قُلۡ إِن ضَلَلۡتُ فَإِنَّمَآ أَضِلُّ عَلَىٰ نَفۡسِيۖ وَإِنِ ٱهۡتَدَيۡتُ فَبِمَا يُوحِيٓ إِلَيَّ رَبِّيٓۚ إِنَّهُۥ سَمِيعٞ قَرِيبٞ٥٠

Om jag misstager mig, så får jag sjelf det umgälla; men om jag har en ledning, så är det genom den uppenbarelse, som jag har emottagit af min Herre. Han hör och är nära."

Säg: »Om jag far vilse, så sker det till skada för mig själv allenast, men är jag stadd på den rätta vägen, så är det därför att min Herre giver mig uppenbarelser; han är förvisso den Hörande, den Närstående.«

Säg: "Om jag går vilse skadar jag bara mig själv, och om jag är på rätt väg, [är det] tack vare det som min Herre har uppenbarat för mig. Han hör allt och är alltid nära."

Säg: om jag far vilse, så irrar jag blott mot min egen själ, och om jag är vägledd, är det igenom livad min Herre till mig uppenbarar; ty Han är hörande, och nära.