حَتَّىٰٓ إِذَا جَآءَنَا قَالَ يَٰلَيۡتَ بَيۡنِي وَبَيۡنَكَ بُعۡدَ ٱلۡمَشۡرِقَيۡنِ فَبِئۡسَ ٱلۡقَرِينُ٣٨

När de då framställas inför oss, säger den förförde: "o att emellan mig och dig hade varit ett afstånd, så långt som emellan östern och vestern! O hvilken elak vän!"

Tills han kommer inför oss och säger: »O att det vore så långt avstånd mellan mig och dig som mellan solens upp- och nedgång!« Vilken olycksalig följeslagare!

[Men] då han [på Domens dag] träder inför Oss, säger han [till följeslagaren]: "Om ändå avståndet mellan mig och dig varit lika långt som mellan platsen där solen går upp och platsen där den går ned!" - Följeslagaren var alltså alltigenom ond!

Tills, då han kommer inför oss, han skall säga: gifve Gud, att emellan mig och dig vore alståndet mellan östan och vestan! o, huru bedröflig är följeslagaren!