Sura 43: Förgyllningen

H. M.

HM.

HA meem.

H. M.

Vid den obestridliga boken svärja vi,

Vid den tydliga skriften!

VID SKRIFTEN, som är klar i sig själv och som klart framställer sanningen!

Vid den klara Boken,

att vi sannerligen hafva gjort den till en arabisk Korân, på det att I skullen förstå den,

Vi hava förvisso gjort den till en arabisk koran, för den händelse I månden hava förstånd,

Vi har utformat den som en förkunnelse på det arabiska språket för att ni helt och fullt skall förstå [dess budskap].

Sannerligen hafva vi gjort den en arabisk Koran, på det J mågen förstå:

och att den hos oss finnes förvarad i grundtexten, och är upphöjd och vis.

Och den är sannerligen hög och vis såsom befintlig i urskriften hos oss.

Den har sitt ursprung hos Oss, all uppenbarelses källa, och den [förmedlar] i högstämda ordalag den djupaste visdom.

Och den är, i sanning, i grundboken hos oss, ypperlig och lärorik.

Skola vi förhålla Eder förmaningen och vända oss ifrån Eder, derföre att I ären ett brottsligt folk?

Skulle vi väl av undfallenhet avstå från att förmana eder, därför att I ären lättsinniga människor?

SKULLE Vi avstå från att ge er [denna] påminnelse därför att ni förslösar era själar [i er lögnaktighet och ert trots? Nej, Vi fortsätter att varna er!]

Skola vi då beröfva eder af erinringen emedan J ären öfverdådiga menniskor?

Huru månge profeter hafva vi icke sändt till de gamle!

Huru många profeter hava vi ej sänt till de gamle?

Hur många profeter har Vi inte sänt till folken i äldre tid!

Huru många profeter hafva vi väl sändt ibland förfädren!

Och icke kom det till dem någon profet, utan att de förspottade honom.

Men ingen profet kom till dem, utan att de gäckades med honom.

Men ingen profet kom någonsin till [sitt folk] utan att de gjorde narr av honom.

Och ingen profet kom till dem, med mindre de begabbade honom.

Vi hafva utrotat folk, som voro häftigare i angripandet än de, och så hafva de framför sig de gamles exempel.

Och vi hava tillintetgjort den, som var starkare än de, men huru det förhöll sig med de gamle, hör till det förflutna.

Och Vi lät dem gå under, fastän de var starkare än de [som nu förnekar sanningen]; dessa [ur historien utplånade] folks öden, borde utgöra en varning [för deras efterföljare].

Men vi hafva tillintetgjort dem som voro mägtigare än de; och förfädrens exempel har föregått.

Om du frågar dem: "hvem har skapat himlarne och jorden?" så svara de: "den Allsmäktige, den Allvetande har skapat dem."

Och om du spörjer dem, vem som skapat himlarna och jorden, så skola de sannerligen svara: »Den Väldige, den Vise [Vetande] har skapat dem«,

Om du frågar [människorna]: "Vem har skapat himlarna och jorden?" - svarar de helt säkert: "Den Allsmäktige, den Allvetande har skapat dem."

Dock, om du frågar dem, hvem som skapat himlarne och jorden, sannerligen skola de svara: den Mägtige, den Vise, har skapat dem:

Ja! det är Han, som har anordnat jorden åt Eder till bostad, och derpå banat vägar, så att I skullen kunna finna den rätte vägen,

Han, som gjort jorden till en matta åt eder och skaffat eder vägar på henne, för den händelse I månden låta vägleda eder,

[Ja, det är] Han som har gjort jorden till er vagga och som på den har stakat ut vägar åt er, så att ni kan ta er fram [på era färder].

Han som lagt åt eder jorden till en jemn bädd, och gjort eder vägar derpå, på det J mågen vägleda eder:

Han, som ifrån himmelen nedsänder vatten i lagom mängd, och dermed upplifvade vi ett uttorkadt land — på samma sätt skolen ock I åter uppväckas —

Han, som nedsänt vatten från himmelen efter mått, så att vi därmed giva liv åt ett land, försänkt i dvala — sålunda skolen I uppväckas —

[Och det är Han] som låter regn falla från skyn i rätta mängder, och därmed väcker Vi till liv dött land. Så skall ni också uppväckas [från de döda till nytt liv].

Som nedsänder från himmelen vatten, enligt mått, hvarigenom vi vederqvicka en död trakt — sålunda skolen J frambringas ur grifterne —

Han, som har skapat alla par och gifvit Eder skeppet och lastdragarne, som I bestigen,

Och som skapat alla arter och i skeppet och boskapen skaffat eder något att färdas på,

[Och det är Han] som har skapat alla motsatspar, och [Han] som har gett er de skepp och de riddjur som ni färdas med,

Och som skapat slägtena alla, och gifvit eder skepp och kreatur, hvarpå J ären burne,

så att I skullen sätta Eder på deras ryggar, och vid bestigandet, minnandes eder Herres välgerningar, säga: "lofvad vare Han, som har gjort dem oss underdanige. Vi skulle icke hafva varit i stånd att göra det.

Att I mån taga plats därpå och sedan ihågkomma eder Herres nåd, då I tagen plats därpå, och säga: »Honom allena all ära, som gjort detta oss underdånigt; vi voro ej i stånd därtill,

för att ni, efter att ha tagit dem i er tjänst och stigit ombord eller suttit upp på dem, skall minnas er Herres godhet och säga: "Stor är Han i Sin härlighet, som låter oss förfoga över dem; själva skulle vi inte ha kunnat ta dem i vår tjänst!

Att J mågen sitta säkert på deras ryggar, och sedan ihågkomma eder Herres välgerningnr, då J sitten derpå, och säga: prisad vare Den som underlagt oss detta, ty vi förmådde ej försäkra oss derom;

Vi skola sannerligen färdas åter till vår Herre."

Men till vår Herre skola vi sannerligen återvända.«

[Låt oss aldrig glömma att] vi skall vända tillbaka till vår Herre!"

Och sannerligen skola vi till vår Herra återvända.

I stället förklara de väsenden, som äro Hans tjenare, för en del af Honom — menniskan är dock riktigt otacksam.

De hava ock påbördat honom avkomlingar bland hans tjänare; människan är sannerligen en uppenbar hädare.

OCH [ÄNDÅ] vill de göra några av de varelser som Han har skapat till en del av Honom själv! Hur otacksam är människan inte!

De hafva likväl tillegnat Honom afkomma bland Hans tjenare: sannerligen är menniskan uppenbart otacksam.

Skall Han verkligen hafva utvalt åt sig af sina skapade varelser döttrar, men åt Eder söner?

Eller har han skaffat sig döttrar bland det han skapar och hedrat eder med sönerna?

Skulle Han bland allt det som Han har skapat välja döttrar och åt er skänka [idel] söner?

Har Han haft döttrar af hvad Han skapat, och utvalt åt eder sönerna?

När man förkunnar någon af dem, hvad Han antager såsom det, hvilket inträffar med den Barmhertige (nemligen en dotters födelse), så mörknar hans anlete och han är full af sorg.

Och då någon av dem får det hugnesamma budskapet om något sådant, som han framställer såsom utmärkande för Förbarmaren, förmörkas hans uppsyn av grämelse.

Om någon av dem får höra att ett [barn av det kön] som han sätter i samband med den Nåderike [fötts åt honom], mörknar hans uppsyn och den undertryckta vreden sjuder inom honom.

Men da tidning bringas någon af dem om det som de göra likt den Barmhertige, blifver bans ansigte mörkt, och han är nedslagen.

Varelser, som uppväxa bland grannlåt och inlåta sig i trätor, utan att veta hvarföre, skola vara den Barmhertiges barn?

Kanske en, som uppfostras i grannlåt och i en tvist ej giver klart besked?

[Och han klagar:] "Ännu en av dem som växer upp omgiven av bjäfs och grannlåt och som har svårt att reda sig i en diskussion!

Månne den som är uppfödd i prål och trätgirig utan skäl, härstammar från Gud!

De göra änglarne, som äro den Barmhertiges tjenare, till flickor. Hafva de varit närvarande vid deras skapelse? — Deras vittnesmål skall uppskrifvas, och de skola ställas till ansvar derför.

De framställa ock änglarna, de där äro Förbarmarens tjänare, som kvinnliga väsen. Hava de varit vittnen till deras skapelse? Deras vittnesmål skall uppskrivas, och de skola förhöras.

Och de tror att änglarna, som är den Nåderikes tjänare, är kvinnliga väsen! Har de kanske bevittnat deras skapelse? Nej, deras påstående skall antecknas och de skall ställas till svars [för det].

Och de göra englarne, hvilka äro den Barmhertiges tjenare till qvinnor: voro de vittnen till deras skapelse? Deras vittnesmål skall uppskrifvas, och de skola förböras.

De säga: "om det vore den Barmhertiges vilja, så skulle vi icke tillbedja dem." De hafva alldeles icke någon kunskap i denna sak, utan de ljuga.

De säga ock: »Om Förbarmaren velat, hade vi ej dyrkat dem.« De hava ingen kunskap härom; de tala ej annat än lögn.

De säger också: "Hade det varit den Nåderikes vilja, skulle vi inte ha ägnat dem vår dyrkan." Om detta vet de ingenting - de följer bara lösa antaganden och förmodar [än det ena, än det andra].

Och de säga: om den Barmhertige behagat, skulle vi ej dyrkat dem. De hafva ingen kunskap derom: de yttra ej annat än lögn.

Eller hafva vi före denna uppenbarelse, som du, Muhammed, meddelar, gifvit dem en bok, till hvilken de hålla sig?

Eller hava vi givit dem någon skrift förut, så att de kunna stödja sig på den?

Eller har Vi före denna [Koran] skänkt dem en Skrift [av annat innehåll] som de stöder sig på?

Hafva vi väl gifvit dem någon uppenbarelsebok före denna, och äga de henne i förvar?

Nej! men de säga: "vi hafva funnit våre fäder enhällige i vissa åsigter, och vi följa deras fotspår."

Nej, de säga: »Vi hava förvisso funnit, att våra fäder omfattade en lära, och vi vandra den rätta vägen i deras fotspår.«

Nej, de säger tvärtom: "Vi har förstått att detta var våra fäders tro, och vi följer i deras spår."

Nej, men de säga: vi hafva, i sanning, funnit våra fäder bekänna en lära, och vi äro förde i deras fotspår.

Så var det ock fordom. Vi hafva aldrig sändt en varnare in i en stad, utan att dess välmående innevånare hafva sagt: "vi hafva funnit våre fäder enhällige i vissa åsigter och vi följa deras fotspår."

Sålunda hava vi ej sänt någon varnare före dig till någon stad, utan att de välmående i den sagt: »Vi hava förvisso funnit, att våra fäder omfattade en lära, och vi följa i deras fotspår.«

Och så har det varit förr; Vi har aldrig sänt en varnare till ett folk före dig utan att de nöjeslystna veklingarna bland dem sade: "Vi har förstått att detta var våra fäders tro och vi följer deras exempel."

Och likaledes hafva vi ej sändt före dig någon predikare i en stad, utan att de deri som lefde försoffade i öfverflöd, sade: vi hafva, i sanning, funnit våra fäder bekänna en lära, och vi följa i deras fotspår.

Säg: "men om jag meddelar Eder en lära, som leder bättre än den, hvilken I hafven funnit hos edre fäder?" De otrogne svarade: "vi förkasta den lära, med hvilken I hafven skickats."

Säg: »Nå, om jag gåve eder bättre ledning än den I funnit edra fäder följa?« De svarade: »Vi förneka förvisso det budskap, med vilket I blivit sända.«

[Och när profeten] sade: "Men om jag ger er bättre vägledning än den som ni har förstått att era fäder följde?" blev deras svar [alltid]: "Vi avvisar det [budskap] som [ni profeter påstår att] ni har anförtrotts!"

Sade predikaren: äfven om jag bringar eder ett bättre rättesnöre, än det J funnen edra fäder följa? De svarade: sannerligen tro vi ej på det hvarmed J ären sände.

Vi hafva hämnats på dem, och se! hurudant lögnarnes slut var.

Och så togo vi hämnd på dem, och se, hurudant slut de fingo, som höllo sanning för lögn!

Och Vi lät dem känna på Vår vedergällning. Se där vilket slut de fick som påstod att sanningen är lögn!

Men vi utkräfde hämnd på dem, och se livad slutet blef på dem som anklagade predikarne för lögn!

Abraham har ju redan sagt till sin fader och sitt folk: "jag fritager mig ifrån det, som I tillbedjen,

Än när Abraham sade till sin fader och sitt folk: »Jag har förvisso intet att göra med det, som I dyrken,

ABRAHAM talade till sin fader och sitt folk och sade: "Jag avsvär mig allt ansvar för er dyrkan [av falska gudar]!

Och kom ihåg då Abraham sade till sin fader och sina landsmän: i sanning är jag frikänd för hvad J dyrken.

med undantag af den, som har skapat mig, ty Han skall visst leda mig.

Utom honom, som skapat mig, ty han skall vägleda mig.«

[Jag dyrkar] ingen annan än Honom som har skapat mig, och Han skall leda mig på rätt väg!"

Utom Honom som skapat mig, och sannerligen skall Han vägleda mig.

Dessa ord har han efterlemnat såsom ett varaktigt valspråk för sine efterkommande. Måtte araberne omvända sig!

Och detta gjorde han för framtiden till regel för sina efterkommande, för den händelse de månde åtra sig.

Och dessa ord yttrade han för att de skulle bevaras bland hans efterkommande, så att de [som avviker från den rena tron] skall finna vägen tillbaka.

Och han gjorde detta till ett varagtigt ord hos sina efterkommande, på det de skulle vända om från otro.

Jag har lemnat dem och deras fäder i fred, till dess att sanningen och ett obestridligt sändebud kom till dem.

Ja, jag har låtit dem och deras fäder njuta, tills sanningen och en tydlig apostel kom till dem.

Ja, dessa [dina samtida, Muhammad,] och deras förfäder har fått njuta av det goda i denna värld tills sanningen och ett sändebud som förklarade den kom till dem.

Men Jag har öfverflödigt försörjt desse och deras fäder, tills sanningen skulle komma till dem och en uppenbar apostel.

Då nu sanningen har kommit till dem, säga de: "detta är ett trolleri (bedrägeri); vi förkasta det."

Men när sanningen kom till dem, sade de: »Detta är trolldom, och vi förneka det förvisso.«

När sanningen nu har nått dem, säger de: "Detta är bländande och förhäxande vältalighet och vi tror inte på det!"

Och då sanningen kommit till dem säga de: detta är trolldom, och vi tro ej derpå.

De sade vidare: "hvi uppenbaras icke denne Korânen för någon ansedd man i de två städerna (Mekka och Tâif)?"

De sade ock: »Varför har ej denna Koran nedsänts till en storman bland de båda städernas invånare?«

Och de säger: "Varför har inte denna Koran uppenbarats för en framstående man från [en av] de två städerna?" -

Och de säga: hvarföre har denna Koran ej blifvit nedsänd till någon stor man af de bada städerna?

Svaret är: "är det de, som fördela din Herres nåd?" — Nej! vi hafva fördelat deras uppehälle emellan dem och stält en öfver den andre flere grader högre, så att en håller en annan som daglönare. Men din Herres nåd är bättre än de rikedomar, som de samla.

Skifta de ut din Herres barmhärtighet? Vi hava utskiftat deras livsuppehälle bland dem i det jordiska livet och upphöjt den ene av dem flera steg över den andre, för att den ene skall taga den andre i sin tjänst, men din Herres barmhärtighet är förmer än vad de samla.

Är det de som skall fördela din Herres nåd? Nej, det är Vi som skänker var och en vad han behöver för sitt uppehälle i detta liv, och Vi ger förmåner åt några som höjer dem [flera] steg över de andra, så att den ene kan ta den andre i sin tjänst - [på liknande sätt fördelar Vi Våra gåvor av andligt slag]. - Din Herres nåd är mer värd än de [rikedomar] som människor kan samla.

Manne de fördela din Herres barmhärtighet? Vi fördela ibland dem deras nödtorft i det verldsliga lifvet, och upphöja några af dem i grader öfver andra, att den ene af dem må taga den andre i tjenst; men din Herres barmhertighef är bättre än det de samla.

Om menniskorna icke alla bildade ett samhälle, så skulle vi åt dem, som förneka den Barmhertige, sätta tak af silfver på deras hus och gifva dem trappor, på hvilka de kunde uppstiga,

Och vore det icke därför, att människorna skulle hava blivit en enda menighet, så skulle vi hava skaffat dem, som förneka Förbarmaren, tak av silver till deras hus, så ock trappor att stiga upp på,

Och om inte människorna - [eggade av att se sådan rikedom] - hade löpt fara att urarta till ett samfund [av girighet och ondska], kunde Vi ha gett dem som förnekar den Nåderike, bostäder med tak av silver och trappor att stiga uppför [av silver]

Om det icke vore derföre att menniskorna skulle blifvit ett enda folk af otrogne, sannerligen skulle vi gifvit dem som förneka den Barmhertige, till deras hus, tak af silfver, och äfven trappor hvarpå de uppstiga,

och vi skulle förse deras hus med portar och hvilobäddar, på hvilka de kunde hvila sig,

Portar till deras hus och bäddar att vila på

och portar [av silver] och divaner att vila på [av silver];

Och dörrar till deras hus, och sängar hvarpå de hvila, allt af silfver,

och prydnader: — detta allt är ett lappri i denna verlden. Den eviga saligheten förvarar din Herre åt de gudfruktige.

Och förgyllning, men allt detta är blott det jordiska livets vinning, och det tillkommande livet hos din Herre är avsett för de gudfruktiga.

ja, [Vi kunde till och med ha gett dem allt detta] av guld! Men [om Vi också gav förnekarna detta] skulle det inte innebära mer än ögonfägnad för dem i detta förgängliga liv, medan det eviga livet [väntar] de gudfruktiga hos din Herre.

Och prydnader af guld: detta allt är likväl ej annat än det verldsliga lifvels förråd; men det tillkommande hos din Herra tillhör de gudfruktige.

Åt den, som är blind för den Barmhertiges nämnande, gifva vi en satan (förförare), som är hans umgängesvän.

Den, som åsidosätter Förbarmarens förmaning, giva vi en satan till följeslagare,

Den som är blind för den Nåderikes påminnelser låter Vi få ett ont väsen som ständig följeslagare;

Eho som undandrager sig den Barmhertiges erinring, vi skola fästa vid honom en djefvul, och den varder hans oskiljagtige följeslagare —

De (förförarne) stänga för dem (menniskorna) vägen; likväl tro desse, att de äro ledde på den rätte vägen.

Och de skola sannerligen utestänga dem från vägen, men de tänka, att de äro stadda på rätt väg,

och detta väsen hindrar honom att slå in på den väg [som leder till Gud], fastän han själv tror sig vara på rätt väg.

Sannerligen skola de djeflar afhålla dem från vägen, medan de tro att de äro vägledde —

När de då framställas inför oss, säger den förförde: "o att emellan mig och dig hade varit ett afstånd, så långt som emellan östern och vestern! O hvilken elak vän!"

Tills han kommer inför oss och säger: »O att det vore så långt avstånd mellan mig och dig som mellan solens upp- och nedgång!« Vilken olycksalig följeslagare!

[Men] då han [på Domens dag] träder inför Oss, säger han [till följeslagaren]: "Om ändå avståndet mellan mig och dig varit lika långt som mellan platsen där solen går upp och platsen där den går ned!" - Följeslagaren var alltså alltigenom ond!

Tills, då han kommer inför oss, han skall säga: gifve Gud, att emellan mig och dig vore alståndet mellan östan och vestan! o, huru bedröflig är följeslagaren!

Men då gagnar Eder ej mera detta tal; ty i voren orättfärdige, och måsten med hvarandra lida straffet.

Och då I gjort orätt, skall det ej gagna eder på den dagen, att I ären flera om straffet.

Men det kommer inte att vara er till nytta [och inte heller till tröst] att ni, liksom ni har gjort orätt tillsammans, skall lida straffet tillsammans.

Men denna dag skall ej gagna eder, emedan J handlat orättfärdigt, att J varden delagtige i straffet.

Är det väl du, Muhammed, som är i stånd att få de döfve att höra, och att visa vägen åt de blinde och åt den, som är stadd på en uppenbart orätt väg?

Kan du förmå de döva att höra eller vägleda de blinda och den, som är fången i uppenbar villfarelse?

KAN DU förmå de döva att höra eller visa de blinda och dem som har gått ohjälpligt vilse, den rätta vägen?

Skall du då komma de döfve att höra, eller vägleda de blinde, och den som är i uppenbar villfarelse?

Emedan de äro oförbätterlige, skola vi antingen borttaga dig och sedan hämnas på dem,

Om vi låta dig förgås, skola vi förvisso taga hämnd på dem,

Antingen Vi låter dig dö [innan straffet når dem - då skall du veta att] Vi kommer att straffa dem -

Antingen vi borttaga dig, visserligen skola vi utkräfva hämnd på dem,

eller låta dig se det straff, som vi hafva lofvat dem; de äro ju i vårt våld.

Och om vi låta dig se vad vi lovat dem, så hava vi ock makt över dem.

eller Vi låter dig se det som Vi har varnat dem för, [kan du vara förvissad om att] Vi har dem i Vår makt.

Eller vi låta dig se fullbordas det hvarmed vi hotat dem, sannerligen äro vi öfver dein mägtige.

Håll derföre fast det, som har uppenbarats för dig, ty du är sannerligen på en riktig väg.

Håll alltså fast vid det, som uppenbarats för dig! Du är förvisso stadd på rätt väg,

Håll därför fast vid det som Vi har uppenbarat för dig; din väg är den raka vägen!

Håll dig derföre fast vid det som blifvit dig uppenbaradt, ty du är på en rätt väg:

Det är en förmaning för dig och ditt folk; I skolen snart aflägga räkenskap derföre.

Och det är sannerligen en förmaning för dig och ditt folk; I skolen stå till svars.

Genom denna [Skrift] skall ditt och ditt folks namn hållas i [evig] ära och [en Dag] skall ni få redogöra [för det bruk ni gjorde av denna gåva].

Och det är en erinran till dig och till dina landsmän; sedan skolen J förhöras.

Efterfråga våre apostlar, som vi sändt före dig, huruvida vi uppdragit åt dem, att, utom den Barmhertige, dyrka någre andre gudar?

Spörj ock de apostlar, vi sänt före dig, om vi skaffat några gudar, som de kunna dyrka i stället för Förbarmaren!

Och fråga Våra sändebud som Vi sände före dig, om Vi vid sidan av den Nåderike satte upp gudomligheter som de skulle dyrka.

Och fråga dem af våra apostlar vi sändt före dig, om vi förordnat gudar att dyrkas utom den Barmhertige?

Vi hafva ju tillförne sändt Moses till Farao och hans förnämste med våra under. Han sade då: "jag är sannerligen ett sändebud ifrån verldarnes Herre."

Vi hava ju sänt Mose med våra tecken till Farao och hans stormän, och han sade: »Jag är förvisso en apostel från all världens Herre.«

OCH VI sände Moses med Våra budskap till Farao och hans stormän. Och Moses sade: "Jag är ett sändebud [från] världarnas Herre".

Vi hafva redan sändt Mose med våra tecken till Pharao och hans förnämste, och han sade: sannerligen är jag ett sändebud från verldarnes Ilerre.

När han kom till dem med våra under, så se! de skrattade åt dem —

Men när han kom till dem med våra tecken, då skrattade de åt dem.

Men när han steg fram inför dem med Våra tecken och under, gjorde de narr av dem;

Men då han bragt dem våra tecken, se de begabbade dem!

icke visade vi dem något järtecken, utan att det ena var större än det andra — och derföre hemsökte vi dem med straff, så att de skulle omvända sig.

Och vi läto dem ej se några tecken, utan att det ena var större än det andra, och vi överraskade dem med straffet, för den händelse de månde åtra sig.

likväl var varje nytt tecken som de fick se mäktigare än det föregående. Och Vi lät Vårt straff drabba dem, för att de skulle vända tillbaka [till Oss].

Och vi visade dem ej ett tecken, utan att det ena var större än det andra; och vi hemsökte dem med plåga, på det de skulle vända om från otron.

De sade: "o trollkarl! bed din Herre för oss, i kraft af det embete, som Han har gifvit dig. Vi skola då låta leda oss.

Men de sade: »Trollkarl, åkalla din Herre åt oss på grund av vad han med dig överenskommit; vi äro sannerligen stadda på den rätta vägen.«

Och [varje gång straffet drabbade dem] sade de: "Be för oss till din Herre, du trollkarl, enligt det förbund som Han har slutit med dig [att Han befriar oss från detta straff]; då skall vi låta oss ledas på rätt väg.

Och de sade: o, du trollkarl! bed din Herra för oss, enligt det förbund Han med dig ingått, sannerligen skola vi blifva vägledde.

Men sedan vi hade befriat dem ifrån straffet, så bröto de genast sitt löfte.

Men när vi avvände straffet från dem, då sveko de sitt löfte.

Men när Vi befriade dem från straffet, bröt de sitt ord.

Men då vi borttagit från dem plågan, se de bröto sitt löfte!

Farao ropade till sitt folk: "o mitt folk! eger jag icke Egypten och dessa floder, som genomströmma det? Sen I icke det?

Och Farao lät utropa bland sitt folk och sade: »Mitt folk, tillhör ej herraväldet i Egypten mig? Så ock dessa floder, som flyta nedanför mig? Sen I då ingenting?

Och Farao lät utfärda ett upprop till sitt folk [och sade]: "Mitt folk! Har jag inte herraväldet över Egyptens [land]? Se allt detta flodvatten som flyter fram under min fot! Inser ni inte [att det är jag som är er herre]

Och Pharao kungjorde bland sitt folk, sägande: o, mitt folk! tillhör mig ej Egyptens rike, och dessa floder hvilka rinna nedanför mig? Skolen J då ej se?

Är jag då icke bättre än denne eländige karl, som icke en gång kan tala tydligt.

Eller är jag icke förmer än denne, som är en stackare och knappt kan uttrycka sig tydligt?

Jag är sannerligen förmer än han, som [bara] är värd förakt och som inte ens kan uttrycka sig klart!

Månne icke jag är bättre än denne som är föraktlig,

Om icke gyllene armband kastas till, honom, eller änglarne visa sig i förbindelse med honom, så betyder han ingenting."

Och varför hava ej gyllene armband tilldelats honom? Eller varför hava ej änglarna kommit i sällskap med honom?«

Varför har inte [hans Herre] skänkt honom armringar av guld eller låtit honom åtföljas av änglar?"

Och knappt kan göra sig tydlig? Hvarföre hafva då ej armringar af guld blifvit satte på honom, eller englarne kommit med honom i sällskap?

Han uppeggade sitt folk till lättsinne, och de lydde honom; ty det var ett elakt folk.

Så gjorde han sitt folk vacklande, och de lydde honom; de voro förvisso ogudaktiga människor.

Så visade Farao hur han föraktade sitt folk, men de följde honom - de var ett folk av hårdnackade syndare.

Och han ledde sitt folk till flärd, och det lydde honom; ty de voro gudlösa menniskor.

Men när de hade uppretat oss, hämnades vi på dem och dränkte dem allesammans,

Och då de väckte vår vrede, togo vi hämnd på dem, och så dränkte vi dem allesammans

Och när deras trots tänt Vår vrede lät Vi Vår hämnd drabba dem och Vi dränkte dem alla

Och då de förtörnat oss, utkräfde vi hämnd på dem, och dränkte dem alla;

samt gjorde den till en varnagel och ett exempel för efterverlden.

Och gjorde dem till varnagel och varnande exempel för eftervärlden.

och gjorde dem till ett exempel och [deras öde till] en lärdom för efterföljande släkten.

Och vi gjorde dem till en förebild och ett exempel för de efterkommande.

När Marias son förelades dig till problem, under ditt. folks bifallsrop,

Och när Marias son framställdes som exempel, då jublade ditt folk däröver

NÄR MARIAS son anförs som exempel [på en gudom vid sidan av Gud], larmar ditt folk [Muhammad]

Och då Marias son blifvit framställd till exempel, se, ditt folk ropade högt deröfver.

och då de frågade: "äro våre gudar bättre än han?" så vet, att de endast af trätlystnad hafva gjort dig denna fråga, ty de äro i sanning ett grälaktigt folk.

Och sade: »Vilkendera är förmer, våra gudar eller han?« Detta framställde de för dig blott för att få anledning att tvista; ja, de voro trätlystna människor.

och säger: "Är inte våra gudomligheter förmer än han?" Men de nämner honom bara för att få till stånd en diskussion. Ja, de är människor som finner nöje i diskussioner [för deras egen skull]!

Och de sade: antingen äro vara gudar bättre, eller han? De framkastade ej detta åt dig om icke såsom ett trätofrö: ja, de äro trätgiriga menniskor.

Han är blott en tjenare, åt hvilken vi förunnat vår nåd, och som vi hafva gjort till ett problem för Israels barn (som döma olika om honom).

Han var blott en tjänare, som vi bevisat nåd och som vi framställde som exempel för Israels barn.

Han var ingenting annat än [Vår] tjänare, som Vi i Vår nåd [kallade till profet] och gjorde till en förebild för Israels barn.

Han är ej annat än en tjenare som vi omfattat med nåd, och som vi satt till ett exempel för Israels barn —

Om vi vilja, så kunna vi äfven af Eder låta änglar födas, som på jorden varda edre efterträdare.

Och om vi ville, så kunde vi skapa änglar av eder att efterträda eder på jorden.

Och om Vi ville - [invånare i Mekka!] - kunde Vi låta änglar befolka jorden som era efterträdare.

Om vi behagade, i sanning skulle vi frambringa från eder englar, att efterträda eder på jorden —

Jesus visste, när den yttersta stunden skall inträffa; tviflen ej på den, utan följen mig. Detta är en rak väg.

Han skall sannerligen varda ett förebud till stunden; tvisten då icke därom, utan följen mig! Detta är en rätt väg.

Hans [återkomst till jorden] skall vara ett tecken att den Yttersta stunden [närmar sig]; tvivla därför inte på den. Och [säg, Muhammad]: "Följ mig, detta är en rak väg!

Och sannerligen skall han varda ett tecken pä uppståndelsens timme, alltså skolen J ej tvifla derpå: och följer mig, detta är en rätt väg:

Låten icke Satan afleda Eder ifrån den, ty han är eder uppenbare fiende.

Och låten ej Satan utestänga eder! Han är förvisso en förklarad fiende till eder.

Och låt inte Djävulen hejda er; han är verkligen er svurne fiende!"

Och ej må satan hålla eder tillbaka; ty han är eder uppenbare fiende.

Då Jesus hade framfört upplysningarna till menniskorna, sade han: "jag har fört visheten till Eder och är kommen, för att upplysa Eder öfver några punkter, hvaröfver I ären oenige. Frukten derföre Gud och lyden mig.

När Jesus kom med de klara vittnesbörden, sade han: »Jag kommer till eder med visheten, och det för att förklara en del av vad I tvisten om för eder; frukten alltså Gud ock lyden mig!

OCH NÄR Jesus kom med [tecken och] klara bevis, sade han: "Jag har kommit till er med [uppenbarad] visdom och för att klargöra för er några av de ting som ni tvistar om. Frukta Gud och följ mig!

Och då Jesus kommit med ögonskenliga bevis, sade han: nu är jag kommen till eder med visdomen, och att förklara eder en del af det hvaruti J ej öfverensstäminen : frukter alltså Gud och lyder mig:

Sannerligen, Gud är min Herre och eder Herre; tjenen då Honom, detta är en rak väg."

Gud är förvisso min och eder Herre; dyrken honom alltså! Detta är en rätt väg.«

Gud är min Herre och er Herre; det är Honom ni skall dyrka! Detta är en rak väg."

Sannerligen är Gud min Herre och eder Herre, tjener Honom alltså; detta är en rätt väg.

Men de olika partierna råkade i strid med hvarandra (om hans natur). Ve de orättfärdige för en pinsam dags straff!

De förbundne tvistade sinsemellan, och ve dem, som göra orätt, för straffet på en plågsam dag!

Men de sekter [som söndringen] bland dem [gav upphov till] hade olika meningar [om Jesus]. Olyckliga de syndare som måste frukta straffet [som skall drabba dem] en sorgens och plågans Dag!

De förbundne blefvo dock oenige sinsemellan; men ve dem som handlat orättfärdigt, i anseende till en pinsam dags straff!

Vänta de något annat, än att den yttersta stunden plötsligen öfverraskar dem, utan att de ana det?

Vänta de på något annat än stunden, att den plötsligt skall komma över dem, när de ingenting ana?

VÄNTAR de [som förnekar sanningen] att den Yttersta stunden skall komma över dem plötsligt när de minst anar det [- och ångerns tid är ute]

Månne de afbida annat än doms-timmen, att den kommer på dem plötsligen medan de ej ana det.

På den dagen varda vännerne hvarandras fiender, med undantag af de gudfruktige.

Goda vänner skola på den dagen varda fiender till varandra undantagandes de gudfruktiga.

Den Dagen skall de som förut var nära vänner bli varandras fiender, [alla] utom de som fruktade Gud.

Den dagen varda de bästa vänner hvarandras fiender, utom de gudfruktige; dem skall sägas:

O mine tjenare! I skolen icke hafva något att frukta på den dagen och I skolen ej sörja.

»Mina tjänare, ingen fruktan skall råda över eder denna dag, och I behöven ej varda bedrövade,

[Och Gud skall säga:] "I dag skall ni, Mina tjänare, inte känna någon fruktan och ingen sorg skall tynga er,

O, mina tjenare! ingen fruktan skall komma öfver eder i dag, ej heller skolen J sörja:

I som hafven trott på våra uppenbarelser och varit muslimin,

I, som tron på våra tecken och ären Gud undergivna!

ni, som trodde på Våra budskap och som underkastade er Vår vilja!

De som trott på våra tecken och varit muslimin:

ingån i paradiset, I och edra makar. Fröjden Eder der.

Gån in i paradiset med glädje, I och edra hustrur!«

Stig in, ni och era livsledsagare, i paradiset och njut dess glädje [i fulla drag]!"

Inträder uti paradiset, J och edra hustrur, att fröjdas.

Till dem skola fat och pokaler af guld kringräckas, och der få de hvad deras hjertan åstunda och det som förnöjer ögonen. Der skolen I evigt få vistas.

Där bäras gyllene fat och skålar omkring, där få de vad de önska sig, deras ögon fägna sig, och där skolen I evinnerligen förbliva.

De skall betjänas med fat och dryckeskärl av guld, och där skall finnas allt det som själarna längtar efter och som är en fröjd för ögat. Och där skall ni förbli till evig tid.

Fat af guld och bägare skola föras omkring till dem: deruti finnes hvad helst som själarne önska, och som tjusar ögonen; och der skolen J evinnerliga vistas.

Detta är det paradis, som I hafven fått i arf för edra gerningars skull.

Detta paradis är det, som I fått i arv för vad I gjorden.

Detta är paradiset, er arvedel [som är lönen] för det ni gjorde [i livet].

Detta är paradiset som J hafven ärft genom hvad J arbetaden.

Der fån I mångahanda frukter att äta.

Där fån I frukter i mängd att äta av.

Där skall ni få smaka frukter i mängd [av läckraste slag].

Der skolen J få frukter i mängd, hvaraf J skolen äta.

Illgerningsmännen åter skola evigt uthärda helvetets pina.

Syndarne skola förvisso evinnerligen förbliva i helvetets pina

Men de obotfärdiga, trotsiga syndarna skall förbli under helvetetsstraffets [förbannelse]

Men de brottslige skola evinnerliga dväljas uti helvitets pina.

Den skall ej mildras för dem, och de skola vara utan allt hopp.

Utan att få någon lindring i sin förtvivlan.

utan någon lindring i plågorna, och de skall sjunka ned i djup förtvivlan.

Den skall ej för dem lindras, och deri skola de förtvifla.

Icke förorätta vi dem, utan de förorätta sig sjelfve.

Och vi hava ej gjort dem orätt, utan det var de, som gjorde orätt.

Vi gjorde dem ingen orätt; de begick orätt [mot sig själva].

Och vi förfara ej orätt med dem, men de sjelfve äro orättfärdige.

De ropa: "o Mâlik! må din Herre göra slut på oss." Han svarar: "I måsten uthärda här."

Och de skola ropa: »Malik, må din Herre göra slut på oss!« Han skall svara: »I fån förvisso stanna kvar.«

De kommer att ropa till [helvetets väktare]: "Du som härskar [över oss]! Be till din Herre att Han dömer oss till förintelse!" Men hans svar blir: "[Nej,] här skall ni förbli!"

Och de skola ropa: o, Malek! bed att din Herre må göra på oss en ända. Han skall svara: sannerligen ären J oförgänglige.

Vi hafva ju redan meddelat Eder sanningen, men de fleste af Eder hade motvilja för den. —

Vi hava ju kommit till eder med sanningen, men för sanningen hava de flesta av eder motvilja.

VI HAR gett er sanningen, men för de flesta av er är sanningen förhatlig.

Nu hafva vi bragt eder sanningen, men de fleste af eder bära afsky för sanningen.

Månne väl de hafva afgjort någon ting? — Äfven vi vilja afgöra en sak.

Spinna de kanske ihop någonting? Vi skola förvisso också spinna ihop.

Har de gjort upp en plan [hur de skall fastställa vad som är sanning]? Då sätter Vi Vår plan i verket!

Hafva de väl hopsatt ett anslag emot profeten? sannerligen skola vi motverka det:

Eller tro de, att vi icke höra deras hemligheter och hviskningar? Jo! vi höra dem, ty våra sändebud äro invid dem och de uppskrifva allt.

Eller tänka de, att vi ej höra deras hemlighet och deras lönnliga samtal? Jo, ty våra apostlar skriva upp allting hos dem.

Tror de kanske att Vi inte känner deras hemligheter och [inte vet om] deras överläggningar [bakom lyckta dörrar]? Helt visst [är det så] och Våra utsända är hos dem och nedtecknar [allt].

Eller tänka de att vi ej höra deras hemligheter, och deras lönnliga samtal? Ja, i sanning; och våra sändebud, bredvid dem uppskrifva allt.

Säg: "om den Barmhertige hade ett barn, så skulle jag vara den förste att tillbedja det.

Säg: »Om Förbarmaren hade en son, skulle jag vara den förste att dyrka honom.«

[Muhammad!] Säg [till dem som sätter andra vid Guds sida]: "Jag skulle vara den förste som tillbad den Nåderikes son, om Han hade någon."

Säg: om den Barmhertige hade en son, sannerligen vore jag den förste bland dem som skulle dyrka honom.

Han, himlarnes och jordens Herre, thronens Herre, är vida upphöjd öfver det, som de pådikta Honom.

Himmelens och jordens Herre, tronens Herre all ära! Han är fjärran från vad de påstå!

Stor är Han i Sin härlighet, himlarnas och jordens Herre, Herren till allmaktens tron - och fjärran från [människornas alla försök] att beskriva [Hans Väsen].

Prisad vare himlarnes och jordens Herre, thronens Herre, långt öfver hvad de prisa!

Låt dem vara i sitt grubblande och lättsinne, till dess att de uppnå den dag, hvarmed de hotas.

Så låt dem då prata och skämta, tills de uppleva den dag, som lovas dem!

Lämna dem nu att förströ sig med sina ordlekar, till dess de står inför den Dag som de har fått löfte om.

Lemna dem då att fördjupa sig i fåfänga tvister, och förlusta sig, tills de möta just den dagen, som är dem utlofvad.

Han är Gud i himmelen, Han är Gud på jorden, Han är den Allvise, den Allvetande.

Han är den, som är Gud i himmelen och Gud på jorden; ja, han är den Vise, den Vetande.

Det är Han som är Gud i himlen och Gud på jorden och Han är den Allvise, den Allvetande.

Han som är Gud i himmelen, är också Gud på jorden; och Han är den Vise, den Kunnige:

Välsignad vare Han, som eger herraväldet öfver himlarne, jorden och det som emellan dem är! Han vet den yttersta stunden, och inför Honom skolen I inställas.

Välsignad är han, som herraväldet över himlarna och jorden och vad däremellan är tillhör, han äger kunskap om stunden, och till honom skolen I återföras.

Välsignad är Han som äger herraväldet över himlarna och jorden och allt det som är däremellan! Hos Honom [ensam] finns kunskapen om den Yttersta stunden och till Honom skall ni föras åter!

Och välsignad vare Han som äger himlarnes och jordens rike, och hvad deremellan finnes! hos Honom är kunskapen om uppståndelsens timme; och till Honom varden J återbragte.

Dessa väsenden, som de åkalla jemte Honom, äro icke i stånd att framställa en förbön, undantagandes sådane (såsom Jesus och änglarne) hvilka vittna för sanningen, och desse hafva kunskap (om dessa ting).

De, som de åkalla i stället för honom, mäkta ej åstadkomma någon medling, utan blott de, som vittna om sanningen, därför att de känna till den.

De som de åkallar i stället för Gud har inte makt att tala till förmån [för sina tillbedjare]; ingen [kan göra detta] utom den som med [full] kunskap vittnar om sanningen.

Sådane de åkalla, utom Honom, äro ej mägtige till bemedling, utom dem som bevittna sanningen, och de känna henne.

Om du frågar de otrogne, hvem som har skapat dem? så säga de säkerligen: "Gud." Hvarföre låta de bedåra sig?

Och om du spörjer dem, vem som skapat dem, skola de sannerligen svara: »Gud.« Huru kunna de vara så förvända?

Och om du frågar dem [som dyrkar andra väsen vid sidan av Gud], vem som har skapat dem, svarar de helt visst: "Det är Gud." Hur förvirrade är inte deras begrepp!

Dock om du frågar dem, hvem som skapat dem, visserligen skola de svara: Gud; huru äro de då bortvände från Honom?

Hans ord: "o min Herre! de äro ett otroget folk," har Gud hört och Han har svarat:

Hans utsaga lyder: »Herre, dessa äro förvisso människor, som icke tro.«

Och [Gud har hört Sin Profets] klagan: "Herre, de är människor som inte vill tro!"

Hans ord till höjden äro: o, Herre! dessa menniskor tro sannerligen icke; och det svaras:

"aflägsna dig ifrån dem och säg: "lefven väl! I skolen snart få se."

Så vänd dig då bort ifrån dem och säg »Frid!« De skola få erfara det.

Förlåt dem och hälsa dem med fredshälsningen - de kommer att få veta [sanningen].

Vänd då bort från dem, och säg: frid; de skola sedan erfara sin missräkning.