Sura 35: Änglarna

Pris vare Gud, himlarnes och jordens skapare, som till sändebud använder änglarne med två, tre och fyra par vingar. Han lägger till sin skapelse hvad Han vill, ty Gud är allsmäktig.

Lov och pris hör Gud till, himlarnas och jordens skapare, som använder änglarna som budbärare med två eller tre eller fyra par vingar. Han tilldelar det skapade vad han vill; Gud är förvisso allsmäktig.

GUD SKE lov och pris, himlarnas och jordens Skapare, som sänder änglarna som Sina budbärare, försedda med två eller tre eller fyra vingpar. Han fogar till Sin skapelse vad Han vill - Gud har allt i Sin makt.

Lofvad vare Gud, himlarnes och jordens Skapare, som gör englarne till sina sändebud, försedde med vingar, två tillsammans och tre och fyra! Han tillägger de skapade tingen hvad Han behagar; ty Gud är allsmägtig.

Hvad Gud af sin nåd upplåter för menniskan, kan ingen till baka hålla, och hvad Han håller till baka, kan ingen sedan utsända, ty Han är allsmäktig och allvis.

Den barmhärtighet, Gud visar människorna, kan ingen hålla tillbaka, och vad han håller tillbaka kan ingen släppa lös honom förutan; ja, han är den Väldige, den Vise.

Vad Han vill skänka människorna av Sin nåd kan ingen undanhålla dem; och vad Han håller tillbaka, kan ingen låta flöda i Hans ställe. Han är den Allsmäktige, den Vise.

Den barmhertighet Gud skänker menniskorna, ingen skall tillbakahålla den; och hvad Han håller tillbaka, ingen skall sända det, Honom förutan; och Han är den Mägtige, den Vise.

O menniskor! kommen ihog Guds nåd emot Eder. Finnes det någon annan skapare än Gud, som försörjer Eder med gåfvor ifrån himmelen och jorden? Det gifves ingen gud utom Honom. Huru kunnen I då vända Eder bort ifrån Honom?

Människor, kommen ihåg Guds nåd mot eder! Finns det någon skapare utom Gud, som giver eder uppehälle från himmelen och jorden? Det finns ingen gud utom honom, men huru kunnen I vara så förvända?

Människor! Minns Guds välgärningar mot er! Finns det en annan skapare än Gud, som förser er [med det] i himlen och på jorden som ni behöver för er försörjning? Nej, det finns ingen gud utom Han; hur förvirrade är inte era begrepp!

O, menniskor! ihågkommer Guds nåd emot eder; är det väl någon skapare, utom Gud, som gifver eder näring från himmelen och jorden? Det finnes ingen gud, utom Honom: hvarföre då beslås J med lögn?

Om de anse dig för en bedragare, så hafva apostlar före dig behandlats på samma sätt; men till Gud skola alla ting återföras.

Om de hålla dig för lögnare, så hava apostlar hållits för lögnare före dig; ja, till Gud skall allting återföras.

Om de kallar dig lögnare, [minns, Muhammad, att] andra sändebud före dig har beskyllts för lögn; allt går [sist och slutligen] tillbaka till Gud.

Om de göra dig till lögnare, hafva redan apostlar före dig blifvit gjorde till löguare; och till Gud skola tingen återföras.

O menniskor! hvad Gud lofvar skall uppfyllas. Må då detta lifvet ej förföra Eder, och intet bländverk förleda Eder i afseende på Gud.

Människor, Guds löfte är förvisso sannfärdigt; låten ej det jordiska livet förleda eder! Låten ej förledaren förleda eder i fråga om Gud!

MÄNNISKOR! Guds löfte är sanning. Låt er då inte förledas av jordelivets [lockelser] och låt inte Djävulen föra er bakom ljuset vad Guds [dom] beträffar.

O, menniskor! visserligen är Guds löfte sant; alltså skall ej det verldsliga lifvet bedraga eder; ej heller må frestaren bedraga eder beträffande Gud:

Satan är eder fiende. Ansen honom derföre för en fiende. Han kallar till sig dem, som följa honom, på det att de skola komma i helvetets lågor.

Satan är förvisso fiende till eder; behandlen honom alltså som fiende! Han kallar blott sitt anhang att bliva helveteseldens invånare.

Djävulen är er fiende; behandla honom därför som en fiende! När han kallar sina anhängare är det hans enda avsikt att [förmå dem att slå in på] vägen som leder rätt in i den flammande Elden.

Ty satan är eder fiende, hafver honom alltså såsom fiende; han inbjuder sina medföljare blott att blifva bland helvitets invånare.

De åter, som tro och göra godt, undfå förlåtelse och en stor lön.

Dem, som äro otrogna, väntar ett svårt straff, men de, som tro och göra goda gärningar, skola få förlåtelse och stor lön.

Hårda straff väntar dem som förnekar sanningen, men förlåtelse och en riklig belöning väntar dem som tror och lever ett rättskaffens liv.

De som icke tro skola få ett strängt straff: Men de som tro och göra goda verk, skola få tillgift, och en stor belöning.

Skall väl den, hvars onda handling så förespeglats för honom, att han har ansett den som god, behandlas lika med den, som så ej betett sig? Gud missleder i sanning hvem Han vill, och förer hvem Han vill på den rätte vägen. Gräm dig då ej till döds af sorg öfver dem; Gud vet hvad de göra.

Nå, än den, för vilken hans onda gärningar förhärligas, så att han finner dem sköna? Gud låter vem han vill fara vilse och vägleder vem han vill; utgjut dig därför icke i suckan över dem! Gud vet förvisso vad de företaga sig.

Kan den vars onda handlingar utmålats för honom i ljusa färger, så att han tror att han handlar rätt, [jämföras med den som följer trons väg]? Nej - Gud låter den gå vilse som vill [gå vilse], och Han vägleder den som söker [vägledning]. Sörj därför inte [Muhammad] över dem [som vägrar att anta tron]; Gud vet vad de företar sig.

Månne den för hvilken det onda i hans verk blifvit smyckadt, och som anser det för godt, skall vara liksom den rättfärdige? Men sannerligen låter Gud hvem Han vill gå vilse, och vägleder hvem Han vill: alltså må du ej förlora dig sjelf i suckar öfver dem; ty Gud vet livad de göra.

Det är Gud, som utsänder vindarne, hvilka uppdrifva molnen. Sedan föra vi dem till ett uttorkadt land, och upplifva derigenom jorden, sedan den varit död. Så sker ock de dödes uppståndelse.

Gud är ock den, som sänder vindarna, så att de driva upp moln och vi föra dem till en öde nejd och därmed giva jorden liv efter hennes dvala; sådan varder uppståndelsen.

DET ÄR Gud som sänder ut vindarna och driver samman molnen och låter dessa komma in över dött land för att med dess [vatten] ge nytt liv åt den döda jorden. Så skall också Uppståndelsen ske.

Gud är den som sänder vindarne och reser molnet, och vi drifva det till en död trakt, och vederqvicka derigenom jorden efter hennes dvala: sålunda varder uppståndelsen.

Åstundar någon ära, så är all ära hos Gud (der må den sökas). Till Honom uppstiger det goda ordet, och den ädla handlingen upptager Han. Men ett hårdt straff förestår dem, som stämpla ondt, och deras anslag skall varda om intet.

Vem som än månde önska sig makt, hör dock all makt Gud till. Till honom uppstiger det goda talet, och den goda gärningen upphöjer han, men dem, som förehava onda stämplingar, väntar ett svårt straff; ja, dessas stämplingar varda om intet.

Den som står efter [jordisk] makt och ära [skall veta att] all ära tillhör Gud. De goda orden stiger upp till Honom och Han förhöjer [värdet av] varje god handling. Men de som i tysthet smider onda planer har ett strängt straff att vänta och deras planer skall slå fel.

Hvem som eftersträfvar magten, vete att all magi tillhör Gud: till Honom uppstiger det goda talet; och den goda gerningen upphöjer Han. Men de som göra syndiga stämplingar, skola lid ett strängt straff; och deras stämpling skall blifva fruktlös.

Gud har skapat Eder af stoft, så af en droppe; vidare gjorde Han Eder till två kön. Ingen qvinna aflar eller föder, utan att Han vet det, och den gamles ålder utsträckes ej och afkortas ej, utan att det står i en bok. Detta är sannerligen lätt för Gud.

Gud har skapat eder av stoft, sedan av en droppe, och sedan har han gjort eder till makar. Och intet kvinnligt väsen varder havande eller har sin nedkomst utan hans vetskap, och ingen långlivad får sin levnad förlängd eller förkortad, utan att det står i en skrift; detta är förvisso lätt för Gud.

Gud har skapat er av jord; därefter [skapar Han er] av en droppe säd och därefter formar Han er till man eller kvinna. Och ingen varelse av honkön blir havande, inte heller föder hon utan Hans vetskap. Och ingen, som uppnår hög ålder, har fått sitt liv förlängt, och ingen har fått dö i unga år utan att dessa beslut [har förts in] i [Guds öppna] bok. Detta är lätt för Gud.

Och Gud har skapat eder af stoft, och sedan af menniskosäd, och har gjort eder till makar. Och ingen qvinna bär lifslrukt, eller föder, utan med Hans vetskap: och ej förlänges lefnadcn för den hvars lifstid är lång, ej heller afkortas något af hans lefnad, utan att det är upptecknadt uti Guds bok: sannerligen är detta lätt för Gud.

Icke likna de två vattnena hvarandra: det ena är friskt, sött och lätt att dricka, det andra salt, bittert. Dock ifrån båda erhållen i färsk fisk till spis, och upphemten prydnader att bära. Du ser skeppet i dem klyfva böljorna, så att I kunnen förskaffa Eder Hans nåds håfvor och kanhända varda tacksamme.

Icke heller äro de båda haven lika; det ena är sött, uppfriskande och behagligt att dricka, det andra salt och bittert, men från båda fån I äta färskt kött, och I hämten prydnader därifrån att bära, och du ser skeppen plöja deras vågor, för att I skolen söka skaffa eder något av hans ynnest, och det för den händelse I månden bliva tacksamma.

De två stora vattenmassorna [på jorden] är inte lika: den enas [vatten] är sött, det släcker törsten och är angenämt att dricka, medan den andras är salt och bittert; men ni kan i båda [fånga fisk], vars färska kött ni äter, och ni kan ur båda hämta ting som ni pryder er med. Och på båda ser ni skeppen som plöjer vågorna, så att ni [med dem] kan söka det som Han i Sin godhet [beviljar er]; kanske tackar ni [Honom].

Icke äro de tvenne hafven lika: del ena friskt, sött, lätt att dricka; och det andra salt, bittert: dock äten J från bada färskt kött, och upptagen prydnader hvilka J bären på eder: och du ser skeppen plöja deri att J mågen söka erhålla af Hans öfverflöd, och på det J mågen vara tacksamme.

Han låter natten gå in i dagen och dagen i natten. Han har ock tvingat solen och månen, att löpa, hvar och en till sitt bestämda mål. Detta är Gud, eder Herre, Han styrer allt. Men de, som I åkallen utom Honom, hafva icke makt öfver ett dadelfnas.

Han låter natten följa på dagen och låter dagen följa på natten och har gjort solen och månen underdåniga, så att båda vandra till en bestämd tid. Detta är Gud, eder Herre; honom tillhör herraväldet, och de, som I åkallen i stället för honom, hava ej makt över hinnan kring dadelkärnan.

Han låter natten glida in i dagen och Han låter dagen glida in i natten. Han har underordnat solen och månen under [Sina lagar]: var och en löper sitt [kretslopp] till en fastställd tidpunkt. Detta är Gud, er Herre! Makten och herraväldet är Hans, och de som ni dyrkar vid sidan av Honom har ingen makt ens över dadelkärnans fina skal!

Han låter natten efterträda dagen och dagen efterträda natten; och Han nödgar solen och månen att göra tjenst: båda löpa till ett bestämdt mål. Detta är Gud, eder Herre, riket är Hans: men de J åkallen, utom Honom, bafva ej magt ens öfver hinnan omkring dadelkärnan.

Om I anropen dem, så höra de icke eder bön, och om de hörde, så kunde de icke svara Eder. På uppståndelsedagen skola de icke vidkännas edert afguderi. Ingen kan så upplysa dig, som Han, som känner allt.

Om I åkallen dem, så höra de ej eder åkallan, och om de hörde, skulle de ej hörsamma eder. På uppståndelsens dag skola de förneka eder månggudadyrkan, och ingen kan tala om någonting för dig så som den Insiktsfulle.

Om ni ber till dem hör de inte er bön, och om de hörde den skulle de inte svara er. Och på Uppståndelsens dag skall de förneka att de haft något samröre med er. Och ingen kan låta dig veta [sanningen] så som En som är underrättad om allt.

Om J åkallen dem, höra de ej eder åkallan, och om de hörde, skulle de ej gifva eder svar; och uppståndelsens dag skola de förneka edert afguderi: och ingen skall förkunna dig allt likt den Kunnige.

O menniskor! I ären fattige, i behof af Gud, men Gud är den Rike, den Prisvärde.

Människor, I ären just de, som behöva Gud, men Gud är den Självtillräcklige, den Prisade.

Människor! Inför Gud är ni de fattiga och Gud är den Rike som är Sig själv nog, Den som allt lov och pris tillkommer.

O, menniskor! J ären fattige emot Gud; men Gud är den Rike, den Prisvärde.

Om Han vill, förgör Han Eder och frambringar nya varelser.

Om han vill, låter han eder förgås och frambringar en ny skapelse.

Om Han så vill, skall Han låta er gå under och sätta ett nytt släkte [i ert ställe];

Om Han behagar, borttager Han eder, och frambringar nya kreatur:

Detta är icke svårt för Gud.

Ty detta är ej svårt för Gud.

för Gud finns ingen svårighet.

Och detta är ej svårt för Gud.

Ingen menniska, som bär sin syndabörda, skall på uppståndelsedagen bära en annans börda, och om någon, nedtyngd af bördan, beder om hjelp att bära, så skall icke något deraf få bäras, icke ens af en nära anförvandt. Du skall varna dem, som i löndom frukta sin Herre och iakttaga bönen. Den som håller sig obesmittad, han gör det till sitt eget bästa. Till Gud förer slutligen vägen.

En bärerska bär icke en annans börda, och om den nedtyngda beder om hjälp med sin börda, kan ingenting därav bäras, om det ock vore en anförvant. Du skall blott varna dem, som rädas för sin Herre i det fördolda och förrätta bönen. Den, som renar sig, gör det blott till sitt eget bästa; ja, hos Gud är målet.

PÅ INGEN bärare av bördor skall läggas en annans börda; och om den som bär en tung börda ropar på hjälp att bära den, skall ingen del av [denna börda] lyftas från hans [rygg], även om den [han ropar till] är en av hans närmaste. Du kan inte varna andra än dem som fruktar sin Herre trots att de inte kan se eller förnimma Honom, och som förrättar bönen. Och den som vill rena sin [själ] är den ende som har gott av det. Gud är färdens mål.

Den som är lastad skall ej bära en annans börda; och om en nedtyngd själ ropar en annan om hjelp till sin börda, skall deraf ingenting bäras, vore det än en anförvandt. Du skall förmana blott dem som frukta sin Herra i tysthet, och iakttaga bönen: och eho som bemödar sig om renhet, renar sig blott för sin egen själ; och hos Gud är samlingsstället.

Den blinde och den seende kunna ej jemföras,

Den blinde och den seende äro icke lika,

Och den blinde kan inte jämställas med den seende,

Icke skola den blinde och den seende vara lika,

likalitet som mörkret och ljuset,

icke heller mörkret och ljuset

inte heller mörker med ljus

Ej heller mörkret och ljuset,

skuggan och hettan.

och icke heller skuggan och hettan.

eller skugga med brännande hetta.

Och den eviga elden;

Icke äro de lefvande och de döde lika. Gud kan låta hvem Han vill höra, men icke kan du göra dig hörd af dem, som ligga i grifterna.

De levande och de döda äro ej heller lika; Gud förmår förvisso vem han vill att höra, men du kan ej förmå dem, som ligga i graven, att höra;

Och de levande kan inte jämställas med de döda. [Muhammad!] Gud förmår den Han vill att lyssna, men du kan inte förmå dem att lyssna som är [andligen döda och] begravda;

Och ej skola de lefvande och de döde vara lika: sannerligen gör Gud hörande hvem Han behagar; men icke skall du komma dem att höra som äro i grifterne:

Du är endast bestäld till varnare.

du är blott en varnare.

du är bara en varnare.

Du är ej annat än en predikare.

Vi hafva sändt dig att lära sanningen, såsom glada nyheters förkunnare och varnare. Har det någonsin gifvits ett folk, till hvilket en varnare ej har kommit?

Vi hava förvisso sänt dig med sanningen som glädjebudbärare och varnare, och det finns intet folk, utan att en varnare förut funnits hos det.

Vi har sänt dig med sanningen, som förkunnare av ett glatt budskap om hopp och som varnare; inget folk har blivit utan en varnare som levde och dog ibland dem.

Vi halva sändt dig med sanningen, såsom en bebådare af glädje och en hotande förmanare; och ej något folk fanns, utan att hos det fordom gått en predikare.

Om de anse dig för ljugare, så betänk, att deras föregångare hafva gjort detsamma. Till dem kommo deras apostlar med tydliga tecken, med skrifter och den upplysande boken (Torâ och Evangelium).

Och om de hålla dig för lögnare, så hava även de, till vilka deras apostlar före dessa kommit med de klara vittnesbörden, böckerna och den upplysande skriften, hållit sanning för lögn.

Om de kallar dig lögnare, [minns då att] andra som var deras föregångare och till vilka sändebuden kom med klara vittnesbörd och med nedtecknad visdom och uppenbarelser fyllda av [Guds] ljus, också beskyllde [dem] för lögn.

Om de göra dig till lögnare, hafva redan de som voro före dem ropat på bedrägeri, till hvilken deras apostlar kommo med påtagliga bevis, och skrifter, och den upplysande boken:

Sedan straffade jag de otrogne, och huru var min ovilja!

Sedan överraskade jag dem, som voro otrogna, och hurudan blev väl min näpst?

Till sist straffade Jag dem som framhärdade i att förneka sanningen och Min dom var hård!

Sedan straffade .lag dem som voro otrogne; och hurudan blef väl den förändring Jag med dem gjorde!

Ser du icke, att Gud ur himmelen nedsänder vatten, hvarmed vi sedan frambringa frukter af olika slag, huru af bergen somliga hafva hvita, andra röda streck af olika färgskiftningar, andra åter äro kolsvarta.

Har du ej lagt märke till att Gud nedsänt vatten från himmelen och att vi därmed frambragt frukter av olika slag? Och bland bergen finnas streck av olika färg, vita, röda och kolsvarta;

SER DU inte att Gud låter regn strömma från skyn och att Vi därmed låter frukter av alla slag och färger mogna och att i bergen [syns] strimmor av vitt och rött i olika skiftningar och intensivt svarta [fläckar]

Har du ej sett att Gud nedsänder från himmelen vatten, och att vi frambringa derigenom frukter, hvilkas färger äro olika? Och på bergen äro gångstigar hvita och röda, med omvexlande färger, och helt svarta:

Sammalunda är ock hyn omväxlande på menniskor, vilda djur och boskap. Endast de vise af Guds tjenare frukta Honom. — Gud är allsmäktig, förlåtande.

bland människorna, de vilda djuren och boskapen finnas ock de, som hava olika färg. Så rädas för Gud blott de vise av hans tjänare; Gud är förvisso väldig och överseende.

Så växlar även färgen hos människorna och hos vilda djur och boskap. Ingen av Hans tjänare utom de som har [en djup inre] kunskap fruktar Gud [så som Han bör fruktas]. Han är allsmäktig men alltid beredd att förlåta.

Och menniskornas och djurens och boskapens färger äro likaledes olika. Blott de vise af Hans tjenare frukta Gud: sannerligen är Gud mägtig och mild.

De som läsa Guds bok, iakttaga bönen, samt i löndom och öppet utdela almosor af det, som vi hafva beskärt dem, de kunna hoppas på en vara, som ej skall förderfvas,

De, som uppläsa Guds skrift, förrätta bönen och dela med sig av vad vi beskärt dem hemligt och offentligt, kunna förvisso hoppas på en affär, som ej varder om intet,

De som [flitigt] läser vad Gud har uppenbarat och förrättar bönen och ger [åt andra] av det som Vi har skänkt dem för deras försörjning - när ingen ser det eller öppet - kan hoppas på en vinst av bestående värde.

De som läsa Guds Bok, och iakttaga bönen, och dela med sig af det hvarmed vi försörjt dem, hemligen och uppenbarligen, sannerligen skola de hoppas på ett gods som aldrig förgås.

så att Han tillfullo skall betala dem deras lön, och derutöfver gifva dem af sin nåd; ty Gud är förlåtande, tacksam.

Att han må giva dem deras fulla lön och låta dem få ännu mera av sin ynnest; han är förvisso överseende och erkännsam.

Gud skall ge dem full lön och i Sin godhet ge dem mer. Han förlåter mycket och Han erkänner [Sina tjänares] förtjänster.

Att Gud må fullt godtgöra dem deras belöning, och ytterligare tillägga åt dem af sitt öfverflöd; ty Han är benägen att öfverse, och vedergällande.

Det, som vi hafva ingifvit dig af boken, innehåller sanningen och bekräftar de förra uppenbarelserna. Gud känner och ser sine tjenare.

Och vad vi uppenbarat för dig av skriften är sanningen till bekräftelse på vad som kommit före den; Gud är sannerligen underkunnig om sina tjänare och allseende.

Vad Vi har uppenbarat för dig är sanningen, som bekräftar det som ännu består [av äldre tiders uppenbarelser]. Gud är väl underrättad om Sina tjänares [behov] och Han förlorar dem inte ur sikte.

Det som vi dig uppenbarat af Boken, är sanningen, bekräftande hvad som fanns före henne: ty sina tjenare Gud både känner och ser.

Vi läto så dem, som vi hade utvalt af våre tjenare ärfva boken. Ibland dem finnes det en, som är orättvis emot sig sjelf, en ljum och en, som genom Guds bistånd är den förste i allt godt — han åtnjuter i sanning ett stort företräde (nåd).

Sedan hava vi givit dem, som vi utkorat bland våra tjänare, skriften i arv, och bland dem finnes den, som gör orätt mot sig själv, bland dem finnes den, som är rättskaffens, och bland dem finnes ock den, som på Guds tillskyndelse vinner försprång i fråga om goda gärningar. Detta är den stora ynnesten.

Och Vi lämnar denna gudomliga Skrift i arv till dem Vi utser av Våra tjänare. Bland dem finns den som [syndar och] begår orätt mot sig själv, den som [i sitt handlande] går en medelväg, och den som med Guds hjälp överträffar de andra i att göra gott. Detta [arv] är en stor nåd [från Gud].

Och vi bafva gifvit Boken i arf till dem af vara tjenare vi utvalt: bland dem finnes den som förfar orätt mot sin egen själ; och ibland dem den som håller medelvägen; och ibland dem den som öfverträlfar andra i goda verk, med Guds tillåtelse: delta är den stora förträffligheten.

I Edens lustgårdar skola de ingå och der smyckas med gyllene armband och perlor, och deras drägt skall der vara af silke.

I Edens lustgårdar skola de ingå; där skola de smyckas med armband av guld och med pärlor, och där skola deras kläder vara av siden.

De skall få stiga in i Edens lustgårdar och där skall de smyckas med armband av guld och pärlor och klä sig i dräkter av siden,

I den evinnerliga boningens lustgårdar skola de inkomma, deri de skola smyckas med armringar af guld och perlor; och deras klädnad der blifver silke.

De skola säga: "prisad vare Gud, som har tagit sorgen ifrån oss. Vår Herre är i sanning förlåtande, tacksam.

Och de skola säga: »Lov och pris hör Gud till, som borttagit bedrövelsen från oss; vår Herre är sannerligen överseende och erkännsam,

och de skall säga: "Vi lovar och prisar Gud som har befriat oss från all sorg! Helt visst förlåter Vår Herre mycket och Han erkänner [Sina tjänares] förtjänster.

Och de skola säga: lofvad vare Gud som från oss aflägsnat sorgen! sannerligen är vår Herre benägen att öfverse, och vedergällande;

Han har utaf sin nåd försatt oss i en bostad, som evigt skall vara, der hvarken mattighet eller trötthet kan påkomma oss."

Han, som i sin ynnest låtit oss bo i det beståndande hemmet, där ingen trötthet överväldigar oss och där ingen mattighet överväldigar oss.«

I Sin nåd har Han anvisat oss denna eviga boning, där vi aldrig skall känna trötthet eller leda!"

Som, genom sin nåd, tillåtit oss intaga den varagtiga boningen, der ingen möda trycker oss, och der ej heller oss vidhäftar någon trötthet.

På de otrogne väntar helvetets eld. Det är ej deras lott, att få dö, ej heller skall något af deras pina minskas. — Så löna vi hvarje otrogen.

Men dem, som äro otrogna, väntar helvetets eld; det skall ej bliva slut på dem, så att de få dö, och straffet skall ej heller lindras för dem. Så vedergälla vi varje otrogen.

Men de som framhärdar i sin förnekelse har att se fram mot helvetets eld; döden skall inte befria dem och deras lidande skall inte lindras. Så lönar Vi varje trotsig förnekare!

Men de som ej tro skola ljuta helvitets eld, de skola ej tillintetgöras, så att de dö, ej heller skall dess pina lindras för dem: sa skola vi löna hvarje otrogen.

Der skola de skria, "o vår Herre! tag ut oss härifrån, så skola vi öfva rättfärdighet och icke hvad vi plägade göra." De få till svar: "hafva vi icke förlängt edert lif, så att den, som ville betänka sig, derunder kunde göra det? Varnaren har ju ock kommit till Eder? Smaken nu straffet." Det finnes icke någon frälsare för syndarne.

Och där skola de ropa: »Herre, låt oss komma ut, så skola vi handla rättskaffens och icke som förut.« Hava vi ej givit eder så långt liv, att den, som låter förmana sig, kunnat lyssna till förmaningarna, och har ej varnaren kommit till eder? Så smaken nu! De orättfärdiga skola ej få någon hjälpare.

Därifrån skall deras klagorop höras: "Herre, låt oss komma bort härifrån! Vi skall göra det rätta och inte handla som vi handlade [förr]!" [Men Gud skall svara:] "Gjorde Vi inte ert liv tillräckligt långt för att den som så ville skulle ha tid till eftertanke? Och varnaren kom [också] till er! Pröva nu på [ert straff]! Det finns ingen hjälpare för de orättfärdiga!

Och de skola ropa högt deri: o, Herre! uttag oss härifrån att vi må handla rättfärdigt, olika med hvad vi handlade. Dem skall svaras: halva vi ej förlängt eder lefnadstid, att eho som derunder kunde erinras, skulle blifva erinrad, och kom ej predikaren till eder? Smaker alltså pinan. De orättfärdige skola ej få någon hjelpare.

Gud känner himlarnes och jordens hemligheter; Han vet hvad som döljes inom brösten.

Gud känner förvisso det fördolda i himlarna och på jorden; han känner förvisso sinnenas beskaffenhet.

GUD KÄNNER himlarnas och jordens dolda verklighet; och Han vet vad som rör sig i människans innersta.

Sannerligen känner Gud himlarnes och jordens dolda ting; ty Han känner hvad som bor i brösten.

Han har satt Eder till herrar på jorden. Den som icke tror, får umgälla sin otro, och de otrognes otro skall hos Gud öka hatet till dem, och de otrogne skola derigenom ådraga sig förtappelse.

Han är den, som satt eder till ställföreträdare på jorden. Och den, som är otrogen, på honom återfaller hans otro. För de otrogna ökar deras otro blott förbittringen hos deras Herre; ja, för de otrogna ökar deras otro blott förtappelsen.

Det är Han som har låtit er ta jorden i besittning och därför faller förnekarens förnekelse tillbaka på honom själv; och förnekarnas ihärdiga förnekande fördjupar bara Guds avsky för dem och ökar deras förlust.

Han är den som satt eder till efterträdare på jorden. Och eho som icke tror, på honom varde hans otro: och de otrognes otro skall ej förvärfva dem hos deras Herra annat än vrede; och de otrognes otro skall ej för dem öka annat än undergång.

Säg: "hvad synes Eder om afgudarne, hvilka I åkallen utom Gud? Visen mig en del af jorden, som de hafva skapat. Eller hafva de tilläfventyrs förbindelser i himmelen? Eller hafva vi meddelat dem en bok, så att de ega insigt i dess innehåll?" Nej! utan de orättfärdige göra hvarandra tomma löften.

Säg: »Vad tänken I om Guds vederlikar, dem I åkallen i stället för Gud? Visen mig, huru mycket de skapat av jorden! Eller hava de delaktighet i himlarna? Eller hava vi givit dem någon skrift, så att de kunna stödja sig på något klart vittnesbörd därifrån?« Nej, de orättfärdiga giva varandra blott bedrägliga löften.

Säg: "Har ni tänkt över [vad de är] dessa medhjälpare som ni [sätter vid Guds sida och] tillber i Hans ställe? Visa mig vad de har skapat på jorden. Eller har de kanske deltagit i himlarnas [skapelse]?" Eller [menar de att] Vi har gett dem en Skrift som innehåller bevis som de stöder sig på? Nej, de orättfärdiga invaggar bara varandra i falska förhoppningar.

Säg: huru då? edra afgudar som J åkallen, utom Gud, viser mig hvad de skapat af jorden; eller hafva de delagtighet i himlarne? Eller hafva vi gifvit dem en skrift, så att de draga sitt bevis derifrån? Nej, i sanning, de orättfärdige gifva ej hvarandra annat än bedrägliga löften.

Gud fasthåller himlarne och jorden, så att de ej rubbas; men om de rubbades, så skulle ingen annan än Han kunna fasthålla dem. — Han är långmodig, förlåtande.

Gud håller förvisso fast himlarna och jorden, så att de ej rubbas, och om de rubbas, kan sannerligen ingen hålla dem fast i hans ställe; han är förvisso mild och överseende.

Det är Gud som håller uppe himlarna och jorden så att de inte avviker [från sina banor]; och skulle de avvika kan ingen i Hans ställe hålla dem kvar. Och Gud överser [med människans fel och brister] och förlåter ständigt.

Sannerligen fasthåller Gud himlarne och jorden att de ej må rubbas; och om de rubbades, skulle väl någon fasthålla dem, Honom förutan? Sannerligen är Han mild, benägen att öfverse.

De svuro vid Gud sin dyraste ed, att om en varnare komme till dem, så skulle de låta leda sig förr än något annat folk. Men när en varnare kom till dem, ökade han endast deras ovilja för sanningen,

Och de hava svurit sina dyraste eder vid Gud, att de, om en varnare kommer till dem, sannerligen skulle bliva bättre vägledda än något annat folk, men när en varnare kom till dem, ökade han endast deras motvilja,

De svor ju vid Gud sina högtidligaste eder att om en varnare kom till dem, skulle de följa hans vägledning bättre än något av de samfund [som varnades i äldre tid]. Men när nu en varnare har kommit till dem, visar de allt större motvilja mot honom;

Aldrig skall du finna förändring i Guds dom.

deras öfvermod på jorden och deras onda stämplingar. Men deras onda stämplingar skola insnärja endast dem, som deltaga i dem. Kunna de väl vänta något annat, än det som vederfors forntidens folk? Du kan ej finna någon förändring i Guds handlingssätt, ej heller kan du finna något afvikande i Guds handlingssätt.

Emedan de voro högmodiga på jorden och stämplade ont, men onda stämplingar snärja ingen annan än sin upphovsman. Vänta de på något annat än en bestämmelse, som drabbat deras föregångare? Ty du skall aldrig finna någon ändring i Guds bestämmelse. Ja, du skall aldrig finna någon förändring i Guds bestämmelse.

de är för högmodiga [för att lyssna till honom] och i stället tänker de ut bedrägliga argument [att sätta emot Våra budskap]. Dessa bedrägliga argument skadar inga andra än upphovsmännen själva; men hade de väntat sig att Gud inte skulle ge dem samma behandling som deras föregångare? Du kommer inte att uppleva att Gud slår in på nya vägar, och du kommer att se hur Gud står fast vid Sin väg.

Högmod på jorden, och stämpling af ondt : men den onda stämplingen skall ingen snärja utom dess upphofsmän. Kunna de då förvänta annat än förfädrens dom? Men du skall ej finna förändring i Guds dom: Aldrig skall du finna förändring i Guds dom.

Hafva de aldrig farit omkring på jorden och sett, hurudant deras föregångares slut blef, ehuru desse voro kraftigare än de? Ingenting i himlarne. eller på jorden kan göra om intet Guds beslut; ty Han vet allt och är allsmäktig.

Hava de då ej dragit omkring på jorden och sett, hurudant slut de fått, som levat före dem? Dessa ägde dock större makt än de, och Gud är ej den, som någonting i himlarna eller på jorden undgår; han är förvisso den Vetande, den Mäktige.

Har de aldrig begett sig ut i världen och sett [spåren som visar] hur slutet blev för dem som levde före deras tid [och som förnekade sanningen]? - Ändå var de mäktigare än dessa [senare tiders förnekare]. Ingen, vare sig i himlarna eller på jorden, kan sätta sig emot Guds [vilja]. Han vet allt och har allt i Sin makt.

Hafva de då ej gått omkring på jorden och sett hvad slut de fatt som voro före dem, och som voro mägtigare än de? Gud är ej sådan att någonting i himlarne eller på jorden undslipper Honom ty Han är vetande och mägtig.

Om Gud skulle straffa menniskorna efter deras förtjenst, så skulle Han icke qvarlemna på jordens yta någon lefvande varelse. Men Han gifver dem uppskof till en bestämd termin. När då deras tid kommer, så skall Gud se till sine tjenare.

Och om Gud straffade människorna såsom de förtjäna, skulle han ej lämna kvar ett kräk på dess yta, men han giver dem anstånd till en bestämd tid. Och då deras tid kommer, giver Gud förvisso akt på sina tjänare.

Om Gud [med en gång] skulle straffa människorna så som de förtjänar, skulle Han inte lämna en enda levande varelse kvar på [jorden]; men Han ger dem uppskov till en [av Honom] fastställd tidpunkt. Och när denna frist har löpt ut [skall de få erfara att] Gud inte förlorar någon av Sina tjänare ur sikte.

Om Gud skulle straffa menniskorna såsom de förtjena, skulle Han ej lemma ett kräk på hennes yta men Han gifver dem anstånd intill en bestämd tid: Och när deras tid kommer, då, i sanning, skall Gud se sina tjenare.