إِن كَادَ لَيُضِلُّنَا عَنۡ ءَالِهَتِنَا لَوۡلَآ أَن صَبَرۡنَا عَلَيۡهَاۚ وَسَوۡفَ يَعۡلَمُونَ حِينَ يَرَوۡنَ ٱلۡعَذَابَ مَنۡ أَضَلُّ سَبِيلًا٤٢

Nära nog gör han oss affällige ifrån våre gudar, om vi ej troget hålla oss till dem." När de få se straffet, skola de snart inse, hvem som är längst bort ifrån den rätte vägen.

Han var sannerligen nära att föra oss bort från våra gudar, om vi ej hållit fast vid dem.« När de få se straffet, skola de få veta, vem som är mest vilseförd från den rätta vägen.

Hade vi inte varit så trogna mot våra gudar, skulle han ha kunnat förmå oss att överge dem!" Men när de ser straffet [som väntar dem] skall de inse vem som hade förirrat sig längst från [den raka] vägen!

Visserligen hafva de färdats invid staden hvarpå nedregnades det olycksfulla regnet *): hafva de då ej bemärkt den? Men, nej, de vänta sig ej uppståndelsen.