۞قُلۡ إِنَّمَآ أَعِظُكُم بِوَٰحِدَةٍۖ أَن تَقُومُواْ لِلَّهِ مَثۡنَىٰ وَفُرَٰدَىٰ ثُمَّ تَتَفَكَّرُواْۚ مَا بِصَاحِبِكُم مِّن جِنَّةٍۚ إِنۡ هُوَ إِلَّا نَذِيرٞ لَّكُم بَيۡنَ يَدَيۡ عَذَابٖ شَدِيدٖ٤٦

Säg: "jag vill gifva Eder ett råd, att i ställen Eder, två och två, en och en, inför Gud. Tänken sedan efter, om hos eder landsman finnes någon galenskap. Han är endast en varnare åt Eder, innan det stränga straffet inträffar."

Säg: »Jag manar eder blott till en sak, att stå två och två eller en och en inför Gud och sedan tänka efter. Hos eder landsman finnes ingen förryckthet; han är blott en varnare för eder inför ett strängt straff.«

Säg: "Ett råder jag er till, nämligen att ni två och två eller var man för sig vänder er till Gud och ber Honom [visa er sanningen], och att ni sedan noga rannsakar era hjärtan. Er landsman är inte besatt av andar; vad han gör är att varna er för det stränga straff som han ser hota er."

Säg: jag förmanar eder blott till en sak, att J stån inför Gud två och två och ensame, och sedan väl öfvervägen; det är ingen vansinnighet hos eder följeslagare Mohammed: han är ju blott en förmanare sänd till eder, före ett strängt straff.