وَجَعَلُواْ لَهُۥ مِنۡ عِبَادِهِۦ جُزۡءًاۚ إِنَّ ٱلۡإِنسَٰنَ لَكَفُورٞ مُّبِينٌ١٥

I stället förklara de väsenden, som äro Hans tjenare, för en del af Honom — menniskan är dock riktigt otacksam.

De hava ock påbördat honom avkomlingar bland hans tjänare; människan är sannerligen en uppenbar hädare.

OCH [ÄNDÅ] vill de göra några av de varelser som Han har skapat till en del av Honom själv! Hur otacksam är människan inte!

De hafva likväl tillegnat Honom afkomma bland Hans tjenare: sannerligen är menniskan uppenbart otacksam.