قُلۡ إِنَّ رَبِّي يَبۡسُطُ ٱلرِّزۡقَ لِمَن يَشَآءُ مِنۡ عِبَادِهِۦ وَيَقۡدِرُ لَهُۥۚ وَمَآ أَنفَقۡتُم مِّن شَيۡءٖ فَهُوَ يُخۡلِفُهُۥۖ وَهُوَ خَيۡرُ ٱلرَّـٰزِقِينَ٣٩

Säg: "sannerligen, min Herre utdelar rikligen och sparsamt sina håfvor åt hvem Han vill, och hvad helst I utgifven i almosor, det skall Han ersätta; ty Han är den bäste utdelare.

Säg: »Min Herre giver förvisso vem han vill bland sina tjänare ett rikligt eller knappt uppehälle, och vad I än given bort, skall han återgälda det; ja, han är den bäste försörjaren.«

Säg: "Min Herre ger den Han vill av Sina tjänare riklig och den [Han vill] knappare utkomst, och Han belönar er för vad det än är som ni ger åt andra. Och ingen drar bättre försorg [om de sina] än Han."

Säg: Sannerligen gifver min Herre riklig försörjning till hvem Han behagar af sina tjenare, eller är emot honom sparsam; och livad helst J utgifven i almosor, skall Han ersätta det; ty Han är den bäste försörjaren.