Sura 44: Röken

H. M.

HM.

HA meem.

H. M.

Vid den obestridliga boken svärja vi,

Vid den tydliga skriften!

VID SKRIFTEN, som är klar i sig själv och som klart framställer sanningen!

Vid den klara Boken,

att, då vi ville förmana menniskorna, hafva vi nedsändt den på en välsignad natt,

Vi hava förvisso sänt den ned i en välsignad natt; vi äro förvisso varnare.

Dess uppenbarelse [inleddes] under en välsignad natt - Vi har aldrig upphört att varna [människorna] -

Sannerligen hafva vi nedsändt den uti en välsignad natt — ty vi äro de som varna —

på hvilken alla visa ting afgöras.

Den natten fastställes all visdoms bud

[en natt] då varje fråga formulerades med fasthet och precision

Hvaruti allt vist beslut är faststäldt,

Vi hafva nedsändt den till följe af ett ifrån oss utgående beslut; ty vi ville skicka ett sändebud,

Såsom ett ord från oss — vi skicka förvisso bud —

enligt Vår befallning - Vi har aldrig upphört att sända Våra budbärare [med undervisning och vägledning]. -

Som en befallning från oss. Vi äro, i sanning, de som sända uppenbarelser,

såsom ett din Herres nådebevis, ty Han hör och vet allt.

Och ett barmhärtighetsbevis från din Herre; han är förvisso den Hörande, den Vetande,

Detta är en nåd från din Herre, Han som hör allt, vet allt,

Som en barmhertighet från din Herra; ty Han är den Hörande, den Vetande:

Han är Herren öfver himlarne och jorden och hvad der emellan är. Det medgifven I, om I dömen riktigt.

Herren över himlarna och jorden och vad däremellan är, för så vitt I ägen visshet.

Herren över himlarna och jorden och allt som finns däremellan; [detta vet ni] om ni [hör till dem som] strävar efter inre visshet!

Herre öfver himlarne och jorden, och hvad deremellan finnes, om J hafven säker kunskap.

Det gifves ingen gud utom Honom, Han ger lif och död. Han är eder Herre och edre förfäders Herre.

Det finns ingen gud utom honom; han giver liv och död, eder och edra förfäders Herre.

Ingen gud finns utom Han, som skänker liv och skänker död; er Herre och era förfäders Herre.

Det finnes ingen gud, utom Honom; Han gifver lif och död: eder Herre och edra förfäders Herre.

Men de hafva betänkligheter emot uppenbarelsen och leka dermed.

Nej, de hysa tvivel, huru de än skämta.

Men de tvivlar och skämtar bort [frågans allvar].

Men de finna nöje i att tvifla!

Vänta blott, en dag skall komma, på hvilken en omisskännelig rök skall visa sig på himmelen

Så vänta då en dag, då himmelen utsänder en tydlig rök,

VÄNTA på den Dag då himlen kommer att [skymmas av] en klart synlig, tät rök

Gif dock akt en dag himmelen skall framdunsta en ögonskenlig rök,

och omsvepa menniskorna. Detta är ett pinsamt straff.

Som överväldigar människorna. Detta varder ett plågsamt straff.

som sveper in människorna; [och de skall ropa och klaga:] "Vilket straff, vilken plåga!

Som skall betäcka menniskorna: detta varder en pinsam plåga.

De skola utropa: "o vår Herre! tag bort straffet ifrån oss, vi vilja tro."

»Herre, vänd straffet ifrån oss! Vi äro förvisso rättrogna.«

Herre, låt oss slippa ifrån [detta] straff, Vi tror på Dig!"

O, Herre! skola de utropa, borttag från oss plågan, sannerligen blifva vi rättroende.

Hvadan denna plötsliga omvändelse? En uppenbar apostel har ju förut kommit till dem!

Huru skulle förmaningen kunna göra dem något gagn? En tydlig apostel har ju kommit till dem,

Men varifrån skall den påminnelse komma som påverkar dem? Ett sändebud har ju kommit till dem och klart framfört sitt budskap;

Huru skall väl nu en erinran tjena dem, då redan en uppenbar apostel kom till dem,

Men de hafva vändt honom ryggen med de orden: "en inlärd narr!"

Men sedan vände de honom ryggen och sade: »Han är inlärd och förryckt.«

då vände de honom ryggen med orden: "[Denne] galning har lärts upp [av andra]!"

Och de vände ryggen till honom, och sade: han är undervisad af andra, eller besatt af en djefvul?

Afvända vi ock straffet något litet, så återvänden I ofelbart till otron. —

Vi skola förvisso avvända straffet en kort tid, men I vänden förvisso åter.

Vi skall skjuta upp straffet en liten tid, men ni kommer att återfalla [i synd].

Sannerligen skola vi lisa plågan litet; men J värden återvändande till otro.

En dag skall komma, då vi skola utföra det stora anfallet; ty vi vilja hämnas.

Än den dag, då vi slå det stora slaget! Vi skola förvisso taga oss hämnd.

Dock, den dag då Vårt dråpslag faller med fruktansvärd kraft, skall Vi utkräva [full] vedergällning [av er alla]!

En dag skola vi falla öfver dem med stor magt: vi skola, i sanning, kräfva hämnd.

Redan före dem hafva vi frestat Faraos folk. Det kom nemligen till dem ett äradt sändebud med de orden:

Före dem hava vi ju prövat Faraos folk, och till dem kom en ärevördig budbärare

LÅNGT före deras tid lät Vi Faraos folk utstå en hård prövning; en ädel budbärare kom till dem och sade:

Redan hafva vi pröfvat Pharaos folk, före dem, och en ärofull apostel kom till dem,

öfverlemnen åt mig Guds tjenare (Israels barn), ty jag är ett pålitligt bud till Eder,

Med dessa ord: »Överlämnen Guds tjänare till mig! Jag är förvisso en trovärdig budbärare.

"Överlämna Guds tjänare till mig! Jag är [Guds] sändebud [utsänd] till er och ni kan lita på mig.

Sägande: öfverlemner till mig Guds tjenare, ty jag är ett trovärdigt sändebud till eder:

och förhäfven Eder icke emot Gud; ty jag är utrustad med en ovedersäglig fullmakt.

Sätten eder icke upp mot Gud! Jag kommer förvisso till eder med uppenbar fullmakt;

Uppres er inte mot Gud! Jag kommer till er med ett klart bevis på min myndighet,

Och ej mågen, J uppresa eder mot Gud, ty jag kommer till eder med uppenbar magt:

Jag har stält mig under min Herres och eder Herres skydd, att I ej stenen mig.

Jag söker skydd hos min och eder Herre, för att I ej skolen stena mig,

och jag ber min Herre och er Herre om skydd mot det onda som ni vill tillfoga mig.

Sannerligen tager jag min tillflykt till min Herra och eder Herra, att J ej mågen stena mig:

Om I icke tron mig, så hållen Eder ifrån mig (förföljen mig ej)."

Och om I ej sätten tro till mig, så skiljen eder från mig!«

Om ni inte tror mig, håll er då ifrån mig!"

Och om J ej tron på mig, aflägsner eder då från mig.

Då ropade han till sin Herre: "detta är ett elakt folk."

Och han åkallade sin Herre, emedan de voro syndiga människor.

[När Moses såg deras omedgörlighet] bad han till sin Herre [och sade]: "Dessa [människor] är djupt sjunkna i synd!"

Och han åkallade sin Herra, emedan desse voro elaka meriniskor. Och Herren sade:

Gud sade: "drag ut med mine tjenare om natten, ty de (egyptierne) hafva i sinnet att förfölja Eder,

»Begiv dig alltså åstad med mina tjänare nattetid; I skolen förvisso bliva förföljda,

Och [Gud befallde honom]: "De kommer att förfölja er; bege dig därför i väg med Mina tjänare under natten!

Gack bort med mina tjenare om natten, ty J värden förföljde;

och lemna hafvet öppet, ty de äro en armé, som skall drunkna."

Men lämna havet i fred! Detta är förvisso en härskara, som skall dränkas.«

Och lämna havet stilla och kluvet bakom er; där skall [den förföljande] armén dränkas!"

Och lemna hafvet fördeladt; ty de utgöra en här dömd att dränkas.

Huru månge lustgårdar och kullar,

Huru många lustgårdar och källor lämnade de icke efter sig,

Hur många trädgårdar, [vattnade av] källor, måste de inte överge,

Huru många lustgårdar och källor de lemnade efter sig,

sädesfält och sköna palatser,

Sädesfält och härliga boningar

och [vajande] sädesfält och ståtliga palats -

Och sädesfält och prägtiga boningar,

och ljufliga ting, af hvilka de fröjdat sig, hafva de icke qvarlemnat!

Och ett välstånd, åt vilket de fägnade sig!

och de lyckliga och ombonade liv som hade varit deras!

Och njutningar hvari de funno fröjd!

Och vi hafva på detta sätt gifvit det i arf åt ett annat folk.

Så gick det. Och vi gåvo detta i arv åt andra människor.

Så [blev deras öde]! Och Vi lät andra ärva det [som de lämnade efter sig].

Sålunda vardt det. Och vi gåfvo detta i arf åt andra menniskor.

Himmelen och jorden hafva icke gråtit öfver deras undergång, ej heller fingo de betänketid.

Men himmelen och jorden begräto dem ej, och de fingo intet anstånd.

Men himlen och jorden fällde inga tårar över dem och de gavs ingen frist.

Och hvarken himmelen eller jorden greto öfver dem, ej heller fingo de anstånd.

Vi hafva räddat Israels barn ifrån Faraos nesliga plågor;

Vi hava ju frälst Israels barn från det nesliga straffet

Så räddade Vi Israels barn från det förnedrande straffarbete

Och vi frälsade sannerligen Israels barn, från den nesliga plågan,

ty han var högmodig och gick för långt,

Och från Farao. Han var förvisso en hög herre; ja, han hörde till de hänsynslösa.

som Farao [lade på dem] - han var en förtryckare som gick till de värsta överdrifter. -

Från Pharao; ty han var högmodig, ibland de öfverdådige.

och vi hafva med flit utvalt dem framför andra folk,

Vi hava ju med flit utkorat dem framför all världen

Ja, med [Vår] kunskap utvalde Vi dem [och satte dem] högre än jordens alla folk

Och vi utvalde dem med kunskap framför all folk,

och vi hafva med dem gjort under, som tydligen voro bestämda till pröfning.

Och visat dem sådana tecken, som inneburo en uppenbar prövning.

och Vi gav dem tecken [på Vår nåd] vars klara innebörd var att de sattes på prov.

Och visade dem af tecknen, sådant hivaruti var en påtaglig pröfning.

Desse otrogne säga:

De säga sannerligen

Dessa [nutida förnekare] säger:

Sannerligen säga desse;

"vi hafva endast att utstå denne förste död och skola icke uppväckas.

»Det är blott fråga om vår första död, och vi skola ej åter uppväckas.

"Vi skall dö denna första och enda gång och vi skall inte uppstå till nytt liv.

Detta tillkommande är ej annat än vår första död, och vi skola ej återbringas till lif,

Återfören våre fäder, om I talen sanning."

Skaffen hit våra fäder, om I ären sannfärdiga!«

Men låt våra förfäder stå upp [och vittna] om det ni säger är sant."

Bringer då fram våra fäder ur grifterna, om J ären sannfärdige.

Äro de bättre än Toba's folk och deras föregångare? Dem hafva vi utrotat, emedan de voro brottslingar.

Vilka äro förmer, de eller Tubba's folk och de som levde före dem? Vi tillintetgjorde dem; de voro förvisso syndare.

Är de bättre än Tubba`s folk och deras föregångare som Vi lät gå under, förlorade som de var i sin synd?

Äro de väl bättre, än Tsobbasfolk, och de som voro före desse? Vi halva tillintetgjort dem; ty de voro brottslige.

Himlarne, jorden och hvad som emellan dem är hafva vi icke skapat såsom tidsfördrif,

Och vi hava ej skapat himlarna och jorden och vad däremellan är på skämt,

Vi har inte skapat himlarna och jorden och allt som finns däremellan för Vårt nöjes skull;

Vi hafva ej skapat himlarne och jorden och hvad deremellau finnes på lek:

utan enligt en evig plan; men de fleste veta det icke.

Utan vi hava skapat dem på fullt allvar, men de flesta av dem veta ingenting.

nej, Vi har inte skapat dem utan en plan och ett syfte, men de flesta [människor] inser det inte.

Vi hafva ej skapat dessa utan med sanning; men de fleste af dem förstå icke.

Sannerligen, afgörandets dag är ett möte för dem alle,

Avgörandets dag är förvisso den bestämda tiden för dem alla,

ÅTSKILLNADENS dag [då de orättfärdiga skall skiljas från de rättfärdiga] är den utsatta tiden, då alla [skall samlas åter];

Sannerligen varder skillnadens dag det utfästa målet för dem alla:

en dag, på hvilken beskyddaren och den beskyddade ej kunna hjelpa hvarandra och ej finna något bistånd,

Den dag, då vän ej båtar vän det ringaste och de ej få någon hjälp

den Dag då vännen inte kan ingripa till förmån för sin vän och ingen kan få hjälp

En dag herren och tjenaren ej skola gagna hvarandra det ringaste, och de ej blifva hjelpte,

med undantag af dem, öfver hvilka Gud förbarmar sig; ty Han är den Allsmäktige, den Barmhertige.

Annat än den, över vilken Gud förbarmar sig. Han är förvisso den Väldige, den Barmhärtige.

utom den som Gud förbarmar Sig över; Han är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

Utom den mot hvilken Gud varder barmhertig; ty Han är den Mägtige, den Barmhertige.

I sanning trädet zakkûm

Zakkumträdet varder förvisso

Det träd i vars frukt är död,

Sannerligen varder zackums-trädet

är brottslingens spis.

Den skuldbelastades spis.

skall låta den hårdnackade förnekaren smaka sin frukt;

De orättfärdiges spis;

Det smakar som oljedrägg och bränner i buken

Som smält koppar skall den sjuda i buken,

och den skall sjuda som smält koppar i hans inälvor,

Liksom smält koppar skall den sjuda i inelfvorna,

såsom kokhett vatten.

Som sjudande vatten sjuder.

sjuda som skållhett vatten.

Liksom sjudande vatten kokar.

Man säger till helvetets vaktare: "gripen och släpen honom midt i elden.

»Tagen honom och släpen honom mitt i avgrundselden!

[Och ett rop skall höjas:] "Grip honom och släpa honom rakt in i lågornas mitt;

Griper honom, och släper honom i midten af helvitet:

Gjuten sedan öfver hans hufvud det pinande, sjudande vattnet."

Ösen sedan sjudande vatten över hans huvud till straff!«

häll sedan kokhett vatten över hans huvud som en [ytterligare] plåga.

Häller derefter öfver hans hufvud det sjudande vattnets plåga, och säger:

De säga: "smaka! du är ju den Mäktige, den Ädle.

Smaka på! Du är ju den väldige, den härlige.

Pröva på [detta straff], du som [på jorden] var den mäktige, den förnäme!

Smaka; ty du är ju den mägtige, den ärade!

Se! detta är det, hvarpå I tvifladen."

Det var förvisso detta, som I tvivladen på.

Det var detta som ni [alla] tvivlade på!"

Detta är sannerligen det hvarpå J tvifladen.

Men de gudfruktige skola vara på ett säkert ställe,

De gudfruktiga skola förvisso ingå i en trygg boning

Men de som fruktade Gud skall då [få njuta] i trygghet,

Men de gudfruktige skola införas i en säker boning,

midt ibland trädgårdar och källor,

Bland lustgårdar och källor,

av [grönskande] lustgårdar och [porlande] källor,

Ibland lustgårdar och källor:

klädde i siden och brokad, midt emot hvarandra.

Klädda i siden och brokad, ansikte mot ansikte med varandra.

klädda i siden och brokad, [vilande på högsäten] mitt emot varandra.

De skola klädas i fint siden och guldtyg, varande ansigte mot ansigte.

Så skall det vara. Vi skola ock förena dem med jungfrur med stora, svarta ögon (huris).

Så skall det bliva. Och vi skola förmäla dem med mörkögda tärnor.

Sådan [skall deras lycka vara] och Vi skall ge dem mörkögda, oskuldsfulla unga kvinnor som sällskap.

Sålunda skall ske. Och vi skola gifva dem till ägta paradisets sköna jungfrur, med stora svarta ögon.

Under full säkerhet kunna de der begära allehanda frukter.

Där kunna de i trygghet bedja om allsköns frukt,

Där skall de få de frukter som de önskar och frid och ro skall omge dem.

Der skola de i säkerhet begära af allt slags frukt:

Der skola de ej, efter den förste döden, smaka någon död, och Han skall bevara dem för helvetets pina.

Där skola de ej smaka någon annan död än den första döden, och han skall förskona dem från avgrundseldens pina

Döden skall inte nå dem där, sedan de förut dött döden på jorden och de har skonats från Eldens straff -

De skola der ej ljuta döden, efter den första döden; och Gud skall bevara dem från helvitets pina:

Det är en nådebevisning ifrån din Herre. Detta är den högsta salighet.

Som en särskild ynnest av din Herre! Detta är den högsta lycksaligheten.

ett bevis på din Herres nåd - detta är den stora segern!

En gåfva från din Herra; detta varder stor salighet.

Vi hafva gjort denne Koranen lätt begriplig på ditt eget språk, så att de skulle låta varna sig.

Vi hava gjort den lättfattlig på ditt eget språk, för den händelse de månde låta förmana sig.

OCH VI har gjort denna [Skrift] lätt att förstå, [förmedlad] på ditt eget språk [Muhammad] för att de skall kunna ta den till sig.

Sannerligen hafva vi gjort den lätt för din tunga, på det de må blifva erinrade.

Vänta derföre, ty de vänta ock (på hotelsens uppfyllande).

Vänta alltså! De vänta förvisso.

Avvakta därför [det som skall komma]; även de skall avvakta.

Men gif du akt på hvad komma skall; ty de vänta derpå.