لَقَدۡ كَانَ لِسَبَإٖ فِي مَسۡكَنِهِمۡ ءَايَةٞۖ جَنَّتَانِ عَن يَمِينٖ وَشِمَالٖۖ كُلُواْ مِن رِّزۡقِ رَبِّكُمۡ وَٱشۡكُرُواْ لَهُۥۚ بَلۡدَةٞ طَيِّبَةٞ وَرَبٌّ غَفُورٞ١٥

Sabâ egde ett tecken i sina bostäder: två parker, till höger och till venster. Man sade till dem: "äten af det, som eder Herre har beskärt Eder och tacken honom. Godt är landet och nådig är Herren."

Saba hade ju ett tecken i sitt hemvist, tvenne lustgårdar, till höger och vänster. »Äten av eder Herres håvor och visen honom tacksamhet! Det är ett gott land och en överseende Herre.«

FÖR FOLKET i Saba utgjorde sannerligen landet där de bodde ett tecken [som talade sitt tydliga språk om Guds makt och Hans nåd]. [Där fanns] två [vidsträckta] trädgårdar, till höger och till vänster [som tycktes säga:] "Ät av det som er Herre har skänkt er för er försörjning och visa Honom tacksamhet - [er Herre har gett er] ett fruktbart land och Han är [mild och] förlåtande!"

Sannerligen var för folket i Saba ett tecken uti deras hemvist; nemligen tvenne trädgårdar till höger och venster om staden; och dem sades: äter af eder Herras förråd, och varer tacksamme mot Honom : det är ett godt land och en nådig Herre.