لِتَسۡتَوُۥاْ عَلَىٰ ظُهُورِهِۦ ثُمَّ تَذۡكُرُواْ نِعۡمَةَ رَبِّكُمۡ إِذَا ٱسۡتَوَيۡتُمۡ عَلَيۡهِ وَتَقُولُواْ سُبۡحَٰنَ ٱلَّذِي سَخَّرَ لَنَا هَٰذَا وَمَا كُنَّا لَهُۥ مُقۡرِنِينَ١٣

så att I skullen sätta Eder på deras ryggar, och vid bestigandet, minnandes eder Herres välgerningar, säga: "lofvad vare Han, som har gjort dem oss underdanige. Vi skulle icke hafva varit i stånd att göra det.

Att I mån taga plats därpå och sedan ihågkomma eder Herres nåd, då I tagen plats därpå, och säga: »Honom allena all ära, som gjort detta oss underdånigt; vi voro ej i stånd därtill,

för att ni, efter att ha tagit dem i er tjänst och stigit ombord eller suttit upp på dem, skall minnas er Herres godhet och säga: "Stor är Han i Sin härlighet, som låter oss förfoga över dem; själva skulle vi inte ha kunnat ta dem i vår tjänst!

Att J mågen sitta säkert på deras ryggar, och sedan ihågkomma eder Herres välgerningnr, då J sitten derpå, och säga: prisad vare Den som underlagt oss detta, ty vi förmådde ej försäkra oss derom;