oss i förbindelser med någon utom dig. Men du har beskärt dem och deras fäder så många njutningar, att de förlorat åtanken på dig och blifvit förkastliga menniskor."

De skola säga: »Dig allena all ära! Det hövdes oss ej att skaffa oss några beskyddare i stället för dig, men du lät dem och deras fäder njuta, tills de glömde förmaningen och blevo förtappade människor.«

De skall svara: "Stor är Du i Din härlighet! Vi [själva] hade inte rätt att ta andra än Dig till beskyddare; Du lät dem och deras förfäder njuta av livets goda till dess de [helt] glömde att åkalla Dig; de var [som] förtorkat, obrukbart land."

En dag skall Han hopsamla dem, och sådane de dyrka, utom Gud, och skall säga till desse: hafven J förfört dessa mina tjenare, eller hafva de afvikit från vägen?